Hem > Brott och straff, nyckelpiga, Ryssland, Sveriges försvar, Utrikespolitik > Selbstmord aus angst vor dem kriege

Selbstmord aus angst vor dem kriege

Selbstmord
aus angst vor dem kriege

Tysklands mer än flörtande med Ryssland kommer sig
förmodligen av tyskarnas ångestkänslor för ett nytt krig. http://www.bmvg.de/portal/a/bmvg/!ut/p/c4/NYzBCsIwEET_KJvVi3iz1IPgQXqx9SJpu8SFJinbbb348SagM_Dm8GDgAbnRbeydcopugha6gY_92_Rh82YWWhb6TWBV4mmNnqJxMrx4e-4sItzLy0hmSJG0UCkqZ3pxmsTMSXQqZhXJxvAIncW6smj_wc_heju3He6xvlQNzCGcvkKaR38!/
samt Ria Novosti; http://en.rian.ru/mlitary_news/20110915/166853148.html
De försöker att få till stånd ett rysk-tyskt militärt samarbete, helt mot
Tysklands egen konstitution, och det är vi som betalar notan. ”Selbstmord aus
angst vor dem tod”, som de tyska en gång i tiden så dödsföraktande soldaterna
upprepande gånger sade till sig själva och andra tyska soldater för att kunna
undvika döden för egen del och ett nederlag för kompaniet, bataljonen,
divisionen, armén och i förlängningen Tysklands del, är idag i Tyskarnas fall ekvivalent
med; ”selbstmord aus angst vor dem kriege”. Det är det de känner så då bör de
påminnas om detta uttryck så att de kan ta sig i kragen! Som Carl von
Clausewitz sade; ”krig är bara en fortsättning på politiken, fast med andra
medel”, så när de har ångest för kriget så är det bara ett kontinuerligt förspel
till att få ångest för döden. Varför de tror att kriget kommer om de lierar sig
med oss vet jag inte. Jag kan med en gång säga att jag inte tror att tyskarna
är spaggar (enligt min erfarenhet så korsbefruktar tyska män och svenska
kvinnor samt svenska män och tyska kvinnor varandra friskt), och just därför
borde de snarast ta bort ögonbindeln och inse att de håller på att begå
självmord som stat. Om Tyskland väljer att begå ”självmord av rädsla för döden”
så är det långt farligare än när danskarna gör det, för när tyskarna begår
självmord så kommer vi att dö tillsammans Sverige och Tyskland. Jag är beredd
att begå långsamt självmord för Sveriges del bara för att inte ge tyskarna
sista ordet. Ska vi gå under på grund av tyskarnas försorg, så ska dem gå
under! Jag tror inte att de hade räknat med att vi skulle ha den inställningen
inför den här Rysslandsaffären, men vi ska dra dem med oss i djupet! Jag känner
det som om jag har en kamrat som förlorat nerverna mitt i en avgörande strid
mellan oss med en Panzershreck, och ryssarna med en T-34 där fienden har
övertaget och jag måste skaka honom, släpa honom och ge honom en örfil för att
han ska ta sig samman så att vi inte bägge ska dö på grund av hans angst vor
dem tod! Jag kan ärligt säga att jag har varit med en tysk tjej, eller andra
generationen tysk-svensk tjej vid ett tillfälle, och vars båda föräldrar kom
ifrån Berlin i Tyskland. En gång i tiden kände jag en några år äldre kille än
mig, vars farfar var SS-man i Tyskland sade han vid ett tillfälle till mig.
Detta var på 80-talet jag kände honom. På mödernet var hans härstamning från
svenskor, både hans far och farfar var gifta med svenska kvinnor även om hans
far var omgift. Hans far var säkerligen nazist. Hans farfar sade att han kom
till Sverige innan kriget
enligt min kamrat, men sanningshalten i det kan ju diskuteras så många år
efteråt. I samband med att han sade detta så sade han även att han skämdes för
Tysklands nazistiska förflutna. Det är tydligt var han hade sin lojalitet när
han skämdes å Tysklands sida, inte sant? En gång var jag och en annan moraliskt
tvivelaktig kamrat till mig tillsammans med kvartstysken ute på en fyllekörning
och jag körde. Vi blev tagna av polisen utanför bilen och vi blev tagna till
förhör en och en. Flera timmar senare så släppte de mig ensam och jag visste
inte var de andra två kamraterna hade tagit vägen, så jag gick upp till
kvartstysken en timmes promenad därifrån, och där satt dem två. De hade
givetvis spillt sin guts om att det var jag som hade kört, glatt och utan ånger
det första de gjorde, och hade då redan suttit i hans lägenhet i flera timmar. Kvartstysken
hade pippat med över femtio svenska tjejer vid relativt ung ålder (27-28 år var
han då), de tjejer som han kunde komma ihåg när han räknade upp dem för mig. Den
näst sista gången jag hörde av kvartstysken var när han träffade en svensk tjej
och en vecka senare bad mig att hjälpa honom att flytta till hennes lägenhet.
En vecka senare var hon ”planerat” med barn och de två skulle skaffa hund, och
han bad mig på nytt att hjälpa honom och henne flytta till ett hus i en mycket
liten skånsk by, ett hus de hade köpt för lånade pengar i all hast. Ha, ha, ha!
Det är ju pinsammare än när Magnus Uggla sjöng ”fyra sekunder, underbart är
kort, åt helvete för kort!”. När den sista flytten var avklarad så hörde han
aldrig av sig igen, och han gav mig inte sitt nya telefonnummer. Jag kommer
ihåg när det var Live Aid galan. Då blev vi uppspelta, han blev uppspelt och
jag blev uppspelt, och vi bestämde oss för att skänka pengar och göra en god
gärning. Så vi gick ned till posten efter galan och skulle betala den uppgjorda
summan, 300 kronor per man, och så hade han bara hundra kronor visade det sig
när vi stod vid kassan. Så jag skänkte min del av den uppgjorda summan, 300
kronor, och han stod bredvid och öste glatt över mina och hans pengar gemensamt
till kassörskan mer eller mindre från min plånbok. Lika glad i hågen som han
var dagen innan när vi såg Live Aid, helt skamlöst. Ha, ha, ha! En gång pippade
han sin granntjej från samma trappuppgång på övre våningen i ett tvåvåningshus.
Så hon blev kär i honom, och sedan så ville han inte ha med henne att göra och
så fick jag sitta ned och prata med henne och trösta henne hemma hos henne och
ursäkta min kamrat. Detta var bara en kort, kort tid innan han träffade den där
tjejen han flyttade ihop med och som jag hjälpte att flytta, kanske en eller
högst två veckor innan. Min kamrat gjorde alltid sken av sig att vara så mogen
och ansvarsfull (vilket inte hindrade honom från att ta fyllekörningar och
försöka stjäla bilar på fyllan), och han gav intryck av att vara en extremt
positiv person. Han kunde prata med kvinnor för att han spelade eller snarare
trodde sig vara så mogen, men han var i verkligheten bara en ”dåresmästare”.
Han hade djupa diskussioner med kvinnor på krogen, spelade gitarr för dem där
hemma, och så slutade det med att han hoppade i säng med kvinnorna, och sedan
så skildes de åt nästa dag. Tack och hej, nästa tjej. Det var väldigt moget ju!
Han hade en helsyster som jobbade på ett fängelse i en skånsk hamnstad, och som
spottade i fångarnas mat som regel. Men hon var trevlig mot mig. Och min kompis
var alltid glad och trevlig mot mig till och med när han moralpredikade för mig
(som om han var den rätte mannen för det), men han var falsk, jävligt falsk. En
gång i tiden så var han bästa kamrat med min bror under tiden de två
tillbringade en tid på ett behandlingshem för drogmissbrukare i Lund, det var
där han lärde känna honom, och jag. Men de hade en fall-out. Min kamrat och jag
gick en gång på Domus i Lund när vi mötte min bror. Min bror knuffade in min
kamrat i ett varuställ så att han nästan föll i marken med varustället. Varför
min bror inte tyckte om min kamrat längre har jag ingen aning om, men jag
förstår ju nu att det måste bero på att min kamrat var så falsk, ingen vill ju
ha någonting att göra med en falsk person. Till och med min andre moraliskt
tvivelaktige kamrat som jag var på fyllekörning med den där gången, var mer
pålitlig än kvartstysken, förmodligen för att min andre kamrat var beroende av
mitt moraliska stöd. Min andre kamrat, som egentligen var min bäste kamrat,
fick lära sig av sin mor att världen var till för honom och inte tvärtom eller
ens något däremellan. Samtidigt hade han en våldsam far som hans mor var
frånskild från med vårdnaden om barnen. Som gjort för att skapa en odåga som
saknar moral alltså. Detta säger jag bara för att ni läsare ska få perspektiv
på hur illa ställt det var med kvartstysken. ”Odågan” var många gånger bättre
än honom sina tillkortakommanden, ja rent av mentala handikapp, till trots! För
att återgå till ”kvartstysken”; hans mor ägde ett hyreshus med tre eller fyra
våningar, lägenheter som hon hyrde ut till turistande i en hamnstad i Skåne. Vi
var hemma hos henne en gång och bodde över en natt eller två. Jag fick en egen
lägenhet för mig själv i huset. Men hon
var svensk. Hennes dåvarande man var, bara för att nämna det, en riktigt
svartmuskig typ som fick mig att
likna en idealisk arier. Men han var också svensk. Min kamrat gick jämt omkring
med kondomer i sin slitna plånbok, som var gjord av krokodilskinn och som han
hade fått av sin farfar SS-mannen. Idag är det ju brottsligt att inneha
krokodilskinnsföremål, men han hade plånboken med kondomerna i alla fall så
länge jag kände honom. Krokodilskinnsplånböcker hade inte vem som helst på den
tiden vid trettiotalet, så hans farfar kan ha varit officer i SS. Min kamrat
var som en image av den äkta ariern till det yttre, rak näsa, smalt långt
ansikte, blont hår och hög panna, han hade glasögon och var relativt lång. Hans
far var mörk med brett huvud och såg kanske inte precis jättearisk ut, men han
hade blå ögon lade jag märke till. Hans far träffade jag bara en gång och hans
farfar ingen gång, men jag förstod med en gång att hans far var nazist. Han
gillade inte mig alls från första stund han såg mig, förmodligen på grund av att
jag inte såg svensk nog ut. Hans far var mycket auktoritär märkte jag med en
gång på min kamrats förhållande till honom, och min kamrats två unga
hemmaboende halvbröders underdåniga förhållande till sin far. Men även hans
lydiga kuvade svenska fru gav ett sådant försynt intryck att jag kunde dra den
slutsatsen. Bilden var som tagen från ett typiskt Nazisthem från trettiotalets
Tyskland, som man kan föreställa sig det med husmodern och den auktoritäre
fadern. Mycket sträng far verkade det vara. Så kanske är tyskarna ogudaktigare
än andra nationaliteter i väst? Med ogudaktig menar jag inte att de inte tror
på Gud, utan att de går emot Guds vilja. Kanske har jag projicerat mitt eget
jag på tyskarna så att jag inte kunnat se deras ondska, det har jag sagt
tidigare också, men jag vet inte. Fast det är en möjlighet, på samma sätt som
Dag Hammarskjöld inte kunde förstå att det fanns alltigenom onda människor, och
som han först senare i livet kom på enligt säkra uppgifter. Nu är jag inte
riktigt så naiv som han, men jag har ändå svårt att föreställa mig ondska hos
människor över tiden! Det kan hända att jag får en plötslig insikt att ”han är
ju ond”, och sedan kan jag tänka att ”han kanske inte är så ond”. Det finns
kanske en möjlighet att de strävar efter, om än återhållsamt och kontrollerat,
att åstadkomma ett tredje eller fjärde rike, till skillnad från mig som
försöker undvika något sådant till varje pris. Och då talar vi nationalkaraktär
här, och inte enskilda nazistiska individer som det även finns i Sverige och
alla andra länder i ett fåtal. Jag säger kanske, bara kanske, men jag vet inte!
Jag hoppas vid Gud att det inte ska vara så, och jag har väldigt svårt för att
se att det skulle vara så, det klarar jag inte av om det nu är så. Jag kommer
nog aldrig att få reda på det heller, förrän någonting händer som återupprepar
historien tyvärr, om det skulle bli så. Men jag tror att det här militära
samarbetet mellan Tyskland och Ryssland är en fråga om ”selbstmord aus angst
vor dem kriege” för tyskarna, och inte någon medveten imperialistisk planering.
Så de har kvar sina tre veckor att rektifiera sitt beteende om de vill, nu nere
i två veckor och fem dagar idag måndagen den 19/9. Nedräkningen har börjat till
sanningens timme! Jag har varit extremt god mot tyskarna, och blir lönad på det
här sättet med den falska alliansen mellan Tyskland och Ryssland. It won´t
stand! Jag förväntar mig faktiskt en ursäkt från dem, och inte bara en
weaslande undanmanöver för att slingra sig ur deras egenhändigt skapade situation!
Jag har varit öppenhjärtlig och generös mot dem, då har de råd att vara
öppenhjärtliga och generösa mot mig, inte sant?

Min kamrat jobbade som fritidsledare, på den tiden under
80-talet i alla fall. Jag tycker att det var ett passande jobb för honom att
vara ungdomsledare, eftersom han var så positiv utåt och ytlig, och han skulle
förmodligen inte ha dragit fördel av unga skolflickor. Jag såg honom härom
sistens på bussen hem till mig, och han hoppade av och traskade åt ett håll som
endast leder till kolonilotter samt ett av två härbergen i staden Lund. Han såg
mycket dyster ut, jag har aldrig sett honom så glåmig även om det var extremt
länge sedan jag såg honom. Jag såg inte honom på bussen först, han satt i den
relativt tomma bussen snett bakom mig och borde alltså ha sett mig. Men han
sade inte hej, vilket kanske inte är så konstigt när han högst sannolikt bodde
på härberget, även om det kanske var kortvarigt så, eftersom jag inte har sett
honom på bussen vare sig före det eller sedan dess. Nu åker jag sällan buss,
och när jag gör det så gör jag det oftast på bestämda tider. Jag kommer inte
ihåg om jag åkte bussen på en oregelbunden tid den gången jag såg honom.

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 19/9/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. 1 oktober, 2011 kl. 19:29

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: