Hem > Facken, Inrikespolitik, Media > Ingen behandlas lika i Sverige!

Ingen behandlas lika i Sverige!

I en kort kommentar i Gomorron Sverige sade Göran Persson såhär, från en något längre intervju i Agenda: ”Jag har varit stryktålig. Det är ohyggligt påfrestande att stå där längst fram. Vi ska ju komma ihåg att den socialdemokratiska partiledningen granskas ju hårdare än någon annan, vi har ju trots allt en borgerligt dominerad press i Sverige! Dessutom finns en tradition att man internt inte ska spara på krutet.”

På detta sätt, genom att ge Göran Persson tolkningsföreträde, ger SVT en illusion av att de endast är en motkraft mot den dominerande högerpressen och försöker därmed legitimera sin egen existens. Två kända socialister och en moderat får ta plats i Gomorron-soffan i den styrda diskussion som följer på Göran Perssons monolog. Stig Malm (f.d. LO-ordförande med livslångt medlemskap i socialdemokratiska arbetarpartiet SAP), Kristina Axén Olin (M, som i medelmåtta) och Göran Hägg (mannen som, som programledare i Axess TV, stämplade sin gäst Wilhelm Agrell – fredsforskare, samhällsdebattör och professor – som högerextremist). Som vanligt är ration två socialister mot en borgare, som får svara på ledande frågor. Kvinnan bryr sig inte om att nämna någonting om Göran Perssons befängda uttalande att pressen är borgerligt dominerad, där av ”M, som i medelmåtta”. Den enda stora dagspress som i verkligheten är borgerligt dominerad på journalistnivå är Svenska Dagbladet, men dessa inhöstar stora ekonomiska bidrag från socialdemokratiskt uppbyggda Statliga Kulturrådet, så de åt ur handen på Göran Persson och numera ur handen på S&Moderaterna. Men det är naturligtvis inte bra att SvD inte kan kontrolleras till hundra procent, ur Göran Perssons synvinkel. Det bästa vore väl om de inte fanns alls.

Precis som eliten i Venezuela, Vitryssland och Ryssland, så sitter Göran Persson här hemma i Sverige, visserligen inte i egenskap av statsledare längre, och hävdar att pressen inte är subjektiv till vänster, han säger till och med att den är subjektiv åt höger trots alla överväldigande bevis om motsatsen sedan sjuttiotalet. Vilken arrogans, vilken fräckhet av Göran Persson att hävda det han hävdar rakt i ansiktet på oss, när sju av tio journalister övertygat röstar vänster! Och vem, om inte Göran Persson och hans likar, är det som försvarar statstelevisionen? Det är inte sådana som de få äkta kvarvarande självständigt tänkande borgarna som försvarar statstelevisionen, det är idel socialister och gröna. Före Fredrik Reinfeldts tid så brukade de som klagade på att statstelevisionen var socialistiskt vinklad gälla alla borgare. Är det statstelevisionen som har förändrats, eller är det, ”Det Nya Moderaterna” som har slagit in på en annan kurs? Svaret är uppenbart. År 2006 var andelen av journalisterna som röstade på vänsterpartier 67 procent. 33 procent röstade borgerligt. Ingen röstade på Sverigedemokraterna. Hur kan pressen vara borgerligt dominerad om 67 procent av journalisterna röstar vänster? I News Decisions: Journalists as Partisan Actors testade medieforskarna Thomas E. Patterson, professor vid Harvard, och Wolfgang Donsbach, professor vid Dresdens tekniska universitet, hur journalistkåren i fem länder (bland andra Sverige) fattade sina nyhetsbeslut. 3000 journalister kontaktades, och de svarande fick förhålla sig till olika scenarier och förklara hur de själva skulle ha valt att rapportera om de tänkta händelserna. Hur det gick? Forskarna kunde uppmäta att journalisterna i 82 procent av fallen valde en nyhetsvärdering som överensstämde med deras egna politiska grunduppfattning. I drygt fyra fall av fem väljer alltså en journalist den nyhetsvinkel som stämmer med den egna ideologin.

Anmärkningsvärt i mätningarna 2006, är att 23 procent av journalisterna var miljöpartister, alltså nästan var fjärde journalist. Det motsvarade vid mättillfället en överrepresentation på närmare 400 procent. 1999 var det ”endast” 10 procent av journalisterna som var miljöpartister, men det var desto fler vänsterpartister – 33 procent. De svenska mätningarna har gjorts av professor Kent Asp och JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universitet.

På SVT/UR/SR är andelen vänsterjournalister ännu högre, nära nog 100 procent. Det innebär att drygt 80 procent av inslagen där är politiskt färgade till vänster. De tycker särskilt om att använda sex som vapen, sex är nämligen politik. Vi lever mer eller mindre i en ”Illiberal Demokrati”, som statsvetarna kallar det. Venezuela, Vitryssland, Ryssland och Sverige är alla exempel på illiberala demokratier, och det innebär att vi visserligen har någorlunda fria val, men att pressen är genomsyrad av maktens intressen och där en borgerlig regering bara kan få positiv respons i statsmedia tillfälligtvis, omm den för en socialistisk politik. Den enda skillnaden mellan de övertydliga första tre illiberala demokratierna och Sverige, är bara att i Sverige så är det mer subtilt för en utomstående, men för mig som svensk underdog så är det en chockerande ensidig mediesfär. Jag kan tänka mig att den enda existerande oppositionen i riksdagen som det ser ut idag, Sverigedemokraterna, ser det på samma sätt. Ingen behandlas lika i Sverige! Jag har försökt att komma in på den komprimerade journalistlinjen på Skurups Folkhögskola hösten 2009. Ni kan läsa och chockeras av mina erfarenheter, och hur det gick till vid gallringen till Skurups Folkhögskola här: https://rogerklang.wordpress.com/2011/01/11/vansterjournalisternas-kontroll-over-vem-som-ska-fa-bli-journalist/

Jag menar på att vi ska avskaffa den där Las-lagen, eftersom journalister tycks kontrollera vem som ska få bli journalist. Om en arbetsgivare vill anställa en ”journalist” som aldrig har gått en utbildning till Journalist, framför vilken utbildad som helst, så ska han få göra det. Jag kan ge ett exempel på hur det gick till när dagstidningen Arbetet lade ned här i Lund i mitten av 90-talet. Då fortsatte den oberoende liberala tidningen SydSvenska Dagbladet i Lund/Malmö-området. Vart tror ni alla de här Arbetet-journalisterna tog vägen när de blev arbetslösa? Jo naturligtvis så fick många av dem jobb på SydSvenskan, SydSvenskan ökade ju sin andel av dagstidningsläsarna markant när Arbetet försvann som enda konkurrerande dagstidning i storstadsområdet. Inte lång tid efteråt så blev SydSvenska Dagbladet oberoende liberal endast till namnet, men socialistisk till innehållet, möjligtvis vänsterliberal, och är så än idag. Och det beror på journalisterna som jobbar där, inte på tidningens ägare. Ideologier har inte betytt någonting för tidningens fortsatta existens, den kommer lika gärna ut med vänstervinklade artiklar som med marknadsliberala. Det gäller alla kommersiella tidningar! Om journalisterna är vänster, då blir tidningen vänster, det är så det fungerar. Så kommer det att vara så länge vi har dem arbetsmarknadslagar vi har, att man inte kan sparka journalister som inte har samma värdegrund som ägarna. Den som missköter sitt politiska uppdrag, för det är vad det är när tidningarna marknadsför sig politiskt, kan sitta säkert som journalist på tidningen även i fortsättningen. Så länge som en tidningsägare inte får anställa den som bäst speglar ägarnas ideologiska övertygelse, oavsett om den personen inte har någon journalistutbildning även om det finns andra sökande med journalistutbildning, så länge som journalistutbildningarna vänder sig till vänstermänniskor för att rekrytera, och så länge tidningsägarna inte får avskeda folk bortsett från kriteriet sist in först ut vid arbetsbrist, så länge det är så kommer vi att ha vänsterdominerad media. Eftersom vänstern dominerar medierna så borde vi åsidosätta sådana existerande arbetsmarknadslagar inom detta yrkesfält specifikt. Om jag hade fått bestämma så hade jag omarbetat de existerande arbetsmarknadslagarna allt som allt. En arbetsgivare ska ha rätt att anställa vem han vill, den som passar bäst för hans tidnings politiska ideologi, annars så går det ju åt skogen med allting som har med samhällsinformation att göra, åtminstone för högern! Men det är väl tänkt så? Om jag har en BMW så vill jag ju inte tvingas att låna ut den till någon som jag inte litar på, och som kommer att kvadda den med 82 procents sannolikhet (se stycke tre ovan i fetstil). Äganderätten måste väga tyngre än eventuella personers rätt att krascha ens bil! Jag vill inte heller att han som kraschade min bil ska få bestämma att en annan lika omdömeslös förare ska få rätten att krascha min bil efter honom. Det hade ju varit en annan sak om den person jag lånar ut bilen till enligt alla lagar och regler, var en ansvarsfull person som inte kraschade bilen, utan skötte den efter mina instruktioner, men i 82 procent av fallen är det ju inte så. Då kanske du reagerar med att tänka; ”Ja men det är skillnad på min bil och en tidning!”. Det tror inte jag, jag tror att man hyser samma materiella känslor gentemot en pärla man äger oavsett om man äger en tidning eller en BMW! Ideologiskt och principiellt är det ingen skillnad, det enda som skiljer är att du inte äger tidningen, och förmodligen inte en BMW heller. Men jag tvivlar på att du skulle bli så glad om någon kvaddade din gamla SAAB när han har fått ditt förtroende, du hade förmodligen reagerat med samma vrede som BMW-ägaren och tidningsägaren. Men med vilken rätt känner du den vreden i så fall, om inte dem ska få lov att känna den? Om du är en av de personer som är emot kapitalism, då kan du ju alltid säga att; ”Dem är kapitalister, de ska ha det!”, men det gör det ju inte rättvisare eller mer upplyst för det. Om du däremot är mer moderat i dina åsikter så inser du att det inte finns någon skillnad, i synnerhet som att ägaren till den där skruttiga gamla bilen (du alltså!) betalar den där marodören för att han inte ska krascha bilen. Du betalar för att han ska köra måttligt fort och ansvarsfullt, men han gör precis det motsatta i 82 procent av fallen – omm (om och endast om) du driver en högerideologisk tidning. Liknelsen mellan dagstidningar och din gamla SAAB är slående, eller håller ni inte med?

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 12/2/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: