Manlighet

Man kan inte gå omkring och eyeballa varje muselman eller deras djävulsbarn hela tiden, då skulle man inte få göra annat än att slåss för sin sak och det skulle ske på deras villkor. Man väljer sina tillfällen. Resten av tiden låtsas man som det regnar, för trots allt så är kvinnoförtryckarna inte män.

”Hur är läget i Irak?”

”Det har varit svårt – men vi gör framsteg”, sa han.

”Är kriget värt det?”

”Ja, jag tror att det är värt det”, sa han.

”Du kan fråga honom”, hörde han att en man sa till en kvinna, som sedan frågade honom: ”Är Bush en god man?”

Ibland tittade han på sina döttrar och tänkte på den dagen när en liten irakisk flicka vinkade till honom och en man som stod bredvid henne såg det och slog henne hårt i ansiktet, och han högg tag i mannen och kallade honom ynkrygg och sa att om han gjorde om det där skulle man gripa eller döda honom. ”Det kändes bra att säga det”, sa han den där dagen, direkt efteråt. ”Det kändes bra att haffa honom på gatan mitt framför ögonen på folk. Det kändes bra att se rädslan i hans ögon. Det kändes bra.” Citat; David Finkel i den verklighetsrelaterade boken DE GODA SOLDATERNA.

Ja, så är det med den manligheten bland muslimer. Slår kvinnor, flickebarn, men så plötsligt så möter de en man och vad gör de när de tas på bar gärning utövandes sin ”manlighet”?

Mvh till dem som tar åt sig! Här är jag, var är ni?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 22 augusti 2012