Hem > Sveriges försvar > T-kontoret

T-kontoret

I boken T-kontoret av Thede Palm, u-chef 1946-1965, berättar han att chefen för T-kontoret 1988 var från Kivik. Om nu u-tjänsten hette T-kontoret 1988, på det ger han inget svar så här långt in i boken i alla fall. Däremellan hette det i alla fall IB, som ni kanske kommer ihåg från IB-affären. Under tidigt 90-tal, jag tror faktiskt att det var hösten 1990 till vintern 1991, så jobbade jag som diskare på conference centret CC-House restaurang i Lund. Detta var vid den tiden då jag just hade blivit sjuk i schizofreni, men innan jag blev medicinerad. Jag fick av någon anledning för mig att vår kock var äppelodlare i Kivik, men jag fick också för mig att han var chefen för den militära u-tjänsten. Döm då av min förvåning när jag i boken T-kontoret nu läser att u-chefen verkligen var från Kivik! Var han även äppelodlare? För det var vad mina röster sade till mig och/eller jag fick för mig på den tiden. Hur i helvete skulle jag kunna veta det, om det är så? Det är i klass med det mina röster sade till mig ett par år senare när jag fick för mig att Adolf Hitler levde och bodde på Smålands Nation i Lund 1992, att han kallade sig för ”Hilfe” och att jag för några veckor sedan vid juletid läste att ”Hilfe” betydde ”hjälp” på tyska, jag som aldrig har läst ett ord tyska. Det var inte mycket till hjälp jag fick förstås, men sammanträffandet… Det står inte i boken T-kontoret att u-chefen 1988 var äppelodlare, men det ligger i alla fall nära till hands att tro att chefen var densamme 1990 såväl som 1988. Han var i den åldern en u-chef borde ha varit. Vare sig vår kock var u-chef eller inte så var han en mycket duktig kock. Han var flintskallig, och när jag säger att han var flintskallig så menar jag att han var flintskallig, han hade nästan bara enstaka glesa hår på skallen. Det var som om han hade cancer och hade tagit cellgifter, men hans glesa hår var oförändrat över den tiden jag jobbade på CC-House, i 6 månader. Det fanns en annan kock också, en fransman som var betydligt yngre, men han var fortfarande äldre än jag var då (25) med ett antal år. En gång när jag stod och diskade så kom ”u-chefen” och lade ned en gryta i diskhon, och då råkade jag stänka vatten på honom, varpå han reagerade med en blixtrande blick och jag förstod att han hade en viss vrede också. Hans fru jobbade för övrigt också på restaurangen. Det finns absolut ingenting rationellt som säger att han skulle ha varit underrättelseman och ännu mindre u-chef, det är bara någonting som min paranoida schizofreni har slagit i mig. Det är först nu jag förvånat konstaterar att u-chefen vid den här tidpunkten var från Kivik när vår kock var från Kivik. Så om u-tjänsten eller någon från u-tjänsten läser det här, och vet att u-chefen 1990 var en äppelodlare från Kivik, vilket jag inte har några bekräftade uppgifter om, då bör de kanske fundera lite grand på om jag är så vansinnig som de förmodligen tror. Vintern 1991 sade den kvinnliga chefen för CC-House att restaurangen inte gick runt och att de skulle tvingas stänga den, så jag var uppsagd. Några år senare när jag omedicinerad var socialt handikappad så kunde jag följaktligen inte få eller behålla ett arbete eller en lägenhet, så jag fördrev dagarna genom att gå långa promenader, och en dag såg jag kockens fru stå på en stege uppställd mot en villa här i Lund någonstans. Då bodde alltså kocken inte i Kivik, åtminstone inte då? Antingen hade han lämnat sin äppelodling, eller så var dem skilda eller aldrig gifta från första början, eller så var han aldrig någon u-chef. Det kan ha varit så att kocken själv sade till mig att han var äppelodlare från Kivik, och det kan ha varit mina röster som sade till mig att han var äppelodlare från Kivik, jag kan inte säga det idag så här långt efteråt. Men det förefaller vara osannolikt att han sade sig vara äppelodlare i Kivik om han inte var den riktige u-chefen, förutsatt att denne u-chef faktiskt hade en äppelodling i Kivik. För om u-chefen anno 1990 var äppelodlare i Kivik så var det troligtvis en och samma person han och vår kock. En sak är säker i alla fall, och det är att han märkte att Jag trodde att han var u-chef, jag pratade ju högt för mig själv på jobbet och jag lämnade en lapp i hans mössa en gång där det stod något litet om händelserna på Balkan och den svenska truppsammandragningen (kan detta verkligen ha varit så tidigt som 1990-1991?). Vår kock brukade röka cigaretter med ett munstycke, och en gång sade jag i vårt kafferum att man inte har någon nytta av ett cigarettmunstycke, och då svarade han demonstrativt; ”snack!”, syftandes på det uppenbara och enda men löjliga outtalade svaret. Fast vid den tidpunkten ökade det bara mina misstankar. Jag tror att han hade sina små makttrippar på min bekostnad. Jag har inte på långa tider trott att han verkligen var u-chefen för T-kontoret. Därför så är det intrigerande att detta med Kivik nu kommer fram i boken T-kontoret! Jag litar inte på det mina röster sade till mig på den tiden, vad jag däremot litar på är mina egna slutsatser som jag har bildat mig under stor press utifrån och stor förvirring som kommer inifrån antar jag även om det kändes som om det kom utifrån. Jag litar däremot på de ”handtag” av fakta jag har snappat upp i nyheterna, dagstidningarna och medierna, som har möjliggjort de logiskt underbyggda slutsatser jag har dragit, för att försöka komma ifrån den där vansinniga skrämmande och hotfulla världen jag levde i. Jag lusläste och sparade tidningarna från den tiden, typiskt schizofrent beteende. Det var i alla fall ingenting konstigt med hur jag fick diskjobbet, det gick genom en arbetsförmedlare på arbetsförmedlingen. Efter det halvåret jag jobbade på CC-house i Lund så sade den kvinnlige chefen eller ägaren att restaurangen inte gick runt, så de var tvungna att stänga den. Om det är sant eller inte vet jag inte, jag tyckte att vi hade tillräckligt med gäster, men jag vet att restaurangen i ett senare skede några år senare var igång, och den är igång än idag. De flesta matgästerna var tjänstemän från Tetra Pak vid sidan om CC-House. Men det är inget ovanligt att restauranger byter ägare. Kanske var det bara ett sätt att bli av med mig? Det var ju tydligt att jag var extremt störd. Jag skötte mitt jobb exemplariskt, jag kom försent första dagen som det brukar vara med mina jobb, men sedan kom jag i tid varenda dag resten av tiden. Fast jag pratade för mig själv i disken, eller skränade.

Jag ska nu föra er genom tre varianter (A,B och C) av resonemang som alla går ut på samma sak, för att ni med säkerhet ska förstå logiken i mitt tänkade, varav ett är i formen av en idealtyp (den med alternativ 1-4 under C)):

A) But it all comes down to this; Var chefen för T-kontoret äppelodlare i Kivik 1990, eller var han inte äppelodlare i Kivik? Om svaret är att han var det så kan jag bara komma till slutsatsen att vår kock var u-chefen, alt. en underordnad u-man som spelade chefen, om han sade till mig att han var äppelodlare. Om han inte sade till mig att han var äppelodlare i Kivik, så måste det ha varit mina röster som sade till mig att han var äppelodlare i Kivik och det är ju skrämmande kusligt bara det, om T-kontorets chef var äppelodlare i Kivik. Det visar ju på att mina röster inte var så randomiserade och förvirrade som jag trodde, eller som någon skulle kunna tro. Alternativet är att kocken inte sade att han var äppelodlare i Kivik och att u-chefen inte heller var äppelodlare i Kivik, eller att kocken sade sig vara äppelodlare i Kivik men att T-kontorets chef inte var äppelodlare i Kivik, då är det ju förmodligen bara fantasier alltihopa. Sannolikheten att kocken sade att han var äppelodlare i Kivik, eller att jag hörde röster som sade att han var äppelodlare i Kivik, medans den riktige u-chefen parallellt, oberoende och helt fristående verkligen var äppelodlare i Kivik, den sannolikheten anser jag vara mycket mindre än att vår kock var samme person som T-kontorets chef. Sant är i alla fall att det f.d. T-kontorets chef Thede Palm pekar ut en okänd Kiviksbo som T-kontorets chef 1988. Sant är också att Kivik är känt för sina äppelodlingar.  

B) Alltså för att förtydliga; Att vår kock skulle varit äppelodlande granne med en äppelodlande u-chef, förutsatt att u-chefen var äppelodlare, är inte särskilt sannolikt om det var mina röster som sade mig att kocken var äppelodlare i Kivik. Om det var kocken som sade att han var äppelodlare i Kivik, och den riktige u-chefen var äppelodlare i Kivik, så är det inte särskilt troligt att det skulle vara en slump i alla fall att de var grannar och inte samma person i Kivik, utan då måste det ha varit u-chefen i Kivik. Sannolikheten som jag ser det är i alla fall större för det. Lund ligger c:a 16 mil bilvägen från Kivik, eller c:a 1½ h bilfärd därifrån och lite till.

C) Alternativ 1: Vår kock sade att han hade en äppelodling i Kivik, men T-kontorets chef hade ingen äppelodling i Kivik, fast han kom från Kivik. Konklusion; det var bara fria fantasier från mig.

Alternativ 2: Vår kock sade inte att han hade en äppelodling i Kivik, men mina röster sade att han hade en äppelodling i Kivik, fast T-kontorets chef hade inte en äppelodling i Kivik. Konklusion; desto sjukare framstår jag så här i efterhand.

Alternativ 3: Vår kock sade att han hade en äppelodling i Kivik, och T-kontorets chef hade en äppelodling i Kivik. Konklusion; det är inte särskilt troligt att det rör sig om två olika personer som slumpade sig bägge vara äppelodlande grannar med varandra. Och därmed så måste de vara samma person, eller det är troligt att de var samma person i alla fall, alt. att kocken jobbade för T-kontorets chef med sin äppelodling.

Alternativ 4: Mina röster sade till mig att vår kock var den riktige u-chefen som hade en äppelodling i Kivik, och den riktige u-chefen visar sig ha haft en äppelodling i Kivik 1990. Konklusion; det är ett spöklikt sammanfallande mellan mina röster och den verkliga världen. Inte heller i detta alternativ är det särskilt troligt att det rör sig om två olika människor som råkade vara äppelodlande grannar utan det måste ha varit den riktige u-chefen som jobbade som kock på min arbetsplats.

Några ytterligare alternativ finns inte! Eftersom två av alternativen går ut på att vår kock sade till mig att han var äppelodlare i Kivik, så är det väl 50-50 procents chans att han var äppelodlare i Kivik (i motsats till om det var mina röster som sade att han var från Kivik). Om då den riktige T-kontorets chef var äppelodlare i Kivik så är det snarare 75 procents sannolikhet att han också var vår kock, eftersom det blir ytterligare kanske 50 procents äppelodlarsannolikhet på de 50 procenten sannolikhet att vår kock var äppelodlare i Kivik då det finns ett högst begränsat antal äppelodlare i Kivik. Grovt räknat. Och då har jag ändå inte räknat in den demografiska bilden, hur många äppelodlare finns det i förhållande till övriga skåningar inom 16 mils radie med centrum Lund? Och hur stor blir då sannolikheten att jag träffar på en äppelodlare på mitt jobb, utan att denne är u-chefen eller jobbar för T-kontoret, om u-chefen också är äppelodlare? I verkligheten så är nog sannolikheten betydligt högre än 75 procent att det rör sig om samma person om T-kontorets chef var äppelodlare. Chansen att vår kock var från Kivik, samtidigt som T-kontorets chef bevisligen var från Kivik, men att de inte var samme person, den är något större förstås. Det totala antalet invånare 2011 i Kivik är 1013, hälften av dem är män och uppskattningsvis 20 procent av dem ungefär är i den åldern som T-kontorets chef kunde förväntas vara i kan vi säga, eftersom medelåldern på Kiviksborna förmodligen är relativt hög. Det blir totalt c:a 100 tänkbara personer som ska vägas mot sannolikheten att kocken skulle säga sig vara vem som helst ifrån bl.a. Lunds, Malmös och Helsingborgs stora befolkning. Dessutom så tillkommer det att Kiviksbor i allmänhet är rika människor, varför skulle en rik man jobba som kock i Lund, 16 mil därifrån? Och om det är sant att kocken var äppelodlare, då sjunker antalet tänkbara kandidater till kanske dussinet i förhållande till det överväldigande antalet övriga skåningar inom 16 mils radie ifrån Lund. Det gör att kocken bara måste vara samme man som T-kontorets chef, förutsatt att T-kontorets chef var äppelodlare. Till saken hör att jag sommaren 1990 hade besökt den ansvarige u-mannen (ej kocken) ute på Revingeheds Regemente (P7) utanför Lund, med lite skriverier om en massa befängda saker men ändå en del realistiska grepp av en världsbild. Jag visste att makroekonomi handlade om kvinnor, och jag visste att USA, det forntida Egypten, Romarriket, det antika grekland, Mayariket och Nazityskland byggde sina framgångar på mångkultur. Inte många detaljer kunde jag svänga mig med, jag visste bara att de hade mångkulturen gemensamt, Nazityskland och kanske Mayariket endast initialt. Men jag hade ingen sjukdomsinsikt. I det skick jag var i då så kunde jag inte vara till någon nytta för T-kontoret ändå.

Jag har aldrig yppat för någon det jag misstänkte om kocken på CC-House, men jag släpper nu min egen sekretess efter 20 år. Lever han idag så är han väl 80-85 år gammal. Om han lever, alltså, det vet jag inte. Anledningen till att jag skriver det här är inte enbart att jag läste att T-kontorets chef var från Kivik, det är också för att jag har tagit risker som jag vill dela med mig av så att den förre u-chefen tar en större del av riskerna för sig och sin familj, han har ju ändå varit pensionär i femton år. Precis som jag anser att det är dags att äppelodlaren blir offentlig så anser jag att T-kontorets nuvarande chef borde vara offentlig liksom FBI:s, CIA:s chef och SRV;s chef, och GRU:s och FSB:s chef förmodligen är offentliga.  Men liksom jag inte berättade anekdoten om kocken på CC-House för en period av 20 år, utifall det skulle vara sant att han var T-kontorets chef, lika säkert är det att jag inte skulle avslöja den nuvarande u-chefen – om jag hade träffat honom. Allt annat kommer sig av min sjukdom, den som inte talar om vem han är och vad han vill, helst personligen, blir outad av mig! Jag är extremt öppen, liksom många schizofrena är.

Jag vet att anledningen till att T-kontorets chef håller sig anonym är att Sverige inte har någon möjlighet att slå tillbaka om något händer honom eller hans familj, och det vet ryssarna också, som är det största hotet och som har förmågan att slå till fysiskt mot nyckelpersoner, och ställa till problem. USA kan inte slå till fysiskt mot någon misshaglig myndighetsperson i Sverige. USA:s egna skydd består i deras militära styrkeposition, men de kan inte egentligen försvara sig mot mördare från Rysk underrättelsetjänst om dessa bestämde sig för att slå till mot enskild person, annat än genom att starta krig. Ryssland däremot både kan och skulle ha slagit tillbaka om något hände en av deras. Men de skulle förmodligen ha slagit epicentriskt. Det är mest ryssar som råkar ut för de ryska mördarna. De skulle dock sannolikt inte slå mot den sedan 15 år pensionerade ”äppelodlaren” och hans familj. Hans antagonister är sedan länge pensionerade dem också. Är det så att den där kocken är den jag trodde att han var, så har han inte gjort mig några tjänster precis, som jag känner till. Han har snarare bidragit till att förvärra min situation. Men det kvittar egentligen i sammanhanget, det viktiga är att jag vill preskribera det nu.

Jag har vissa planer på hur man i framtiden ska kunna svara från svensk sida om någon av de våra får ett våldsamt bemötande. Jag menar inte att vi ska vara försvarslösa bara för att vi är offentliga, utan att för den sakens skull förklara krig eller slå med kärnvapen eller någonting sådant. Ett tag tänkte jag att man skulle kunna använda sig av långtidsdömda fångar, men det är inget realistiskt alternativ tror jag längre. Jag tror inte det är en bra idé. Att göra som CIA och försöka få andra att gå våra ärenden funkar mycket dåligt. Men det finns andra lösningar, exakt vilka de är tänker jag inte gå in på här. Det är ingen tilltalande, politiskt korrekt eller bekväm lösning precis, men den är effektiv. Jag har inget intresse av att jag eller min familj ska vara en sitting duck för ryssar eller för israeler eller för araber! Så för att vi ska kunna bli en moralisk stormakt så måste vi åtgärda det problemet på ett smidigt och konkret sätt. Och jag har svaret, och det enda svaret, djupare än så tänker jag inte gå in på det just nu. Juridiskt så är det meningen att man bara ska kunna använda sig av förfaringssättet gentemot utländska makter och enskilda myndighetsutövare i till exempel Ryssland eller Israel, om dessa vidtar åtgärder som innebär sorg eller död för svenska myndighetsutövare eller deras familjer, inte minst därför att det annars skulle strida mot svensk lagstiftning, men också för att motverka sönderfallande av den egna nationen. Jag hoppas att min gamle vän sätter cigarettmunstycket i halsen när han får höra om det, om man nu kan säga att jag hade några vänner på den tiden, men allierade i alla fall. Som det är idag så är det mest försvarsanställda, SÄPO, poliser, domare och politiker som kan råka ut för tråkigheter från ryssar. USA, Storbritannien och Frankrike är jag inte rädd för, de har liten möjlighet att kunna åstadkomma någonting, annat än indirekt. Att döma av den närtida historien så är det enda man behöver frukta drönarattacker från CIA, några lönnmord tror jag inte på från deras sida. Men även CIA:s drönarattacker kan man bemöta med min taktik. Förslaget ska endast tillåtas i defensivt syfte, d.v.s. om någonting händer den egna flocken, eller familjen! Det är tänkt att verka avskräckande, ungefär som ett fattigmans kärnvapen. Må Gud bevara Sverige i dessa onådstider!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 29/1/2011

Kategorier:Sveriges försvar Taggar:
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. 29 januari, 2011 kl. 12:06

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: