Hem > ekonomi, Inrikespolitik, Media, nyckelpiga > Highway to Hell

Highway to Hell

23 januari, 2013

imagesCAD7571P

Hur vet man att kultureliten är onda människor och inte politiskt avvikande människor?

  1. De vill se ett rasistfritt samhälle, men samtidigt så vill de inte satsa på kännbara straff för individer som är grova vålds- och sexualbrottslingar, för att möjliggöra det rasistfria samhället. Istället låtsas politiker och journalister som att det är en icke-fråga utan beröringspunkt.
  2. De vill avveckla svenska folket genom att avveckla försvaret. Steg för steg eller alltihop på en gång kvittar egentligen lika, för de har ju redan all makten. Med avvecklingen av försvaret säger dem att vår överlevnad inte är viktig, de säger att vi ska avskaffa svenska folket, och det är ondska.
  3. De försöker tvångsfostra barnen för att komma åt föräldrarna bland oppositionen när de inte kommer åt dessa direkt. Och om inte barnen accepterar deras agenda så får de inga jobb eller sämre jobb och ingen högre utbildning som vuxna då kultureliten gör sexualpolitiken till ett betygsgrundande och obligatoriskt skolämne som man måste ha fått godkänt i omm (om och endast om) man är svensk, och då särskilt en ung pojke.
  4. De tillåter inte att vi diskuterar flyktingpolitikens vara eller inte vara, de kväser den debatten innan den ens har börjat och låtsas som om den handlar om en hatdebatt. Och det gör det kanske vid det här laget, men vem är skyldig till det hatet?
  5. De vägrar att erkänna sin personliga makt samtidigt som de fläker ut sin flamboyanta makt likt en porrstjärna.
  6. De socialister och politiska humanister som går på om solidaritet, samtidigt som de inte skänker ett öre av egna pengar till välgörenhet, är onda hycklare bara av den anledningen, och det är tydligen vanligt bland kultureliten såväl som bland deras gräsrötter. Deras retorik är inte värd någonting! Hycklare med en förkärlek till att ta ut sin vilja och sina preferenser över andra människor är vad de är! Är deras ondska av den här typen så är dem onda i alla andra ovanstående punkter kan man räkna med. Men är deras ondska inte av den här typen så är chansen stor att dem inte är dödskallar, beroende på om de verkligen ger av sitt hjärta och överflöd, och inte bara symboliskt för att döva samvetet. Med symboliskt menar jag ett par tre hundra kronor på en riksdags-, minister- eller journalistlön. Personligen så tycker jag att om man har en ministerlön på 65 000 kr i månaden så bör man kunna ge 6 500 kr i månaden till välgörenhet, och ändå kan man leva gott. Är man sjukpensionär så är 100 kr plenty, kom ihåg historien ur Bibeln om kvinnan som gav ett kopparmynt och Jesus sade att hon hade gett mer än någon annan eftersom hon gav av sin nöd och inte sitt överflöd. Så måste man se det!!! Jag skulle vilja se den solidariska riksdagsman/kvinna eller journalist som ger 10 procent av sitt överflöd. Den riksdagsmannen ska jag kalla solidarisk. Ingen annan förtjänar epitetet solidarisk bara för att han eller hon bestämmer att Sverige ska avskaffa sig självt av ren godhet mot människor ifrån endast vissa delar av världen. Då är man endast en snål jävel! Man förtjänar ingen cred för att man bara lovordar flyktingmottagning i överflöd, inte ett dugg eftersom man kan göra karriär på det och det gör dem också.

Märk väl att jag säger ingenting om fördelningspolitiken och förklarar de ensidigt politiska journalisterna och politikerna onda på grund av dem vill fördela välståndet, det är ju det som är politik. Jag säger heller inte att ovanstående punkter inte skulle vara en gradfråga, för det kan det vara och är väl oftast, i USA alltså. I Sverige däremot så fläker journalisterna och politikerna alltmer ut sin Sverigeförnekande agenda likt en utvikningsbrud fläker ut sina privata delar. Det är egentligen samma sak. Det är Ok om de där journalisterna och politikerna vill att deras egna kvinnor och döttrar ska vara utvikningsbrudar, porrstjärnor och prostituerade, det får dem gärna vara. Men de ska inte bestämma att min ska vara det! Är det en Ok deal? På så sätt får de som de vill samtidigt som jag får som jag vill.

Jag tycker inte om att säga det här eftersom jag är en svensk patriot, men det finns procentuellt många, många fler själsliga dödskallar i Sverige än i USA. Alla dödskallar har inte makt, men nästan alla med makt i det här landet är dödskallar. Jag tror att det som håller kvar en dödskalle i helvetet är dödskallen själv, hans vägran att inse sina egna manér, trots att helvetet är så fruktansvärt att man tycker att alla skulle göra avbön. Det finns dem som tror att jag inte mår bra, men jag har en bra balans och tillåter mig inte att hata någon. Jag känner förvisso skräck ofta för att vara förföljd av myndigheter och mediepersoner, eftersom jag har sjukdomen paranoid schizofreni. Har ni förresten sett filmen Bowfinger med Eddie Murphy och Steve Martin? Kanske ligger det en del sanning i en del av den filmens handling ibland? Jag tänker på sådana politiska kontrollorganisationer som SÄPO, hej SÄPO! Jag har nyligen köpt 1 000 kg konstgödsel på svarta marknaden, kom och sök igenom min lägenhet så att jag vet om det är sant att ni övervakar mig! (Det säger jag bara för att ni inte ska titta efter en sådan liten sak som mitt automatgevär, fast egentligen så går jag omkring med en handgranat i jackan, jag tänkte kasta in den på Mats Helmfrids kontor.)

Bowfinger är en komedi som ni vet.

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 23 januari 2013

imagesCAJBYZ3I

%d bloggare gillar detta: