Putins gränsöverskridande lagar

Här kan vi troligen läsa ut förklaringen, i boken ”SS
Estniska frontsoldater berättar” del 2, till varför Putins Ryssland eller
rysslands Putin stiftar lagar i andra länder. Jag tänker då på lagen mot
historierevisionism – en lag som även omfattar utländska medborgare i utlandet och
som är speciellt riktad mot Baltikum – eftersom baltiska historieprofessorer i
Baltikum som skriver för balter kan ställas inför rätta i Ryssland om deras
historiesyn framställs ofördelaktigt för det ryska folket. Med andra ord så får
man inte undervisa eller publicera sanningen. Balterna är kända för att vara
envisa i att framhärda sin egen historiesyn om andra världskriget. Det har
säkerligen att göra med att det var f.d. SS-soldater som grundlade traditionen
med en rakryggad historiesyn i skuggan av det mäktiga Ryssland, i alla fall i
Estland, om man får tro det som stod i boken. 1989 hade Estland en befolkning
på 1,565 miljoner varav 30,3 procent var etniska ryssar. Estland hade 2007 en
befolkning på 1,342 miljoner, varav 25,6 procent var etniska ryssar, så befolkningsminskningen
har skett på gästernas bekostnad (ryssarnas) även om de inte hade där att göra
från första början, såvida de inte alla valde att flytta frivilligt. Men det är
mycket möjligt, kanske troligt att dessa ryssar först blev tvångsförflyttade
dit en gång i tiden, och de har i så fall ingen egen skuld till att dem eller
deras ättlingar bor där. Det finns ingen man kan ställa till svars. Nu bor den
etniskt ryska befolkningen där dem bor, och esterna får göra det bästa av
situationen. Oftast går det bra, men ibland blossar det upp oroligheter som den
under bronssoldatstatykrisen när estniska myndigheter ville förflytta en
bronsstaty av en rysk vk2-soldat från centrum av Tallin till en mer perifer
lokalisering av huvudstaden. Detta hade esterna all rätt till, och ryssarna
överskred sina befogenheter (som om de hade några i Estland så länge den ryska
befolkningen där inte riskerar liv och lem) när de utsatte landet för en riktad
IT-attack. Statyn var en symbol för rysk överhöghet som har stått sedan
sovjettiden! Det är för övrigt ett beteende som detta som gör att jag vill
undvika att svenskar blandar sig med ryssar genom att affärskontrakt ingås
mellan folken, och så förstås det att om man gör affärer med ryska företag så
gör man affärer med rysk maffia och i förlängningen hoppar i säng med FSB (KGB:s
arvtagare). Åtminstone om man inte gör som IKEA och bannlyser tagande och
givande av mutor på både hög och låg nivå i Ryssland och överallt annars. Men
se hur det gick för IKEA i Ryssland! Ska ärliga svenska företag i Ryssland
tvingas omkull medans ryska företag i Sverige ska få frodas och tillåtas
kriminalisera samhället? Om dessa svenska företag inte är
specialståltillverkare eller high tech-företag förstås, då går det säkert bra?
Kan dem klandra mig för att jag helst undviker en sådan situation? Fast jag rår
å andra sidan inte över marknadslagarna. Överlag så tror jag att ryssar och
ester är lika taskiga mot varandra i Estland. I huvudstaden Tallin bor c:a en
tredjedel av befolkningen eller 400 000 människor.

Sidan 161-162 i SS Estniska
frontsoldater berättar, del 2 Undergången

Det första frihetskonventet i Adavere

Den 21 september 1991 hölls det
första konventet för estniska frihetskämpar i Adavere som en logisk och
behövlig fortsättning för XIV Frihetskårsdagen, vilken hade firats den 22 juli
1989. Med firandet av dagen lades grunden för en landsomfattande lansering av
flera estniska frihetskämparorganisationer. Firandet av frihetskårsdagen lyfte
Estlands tidigare frihetskämpar till deras rättmätiga hedersplats – veteranerna
från det estniska frihetskriget 1918-1920. Samtidigt lade allmänheten fokus på
de yngre frihetskämparna. Men frågan om de före detta soldaterna, denna talrika
generation som slagits i tysk och finsk uniform eller så som skogsbröder, och
som åsamkats de största förlusterna och upplevt det värsta förtrycket, var
känslig och obekväm för de estniska politikerna. Eftersom ingen var villig att
stå upp för deras försvar, började veteranerna själva att organisera regionala
organisationer. Organisationerna kom att arbeta inom tre områden: registrering
av alla frihetskämpar, organisationsaktiviteter, insamling av
minnesanteckningar och social omsorg.
Nästa steg mot bildandet av en
enhetlig veteranorganisation togs den andra oktober 1991 i Adavere.  Målet med mötet var att skapa en
landsomfattande veteranorganisation, vilken skulle ha som mål att samla alla
veteraner från det estniska frihetskriget, andra världskriget och
skogsbröderna, men också politiska fångar och motståndskämpar som hade kämpat
för återställandet av den estniska friheten. Mötet hölls i patriotismens anda,
dock var en del tal kritiska, för att inte säga vredgade. Den dåtida regeringen
deltog vid konventet. Organisatörerna lyckades inte fullt ut med att nå sitt
mål, då ingen enhetlig organisation för veteranerna bildades – detta berodde
huvudsakligen på grund av de olika åsikter som rådde, samt vilka
organisationens mål skulle vara. Ett par av veteranerna ansåg det nödvändigt att
bilda en organisation som skulle medverka i den fortsatta politiska
utvecklingen i Estland och därmed försöka nå sina mål via den parlamentariska
vägen. En annan mindre politisk skara stödde bildandet av en organisation som
endast skulle handla i sociala frågor samt insamlandet och publicerandet av
historiskt material. Konventets slutgiltiga beslut blev att en enhetlig
landsomfattande veteranorganisation skulle bildas genom grundandet av regionala
organisationer. Alla frihetsveteraner kallades därmed för detta ändamål till en
och samma flagga. I början av 1992 bildades därför sju regionala
organisationer. Den 8:e februari ägde ett möte rum i Tartu mellan
organisationernas representanter. Mötets huvudsakliga mål var bildandet av en
landsomfattande och enhetlig organisation. Mötets värd var Tartus
frihetsorganisation och 26 delegater medverkade i bildandet av Estniska
frihetskämparförbundet. Frihetskrigsveteranerna Aldur Saar och Ants Ratas kom att
medverka som hedersgäster. Mötet beslutade att förbundet skulle ledas av en
grupp som bestod av de regionala organisationernas ledare samt en representant
per hundra regionala medlemmar, medan en sjumannakommitté skulle överse arbetet
med förbundets frågor. Den 8:e februari grundades förbundets första kommitté
med Hudo Räst som dess ledare. Sedan förbundet bildades har deras huvudsakliga
mål, genom möten och resandet av monument, varit att försvara värdigheten och
hedern för de soldater som slogs för den estniska friheten. Sidan 161-162 i SS Estniska frontsoldater berättar, del 2 Undergången

Sidan 163 i SS Estniska
frontsoldater berättar, del 2 Undergången

Krigsförbrytelser

Sedan andra världskrigets slut
och sedan Estlands frigörelse har framförallt ryska medier påstått att den
estniska SS-divisionen deltagit i krigsförbrytelser och straffinsatser. Det
arkivmaterial som numera finns tillgängligt talar dock ett annat språk. Klart
är att många av de estniska polis- och hemvärnsbataljoner som divisionen ursprungligen
hämtade sitt manskap från i vissa fall medverkade till krigsförbrytelser: Bland
annat understödde t.ex. ett par hemvärnsförband (Omakaitse) den tyska
säkerhetspolisen i dess arbete att spåra upp judar, kommunister och sovjetiska
soldater under den tyska invasionen sommaren 1941 samt även likvideringen av
dessa. Under tiden som den estniska legionen sattes upp vid Debica/Heidelager
1942-1943, överfördes även en stor del erfaret tyskt manskap från den beryktade
och belastade bataljon z.B.V Waffen-SS, samt även flertalet estniska officerare,
som tjänstgjort inom den tyska säkerhetspolisen. Det står emellertid klart att det
inte går att döma divisionen för förbrytelser utifrån de eventuella brott, som
ovan nämnda personal kan ha gjort sig skyldiga till innan de påbörjade sin
tjänstgöring i divisionen.

Sidan 164 i SS Estniska
frontsoldater berättar, del 2 Undergången

Mot bakgrund av en utförlig studie
av krigsdagböckerna för VIII Armékåren och stridsgrupp Jeckeln samt litteratur
i ämnet, kan man enligt ovanstående framställning konstatera att någon större
likvideringsinsats aldrig utfördes av esterna. Striderna vid Nevel var liksom
många andra antipartisanoperationer på östfronten helt klart fruktansvärda,
både för civilbefolkningen och de stridande förbanden, vilka ofta ständigt var
i alarmberedskap för att möta eventuella angrepp – framför som bakom
stridslinjen. Det går emellertid inte att helt och hållet att utesluta att
enskilda estniska soldater aldrig utförde några avrättningar, men några
konkreta bevis för detta har inte stått att finna.

 Sidan 164-166 i SS Estniska frontsoldater
berättar, del 2 Undergången

SS utbildnings och ersättningsregemente 20 och koncentrationslägret vid
Klooga

I början av 1944 transporterades
SS utbildnings- och ersättningsbataljon 20 till området kring Klooga för att
där utbilda nymobiliserad manskap. Bataljonen omorganiserades strax därpå till
ett regemente. I nära anslutning till utbildningslägret fanns ett
koncentrationsläger. Lägret uppfördes 1942 som ett arbetsläger för sovjetiska
krigsfångar, och estniskt manskap från hemvärnet fick till uppgift att bevaka
det. Lägrets inriktning ändrades dock snart från att enbart hysa sovjetiska
krigsfångar till att även innefatta judiska fångar; i oktober 1943 fanns det
bland annat 1453 judar i lägret. Estniskt vaktmanskap från hemvärnet och
polisen innehade även fortsättningsvis bevakningsuppdraget.
Den 17:e september 1944 inledde
tyskarna reträtten från Estland. Reträtten innebar också att lägret skulle
evakueras. Reträttordern kom emellertid att ändras till något fasansfull: till
lägret anlände ett specialkommando från antingen SS eller SD (Sicherheits
Dienst, Rogers anm.) med order om att likvidera lägrets fångar. Den vid Klooga
tjänstgörande marinkocken, som också ansvarade för SS och organisation Todt
minns att detta tyskspråkiga specialkommando anlände under förmiddagen och
bestod av c:a 20-25 man från säkerhetspolisen. Det är känt att manskap från
utbildnings- och ersättnings-regementet under insatsen bildade vaktspärr
utanför lägret liksom att chefen för regementet SS-Sturmbannführer Georg
Ahlemann fanns på plats. Det har inte gått att klargöra om regementets manskap
var delaktiga i själva mördandet. Waffen-Unterscharführer Evald Hallisk, som
sårats vid Peipussjön i februari 1944 och vid den aktuella tiden befann sig vid
Klooga lämnade en redogörelse kring händelseutvecklingen vid Klooga för
författaren och journalisten Peter Kadhammar inför dennes bok om det svenska
spionaget i Estland, De sammansvurna:

”Ett tyskt specialkommando
anlände till lägret och begärde tillträde, fast de saknade de nödvändiga
passersedlarna. [..] Den natten började de döda judarna. De sköt. Dagen efter
gick jag in. Grindarna var öppna. I en barrack låg liken i trevåningssängar. De
hängde över sängkanterna. Jag hade sett många döda, men när jag såg judarna blev
jag alldeles kall. Jag backade och gick ut.”

Ett annat vittne, Waffen-Unterscharführer
Alexander Sahharov som insjuknat under sin tjänstgöring i
SS-pansargrenadjärbataljon Narwa och vid den aktuella tiden befann sig vid
Klooga har lämnat följande vittnesuppgifter kring händelseutvecklingen:

”I mitten av september 1944
beordrades delar av vårt förband att spärra av arbetslägret Klooga. Vi fick
höra att det handlade om bevakningen av flera tusen judiska fångar som skulle
evakueras. När vår bataljon kort därefter drog sig tillbaka från ryssarna,
stannade jag kvar med några få underofficerare som efterpatrull. Därvid gick
jag av nyfikenhet tillsammans med en kamrat in i det evakuerade lägret Klooga.
Vad vi fick se där, var hårresande… Barackerna var samtliga öppnade och
överallt låg det avrättade fångar. Vi var ju soldater och hade ofta sett
stupade och var väl förtrogna med död och förstörelse. Men avrättningen av
värnlösa personer efterlämnade ett hemskt intryck, vilket håller i sig ännu
denna dag!”

Enligt ett tredje vittne, Waffen-Untersturmführer
Egon Valter, som degraderades och fängslades när han hos Ahlemann klagade på
mördandet, skall det estniska manskapet ha befriat honom och därefter fängslat
Ahlemann. Valter åkte därpå till Tallin och avlade rapport till Pitka. För att
undvika konflikter med tyskarna, begärde emellertid Pitka att Ahlemann skulle
befrias.
Enligt det tillgängliga källmaterialet,
som ovanstående framställning bygger på, går det trots att det mesta pekar på
att manskapet ur regementet inte medverkade till denna krigsförbrytelse, inte
helt och hållet att utesluta eventuell delaktighet. Några konkreta bevis för
detta har emellertid inte stått att finna.

Det är möjligt att de baltiska historikerna på universiteten
eller i övrigt i Baltikum är sprungna ur baltiska SS-förband, i alla fall i
Estland. Det verkar så när man läser ovanstående i alla fall. Men det
rättfärdigar inte att Ryssland stiftar lagar i andra länder för det! Så länge
balterna bara försöker att ”hålla rent” från utländskt inflytande (men ej
försöker att ensidigt och våldsamt rensa ut inhemska etniska ryssar som har
bott i landet i generationer, men som jag sade så tror jag att ryssar och ester
är lika taskiga mot varandra i Estland) inom sina egna gränser så har de all
rätt att göra det. Det verkar inte särskilt troligt att balterna sysslar med
omstörtande verksamhet mot dagens Ryssland inifrån sina egna länder eller ens i
Ryssland. Det verkar inte särskilt troligt att Balterna utgör ett reellt
fysiskt hot mot Ryssland. Estland, Lettland och Litauen har inte mer än någon eller
några miljoner invånare vart land för sig. Ändå tolkar Putin balternas envisa
självständighetssträvanden som mot Ryssland hotfulla aktiviteter. Balterna får
inte själva välja allianser omm (om
och endast om) de väljer Nato och/eller EU, och då har ändå Ryssland en
historia som invaderande förtryckare i Baltikum. Ryssland måste förstå att
släppa taget och låta balterna gå sin egen väg, det är de skyldiga dem, och det
måste de erkänna om de nu ser historia som en grund för eget handlande (baltiska
historiker som är sprungna ur SS som leder till den ryska lagen om
historierevisionism)! Det var ju faktiskt Ryssland som ockuperade Baltikum och
inte tvärtom, och inga bevis kan framföras mot den estniska SS-divisionen för
brott mot mänskligheten enligt citaten ovan från boken. Det är möjligt att
enskilda individer i den estniska SS-divisionen gjort sig skyldiga till brott
mot mänskligheten, men då ska de också lagfaras och dömas som individer och
inte som land, om det finns bevis mot dem. Ryssland har en lång tradition av
att trycka ned de små, mot Ryssland angränsande staterna. Kan man se det på
något annat sätt? Jag har själv gjort mig skyldig till ”historierevisionism” i
ett blogginlägg (se länken till mitt blogginlägg: https://rogerklang.wordpress.com/2010/10/31/ruskigt-lustigt/
)och därmed gjort mig till en ”brottsling”, som kan ställas inför rätta i
Ryssland om jag åker över dit. Inlägget skrev jag i det enda syftet att protestera
mot att Ryssland stiftar lagar i andra länder. Märk väl att jag stödde mig på
fakta från Wikipedia om Operation Barbarossa, när jag skrev det för Ryssland
ofördelaktiga blogginlägget! Wikipedia har rätt i informationen i detta fall,
även om det förekommer mycket dubbel information som oturligt nog har förts
över på mitt inlägg eftersom jag baserade inlägget på Wikipedia-texten. Det var
först i efterhand jag kom på att jag hade tagit med dubbel information. Det
mesta av texten klippte och klistrade jag rakt av och satte in i mitt
blogginlägg, men ändå är jag en ”brottsling” i Ryssland för att jag vågar
ifrågasätta den ryska hjältebilden.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 1/8/2011

  1. Lars
    10 december, 2012 kl. 16:00

    Du glömmer att en ockuperande makt skall ta hand om det ockuperade landet och ockupanten får inte utföra etniska rensningar och ej heller byta ut befolkningen som sin egen.

    Lika taskiga kommentaren får mig att höja på ögonbrynen och inse att väldigt många marginaliserar ockupationen i baltikum och dess påverkan på respektive land.

    Dessutom kan man diskutera vem som befriade vem, då Ryssland först ockuperade Estland så ansågs Tyskland som en befriare initialt. Dock så infördes en annan diktatur, kanske inte så omfattande som Rysslands, men elak i sig. Många Ester ansåg att Ryssland inte fick komma tillbaka och kanske så skulle Tysken sedermera ge Estland till Esterna om man fick bort Ryssen.

    • 10 december, 2012 kl. 17:03

      Ett ockuperande land har ingen rätt att ockupera ett litet land, punkt! Därför så kan man inte diskutera frågan om det ockuperande landet har en skyldighet att ta hand om befolkningen i det ockuperade landet. Naturligtvis så får man protestera mot att ockupanten utför etniska rensningar eller byter ut befolkningen. Men vad ska man göra idag då? Sovjetunionen finns ju inte längre. Rysslands stiftande av lagar i Baltikum måste bemötas med fast hand, ett klart Nej det tolererar vi inte.

      Ja Hitler var smart. Han insåg att hade tyskarna kommit och tagit över Estland före Stalin och indirekt framförallt de tyska ubåtsbasernas bränsleförsörjning från oljeskiffret i Kothla-Järve, så hade esterna sagt; ”Nej tack, vi vill inte ha något annat land som överhöghet över Esterna!” Då hade det rått ett krigstillstånd mellan Tyskland och Estland. Det var viktigt för Hitler att vara den som befriade esterna, inte den som invaderade Estland. På så sätt fick han ytterligare några tiotusental elitsoldater (rasrena sådana) extra till det tyska fälttåget, och han band inte upp flera tusen tyska man i ett repressivt system mot den estniska befolkningen och frihetskämparna som skulle ha uppkommit vid en invasion. Enbart Norge slukade 200 000 man för att värna landets kuster och hålla motståndsrörelsen i schack. Ytterligare 200 000 tyska man fanns på Nordkalotten för förflyttning in i norra Finland under operation Barbarossa, men dem kan vi lämna därhän i detta samtalet.

      Har du ditt ursprung i Estland Lars? Skriv er historia rakryggat som ni brukar och bry er inte om storebrors översittarfasoner!

      Med vänlig hälsning Roger Klang

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: