Hem > Ryssland, Sveriges försvar > Det som var avgörande för var ett större stridsvagns- och infanterislag skulle äga rum i vk2

Det som var avgörande för var ett större stridsvagns- och infanterislag skulle äga rum i vk2

Uppdaterad
och redigerat material från den 21/7/2011, originalet från den 6/7/2011:

 

En nation
kan vara aldrig så skicklig på krigföring med en hög kvalitet på materiel och
manskap, men om fienden har ett tillräckligt stort numerärt mantals- och
materielövertag som sköljer över oss, så skapar det naturliga taktiska
tillfällen i terrängen för fienden när dem sköljer över oss likt en flodvåg,
såväl som strategiska tillfällen som bekant. Dessa taktiska tillfällen kan
göras till dogm, om fienden har minsta förmåga till att lära sig av sina egna
erfarenheter på slagfältet vilket sovjeterna hade. Och dessa taktiska övertag
kan inte uppvägas genom vår egen förmåga till dynamiskt taktiskt tänkande på
individnivå genom att vi använder uppdragstaktik, hur modiga vi än är. Därför så
leder ett övertag i mantal och krigsmaterielproduktion, om det är tillräckligt
stort, alltid till seger och stulet initiativ.

 

Andra världskrigets kanske första
anatomi på förlorarsidan:

 

Snabbt
förflyttade frontlinjer gav som resultat både rysk och tysk tätortskrigföring
under reträtt i andra världskriget. För rysk del så var det fördelaktigt genom
den slumpartade mortalitetsnatur stadskrigföring medför, och som gjorde att
deras förlustsiffror jämnades ut i förhållande till tyskarnas förlustsiffror samtidigt
som ryssarna hade den fördelen att de kunde fylla på med reserver bakifrån alt.
längs med frontlinjerna och på andra orter långt efter det att tyskarnas
reserver var på upphällning eller sjönk anmärkningsvärt i soldatkvalitet och
utrustning. På plussidan för tyskarnas del (såväl som för sovjeternas under
försvar i mitten av kriget på östfronten) så gav ett ställningstagande i en
stad den fördelen att den vilda tyska reträtten bromsades upp hastigt. Men det
medförde även att tyskarna blev föremål för kniptångs- och inringningsstrategi
och ofta måste ge sig tillfånga i divisioner vid ett senare tillfälle. Men
kniptångsmanövrer kan en mantals- och materielstarkare motståndare ägna sig åt
ändå. Fast när man är på vild flykt undan en överlägsen motståndare så av två
onda ting så väljer man att fortsätta sitt motstånd i en lämplig storstad
eftersom man kan hålla ut längre tid där än man kan hålla terräng i ödemarken
samtidigt som man kan leva på vad staden har att erbjuda, trots en högre
mortalitet under krig i stadsterräng och inringning av de egna trupperna.
Onödiga förluster i stadsterräng kan åtminstone överkommas med förbättrad
taktik, typ den tyskarna utvecklade efter en tid av högre mortalitet i
tätortskrigföring än den behövde vara i förhållande till de rådande oddsen.

 

Uppdateringar:

 

Analys om vk2-strategi, som kan
vara av värde idag:

 

Det är nog
så att det som var avgörande för var
ett större stridsvagns- och infanterislag skulle äga rum var hur lätt det gick att gräva
individuella skyttegravar i terrängen. Terräng kan man alltid utnyttja, och det
var nummer två på önskelistan. Både ryssar och tyskar kunde utnyttja terrängen
väl, åtminstone på taktisk nivå vad det gällde ryssarna medans tyskarna kunde
utnyttja den både taktiskt och strategiskt i de flesta fall. Men man ska inte
avskriva de ryska befälhavarna som odugliga, de var hårt styrda av ett
politiskt centralkommando. Ryssarna kan ha haft ett strategiskt öga också, det
ska man inte säga att de inte hade. Men det är så jävla svårt med ryssarna, man
vet aldrig med dem, de kan vara väldigt kloka eller så är de väldigt dumma. På
västfronten under vk2 så kunde tyskarna förutse de allierades nästa drag
mycket, mycket lättare än vad som var fallet på östfronten. Eftersom det är så
svårt att bemöta ryssarnas taktik och strategi då man inte vet om det ligger
någon logik i den så kan man inte veta, och därmed så kan man bli lamslagen
eftersom man inte kan fatta några beslut grundade på fiendens tänkande – som vi
ju inte förstår – och man undviker därför ofta att agera. Då gäller det att
komma ihåg krigets första regel; ”Hellre agera och agera fel, än att inte agera
alls!”. Man bör därför uppmuntra manskapet att agera mot ryssen så som de
skulle göra om fienden var förutsägbar. Hälften av gångerna så kommer de att få
rätt, och den andra hälften så har de i alla fall agerat och rört på sig enligt
krigets första lag.

 

Alla citat i rött av Roger Klang, Lund
Scaniae Sverige, den 21/7/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: