Hem > ekonomi, Miljö > To England, en reseskildring. En jämförelse av engelska förhållanden med Sverige och med Tyskland

To England, en reseskildring. En jämförelse av engelska förhållanden med Sverige och med Tyskland

Obs, lätt redigerad!

Det första jag såg när vi landade på Gatwick var Iron
Maiden´s privata Jet som taxade ut precis när vi landade. Häftigt att se att de
förmodligen skulle ut på tour just när jag kom! Det stod Iron Maiden med stora
bokstäver över hela planet, så det var verkligen Iron Maiden´s plan jag såg.
Tyvärr fick man inte ta bilder vid landning vare sig på Gatwick eller på
Kastrup. Jag ska här jämföra rationaliteten i England, eller bristen på den i
de fall detta föreligger, med den i Tyskland och Sverige. Så här lät det bl.a. efter
min Tysklandsresa tidigare i år:

”Sämre eller obefintliga
lösningar som jag lade märke till under min vistelse i Tyskland var att
heldragna väglinjer till höger vid vägrenen inte var räfflade och ojämna vilket
gör att man inte märker när man kör över dem. En annan dålig sak var att vid flerfiliga
korsningar så fanns det inga ljussignaler till vänster om bilisten i
centrifugen, vilket gör att man kan missa ett rödljus om man kommer i vänster
fil bredvid en lastbil eller buss och ska köra rakt fram. Så var det i Sverige
också fram till för ett antal år sedan. En annan dålig sak var att på det
nybyggda hotellet där vi bodde så hade fönstren på hotellrummet ingen
bromsmekanism, vilket gjorde att när man öppnade det för att vädra på morgonen
så slog det igen lika snabbt. Inte bra att missa det på nykonstruerade fönster,
Ihr Deutsche!” https://rogerklang.wordpress.com/2011/03/11/zur-deutschland/

På alla dessa ovanstående områden var the English bättre än der
Deutsche. I England har man räfflade sidlinjer, åtminstone på sina ställen.
Trafikljusen står i backen som ”the headlamps on a Mod Scooter”. Och de hade en
finurlig lösning på fönsterbromsmekanismen i husen, som ju tyskarna saknade helt.
Fönsterna i min brors nyrenoverade hus i Reading hade en komplicerad men
tillverkningsmässigt enkel lösning för bromsmekanismen när fönstret står
uppställt. Bromsmekanismen bestod av sammanlagt tre parallella stag i
öppningsriktningen och två vinkelräta stag samt en skena i fönsterkarmen. De
två vinkelräta stagen och ett av de parallella stagen satt fast på två stycken
små klossar som gick i skenan. Sammanlagt satt dessa stag fast i tio
fästpunkter. Det fanns två uppsättningar stag och skenor, en uppsättning där uppe och en
uppsättning där nere på fönstret. Stagens fästpunkter var vridbara runt sin egen axel.

Strömbrytaren till taklamporna satt inte i dörrvredshöjd,
utan i brösthöjd. I sovrummet satt strömbrytaren bakom dörren i den riktning
man öppnar dörren (inåt rummet till), och på toaletten satt den på utsidan.
Idiotiskt, ja, men det var det enda tekniskt konstruktionsmässigt irrationella
jag lade märke till i England!

Somliga Engelsmän ägnar mer tid åt att hålla ordning på husfasaden
och på uppfarten vid ytterdörren än att hålla ordning och rent i sitt eget hus.
De flesta husfasader ser respektabla ut, men jag hörde från min bror att hemma
hos somliga människor i somliga områden, så står skiten inomhus på samma nivå
som i slumområdena i Calcutta. T.ex. när min bror och hans fru flyttade in i
sitt hus så fick de riva ut varenda kvadratcentimeter interiör därför att det
var obeskrivbart som huset var ”skött” och i vilket skick det var i. Man bor
nog bättre i en svinstia hemma i Sverige.

Min bror säger att de kör som galningar i England, men jag
tycker att de kör rätt organiserat och sansat. Fast de kör lite värre än i
Sverige i alla fall. De tillåter varandra att byta fil trots att de kör ganska
nära baken på varandra. Det gör man inte i Sverige, där hoggar man sin plats
och släpper inte in en själ, hellre dör man.

”Roundabouts” (rondeller), används på många ställen i England
som trafikavledare. The Magic Roundabout i Swindon t.ex. har sex till- och
avfartsvägar och består av fem mindre roundabouts arrangerade i en större cirkel.
I Hemel, Hempstead finns det också en Magic Roundabout med tre roundabouts i en
roundabout som har hela nio till- och avfartsvägar varav fyra direktansluter
till den stora roundabouten. Basingstoke är en stad som brukar kallas för
Doughnut City eller Roundabout City. Även Milton Kaynes kallas för Roundabout
City. Innan man kör in i en roundabout i England så måste man ge tecken med
blinkersen om man ska till vänster eller höger, och på samma sätt måste man ge
tecken när man kör ut ur rondellen. Detta regelsystem är bättre än i Sverige
där man bara ger tecken när man kör in, men där det inte är obligatoriskt att
blinka när man ska ut ur rondellen. Regelsystemet i rondellkörning följs
dessutom bättre i England än i Sverige. Flera amerikanska städer har också
smeknamnet Roundabout City, men det är en annan historia med samma problemlösningsbakgrund.

Då och då när man är ute och kör i England så finner man att
man inte kan åka in på en avfartsväg och man måste köra till närmaste
roundabout och göra en 360 graders sväng för att åka tillbaka samma väg åt
motsatt håll, om man vill ta den avfartsväg som man hade tänkt sig på ditvägen.
Jag har funderat lite på denna brist på trafiklösning i England, och jag har
fått mina konklusioner verifierade av min bror. Jag tror att i England så tror
man att man kan lägga kommunala och statliga pengar på hög för att använda vid
ett senare tillfälle. Men det funkar inte så i verkligheten! Skattehöjningar
för både låg- och höginkomsttagare har tagit plats på sistone, till liten nytta
när de försöker lägga pengarna på hög, vilket de gör enligt min bror.

Enligt min bror så börjar TV-programmen på utsatt tid,
precis som i Sverige och Tyskland, men inte i Danmark t.ex.

De har ingen recycling på petflaskor, glasflaskor och
aluminiumburkar i England. Jo, de har, men man får inga pengar när man
recyclar. Varje hus har sin egen ”bin” för sopor, papper och övrigt, vilket
inte är en bra lösning sanitärt sett. Det innebär en större smittorisk. Fast å
andra sidan, de bor ju ofta osanitärt så det räcker, och bakterier frodas ändå.

Jag köpte Englands motsvarighet till Aluma – The Big Issue – av den här väldigt
rara och ödmjuka tjejen. Jag känner vissa aversioner mot engelsmännen för att
de kan gå förbi The Big Issue-försäljare som är så rara som hon!!!! Nästan
ingen köper, jag vet för jag satt ett tag på ett cafés uteservering och
studerade henne och hennes digra tidningsbunt. Inte en enda kund hade hon under
hela den tiden. Jag köpte i alla fall en tidning av henne så att hon fick
åtminstone en kund den dagen i alla fall. Fy skäms English! Det är ju inte som
att hon tigger ihop sina pengar, hon jobbar för dem.

Vi var på en Pub och åt Pubmat av en klass som tydligen är
ovanligt i Engelsk pubmiljö. Dessutom så var servicen som på en bättre
restaurang, och rent var det. Jag gav lite över två pund i dricks för det. Puben
hette ”Bird in Hand” och låg utanför Reading. De hade alkoholfri öl till mig.

Dem har inte ID-kort i England som man kan använda som
identifikation på t.ex. banken, man måste använda sig av passet som engelsman. Engelsmännen
vill nämligen inte känna sig övervakade (vilket sätter myror i huvudet på mig
med tanke på att de har kameror i varje gathörn i London). Och fyller inte ett
pass samma funktion som ett ID-kort? Det enda som skiljer är att det ena är
gjort av papper och det andra av plast. Idiotiskt! De har körkort i England,
naturligtvis, men som ID-handling duger de tydligen inte. Det måste vara
förbannat jobbigt att behöva springa omkring på staden med ett pass i bakfickan
en varm sommardag, när man ändå har sitt körkort i plånboken. Men vi löser som
sagt var alla våra problem olika.

Reading har liksom alla städer i hela Storbritannien en stor
kinesisk befolkning. Bara Jehovas Vittnen har
en församling med 50-100 kineser i Reading, som är av Malmös storlek ungefär.
Kineserna håller sig för sig själva så långt det går, och Jehovas Vittnen
uppmuntrar folk att lära sig evangeliet på sitt eget språk. Så kineserna har en
egen församling (och en egen stadsdel i Reading). I Sverige finns det nästan
inga kineser jämfört med England. Vi har inga stadsdelar med bara kineser, inga
China-towns, inte ens i Stockholm. Kineserna åker till England för att lära sig
Engelska språket, och jag antar att det är samma sak med kineserna som åker
till USA.

Reading grundades av Vikingarna. Lustigt nog har de placerat
ett modernt fängelse vägg i vägg med de vackra kyrkoruinerna av den första
kyrkan i Reading, som skapades av Vikingarna. Och det gick inte att gå in och
titta närmare på kyrkoruinen. Ville de få någonting sagt med det? Poliser finns det
gott om i Reading och i Oxford i alla fall, det går säkert en polis på tusen
invånare. Här är en polis på bild tagen i Oxford från en dubbeldäckare:

Polis i Oxford, England

Polis i Oxford, England

Se ytterligare bilder från resan under sidan ”Om Roger Klang”
längst upp på bloggen.

En sak som jag lade märke till i England under dessa fem semesterdagar,
ja faktiskt även före jag reste till England och då på svensk TV, är att på TV
(TV 10 i Sverige visade t.ex. strax innan jag åkte ett program som hette ”44
sätt att döda Hitler” och ett till program om hur man skulle komma åt Hitler,
som om han levde) och i dagstidningar som Daily Mail hade artiklar med rubriken
”Her Hitler! Revealed, the bizarre plot by British spies to make the Führer a
fräulein” som handlade om att spetsa Hitlers mat med det kvinnliga könshormonet
östrogen. Eller artikeln från
London Evening Standard ”BORIS IS HITLER, SAYS KEN. LIVINGSTONE SAYS MAYORAL
FIGHT IS BETWEEN ’GOOD AND EVIL’” (Boris Johnson är en tuff stridbar
borgmästare I London.) På Engelsk TV, dessa fem dagar jag var där, gick
det åtminstone två TV-program med liknande innehåll. Hysteri är vad det är!
Ingen går säker, skitkastandet och beskyllningarna haglar. Vem står pall för
Hitlerspöket?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 21/8/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: