Hem > ekonomi, Inrikespolitik, Miljö, Ryssland, Sveriges försvar, Utrikespolitik, Vladimir Putin > Havsrättskonventionen UNCLOS implikationer på Sverige. Vad kan vi göra?

Havsrättskonventionen UNCLOS implikationer på Sverige. Vad kan vi göra?

Havsrättskonventionen
UNCLOS implikationer på Sverige. Vad kan vi göra?

 

“Settlement of Disputes

Provisions for the settlement
of disputes arising out of an international treaty are often contained in a
separate optional protocol. Parties to the treaty could choose to be bound by
those provisions or not by accepting or not accepting the Protocol. The Convention
on the Law of the Sea is unique in that the mechanism for the settlement of
disputes is incorporated into the document, making it obligatory for parties to
the Convention to go through the settlement procedure in case of a dispute with
another party.”

Ovanstående
betyder att vi kan tvinga Ryssland att retirera från sin position om en
militärt bevakad gasledning på svensk ekonomisk zon i Östersjön, enligt nedan, omm (om och endast om) vi får en
stridbar och patriotisk regering.

Jag har
läst valda delar av den 131-sidiga havsrättskonventionen UNCLOS och kommit fram
till att den illusoriskt är till för att skydda små stater mot övergrepp. Men i
själva verket så skyddar den de stora staternas ”rätt” att ta sig friheter, och
som bevis för detta kan man bara peka på det att Ryssland har tagit sig rätten,
i enlighet med havsrättskonventionen som de ser det, att bevaka den
geopolitiska militärstrategiska gasledningen på svensk ekonomisk zon strax
utanför Gotland i Östersjön med militära fartyg. Vissa möjligheter har vi dock
att reglera Rysslands tillträde till svensk ekonomisk zon och förehavanden på
denna, enligt havsrättskonventionen som ju Ryssland själva stöder sig mot för
sina såkallade rättigheter.

Att ”bevaka gasledningen” på svensk ekonomisk zon med
militära medel är en rätt som Ryssland har tagit sig på så kallad Negativ grund. Havsrättskonventionen
säger nämligen ingenting om bevakning av infrastruktur på andra länders
ekonomiska zon med militära medel, men så som man kan tolka den vilket
säkerligen inte är någon slump, så säger den heller ingenting emot att sådan marinmilitär
bevakning får förekomma. Hade havsrättskonventionen uttryckligen talat till
fördel för omfattande marinmilitär bevakning av infrastruktur på andra länders
ekonomiska zon, så hade Ryssland haft en rätt till det på så kallad Positiv grund, vilket borde vara den
tolkning som borde gälla och därför så borde Ryssland inte ha någon rätt att
bevaka gasledningen med militära medel på svensk ekonomisk zon som det är idag.
Dvs. när de har kommit så långt med läggandet av den dubbla gasledningen http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4681564.
En Positiv lag talar om rättigheter typ allemansrätten eller rätt till dagis,
och en Negativ lag talar om skyldigheter att följa lagen men som ofta inte
reglerar handlandet mer än otillräckligt, vilket i vardagligt tal brukar kallas
att det finns ”kryphål i lagen” eller med andra ord; att det inte finns
någonting i lagen som uttryckligen säger emot ett visst underordnat handlande
från en agent. En Negativ lag kan vara medvetet Negativ, alternativt omedvetet Negativ
i och med det att människorna som stiftar lagarna har sina kognitiva och
visionära begränsningar även dem. Som det är nu så är det förmodligen en
medveten lapsus i havsrättskonventionen, antagligen för att det skulle vara
möjligt att få flera av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd att
överhuvudtaget skriva under på den. Sverige hade liten möjlighet att påverka
utformningen av havsrättskonventionen UNCLOS, och även liten möjlighet att inte
skriva under på den som den utformades av de flesta av de permanenta staterna i
FN:s säkerhetsråd; Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina.

“The U.S. signed the Agreement in 1994 and now
recognizes the Convention as general international law, but has not ratified it
at this time. UNCLOS entered into force in November of 1994 with the requisite
sixty ratifications.” Citat; Wikipedia

Ett litet land är ibland beroende av att skriva på och följa
internationella konventioner av territoriella säkerhetsskäl, men det är alltid
stormakterna som dikterar villkoren medans småstaterna på sin höjd får vara med
och utforma detaljerna som ju är villkorade. Små stater med aggressiva stora
grannar kan heller inte välja att avstå från att skriva under FN-konventioner
som havsrättskonventionen, då detta vore likvärdigt med att lossa händerna på
en bakbunden våldsbrottsling. Det betyder att småstaterna ständigt är på
reträtten och tvingas att avstå sina tidigare privilegier successivt istället
för omedelbart, om de har en stor och aggressiv grannstat. Ett starkt försvar
är därför den enda permanenta lösningen för en liten stat som Sverige. Det är
en lösning mot omedelbart underordnande till en aggressiv stormakt, såväl som
det är en lösning mot successivt underordnande till en aggressiv stormakt.
Några garantier för vår suveränitet finns dock inte.

P.S. Jag är medveten om att UNCLOS kan anses vara en Positiv
internationell lag eller konvention som talar om rättigheter, men enbart ifall
konventionen är tänkt att ge stormakterna extra befogenheter, och inte tänkt
att ge de små staterna skydd mot övergrepp.

Här nedan har jag plockat ut de delar av konventionen som är
relevanta för vår möjlighet att påverka den uppkomna situationen med en rysk
geopolitisk militärstrategisk gasledning på svensk ekonomisk zon i Östersjön.
Jag avstår från att kommentera, ni får själva dra era slutsatser av det tryckta
ordet i den 131-sidiga konventionen och se hur den affekterar oss när ordet i
den är som bäst. Ordet är fritt, och den
som äger ordet har makten.
Det som står där talar i alla fall under alla
omständigheter för att vi som minimum bör upprätta en marinbas på Gotland:

Artikel 20 i havsrättskonventionen från 1982

Undervattenbåtar och andra undervattensfarkoster

I territorialhavet skall undervattensbåtar och andra
undervattensfarkoster framföras i övervattensläge och föra flagg.

Artikel 25

Kuststatens rätt till skydd

  1. Kuststaten får inom sitt territorialhav vidta
    nödvändiga åtgärder för att hindra sådan genomfart som ej är oskadlig.
  2. /…/
  3. Kuststaten får, så vitt den ej formellt eller
    faktiskt diskriminerar mellan utländska fartyg, tillfälligt häva rätten till
    oskadlig genomfart för utländska fartyg, i särskilt angivna områden av dess
    territorialhav, om en sådan åtgärd är av väsentlig betydelse för skyddet av
    dess säkerhet, varmed även förstås vapenövningar. Åtgärden träder i kraft först
    sedan den blivit vederbörligen offentliggjord.

Avsnitt C

Regler för örlogsfartyg och andra statsfartyg som nyttjas i
ickekommersiellt syfte

Artikel 30

Örlogsfartygs underlåtenhet att iaktta kuststatens lagar och
andra författningar

Om ett örlogsfartyg inte iakttar kuststatens lagar och andra
författningar rörande genomfart av territorialhavet och inte beaktar en
framförd anmodan att rätta sig efter dessa, får kuststaten kräva att fartyget
omedelbart skall lämna territorialhavet.

Del V

Ekonomisk zon

Artikel 60

Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner i den
ekonomiska zonen

  1. I den ekonomiska zonen skall kuststaterna ha
    exklusiv rätt att uppföra samt att bemyndiga och reglera uppförandet, driften
    och användningen av A) Konstgjorda öar B) Anläggningar och konstruktioner för
    de ändamål som avses i artikel 56, och andra ekonomiska ändamål. C)
    Anläggningar och konstruktioner som kan hindra statens utövande av rättigheter
    i zonen.
  2. Kuststaten ska ha exklusiv jurisdiktion över
    dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion
    i fråga om lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård,
    säkerhet och invandring.

Kapitel 7

VII

Det fria havet

Artikel 111

Rätt till omedelbart förföljande

  1. Omedelbart förföljande av utländska fartyg kan
    tillgripas, då kuststaternas behöriga myndigheter har goda skäl, att tro att
    fartygen brutit mot denna stats lagar och andra författningar. Sådant
    förföljande måste påbörjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar
    befinner sig i den förföljande statens inre vatten, arkipelagvatten, territorialhav
    eller angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialvattnet eller
    den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits. Det är inte
    nödvändigt att även det fartyg som ger order att stanna befinner sig i
    territorialhavet eller den angränsande zonen, när det utländska fartyget i
    territorialhavet eller den angränsande zonen erhåller denna order. Om det
    utländska fartyget befinner sig i sådan angränsande zon som avses i artikel 33
    får förföljande endast ske om de rättigheter kränkts för vilkas skydd zonen
    upprättats.
  2. Rätten till omedelbart förföljande gäller i
    tillämpliga delar vid överträdelser i den ekonomiska zonen, eller på
    kontinentalsockeln innefattande säkerhetszoner runt anläggningar på
    kontinentalsockeln av kuststatens lagar och andra författningar som i enlighet
    med denna konvention är tillämpliga på den ekonomiska zonen eller
    kontinentalsockeln, innefattande sådana säkerhetszoner.
  3. Rätten till omedelbart förföljande upphör så
    snart det förföljda fartyget kommer in på sitt eget lands eller tredje lands
    territorialhav.
  4. Omedelbart förföljande anses inte ha påbörjats,
    såvida inte det förföljande fartyget, med lämpliga tillgängliga medel
    konstaterat att det förföljda fartyget eller någon av dess båtar eller andra
    farkoster som arbetar i lag och använder sig av det förföljda fartyget som
    moderfartyg befinner sig innanför territorialhavets gränser, eller, i
    förekommande fall, i den angränsande zonen eller den ekonomiska zonen eller
    över kontinentalsockeln. Förföljandet får inte påbörjas förrän synlig eller
    hörbar stoppsignal har utsänts från ett avstånd varifrån den kan ses eller
    höras av det utländska fartyget.
  5. Rätten till omedelbart förföljande kan endast
    utövas av örlogsfartyg eller militära luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg
    som är försedda med tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i
    statens tjänst och bemyndigade därtill.

Del XVI

Allmänna bestämmelser

Artikel 300

Gott uppsåt och missbruk av rättigheter

Konventionsstaterna skall med gott uppsåt fullgöra de
skyldigheter som de åtagit sig enligt denna konvention, samt utöva de
rättigheter, den jurisdiktion och de friheter som erkänts i konventionen på ett
sätt som ej innebär missbruk av rättighet.

Artikel 301

Fredlig användning av haven

Konventionsstaterna skall vid utövandet av sina rättigheter
och vid fullgörandet av sina förpliktelser enligt denna konvention avstå från
att använda hot eller bruka våld mot en stats territoriella integritet eller
politiska oberoende eller annan behandling som är oförenlig med de
folkrättsliga principer som är nedlagda i Förenta Nationernas stadga.

Artikel 302

Utlämnande av information

Utan inskränkning i en konventionsstats rätt att anlita de
förfaranden för biläggande av tvister som är föreskrivna i denna konvention,
skall ingenting i denna konvention tolkas som en skyldighet för en
konventionsstat att lämna information som står i strid med dess väsentliga
säkerhetsintressen då de fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i
denna konvention.

Del XVII

Slutbestämmelser

Artikel 312

Ändringar

  1. En konventionsstat får efter utgången av en
    period av tio år från dagen för denna konventions ikraftträdande genom
    skriftlig underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare föreslå
    särskilda ändringar i denna konvention, som ej rör verksamheten i området, och
    begära att en konferens sammankallas för att pröva sådana föreslagna ändringar.
    Generalsekreteraren skall underrätta alla konventionsstater härom. Om minst
    hälften av konventionsstaterna inom 12 månader från dagen för meddelandet svara
    ja på denna begäran, skall generalsekreteraren sammankalla en sådan konferens.
  2. Det
    förfarande för beslutsfattande som skall tillämpas vid ändringskonferensen
    skall vara detsamma som det som tillämpades vid Förenta Nationernas tredje
    havsrättskonferens, såvida inte konferensen beslutar om annat. Konferensen bör
    göra sitt yttersta för att få till stånd avtal om ändringar genom konsensus,
    och någon omröstning om sådana frågor bör ej ske, förrän alla möjligheter att
    uppnå konsensus har uttömts.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 6/9/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: