Scenario för tidigt uttåg ur Afghanistan

Scenario för tidigt uttåg ur Afghanistan

I boken ”Avgörandets Ögonblick” av Michael Tamelander och Niklas Zetterling, om invasionen av Frankrike vid Operation Overlord, står det att läsa en del som man kan dra lärdom av vid ett hypotetiskt talibanskt utdrivande och/eller tillbakadragande av ISAF-styrkorna. Förvånansvärt mycket av en hypotetisk situation som ett tillbakadragande av styrkorna i Afghanistan kan troligen jämföras med det händelseförlopp involverandes partisanerna i Frankrike under vk2, strax före den allierade utdrivningen av tyskarna började. Boken är från 2003, så författarna kan inte ha låtit sig påverkas av situationen i Afghanistan nämvärt, då kriget bara var c:a 1,5 – 2 år gammalt i Afghanistan och synbarligen vunnet sedan lika lång tid. Och Irak-kriget var knappt påbörjat. Michael Tamelander är krigshistoriker och Niklas Zetterling är forskare på militärhögskolan, så det är fullt möjligt att tankarna har nått fram till hkv. Men med tanke på att det som jag ska citera skrevs 2003 då ett uttåg ur Afghanistan och Irak ännu inte var aktuellt så kan orden mycket väl ha fallit i glömska, även i författarnas huvuden. Jag hoppas att avståndet mellan hkv och forskarna på Försvarshögskolan inte är så långt, men för säkerhets skull delger jag er Tamelanders och Zetterlings tankar här:

”Medan de allierade luftflottorna sinkade de tyska trupprörelserna från luften, angrep den franska motståndsrörelsen järnvägspunkter, trupptransporter och telefonnät, det hävdas att bara under själva invasionsnatten utfördes så många som 950 sprängningar av järnvägslinjer. Under de närmaste följande månaderna skulle i runda tal 90 000 fransmän strida på de allierades sida när de angrep tyska förband i de bakre linjerna. När den andra SS-pansardivisionen stretade sig fram mot fronten i Normandie, störde franska motståndsmän dem under stora delar av färden, placerade minor på vägarna, besköt soldaterna från skogar kullar och ruiner, och ledde via radiokommunikation in de allierade jaktbombarna. Andra tyska enheter råkade ut för likartade tillbud. Tyvärr minskades den effekt motståndsrörelsen hade då många av sabotagehandlingarna urartade i regelrätta uppror. Så snart nyheterna om den allierade invasionen spritt sig bland befolkningen började beväpnade skaror att överallt gå till angrepp mot tyskarna. SOE och SAS grupper som landsattes på fransk jord och som hade i uppgift att samordna motståndsrörelsens aktioner rapporterade att det allt som oftast rådde fullständigt kaos. Partisanerna angrep inte bara tyska mål, de gav sig även på personer de misstänkte för samarbete med tyskarna, och olika politiska grupperingar slogs inbördes. Det säkerhetssystem som så länge hade skyddat de underjordiska grupperna bröt helt samman. Frihetskämparna agerade i det öppna, och på sina håll åtföljdes de till och med av nyfikna åskådarskaror. Tyskarna reagerade med sedvanlig effektivitet, nedkämpade partisanerna där de blottat sig, och utförde repressalier mot civilbefolkningen. Många av de blodbad som skakade det inre av Frankrike hade säkerligen kunnat undvikas om fransmännen följt de allierades uppmaningar, som det nu var offrades människor till ringa militär nytta, och vi kommer aldrig få veta hur många skyldiga eller oskyldiga som fick sätta livet till i denna kittel av bakhåll, mord, hämndaktioner och avrättningar. Utan den franska motståndsrörelsen hade de allierades uppgift blivit svårare, detta står utom all tvivel, men priset för deras medverkan blev högt.”

Det som vid en första anblick skiljer sig åt mellan ovanstående tyska framryckning, och ett eventuellt uttåg ur Afghanistan (den uppenbara skillnaden om vilken färdriktning, slutdestination och mål, och graden av moral hos fienden resp. de egna, bortser jag ifrån, men partisanerna var säkerligen exalterade i Frankrike, precis som vid ett förtida uttåg ur Afghanistan, att tyskarna var på väg åt ”fel håll” vägs upp av att alla visste att de hade att möta en jämbördig fiende i en slutkamp), synes vara den tyska militärens brutalitet mot civilbefolkningen? Fel! Den tyska militären angrep inte civila mål i taktiska manövrar med stridsvagnar, artilleri och granatkastare, utan de gick kirurgiskt tillväga. Att de sedan ägnade sig åt att avrätta civila har lite att göra med den taktik militären använde sig av i strid på vägen mot deras mål, och det är därför inte relevant för jämförelsen. Förmodligen var det mest polisen som ägnade sig åt repressalier mot civila och kanske en del SS-trupper också, i alla fall så skulle det inte förvåna mig om de effektiva tyskarna gick dikotomiskt tillväga och delade upp de olika uppgifterna mellan militär och polis så länge detta var möjligt, militären hade ju bråttom till Normandie. Men det senare är bara mina egna funderingar, Tamelander och Zetterling skriver inget om det. Tamelander och Zetterling skriver däremot:

”Många av dessa problem och fördröjningar hade kunnat undvikas om de tyska förbanden hade förflyttat sig i stridsformering, och betraktat allt motstånd på vägen mot Normandie som föremål för normala stridshandlingar. Med den takt som tyskarna ryckte fram genom områden försvarade av Röda Armén under 1941 skulle en färd från Bourdeux till Normandie ha klarats av på sex dygn. Röda Armén bjöd ett betydligt svårare motstånd än vad det allierade flyget och den franska motståndsrörelsen mäktade med/…/ Ännu en försvårande omständighet var motståndsrörelsen. I ett stridsområde som i fallet Ryssland 1941 öppnade militära förband eld direkt mot misstänkta områden, helst med eld från stridsvagnar artilleri eller granatkastare. Så agerar man dock inte i ett land som man ockuperat och försöker pacificera. Det som främst gav den franska motståndsrörelsen dess effekt var att den agerade bland den civilbefolkning som inte tog aktiv del i kampen mot tyskarna.”

Ni behöver inte lita till några osäkra krigsspel, även om dessa i detta fall förmodligen överensstämmer väl med realiteten som den utföll 1944 i Frankrike, för ni har facit för handen nu! Men det är viktigt att kunna luta sig tillbaka och veta säkert även det förmodade som tycks uppenbart på grund av upprepade indikationer från Afghanistan i dagsläget. Här ser vi att tyskarna hade ett lika svårt uppdrag i Frankrike 1944, som vi skulle ha i Afghanistan vid ett hypotetiskt för tidigt tillbakadragande. Men vi skulle klara det och klara det väl, fast långsamt, att döma av historien. Förvisso är våra trupper färre även om vi räknar in finnar, norrmän och tyskar, och antal materiel är större i förhållande till antal stridande och antal pansarfordon, om vi ska bemöda oss med att ta bostäderna och faciliteterna med oss tillbaka, men Afghanistan är större och mycket glesare befolkat och har mer sparsmakat med strategiska gömställen för samlade styrkor skulle jag tro. Dessutom så är infanteriet någorlunda väl skyddad mot automateld på ett sätt som inte tyskarna var 1944 i sina lastbilar med enbart presenning runt soldaterna på flaket och inga skottsäkra västar. Ovanstående handlingar ägde rum vid en tidpunkt då tyskarnas motstånd från de allierade trupperna ännu begränsade sig till flyganfall, så motståndet på marken kom uteslutande från partisaner som gömde sig bland civilbefolkningen. Kampen i slutskedet var en öppen kamp från partisanerna, vilket kostade på i form av förluster för dem själva, samtidigt som partisanerna precis som talibanerna ägnade sig åt hämndaktioner mot den egna befolkningen och strid mot varandras grupperingar i ett kaotiskt tillstånd. Så kommer ett eventuellt uttåg ur Afghanistan att gestalta sig nästan på pricken!

För protokollet: Det vore jättelätt att vinna och ta mark i Afghanistan om vi sysslade med medeltida krigföring, liksom det var lätt för tyskarna på östfronten 1941 att avancera. Det finns ingenting annat militärt som är så svårt som att urskilja insurgenter från civilbefolkning och oskadliggöra dem utan någon egentlig front, det är inte en uppgift utan tusen små och några stora. Det existerar dessutom en gråzon mellan civilbefolkning och insurgenter, plus och inkluderat väpnad kriminalitet. Om talibanerna vinner så är det enbart på grund av vår mänsklighet, en godhet som talibanerna tolkar som svaghet. De ska vara glada att de inte har tyskarna från östfronten 1941 emot sig.

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23/10/2010