Hem > ekonomi, Utrikespolitik, Vladimir Putin > Zum Deutschland

Zum Deutschland

Jag har varit på en tre dagars semesterresa till f.d. östtyska Rostock och kom hem igår kväll. Som vuxen har jag endast varit utomlands 1 gång förut, om man bortser från många Danmarksresor. Den gången var det också Europa – London 1996 – jag var i. Så vad tyckte jag om Ozzies aus Deutschland. (Ozzies kallar man väl östtyskarna för? Men kallar man inte australiensarna för Ozzies också?) Här kommer min reseskildring:

Jag gick in i en trevånings buchgeshäft (bokhandel) och letade efter en bok aus der kriege på tyska, eftersom jag vill lära mig språket nu när jag ändå har börjat på det för resans skull. Jag ville ha en bok i ett ämne som intresserar mig. Vad hittade jag för intressant? Jo, jag upptäckte att tyskarna skäms för sin historia, inte bara andra världskriget utan även första världskrigetskildringar var obefintliga så vitt jag kunde se, och sammantaget så hade detta trevåningsbokvaruhus en (1) hyllmeter krigslitteratur varav 99 cm hylla utgjordes av böcker med omskrivningar och undvikanden, t.ex. så fanns det ingen bok om Nazityskland, Hitler och nazisterna. Det var totalt bortblåst på matnyttig andra världskrigslitteratur. Gleerups Bokhandel i Lund, som har en våning med böcker har 20 gånger mer krigslitteratur som dessutom är betydligt mer direkt både i titlar och i böckernas innehåll. Jag fick i alla fall tag i en bok på tyska som heter Blut und Elend des Krieges (Krigets Blod och Elände), som är i form av torra dagboksanteckningar av en tysk löjtnant. Några andra biografier eller autobiografier av soldater eller officerare fanns inte att hitta, inte heller historiska krigsskildringar från fronten i form av fakta fanns att få tag på. Jag kan tänka mig att för att en författares bok om kriget ens ska gå till tryckning i Tyskland, så krävs det att titeln och innehållet är politiskt korrekt. Där har vi som är krigsintresserade det bättre i Sverige tack och lov, här kan man skriva och ge ut i princip vad som helst som berör andra världskriget, även självbiografiska krigsskildringar av f.d. SS-Waffensoldater. Det sistnämnda skulle man aldrig kunna göra i Tyskland, ge ut en bok skriven av en f.d. SS-Waffensoldat. I Tyskland så vet folk födda under efterkrigstiden förmodligen mindre om kriget än den genomsnittlige svensken. Men har Bundeswehr (motsvarigheten till andra världskrigets Wehrmacht) bibliotek för krigsintresserade, och är de i så fall reserverade för studerande officersaspiranter och officerare? Kan ens dessa officersämnen dra lärdomar av SS-Waffens krigserfarenheter? Jag börjar förstå att boken som jag nästan har läst ut just nu ”Branden” av Jörg Friedrich, som handlar om britternas (Bomber Command) och amerikanarnas bombkrig mot Tyskland, är typisk för den krigslitteratur som Tyskar trots allt ger ut i Tyskland. Ingen som hade gevär eller annat vapen i hand får skildra eller skildras.

Första dagen i Tyskland var vi på ett litet café som var charmigt. Där satt det ett större gäng gamla damer och fikade och samtalade på tyska. De bör ha varit unga vuxna vid tidpunkten för kriget. (Rostock blev sönderbombat av Bomber Command under kriget, liksom alla andra tyska städer med en befolkning på 100 000 eller fler.) Nästa dag åkte vi spårvägen till Zoo som ligger en bit från Rostock centrum, och där gick vi förbi en inglasad restaurang eller ett café. Där satt det ett större gäng gamla gubbar, som bör ha varit unga under kriget, runt ett långt ovalt bord. Jag antar logiskt att det var gamla krigarkamrater som satt och snackade minnen, för man ser aldrig ett större gäng riktigt gamla gubbar som sitter och snackar skit utan sina kärringar på ett café i Sverige. Jag har inte varit mer än två hela dagar i Tyskland, men jag fick den uppfattningen att det finns två Tyskland – de som är födda efter kriget, och de som var tonåringar och vuxna under kriget (och en gråzon av dem som föddes under eller strax innan kriget). De har helt olika erfarenheter. De gamla samlas för att snacka krigsminnen och de unga försöker glömma att det någonsin har varit ett krig. De möts liksom inte på samma vis som i Sverige, ungefär på samma sätt som att svenska soldater som har varit i Afghanistan och Bosnien bara förstår och tycker om att umgås med andra krigsveteraner från samma krig. Det är lite grann kategoriserande, men jag fick i alla fall den uppfattningen när jag såg dessa åldringar tillsammans i vad som skulle ha varit onaturliga gäng i Sverige, och för att bokaffärerna i Tyskland konsekvent vägrar att sälja böcker om kriget.

Däremot så märkte jag ingenting av det berömda blondhetsdyrkandet, trots att jag hade utmärkta möjligheter att studera det eftersom jag var där med bland andra min syster och hennes två små blonda lintottar, och själv ser jag ut som en spagge. Nu såg ju Rostockborna ut ungefär som svenskarna, det var inte mycket som skilde åt. Däremot så var jag ganska tanklös av mig och reste till Tyskland iklädd min Bomber Command-pilotjacka. För mig är det bara en jacka, men för speciellt de äldre som bor i Rostock och många andra ställen i Tyskland, så är det mer än en jacka, den symboliserar någonting negativt. Så jag hängde mina solbrillor i jackfickan på bröstet, och dessa solglasögon är inga pilotsolglasögon, bara för att demonstrera att jag inte är någon anglofil. Min uppfattning om tyskarna är att de är nästan precis som oss. Jag erkänner att jag hoppades på att inte få se några hakkors bland det klotter som fanns på husväggar och annat, och jag såg inte ett enda hakkors ens på väggar där det annars fanns gott om heltäckande klotter, så de kan inte ha tvättat bort sådana. I Sverige ser man hakkors lite varstans där det klottras. Jag upplevde inte någonting rasistiskt i Tyskland. En och annan servitris var kanske lite snorkig eller purken, men det tolkade jag som att det berodde på min Bomber Command-jacka. Men min mor och hennes flamländske man sade dock på hemvägen att denna servitrisernas purkenhet var en rest sedan kommunisttiden och att även de hade behandlats snorkigt vid tidigare besök. Hälften av gångerna man betjänades var personalen purken, och hälften av gångerna var de trevliga, inga större skillnader från i Sverige alltså.

Mitt omdöme om tyskarna är att de varken är bättre eller sämre människor än svenskarna. Man har hört så mycket om att de inte vill tala engelska och att de blir vresiga om man pratar engelska med dem, men det är bara snack. Sant är att de inte vill, vågar eller kan prata engelska i många fall. De äldre generationerna fick inte lära sig engelska i f.d. Östtyskland, och alla filmer, serier och program dubbas till tyska vilket gör att tysken är dålig på engelska, i synnerhet då östtysken. Men ofta fanns det någon som kunde lite engelska när man betjänades. På hotellet så hade de kabel-TV och visade förutom tyska kanaler, en fransk, en engelsk, en spansk och en italiensk kanal. Dessa hade ingen text och var inte dubbade, och de var ämnade för hotellkunder från vederbörande länder. Jag skulle nog vilja beteckna tyskarna som, som de själva säger – multi-kulti – och politiskt korrekta på gott och ont. Det finns inte lika många invandrare i Rostock som det finns i t.ex. Lund, men jag såg en och annan kvinna med huckle eller sjal och en och annan man eller ungdom, speciellt på spårvagnen. Jag lade märke till att Rostock hade två stycken erotiska butiker, som jag såg. Det finns tre museer i Rostock, varav jag besökte två av dem ensam. Inget av dem är ett krigsmuseum. Ett av museerna var Stasimuséet, som jag gick på. Båda museerna hade gratis inträde, men man fick betala 2 euro för att få lov att fotografera på det ena museet med gamla tavlor och sådant. Det betalade jag gärna. Jag noterar att den östtyska epoken kan de göra terrorhistoria av, men inte nazityskland uppenbarligen.

Jag märkte som sagt inte av något blondhetsdyrkande, men om någon tysk hade sagt åt mig att jag var en jävla spagge eller jänkare eller något för att jag är så mörk, så hade jag bara sagt åt vederbörande; ”Lernen sie Gregor Mendel!” Mendel var han som först förklarade ärftlighetsläran på 1800-talet, genom att studera blommor och ärtväxter. Hans lära föll i glömska redan innan den hade blivit erkänd. Först på 1950-talet när DNA upptäcktes förstod man hans idéer. Och den läran bevisar att nazisterna var fulla av skit. Eftersom 50 procent av arvsmassan kommer från fadern och 50 procent från modern så går 50 procent av varje förälders arvsmassa bort för varje ny generation. Och det innebär att trots att bruna ögon och brunt hår är dominanta över blå ögon och blont hår, så kan en större population av blåögda svälja dem anlagen och nära nog radera ut dem under loppet av tusen år. Det var det som hände med det svenska folket, norrmännen och danskarna efter vikingatiden, jag har nämligen hört någon som sade att den skånska 1800-talspigan karakteriserades som brunögd, men idag finns det nästan inga brunögda skånska flickor kvar utom de som inte är etniskt svenska förstås. Det blonda och blåögda har tagit överhanden knappt hundra år senare och tusen år efter den mångetniska vikingatiden i Norden, trots att blåögdhet inte är en dominant gen. Islänningarna däremot är förhållandevis ofta brunögda och mörkhåriga, trots att de inte är spaggar rent kulturellt (och det är ju det som betyder någonting). Så man får anta att de hade ett större inslag av trälar från arabvärlden. De som tog sig till Island var ju förhållandevis rika stormän som flydde undan den norske kungen, och de tog väl med sig en hel del slavar kan man tänka sig. Man måste anta att det finns fler än en gen som avgör ögonfärg, eftersom det inte bara finns blå alt. svarta ögon. I någon mån så kan den blåögdes eller svartögdes barn få melerade ögon och den blondes eller svarthåriges barn få brun hårfärg, och det talar för att flera gener än två är involverade i dessa ärftliga egenskaper. För mig kvittar det vilken ögon-, hud- eller hårfärg en svensk har, och det gör det för varje adoptivförälder och adoptivbarn också. Hudfärg måste också avgöras av flera geners samverkan. Det som det handlar om är att vi håller oss på den goda sidan, såsom jag vet att tyskarna gör idag likaväl som svenskarna, till skillnad från danskarna och norrmännen, speciellt danskarna som är ganska grova sexuella kvinnoförtryckare i en nordisk och germansk jämförelse! En gång i tiden var sudaneserna bättre än dagens danskar t.ex., så vad betyder svart hud, krulligt hår, svarta ögon och stora negerläppar då? Den som bryr sig om sådant har helt glömt bort att det finns någonting som heter evolution genom ”survival of the fittest”, och det är möjligt att svenskarna om två miljarder år ser ut som stora paddor. Men vad bryr jag mig om det. Mig kvittar det också om det bara finns en enda ras om två miljoner år. Det som betyder någonting är hur man beter sig mot sin nästa idag.

Jag tyckte att Rostock var mycket lik en svensk stad och tyskarna mycket lika svenskarna, men det finns olika sätt att lösa problem på. I Tyskland för att ta några exempel så hade de bättre lösningar på en del saker, som att de vid arbetsplatsavsnitt på motorvägar hade blinkande lyktor på de stående rektangulära seriereflexerna med pilar eller snedstreck, nattetid (eller har dem det i Sverige också?). En annan bra sak är att i matbutiker där de som önskar köpa cigg och tobak själva får öppna ett galler vid kassan för att ta fram tobaken. Ok, det kanske ökar svinnet försumbart, men frånvaron av slitage på kassörskornas kroppar väger mer än väl upp nackdelarna. Det är en ganska klumpig process för kunden att luta sig över varubandet och fälla ned gallret vertikalt, men det gör också att kassörskan märker när en kund tar ett paket cigg. Sämre eller obefintliga lösningar som jag lade märke till under min vistelse i Tyskland var att heldragna väglinjer till höger vid vägrenen inte var räfflade och ojämna vilket gör att man inte märker när man kör över dem. En annan dålig sak var att vid flerfiliga korsningar så fanns det inga ljussignaler till vänster om bilisten i centrifugen, vilket gör att man kan missa ett rödljus om man kommer i vänster fil bredvid en lastbil eller buss och ska köra rakt fram. Så var det i Sverige också fram till för ett antal år sedan. En annan dålig sak var att på det nybyggda hotellet där vi bodde så hade fönstren på hotellrummet ingen bromsmekanism, vilket gjorde att när man öppnade det för att vädra på morgonen så slog det igen lika snabbt. Inte bra att missa det på nykonstruerade fönster, Ihr Deutsche!

Vid överfarten till Tyskland så åkte vi en liten tysk båt som jag inte kommer ihåg namnet på. På tillbakavägen så åkte vi med ett av världens största combifartyg – MS Skåne – som tillhör Scandline. MS Skåne var mycket större och nyare än den tyska combifärja vi tog på ditvägen. Anledningen till att vi hamnade på MS Skåne på tillbakavägen var att vi då åkte klockan 15:00, när vi åkte dit gick båten klockan 8:00 och inte på långa vägar lika många långtradare turade då. Det enda som var ”bättre” på den tyska båten var att de hade ett hermetiskt tillslutet rökrum med TV. På den svenska båten hade de ett hundrum med stolar, bord och hundbäddar och pellets. De hade också ett lekrum med ett TV-spel som vi lånade. Sedan så hade de ett rogivande vilorum med TV och fåtöljer. (Och ett spelrum, men inget rökrum.) Men dessa skillnader kommer sig säkert av storleken på skeppen och årtalet de är byggda på snarare än av kulturella skillnader. Rökning var lika tabu i Tyskland som i Sverige, men långtradarchaffisarna röker i större utsträckning eftersom de ofta är från Serbien, Polen och Checkien och så, och vi var nästan ensamma turister på både över- och hemfarten. Bland alla hundratals lastbilar på tillbakavägen så var vi tre personbilar.

En lustig sak med ekonomin är att nu när kronan är stark så är det svårt för svenska företag att sälja till Tyskland, men om man är i Tyskland och handlar med euro så upptäcker man att man får lika mycket för eurons värde som man får för den svenska kronans värde i respektive valuta, priserna är precis dem samma omräknat till kursen. Hur kommer det sig? Är det okunskap eller är det som de ekonomiska lagarna lever sitt eget liv? Får man också jobba lika länge för pengarna man tjänar? Jag skulle tro det, men man vet ju inte. Undantag görs för sprit och tobak förstås. Omvänt så har svenska importföretag goda tider.

Bara för att ingen ska tro att jag låter mina relativt nyvunna positiva känslor för tyskarna göra så att jag förlorar omdömet i mitt bedömande av tysken som människa och om deras sociala kapital som konstituerar det tyska folket och gör dem så ekonomiskt och tekniskt framgångsrika, så ska jag även delge en historia från mitt liv som involverar en östtysk kvinna för tio år sedan: Jag skulle gå på bio med en östtysk kvinna som flyttade till Sverige med sin västtyske man på 70-talet, med den östtyska regimens välsignelse märk väl. Hon är väl c:a 10 år äldre än vad jag är, men det här var för tio år sedan ungefär. Vi skulle gå och se den tyska filmen Der Untergang (Undergången), som handlade om de sista tre dagarna i Hitlers liv i Bunkern i Berlin. Kvinnan satt och levde sig in i filmen, med stor inlevelse fantiserade hon om att vara där. Vilket gjorde att jag vid den tidpunkten trodde att alla östtyskar var latenta nazister, eller åtminstone att de inte hade gjort upp med sitt förflutna. Och det är möjligt att det var så med 70-tals-östtysken? Men så är det inte idag. (Alla som lämnar sitt land stannar kvar i tidens nationalkaraktär som vi alla vet.)

På tillbakavägen såg jag på en av fartygets TV-apparater att socialdemokraterna hade fått en ny partiledare i Håkan Juholt. Jag kände till honom och visste var han stod politiskt, till vänster om mitten i socialdemokaterna. Det är bara snack att han skulle vara så okänd, han har förekommit i media lite då och då och han har en give away mustasch, man kommer ihåg honom. Det som är bra är att han sitter i försvarsutskottet.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 11/3/2011

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: