Hem > Inrikespolitik, Media, Ryssland, Vladimir Putin > Den ”illiberala demokratin” (statsvetenskaplig term för semi- och kvartsdemokratier, not. förf.) från Palme till Reinfeldt:

Den ”illiberala demokratin” (statsvetenskaplig term för semi- och kvartsdemokratier, not. förf.) från Palme till Reinfeldt:

Regeringen, inklusive Reinfeldt, är bara temporära paranteser i historien!

Tecken på att vi lever i en illiberal demokrati är att Regeringen tar sig friheten att avgöra vem som ska få bli hörd. Jag har blivit satt på spamlista till hela regeringen, riksdagen och de svenska EU-delegaterna. Märk väl att jag inte är någon rasist eller Sverigedemokrat (som om det skulle betyda någonting för resonemanget)!

Andra tecken på att vi lever i en illiberal demokrati: Ända fram till 2006 års val registrerades blankrösterna som ogiltiga tillsammans med övriga ogiltiga röster, och åtminstone på Palmes men möjligen även på Ingvar Carlssons tid så redovisades klumpsumman för dessa inte i valresultateten för allmänheten(!). Rena rama Sovjetunionen förutom att andra partier än (s) existerade i Sverige, det är bara det att dessa partier förtrycktes och deras åsikter i enskilda frågor förvreds eller utelämnades helt eller delvis av den politiskt hegemoniska vänsterpressen som samtidigt kontrollerade/kontrollerar vem som ska få bli journalist, åtminstone på en del skolor i Sverige än idag! Sverige var förmodligen det första exemplet i världen på en illiberal demokrati. Vi har ännu inte haft någon revolution i Sverige, vilket är bra för det medför bara större sorg för alla, det är bättre med långsamma reformer! Så sent som år 2004 beslutade slutligen regeringen Persson att ändra förfarandesättet så att blankrösterna registreras separat. Men vid det laget så hade redan det borgerliga tövädret under Bildts regeringstid möjligen tvingat fram en offentlig redovisning av antalet ogiltiga röster som helhet, det är svårt att säga eftersom det är svårt att hitta obskyr information om de ”tekniska” formaliteterna från den tiden, men vid någon tidpunkt så blev den valinformationen i alla fall lättillgänglig för alla som läste dagstidningar. Det skulle en man som Göran Persson till det att ändra på denna orättfärdighet med ogiltiga röster som räknas tillsammans med blankrösterna, så att vi äntligen blev en demokrati där även dissidenter kan räkna sig till fullvärdiga samhällsmedborgare! Men sedan fick vi en ”borgerlig” regering och manipulationen av väljarna tog fart igen i samma takt som respekten för väljarna flög ut genom fönstret. Missförstå mig fel – jag är högerreaktionär med svenska mått mätt, men jag skriver ned verkligheten som jag ser den! Och verkligheten är inte särskilt vacker, vår enda opposition är nog tyvärr det förhatliga Sverigedemokraterna. Nästa och sista reform mot demokrati i rösträkningsprocessen, om vi någonsin får en statsman på statsministerposten igen, blir att döpa om ”ogiltiga röster” till ”proteströster”.

”Om man röstar med en blank valsedel utan att skriva någon partibeteckning är valsedeln ogiltig. Antalet valsedlar som är ogiltiga för att de saknar partibeteckning (blanka) och antalet valsedlar som är ogiltiga av annan anledning redovisas i valresultatet. De allra flesta ogiltiga valsedlarna är blanka.” Citat; Valmyndighetens ordlista

Men även på andra håll är förfarandesätten vid de svenska valen odemokratiska:

Vid valet 2006 kunde man rösta på Lars Leijonborg (fp) på de valsedlar som skickades ut till allmänheten med reklamen från fp, men inte på dem valsedlar som fanns i vallokalen på biblioteket i alla fall. På bibliotekets valsedlar kunde man 2006 inte personrösta alls, för en del partier i alla fall. Ingen hade informerat om detta förhållande i förväg, så Lars Leijonborg gick miste om en personröst från mig. De kallar det demokratiskt att man numera kan personvalsrösta på lokala förmågor, problemet är bara att folk vet knappt vilka dem är som de kan kryssa in! De enda som vet vem som är vem och vem som står för vad, är de lokala politiska föreningarnas medlemmar och politiker, och dem och deras familjer är de enda som vet vem de ska rösta på i kommunal-, regional- och riksdagsvalet på ett meningsfullt sätt. Okunskapen ger en meningslös röstfördelning alternativt en röstfördelning som gynnar vissa betydligt mer än andra beroende på att vissa står högt upp på valsedelns namnlista, vilket aldrig sker av en slump men heller inte till det allmännas bästa som ni ska få läsa i nästa stycke! Förfarandesättet är extremt odemokratiskt och dåligt! Jag menar, de lokala politiska föreningarna har ju ändå internval där det avgörs av föreningens medlemmar vem som ska få representera partiet i lokal- regional och riksdagsvalet, så det har ju redan personvalsröstats en gång av dem som personvalsröstar och vet någorlunda vad dem gör över huvudtaget. Alla vet vem den rikskände Jan Björklund är, och om man sätter honom på listan och valsedlarna, t.ex. här i Lund, då vet man vad man gör när man röstar på honom, så det vore bättre med ett äkta personvalssystem än ett svågerpolitiskt inskränkt sådant. Lokala förmågor har ändå samma möjligheter att göra sig kända och hamna på valsedlarna till riksdagen, som vilken annan partiledare som helst en gång hade! Det braa med det är att då har inte partiledarna makt att avgöra sin egen status inom partiet och i riksdagen på andra sätt än att verkligen företräda väljarna och även partiet och deras önskemål. De kan fortfarande leda efter eget huvud om de har karisma, för karisma eller ledaregenskaper lockar många väljare och genererar mycket politiskt stöd. Olyckligtvis så har ingen av partiledarna någon karisma, men Reinfeldt har en mysighetsfaktor som bara överskrids av Ingvar Carlssons (f.d. statsminister för Socialdemokraterna 1986-1991), detta ger också röster. Hur man kan rösta på någon vars enda meriter är ”mysfaktorn” övergår mitt förstånd. Reinfeldt är i alla fall extremt intelligent också, och en god man, men inte svensk i sin egen upplevda identitet (”från Sverige kommer bara barbariet” et.c. citat Reinfeldt).

Jag har sett på Sverigedemokraternas valsedlar (Sverigedemokraterna som jag inte röstade på) och konstaterat att de faktiskt är mer interndemokratiska än övriga partier som aspirerar på att komma in i eller stanna i riksdagen. På SD:s valsedlar till kommunfullmäktige och regionalvalet står enbart skåningar listade precis som det ska vara, men till skillnad från de borgerliga och de rödgröna partierna så kan man personrösta på riks-populära personligheter som Stellan Bojerud från Sundbyberg och ett antal andra men mindre kända personligheter utanför Skåne i riksdagsvalet. Jimmie Åkesson tog därmed en beräknad ”risk” att bli nedknuffad från partiledarposten, som inte Alliansledarna gjorde, eftersom man bara kunde rösta på lokala förmågor på borgarnas (och vänsterns) valsedlar. Sverigedemokraterna är alltså mer interndemokratiska än de övriga vänster- och högerpartierna, och Jimmie Åkesson är mer interndemokratisk än Alliansledarna, som tar en beräknad risk att puttas ned på listan eftersom hela Sverige får personrösta på Stellan Bojerud (sd) t.ex.. På Alliansens och de rödgrönas listor kan bara de som kommer från samma region som t.ex. Maud Olofsson putta ned henne från listan, men eftersom inga andra regionväljare kan göra detsamma så är risken minimal att hon förlorar partiledarposten så länge hon är förankrad i övriga landet. Jag vet att Alliansregeringen har vetat om länge att det system som vi har idag är mindre demokratiskt, jag har personligen påtalat det för dem flera gånger och föreslagit konkreta förändringar, och de vet vem jag är och känner till det jag skrivit till dem eftersom jag länge skrev två till fyra brev i veckan till dem i normala fall. Men de vill helt enkelt inte att det ska vara möjligt för dem att förlora makten inom sitt parti, eftersom om de ändrar på systemet så att människor får möjlighet att personvalsrösta på andra än dem själva i riksdagsvalen så måste de ändra på valsystemet i internvalen (internvalen = de politiska partiernas interna medlemsröstningar till vilka som ska få representera partiet på den allmänna valsedeln). Den som står överst på valsedlarna är oftast den som har ett politiskt grepp om de andra genom auktoritativ förmåga och personligt engagemang, men den personen är inte nödvändigtvis den som har mest integritet och osjälviskt vill tjäna sitt land. Personligt engagemang kan vara just personligt engagemang! När partimedlemmarna röstar så röstar de oftast på den med störst inflytande, inte minst de som sitter i ”kretsvalsnämnden” som är den inre krets som bestämmer vilka som överhuvudtaget ska få chansen att kunna väljas i internvalet av partimedlemmarna, och de bestämmer möjligen även vem som ska få stå överst på valsedlarna (det senare säger jag med vissa reservationer), vilket är viktigt psykologiskt när väljarna röstar i de allmänna valen i ett senare skede. Jag vet dock inte om det är den som får flest röster i internvalet som också hamnar överst på valsedlarna eftersom jag inte har suttit i kretsstyrelsen, men jag tror att det är rimligt att anta att det är de sittande yrkespolitikerna som alltid får det privilegiet, i alla fall i Lund där kretsvalsnämndens ordförande för (m) i 2006 års val också var förste kommunalråd. Men för att ens kunna bli inröstad till att stå på valsedeln måste man alltså först och främst bli godkänd av kretsvalsstyrelsen. Förste kommunalråd inom kommunen från den lokala politiska föreningen hamnar nästan undantagslöst högst upp på kommunalvalsedeln, vilket indikerar att han eller hon också brukar vara kretsvalsstyrelsens ordförande. Alltså den med det största engagemanget och inflytandet inom partiet får medborgarens röst i slutänden, om det inte råkar sig så att man aspirerar till posten själv, för då röstar man på sig själv om man finns med på valsedeln. Jag talar av egen erfarenhet när jag säger att den man röstade på i internvalet inte nödvändigtvis får ens röst i det riktiga valet, mest på grund av att man i allmänhet är glömsk och har glömt vad de olika aspiranterna i internvalet hette och vad de stod för, för politik, och vissa står inte med på den slutliga valsedeln ändå. I internvalet för (m) så ger man poäng efter en ganska diger skala, och det gör att man glömmer aspiranterna man gav poäng ännu lättare. Jag kommer ihåg endast ett anonymt namn än idag, från 2010 års riksdagsval – Boriana Åberg. Hade jag röstat på (m) i riksdagsvalet så skulle jag ha röstat på henne för hon stack ut, bland annat så skickade hon julkort med en bild på sig själv till de lokala medlemmarna i moderaterna, och visade därmed indirekt att hon var statsmannafähig eftersom hon tog ett initiativ som dessutom var personligt och utstrålade omsorgsfullhet om mindre statsmannafähiga medlemmar! Men i 2006 års val fanns hon inte med bland aspiranterna i internvalet, och det gör att jag inte hade någon klar bild av den anonyma grå massan som aspirerade till kommunal-, regional- eller riksdagsvalet 2006. 2006 försökte jag själv att bli riksdagspolitiker för (m). Två namn som var tongivande för att jag inte skulle kunna delta i internvalet 2006 kommer jag ihåg, den ene var förste kommunalråd och den andre var sekreterare i det lokala moderatkansliet i Lund. Bägge förlorade sina poster efter 2010 års val. Förste kommunalrådet blev riksdagsledamot 2006 och den lokala partisekreteraren som gjorde ett plötsligt hopp på kommunalvalsedeln från trettonde plats till tredje plats blev tredje kommunalråd 2006. Vilken otrolig slump (obs, jag är ironisk)! Jag hade pratat med och delgivit mina politiska åsikter skriftligen till förste kommunalrådet Christine Jönsson vid flera tillfällen redan 2005, och hon avfärdade mig redan då som reaktionär och sade att jag inte kunde komma ifråga som politiker för (m). Inte för att jag brydde mig om det, det ska vara upp till väljarna att avgöra tyckte jag! Partisekreteraren var en politisk underachiever även i kommunalpolitiska sammanhang, därför så kunde inte medelmåttan och riksdagsledamoten Christine Jönsson, moderat light som någon sade, stanna kvar i riksdagen. Om hon inte åkte ut av brist på egna meriter förstås. Och så förstås så förlorade hon ett av sina trumfkort när partisekreteraren, otippat för alla utom mig, blev underachieving tredje kommunalråd, för det var bara partisekreteraren som kunde hålla folk utanför anmälningarna till politikerskolan, vilket förde med sig att man naturligt nog inte kunde komma ifråga som aspirant till politiker ”för rättvisans skull” eftersom alla som gjort sig besväret att duperas i politikerskolan självklart också måste ges företräde när kretsvalsstyrelsen godkände aspiranterna till internvalet. Voila! Odemokrati. Om alla övriga partier var lika interndemokratiska i riksdagsvalet som Sverigedemokraterna så riskerar de att bli nedputtade till förmån för en ”sådan som mig”. Med andra ord – Demokrati! Idag bestämmer politikerna själva vem som är lämplig att representera Sverige på en skala med kanske 20 namn, och oftast blir inte fler än ett par tre-fyra stycken av dem yrkespolitiker, det är då i regel dem som hamnar överst på listan. Min konkreta lösning är att alla som vill bli politiker ska få en chans att delta i internvalen, varur man ska sätta de 20 vinnande namnen på valsedlarna. Om det behövs så håller man en lottning för de nedre namnen på den totala listan med deltagare, om dessa har fått samma antal röster, förmodligen en röst då. De nedre namnen på valsedeln kommer ändå med största sannolikhet inte att få någon plats i kommunfullmäktige eller regionfullmäktige, såtillvida partiet inte får hundra procent av väljarsympatierna i kommun- och regionval. När det gäller riksdagsvalet så kan man kombinera det gällande systemet med mitt förslag med fördel. De tio översta namnen kan vara kända personligheter i partiet på riksplanet, som varje lokalt partidistrikt själva får avgöra genom interna val vilka tio rikskändisar det ska vara som hamnar på valsedlarna, och de övriga tio bör vara lokala eller regionala personligheter. Jag undrar hur mycket den intelligente Reinfeldt hade att göra med det nyligen tillblivna existerande halvdana personvalssystemet i alla partier utom SD, som gynnar betonghäckarna i regeringen, och om detta har en koppling till den nya lagen om att riksdagen måste godkänna statsministern? Reinfeldt ser till att han har både hängslen och skärp när han konsoliderar makten! Även en till statsmannaskap oförmögen person kan bli maktfullkomlig, uppenbarligen.

Den banala ondskan och bristen på plikttrogna och tjänande politiker är det som stoppar upp demokratiska reformer!

Många i regeringen lever i en plastic fantastic fantasivärld därför att det inte finns något konsekvent personvalssystem, och det gör att politikerna inte behöver träffa vanligt folk för att ha en chans att sitta kvar. Reinfeldt gjorde det i början av sin första mandatperiod, det ska erkännas, men han är i stor utsträckning en person vald på sin popularitet även om han nu försöker täppa till popularitetsval eftersom han har blivit besutten och odemokratiskt vill hålla sådana reaktionära hot som mig på utelistan i partiet jag en gång tillhörde (m), eller sådana som Jimmie Åkesson borta från statsministerposten genom att se till så att den röd-grön-blå röran ska bestå då man har stiftat lagar om att riksdagen måste godkänna en statsministerkandidat som statsminister. Kan ni föreställa er Anders Borg besökandes parian, t.ex. ett gruppboende för mentalsjuka som jag själv är (jag har schizofreni)? Kan ni inte föreställa er Anders Borg som en framtida statsminister på grund av hans ovilja att ta ställning med ryggraden? En sådan lag om att riksdagen först ska godkänna en statsminister premierar den banala ondskan – de som är bekväma, följsamma karriärister och som inte sticker ut hakan i onödan trots att de kan om de vill – och det innebär att röran i riksdagen kommer att bli allt mer grötig med en ledare som alltid kommer att vara ovillig till att ta några risker för sig själv och sin familj (att ta risker för sin familj är tyvärr något oundvikligt i den här världen, vi lever inte i den bästa av världar) genom att (inte) tjäna sitt land! Demokrati är inte att vara överens med oppositionen och tycka samma sak, demokrati är åtminstone till del polarisering och att stå upp för det man tror på trots oppositionens upprördhet, åtminstone mer så än idag. Regeringen lever idag i total åtskillnad från folket, och i synnerhet parian bland folket! De vill inte göra det bättre för parian genom att avlägsna Las helt och hållet, och göra det lättare och billigare att anställa, och avskeda eftersom det är en förutsättning för att de ska anställa fler i första rummet, för då får de skit på sig av socialisterna som säger att de är hjärtlösa. Så de gör som socialisterna gör för att de ska få så lite skit kastad på sig som möjligt i hopp om att den teflonpolitik de för ska skydda dem själva mot negativa omdömen i ett historiskt perspektiv eller bara för dagen, beroende på vilken generation de själva tillhör. De låtsas ömma om de svaga, men de har väl aldrig bytt ord med någon sådan i sitt liv? Det gäller inte alla i regeringen, Reinfeldt har varit Botkyrka eller var fan det var, och han har varit på ålderdomshem och några ställen och hållit kontakt med folket. Inte nu längre, men innan.

Mitt omdöme om regeringen:

Tolgfors har varit i Afghanistan två gånger, två gånger är det minsta man kan begära på 4 ½ år, av en försvarsminister! På Tolgfors blogg kan man inte ens kommentera, vad ska han då med en blogg till, då kan han nöja sig med regeringskansliets nyhetsutskick! Men han vet att han är mycket impopulär bland dem han ska företräda, myndigheten försvarsmakten, så han säger att han företräder skattebetalarna eller svenska folket vilket är samma sak för en moderat. Och så låtsas han inte om det övriga – militärerna och de försvarsintresserade – att deras möjligheter att stå i kontakt med honom inte finns på hans blogg. För dåligt! För Tolgfors så måste allting beröras med silkesvantar, och han måste bemötas med silkesvantar, annars så får man inte en chans att få svar av honom. Han anstränger sig tydligen på senare tid genom att han häromdagen i DN Debatt  http://www.dn.se/debatt/sverige-delar-vardegrund-med-tyskland-om-forsvaret talar om att ”Sverige delar värdegrund med Tyskland om försvaret” slut citat rubrik. EU tar han upp underordnat i samma debattartikel, men han vill verkligen ha fred kan man förstå. Jag med! Det är att inbjuda till skitkastning och är ett tecken på statsmannaskap att uttrycka sig rakt på sak om den springande punkten, i synnerhet som skitkastningen kommer som ett brev på posten för att han säger att det är Tyskland vi delar värdegrund med. Jag väljer att tolka det som en ansträngning från Tolgfors sida och inte en påtvingad taktisk reträtt! Gratulerar Tolgfors, du kan visa statsmannaskap att döma av rubriken till DN Debatt!

Justitieminister Beatrice Ask har förvisso bevisat sig vara inkompetent (rosa kuvert till sexköpare ni vet), men jag tror inte att hon är en dödskalle. Hon är sann mot sig själv och har någon slags moral. Var har för övrigt miljöminister Andreas Carlgren tagit vägen? Jag har inte sett honom på bild eller läst någonting han har sagt på ett års tid, lång tid. Jan Björklund är kanske den bäste av dem alla! Maud Olofsson är sådär. Migrationsminister Tobias Billström.., nja, han gör sitt jobb, det gör han, och det kommer man långt med. Göran Hägglund är enligt egen utsago lättlurad som få, är det en god egenskap att ha som partiledare? Han lever i en fantasivärld! Det här är en beskrivning av dem som människor, inte som politiker i huvudsak, utan som människor. Det går in i varandra, det går mycket, mycket in i varandra när man är en politiker av den digniteten. Anders Borg förresten, han är den störste skitstövel jag har sett gå i ett par skor, han representerar den banala ondskan till 100 procent, och det är Reinfeldt som har släppt in den banala ondskan i regeringen! Göran Hägglund tror att alla vill behandla varandra korrekt och artigt, annars får man stå på undantag. Men man behöver bara se sig om i världen så förstår man att det är han som är undantaget, det är inte han som sätter upp reglerna. Sten Tolgfors är ännu värre på det området, men Sten Tolgfors drar sig i alla fall inte ur bara för att det börjar bli lite hett om öronen. Han inser att det finns ingenting sådant som ”timeout” i politiken.  Men bara för att somliga av dem gör sitt bästa så betyder det inte att vi lever i en perfekt demokrati, faktum är att vi lever i en illiberal demokrati. Den socialistiska statstelevisionen är den främsta anledningen till att vi lever i en illiberal demokrati. Och så förstås det att SD är den enda oppositionen. Inte blir det bättre av att Reinfeldt ordnat så att riksdagen måste godkänna statsministern enligt en lag som tillkommit för att hålla Jimmie Åkesson borta från statsministerposten. Han har blivit maktfullkomlig, det gynnar bara Reinfeldt en sådan lag, ingen riktig statsminister. Det ska ju vara svenska folket som röstar fram statsministern och inte riksdagen, eller hur? Har svenska folket röstat en gång så ska inte eliten i riksdagen kunna kasta svenska folkets domslut över ända! Återigen illiberal demokrati!

Vem är Carl Bildt?

Sedan så har vi Carl Bildt, som amerikanarna kallar ”medium sized dog with big dog attitude”. Carl Bildt är ett kapitel för sig själv. Inte många kan se in i hans själ! Carl Bildt skulle jag vilja kalla för överambitiös, men det är måhända samma sak som amerikanarnas liknelse. Han har vilja i alla fall. Men vilja utan förmåga är samma sak som småprat. Han har vilja, men ingen järnvilja. Men han är kanske den enda i regeringen som tar några personliga risker att tala om, för sig själv och sin familj. Fattas bara annat när han är en gammal moderat statsminister! Att han har en big dog attitude är väl bara positivt i så fall, för det visar också i hans fall att han strävar efter att göra det rätta. Jag tror att Carl Bildt förtjänar ett bättre renommé än medium sized dog with big dog attitude! Kanske kommer amerikanarnas syn på Carl Bildt som medium sized dog av att Bildt representerar ett litet land i den stora vida världen. Han kanske skulle framstått som small dog istället om han inte hade varit så stor? Men han rör sig självsäkrare i utlandet än han gör i Sverige. Han beblandar sig hellre med den internationella eliten än han gör med motsvarande svenskar, det kan ju vara bra att en utrikesminister gör det. Kanske gör han det av nöd och tvång, för han gjorde det inte lika mycket som statsminister vad jag har förstått, även om han formligen fick EU-frågan i sitt knä. Det sades inte så mycket objektivt om honom då på Sveriges Television, som mest ägnade sig åt opinionsbildande mot Carl Bildt. Så vi fick med sannolikhet inte se hur den riktige Carl Bildt var som statsminister och som människa. Det var inte förrän han började engagera sig i Balkan som han långsamt började skildras någorlunda objektivt. Men någon Putin eller Obama är han inte, och det säger jag till Carl Bildts nackdel som politiker om vi talar förmågor (men det gäller 99.99999 procent av alla människor)! Carl Bildt har varit väldigt USA-trogen, vilket har varit naturligt med den positionen och i de lägen som han har verkat. Det håller måhända på att ändras, men bara för att han ska bli EU-trogen, och det är ju meningslöst. Mitt omdöme om Carl Bildt är att han är godare än han har fått cred för, han har aldrig fått cred för att vara god, men det får han nu av mig. Allt folk har sagt om Bildt är att han är lite av en streber. Men han är en människa! En sak som är intressant är att han aldrig har sagt någonting om invandrare i Sverige, aldrig någonsin som jag har hört, däremot har han sagt någonting om flyktingar från Balkan och att världen måste hjälpa. Men det räknar jag till utrikespolitik. Hur tolkar jag detta? Jag tolkar det som att han känner mer negativa känslor än han berättar, men att han sätter en ära i att vara en människa! Kanske orkar han inte verka mer i Svensk politik på grund av de sanningar han vet om våra kvinnor och omvärldens män? Det är tur då att han kunde gifta sig med en italienska. How´s that Carl Bildt, am I in the ballpark?

I det andra politiska blocket har vi Lars Dåhly, mannen som skulle ha avskaffat demokratin och göra utrensningar i Sverige om han hade fått makten, men som samtidigt inte kan sitta i samma sminkrum som Jimmie Åkesson. Lars Pol Pottan Dåhly! Sedan har vi Mona Stahlin, den maktfullkomliga underachievern som blev inkvoterad och började rensa ut männen som gjorde det möjligt för henne att bli partiledare för Socialdemokraterna. Inte heller kan hon skilja på statsfinanserna och sin privatekonomi. Tobleroneaffären var så mycket mer än den lilla Tobleronechokladkakan, även om detta inte kom fram i vänstermedia! Sedan har vi det gröna radarparet, som ensamma är halva röran i de rödgröna. De är en sådan gröt att jag inte ens tänker räkna upp dem separat, jag nöjer mig med att kalla dem de gröna. De är ganska sorgliga politiker, även om Kleter Eriksson har en medveten förmåga att reta gallfeber på sina antagonister, eller hade tills Reinfeldt fick makten och slätade över alla skillnader mellan rött och blått och grönt så det blev svartskjortor för hela slanten. Så nu har han bara en irriterande personlighet som är ganska lik Anders Borgs med sitt örhänge och sin hästsvans som han slänger med i ansiktet på folk. Nej tacka vet jag den gamla hederliga tiden när socialdemokrater var socialdemokrater och kommunister var kommunister och gröna var gröna, när sådana som Morgan Johansson, Per Nuder, Thomas Östros och Kent Härstedt visste hur man styrde ett land, eller i alla fall kunde hålla EU borta från svensk politik och kunde axla statsmannaskap! Får vi en sådan socialdemokratisk ledning igen så röstar jag socialdemokratiskt i nästa val, men får vi en inkvoterad kvinna och inbiten feminist igen.., ja då kan de fara åt helvete tillsammans med de andra dödskallarna! Att jag skulle rösta socialdemokratiskt är inte för att jag är socialist, det är för att jag är realist, för en så dålig ledning som vi har nu har jag sällan skådat! De kan balansera en budget, men det kan de enbart genom att låta försvaret utgöra en budgetregulator. De har sannerligen ingen ekonomisk politik som inte redan är socialdemokratisk, så vad spelar det då för roll om man röstar på socialdemokraterna, om det bara inte är någon feministfitta som sitter där för det är det enda scenario som vore värre än den här regeringen vi har nu med den politik de för. Då blir det en blankröst istället. I den borgerliga regeringen så är det bara Maud Olofsson och Jan Björklund som kan axla statsmannaskapets mantel. På vänsterblockets sida så är det enbart Lars Dåhly som skulle kunna axla statsmannaskapets mantel, men han skulle samtidigt dra ned hela Sverige i avgrunden. Nu har ju förstås socialdemokraterna ingen ledare för tillfället, men vi får se vem det blir innan jag spikar dem. Möjligtvis att Peter Eriksson skulle klara det också, men det är mycket osäkert för han är fluffig som ett par kaninöron. Frågan är om han har hårda nypor nog?

Sedan så har vi förstås den enda oppositionen – Jimmie Åkesson – han kan axla statsmannaskapsmanteln, men han skulle bli en katastrof för Sveriges ekonomi, dessutom så är han till hälften socialist. Men han är rakryggad, och det är alla de här Sverigedemokraterna, man kan inte säga något annat! Med rakryggad menar jag inte samma sak som god, jag menar en person som står upp för det han tror på, och det gör Sverigedemokraterna. Men ingen i Sverigedemokraterna tar striden mot den närmsta omvärlden, Europa, Ryssland, USA. De som SD anser stå närmast oss är i själva verket dem som är det största hotet mot Sveriges överlevnad och existens som svenska män. SD tror att det är de marginaliserade muslimerna i Sverige som är vårt största hot. För det första så är det bara en minoritet av invandrarna som är muslimer, c:a 10 procent. Här i Sverige så kan man i realiteten avsäga sig Islam, det kan man inte i deras hemländer. Det är väldigt många av invandrarna som inte är muslimer här i Sverige! Politisk Islam är det minst farliga av allt ont. Fan.., Norge som stat är ett större hot än muslimerna, om än inte norrmännen! Det finns andra länder som kan jämföras med gruppen invandrare i Sverige, och då talar vi inte om muslimer utan om gruppen invandrare. Och det är danskarna, britterna och amerikanarna speciellt. Danskarna är främst skåningarnas spaggar, men resten är spaggar för hela Sverige, för de tar våra kvinnor i tiotusentals och till och med hundratusentals utan att släppa sina egna kvinnor fria gentemot oss svenska män, möjligtvis med undantag för amerikanarna som bara tar våra kvinnor och synkront mobbar oss småstater! Sådan mobbing från EU och USA kunde Göran Persson hämma, för han var en karl. Men hur skulle det se ut om Sverigedemokraterna fick makten? De är fixerade vid muslimer! Jag håller helt med den här killen i riksdagen, Hanif Bali, moderaten som kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige vid tre års ålder, när han säger att vi borde ha arbetskraftsinvandring från hela världen där man kan hämta arbetskraft ifrån, arbetskraft som vi behöver, och ingen allmän arbetskraftsinvandring. Bara inom de områden vi behöver, och bara när vi behöver det! Samtidigt kan vi dra ned på flyktingkvoten med motsvarande mängd människor, eller till och med mer. Allt hänger på hur ekonomin påverkas vid lågkonjunktur när vi inte tar emot någon nämnvärd arbetskraftsinvandring, och det i sin tur kommer vi att lära oss av hur arbetskraftsinvandringen påverkar ekonomin vid högkonjunktur när vi jämför med flyktinginvandring! Jag tror på Gud, och jag räknar med att Gud leder mig i den här frågan. Att vi ska ha arbetskraftsinvandring har jag redan bestämt mig för att stödja, arbetskraftsinvandring inom temporära och avgränsade områden efter behov. Men vad gör den borgerliga regeringen i den här frågan? Jo, de följer socialdemokraternas gamla linje – Flyktingpolitik, flyktingpolitik, flyktingpolitik. Flyktingar, flyktingar, flyktingar som Ingvar Carlsson ständigt upprepade som ett mantra! Ordet ”flyktingar” var antagligen Ingvar Carlssons offentligen mest använda ord förutom ”och” samt ”det/den” när det begav sig, jag skojar inte. Men det borgarna ägnar sig åt är socialistisk politik! Varför för en borgerlig regering socialistisk politik? Jo, för att de är bekväma karriärister och vindflöjlar som leds av en odugling! ”Men nu är du ljum, varken kall eller varm, och jag spottar ut dig ur min mun” Citat Jesus Kristus. Detta citat säger väl lite om vem som är de verkliga dödskallarna, förutom statstorterarna, våldtäktsmännen och mördarna? Det är dessa ljumma dödskallar som är den banala ondskans förespråkare! “You can put that in your pipe and smoke it”!

Den beskrivning jag har gjort av regeringen är justast möjliga, hade den varit justare så hade det blivit rövslickeri, och jag står inte ens på deras sida tydligen. Då hade tungan blivit lite väl lång, som Reinfeldts. Nu var jag elak igen. Reinfeldts tunga har förmågan att sträcka sig så långt som till miljöpartiets och socialisternas säten i riksdagen, men det spelar ingen roll egentligen för han är ju en god man. Han får gärna vara elak mot mig också, bara han inser att Jag är en god man! Reinfeldt är ju elak mot Jimmie Åkesson t.ex.. Ja det är väl det enda exemplet. Men liksom jag inte kan det, så kan inte Reinfeldt uttala sig om Jimmie Åkesson är ond eller inte! Reinfeldt och jag har bägge självinsikt, men troligtvis inte Jimmie Åkesson i samma utsträckning och han är därför svårförstådd av oss på ett sätt som inte Reinfeldt är för mig. Vi kan inte förstå Jimmie Åkesson och de förutsättningar han har, alla gör vi vårt bästa eller vårt sämsta eller någonting mittemellan utifrån de förutsättningar vi har. Vad som är det bästa och vad som är det sämsta är en definieringsfråga som ligger i Guds händer. Jag tror inte alltid att vi är kapabla att avgöra det själva utan att ha fått en och annan knuff ifrån Gud, och det får en troende alltid, för att vi ska veta eller ha en möjlighet att veta när vi begår brott mot Gud. Vår villighet att följa det goda avgör om det blir en knuff vi får, eller om vi ska få en orkan som föröder landet för att vi ska förstå att vi är inne på fel väg. Ibland kan vi behöva flera knuffar alt. flera orkaner och naturkatastrofer. George Bush fick en underligt uppträdande orkan som ödelade Lousiana, en orkan som lade in backen mot Lousiana i en av Bush´s ödesminuter, men det hjälpte inte. Det finns världsledare vars politik jag fördömer, eller det mesta av deras politik, för att den riktar sig mot oskyldiga småstater som vi själva. Både Ryssland och USA sätter jag hårt mot hårt mot, men det betyder inte att jag dömer ut Obama eller Putin som människor inte värdiga himmelriket! Det är en ganska konstig situation egentligen, men så är det. Men Reinfeldt kan vara säker på att jag dömer ut honom och regeringen före jag dömer ut Obama eller Putin! Jag tror säkert regeringen gapar över att jag anser dem komma i Putins kölvatten när det kommer till godhet, och säger; Putin, skulle vi vara värre än Putin?? Och på det svarar jag ja! Putin är ingen dödskalle, han kan vara mycket, han kan vara en despot, han kan ha hårda nypor, han kan vara en som indirekt sänder folk till fängelse, han kan vara en som slår ned på oppositionen. Men han är ingen dödskalle och han är ingen mördare! De flesta av er befinner sig farligt nära den banala ondskan, bekvämligheten och karriärismen, en av er är till och med en personifiering av den banala ondskan! ”Men nu är du ljum, varken kall eller varm, och jag spottar ut dig ur min mun” citat Jesus Kristus. Det du Putin, det citatet kan nog få dig att få vingar! Att bemöta Åkessons politik men inte person är en variant av ecce homo (se människan). Men det finns en väsentlig sak som måste tilläggas och som skiljer hur man bör bemöta en sådan som Putin och hur man bör bemöta en sådan som Åkesson, förutom i allt det uppenbara som att den ene har personlig tro, och det är att politiken är människan när man har makt och utövar den. Putin har makt, men Jimmie Åkesson är än så länge ganska så maktlös i riksdagen därför att han fryses ut. Jimmie Åkessons makt är mycket begränsad medans Putins makt är beskuren av omvärlden, det är en väsentlig skillnad. Putin har startat eller initierat ett krig i Georgien, och det är maktutövning, bevisad sådan! Åkessons maktutövning har begränsats till sänkta anslag för regeringskansliet och någonting litet inom äldreomsorgen, väldigt lite maktutövning så mycket riksdagsman han är. Därför så är Jimmie Åkesson inte makten personifierad, och ska ses som människa – Ecce Homo – när man ska bemöta hans politik. Detta är de medmänskliga grunderna, och kan regeringen inte se det så är de illa ute. Det är skillnad på att brännmärka Stalin eller Hitler som den personifierade makten, och följaktligen att se dem som den onda staten personifierad, för de utövade makt på ett horribelt sätt!

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 20/1/2011

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: