Hem > ekonomi, Facken, Inrikespolitik, Media, nyckelpiga, Sveriges försvar > Tomas Avenborg (m), en man så intresserad av att värna kvinnor att han trodde att tårgas osäkrades och kastades som en granat som kvinnorna hade i handväskan

Tomas Avenborg (m), en man så intresserad av att värna kvinnor att han trodde att tårgas osäkrades och kastades som en granat som kvinnorna hade i handväskan

Uppdrag Granskning den 21/9/2011 http://svtplay.se/v/2541429/uppdrag_granskning/del_4_av_16?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2541429/sb,p103536,1,f,-1
satte huvudet på spiken! Detta program tillhörde inte en av de gånger som SVT
lät Alliansregeringen framstå i en relativt god dager. Och det med all rätt! Den
handlade om den Las-kramande Alliansregeringen som bevisas göra läpparnas
bekännelse. De skulle avskeda ett större antal regeringskanslianställda,
vaktmästare och andra, även kanslister. De valde att göra det som man gör i
Amerika och behöll främst de nyttigaste, lojalaste etc. trots att de
offentligen kramar arbetsmarknadslagarna i en läpparnas bekännelse. De friserar
gärna Las samtidigt som de hyllar Las intrinsikalitet (intrinsikal = filosofisk
term för något som har ett värde i egenskap av sig själv). Las säger ju att den
som kom sist in ska först få gå, när det är dåliga tider. Det bevisar vilka
ljugande omoraliska hycklare Alliansregeringen är. Det hade varit Ok att
avskeda till synes godtyckligt omm (om
och endast om) de hade stått för det dem bevisligen står för! Men de säger en
sak och gör bevisligen en annan. Det är inte öppenhet, öppnar man dörren till
en lögn så hittar man en lögnare, inte en juvel kallad demokrati. Socialdemokraterna
och vänstern har rätt, de Nya Moderaterna är bara kosmetika för de gamla
Moderaterna. Alla verkliga beslut måste därför ske bakom lyckta dörrar. Mario
Puzo skulle inte kunnat skriva en mer intrigerande Maffia-historia. Gudfadern
är Fredrik Reinfeldt och historien är en sann historia till skillnad från Mario
Puzo´s skönmålande Gudfaderböcker, men så är verkligheten i Sverige också så
mycket smutsigare än Gudfadernromanerna. Hur usel moral och lite integritet får
egentligen en människa ha, och i synnerhet en minister? Men Uppdrag Granskning
har inte varit ärliga heller, Gud förbjude, de nämner ingenstans att det var
Riksdagen som för ett tag sedan beslutade om att regeringskansliet skulle
bantas! Intervjuoffren på regeringskansliet nämnde inte heller detta faktum,
och det beror antingen på att de är inkompetenta alt. att Uppdrag Gransknings
redigerare klippte bort det.

Jag tror numera inte att det är de moraliskt mest högstående som
befinner sig på de högsta positionerna i samhället, jag tror att det är de
moraliskt sämst rustade som bestämmer. Jag har ju lite erfarenhet av att
försöka ta mig fram inom politiken, och då har jag upptäckt att jag hindrats
att ta mig fram genom intrigeranden av sådana som är de sämsta människorna man
kan tänka sig. Typ Tomas Avenborg, tredje kommunalråd för Moderaterna i Lund
förra mandatperioden, numera tidvis praktiserande riksdagsledamot. Jag har
också träffat och pratat med den här kände moderata snubben, vad han nu heter,
som anklagades för att ha haft betald sex med en prostituerad, och som hade en
hälften så gammal flickvän. Han ger ett så obetydligt intryck att jag inte ens
kan komma ihåg hans namn, och det enda jag kommer ihåg som han har varit
delaktig i är inte några politiska beslut eller förslag, utan diverse skandaler
och trivialiteter (som att han hade en hälften så gammal flickvän) som kan vara
nog så ogrundade (prostitutionsaffären eventuellt), men det är dem jag kommer
ihåg honom för. (Kors i taket, jag kom på hans namn efter en dags tänkande –
Littorin, Sven-Otto Littorin tror jag att han heter, och jag har fått
uppfattningen om honom att han är moraliskt slapp. Obs, det är min privata
uppfatting, jag uppmanar alla att bilda sig sin egen uppfattning om Sven-Otto!
Jag tycker inte illa om honom. Sven Otto var enligt Wikipedia partisekreterare för
Moderaterna.) Till den då kommunalpolitikern Tomas Avenborgs oblygt visade
svartsjuka stal jag lite tid från den nämnda kände politikern. Bara ett rövhål
skulle bli svartsjuk för en sådan sak! Ett moraliskt slappt rövhål ser upp till
ett annat moraliskt slappt rövhål som jobbar eller jobbade inom regeringen på
den tiden. Tomas Avenborg åstadkom absolut ingenting under sin tid som
kommunalråd under en mandatperiod. Men det är inget ovanligt i
kommunfullmäktige, inte alls, jag har flera gånger varit och observerat på
kommunfullmäktigemöten och sett dem på lokal-TV innan och efter valet 2006. Och
på dem mötena så har Tomas Avenborg i egenskap av kommunalpolitiker och efter
valet 2006 fram till 2010 tredje kommunalråd, inte sagt ett enda ord, ingenting
hade han att komma med, han bara satt tyst och längtade förmodligen efter sin
chans att bli någonting, som han inte kunde ta själv på
grund av att han inte är dynamisk nog (han är rent ut sagt en kloss).
Jag vet att han inte blev tredje kommunalråd för att han var kompetent, utan
för att det kvinnliga förste kommunalrådet och medelmåttan Christine Jönsson
skulle hålla mig utanför politiken. Tomas Avenborg var sekreterare på
moderaternas kansli i Lund och var den ende som kunde vägra mig att gå ”politikerskolan”,
och den som inte har gått politikerskolan kan ju inte räkna med att stjäla
plats på bekostnad av dem som gjort det, inte sant? Av olika skäl så vet jag
att Christine Jönsson såg på Thomas som en Joker på sin hand, just på grund av
att Tomas hade makten, och det var hans enda makt, i
alla fall den enda han hade förmåga att utöva, att neka aspiranter som
inte passar in att delta i sådana aktiviteter som politikerskolan helt enkelt
genom att han inte anmälde dem vilket ju var tvärtemot vad hans betalda jobb
krävde. Men eftersom ett ”jobb” inte kan kräva någonting, i synnerhet som Tomas
inte hade någon chef utan jobbade ensam, så gick Christines plan som tåget.
Cudos to you Christine! Det före detta kommunalrådet Jönsson bestämde sig
nämligen plötsligt i samma stund, i och med att jag visade mina intentioner att
bli något, för att hon skulle bli riksdagspolitiker helt plötsligt taget ur det
blå efter många år som säkert sittande kommunalråd för Moderaterna. Det var
bara för att jag dök upp och förklarade mina intentioner mellan fyra ögon som
Christine Jönssons beslut, knappast växte fram, men tog ett språng! Då tyckte
hon att; ”Ja, men om han vill bli det så vill jag bli det, han ska inte få bli
det om inte jag får bli det!”. Hon skulle ha förblivit vid sin läst så skulle
hon haft kvar sitt jobb som förste kommunalråd! Eftersom hon var en
intellektuell medelmåtta så satt hon inte mer än en mandatperiod som
riksdagspolitiker. Hon var ändå inte en av de sämsta människorna inom
politiken. Det som gäller inom politiken är ”Allt för makten”. Ju mer
integritet man har desto maktlösare är man i Sverige, se på den marginaliserade
Lennart Sacrédeus, vars namn jag lätt kommer ihåg, som har karisma, mod och
ledaregenskaper i motsats till Göran Hägglund! Det är ändå ofattbart att
Lennart Sacrédeus ens sitter/satt i riksdagen. Anledningen till att jag ens
kommer ihåg en underachievers namn som Tomas Avenborg, en man så intresserad av
att värna kvinnor att han trodde att tårgas osäkrades och kastades som en
granat som kvinnorna hade i handväskan, är att jag hade det tvivelaktiga nöjet
att vara bekant med hans far Sven Avenborg, som jobbade inom vården och gav mig
medicin och sprutor med jämna mellanrum innan han gick i pension. Jag måste
säga att han är en av de sämsta människor jag träffat, men det tar tid att inse
och han har ju mycket erfarenhet som gör att han kan lura en! Jag känner mig
personligen inte hemma i Sverigedemokraterna, men jag känner mig inte heller
hemma i Nya Moderaterna. Det är inte många som har integritet i riksdagen, men
Sverigedemokraterna ligger bättre till fortfarande än de flesta övriga. Jag vill
behandla Sverigedemokrater som människor, bara så länge de inte försöker
påverka min politik om jag skulle bli någonting, omm de utger sig för att vara mina vänner och inte mina kollegor! Jag
kan säga att jag får ångest inför att få makt, jag känner obehag över att
behöva umgås med sådana människor som Anders Borg och Sten Tolgfors som säljer
ut sitt land för sin personliga vinnings skull. Men några av dem, kanske inte
Anders Borg och Sten tolgfors, men några av dem måste få vara kvar i regeringen
i någon mån. Man kan inte bara slänga ut allt och alla som inte passar ens
mall, Sverige måste få vara en demokrati och då ska alla typer av människor
representeras, även Sverigedemokrater som jag anser tillhör borgerligheten till
del en del av dem. Jag är inte främmande för att ta in enskilda
Sverigedemokrater i regeringen om jag blir statsminister! Sådana som Victoria
Wärmler från Värmland, och Stellan Bojerud från Sundbyberg. Men inte Jimmie
Åkesson, han vill jag inte ge mer makt än han själv kan ta, utan att förklara
mig närmare. Före jag kände till Stellan och Victoria så visste jag inte att
det fanns högtstående tänkare bland Sverigedemokraterna. Jag tycker inte att
Jimmie Åkesson är en högtstående tänkare, han är inte dum, men jag skulle inte
vilja påstå att han är särskilt klok. Hans Gud är folkhemmet. Gud och
fäderneslandet måste komma i den ordningen och inte omvänt. Där skiljer jag mig
från Sverigedemokraterna, som sätter fäderneslandet före Gud, i dem fall där de
över huvudtaget tror på en Gud. Det är nog rätt sällsynt att dem gör det.  Stellan Bojerud visar tecken på åldrande så
det får bli Victoria Wärmler i så fall som är lämplig att använda i en
regering. Hon är lämplig i vilken kvalificerad regering som helst!

Det finns naturligtvis massor av en sådan typ av
självförverkligande människor som

befolkar regering och riksdag, också bland vanligt folk. Jag har
säkert varit bekant med tusentals, också intelligenta sådana. Men.., när makten
kommer inom räckhåll så säljer sådana människor ut sin själ och sitt land (betänk
Tomas Avenborgs enorma patriotism genom ”granater i handväskan, de hinner ju
inte osäkra och kasta den… döh”, hur intresserad är han av att skydda svenska
kvinnor? Och då var han ändå extra suppleant i försvarsutskottet!!! Ja, är inte
det extra logiskt när han vet hur man osäkrar och kastar en tårgasgranat… döh?!?!?)
och blir totalt odrägliga som människor, och det kan de vara ändå, men det går
inte att jämföra. Till och med tredje kommunalrådet Tomas Avenborgs far Sven
Avenborg blev en första klassens ränksmidare så fort han förstod att jag var en
konkurrent till hans son. Men det förstod jag inte förrän långt senare,
eftersom han var så falsk. Tomas Avenborg kommer dock att i resten av sitt liv
med stolthet berätta att han var tredje kommunalråd i fyra år och riksdagsman
en gång kort, men vad han inte kommer att berätta är att han inte åstadkommit
någonting, det är tomt på motioner, interpellationer, skriftliga frågor,
anföranden och ingenting sagt på Riksmötena. Han kan väl få ha den stoltheten
över att han var tredje kommunalråd, även om det inte var på grund av hans egna
meriter som gjorde att han blev det.

På något sätt verkar det som om jag lever i en mellanvärld, ett
ingenmansland mellan Sverigedemokrater och borgare, och jag vet inte vad jag
ska luta mig åt så jag lutar mig mot ingenting. Jag är en outsider, en rebell i
båda världarna. Sett från en Sverigedemokrats ögon så kan det nog verka som att
jag inte vågar ge mig in i leken, men så är det inte, jag har min integritet,
jag har inte kunnat eller velat bli en Sverigedemokrat för att ta makt för det
har inte legat för mig. Det har inte med brist på mod att göra. Jag tror att
jag är modigare än de flesta, inte alla naturligtvis för mod är en flytande
skala och nästan alla har sin överman när det kommer till mod, och jag är bara
en man. Jag är väldigt individualistisk, och jag har tidigare bara permanent
länkat till individualister på min blogg, men nu länkar jag permanent till två
Sverigedemokrater, Victoria Wärmler och Stellan Bojerud. Men det betyder inte
att jag har blivit Sverigedemokrat, än i alla fall. Jag måste få tänka på detta
länge och djupt än! Det är sådant som måste få växa fram, alternativt stegvis
försakas. Ett sådant beslut skulle förmodligen förändra mitt liv och Sveriges framtid, och jag är inte
säker på att det skulle bli till det bättre vare sig för mig eller för Sverige.
Om jag hade kunnat bli Moderat politiker så hade jag kunnat inkludera enskilda
Sverigedemokrater, men om jag blir Sverigedemokrat så kan jag inte inkludera
enskilda moderater, folkpartister, centerpartister eller kristdemokrater, för
då blir jag utfryst från maktens korridorer och berövas det ordets makt Sverigedemokraterna
har tjänat ihop till genom sina väljare. Och det var mycket det som bidrog till
att Hitler kom till makten på den tiden i Tyskland. Det var den borgerliga Weimar-regeringens
oförsonlighet som gjorde att den tidigare borgerlige mer eller mindre religiösa
Hitler inte kunde eller hade förmåga till att inkludera borgerliga politiker
när dessa inte ville heller. Då fanns det bara nazister att tillgå för
individualisten Hitler. (Men.., han gav de borgerliga politikerna amnesti efter
makttillträdet!) Det blev inte bra för varken Hitler eller Tyskland! Så den
andra ytterligheten från Weimarrepublikens självuppfyllande politiker, ytterligheten
Adolf Hitler, är inte bra den heller. Det är därför som jag fortfarande sätter
mina förhoppningar till att komma till nåders med Alliansregeringen och då i
synnerhet moderaterna. Men tyvärr så är de besatta av att konsolidera sin egen
personliga makt.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 22/9/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: