Hem > Sveriges försvar > J29 Tunnan

J29 Tunnan

Följande inlägg efter länken försökte jag få in på Chefsingenjörens blogg som ett gästinlägg. Men han har inte svarat än. Detta inlägg är personligt, men ändå inte. Det är ett stycke historia sett från dem som valde att lämna flyget under J29-tiden. Vilka var dem, och varför lämnade dem? Min far var en av dem. Han visade prov på självständigt tänkande. Flygvapnet pushade på för de ”goda” egenskaperna på J29 för att så få som möjligt skulle lämna när haverierna var som värst och framåt. Gamla J29-flygare säger än idag med stor entusiasm att J29 var världens mest sofistikerade stridsflygplan, snabb, manövrerbar, bäst i allt. Sanningen är att flygplanet som helhet var ett skitplan på grund av de ideligen återkommande haverierna på J29-modellen/modellerna. Det var bränsletankar, vapensystem och motorer, nästan allt på planet var undermåligt.
   Min far skrev i ett brev att beslutet att lämna F5 och flygvapnet var hans livs svåraste. Om jag trodde att han enbart var feg så skulle jag inte ha skrivit hans namn i slutet på inlägget och försöka få det publicerat hos Chefsingenjören, jag skulle inte ens ha skrivit inlägget! Han hade tillräckligt med mod för att fortsätta när så många andra fortsatte, det är min bedömning. Men hans motiv till att vilja flyga var att han som barn bodde i F 13:ns Norrtälje och dagligen såg flygplan flyga över barnhemmet där han bodde, och han utbildade sig till flygmekaniker på F 13 som 14-åring. Han talade ofta om glädjen i att flyga när jag var barn, men aldrig om militarismen eller glädjen i att tjäna fosterlandet. Jag antar att dessa olika personligheter utgjorde två dikotomiska grupper på alla flygflottiljer? Jag som patriot, inbillar mig gärna att min far var patriot liksom jag själv.
   George W Bush var flygvapenpiloten som undvek Vietnamkriget, och ingen skulle kalla honom för feg. Han tjänade bara hellre som president och statsman än som pilot i Vietnam! Jag försöker inte förringa modet hos dem som stannade som stammisar på flottiljerna runtom i Sverige, i det här inlägget! Jag försöker bara ge en annan infallsvinkel på hur haverierna och J29 uppfattades i flygvapnet i början av 1960-talet. Det är viktigt för mig själv! George W Bush´s handlande vid Vietnamkriget får bli mitt enda försvar för mig själv och för min fars agerande. Jag försöker själv bli en självuppoffrande och plikttrogen statsman med all min energi!

http://svtplay.se/t/138819/svenska_hemligheter

99 piloter förolyckades under övningar med J29 Tunnan under loppet av 20 år. Sammanlagt byggdes över 600 J29-plan i olika modeller fram till 70-talet. Det innebär att knappt var sjätte pilot fick sätta livet till i haverier om man utgår från att de skulle flyga J29 i 20 år. I realiteten så gick det väl flera piloter på varje plan, minst 3, ett för varje skift. Anledningen till att så många som 99 piloter förolyckades, eller lika många som antalet haverier i luften, var förmodligen för att planen inte hade någon katapultstol.

Min far var en blivande J29-pilot på F5 i Ljungbyhed i början av 60-talet. Min far var rankad 7:a av en kull på 12. Han har berättat för mig att han beslutade sig för att straffa ut sig medvetet när 5 piloter dödskraschade på kort tid på F5 i Ljungbyhed. Jag anar att han inte hade någon information från andra flygflottiljer (men han hade tillgång till hemlig information på F5), och att hela Sverige hölls bakom ljuset om hela omfattningen av haverierna med J29, då det var det kalla kriget som pågick och ledningen var rädda att ryssen skulle ta tillfället i akt om vi ställde alla J29 på marken tills hela konstruktionen var rektifierad. Hans reaktion var ändå rationell då ett oproportionerligt stort antal flygare på F5 dog under loppet av mycket kort tid. Vad skulle han tro? Jag tror inte att han satte sig och började räkna statistik! Min far gick bort 1998, så jag kan inte längre fråga honom. Men när han dog så kom jag över några papper som han hade skrivit till sig själv i samband med att han gick med i Anonyma Alkoholister i slutet av 80-talet. Där berättade han öppenhjärtligt om sina tankar som ledde honom till att avsäga sig en karriär inom flygvapnet. Han berättade att inför beslutet så kände han sig ensam, beslutet var hans eget och ingen annans. Rent fysiskt så var han ju inte ensam, han hade en trolovad (min mor), och han hade sina kamrater på F5, men han diskuterade inte med någon annan människa inför sitt beslut. Jag föreställer mig att det måste ha varit en fruktansvärd känsla att medvetet och långsamt arbeta för sin egen utstraffning, och att lämna kamraterna i sticket och ändå se dem i ögonen. Hade det varit jag så hade jag kanske hellre flugit vidare med dåliga odds än att utsatta mig för detta! Men jag känner också mig själv, och jag liknar min far i mycket. Tidigare var den information jag hade från min far varit nästan helt baserad på hans känslor, och jag kunde därför inte göra annat än låta dessa händelser i min fars liv från det förflutna bero. Men nu kan jag göra upp med min fars förflutna tack vare SVT! Jag har tänkt på saken sedan jag såg ”Svenska Hemligheter”, och jag hade ansett att; Att dö för sitt land är en sak, men att dö för ett motorhaveri i fredstid är meningslöst! Speciellt som motorhaverierna var återkommande på grund av att J29 var ett skitplan. Ja, dess prestanda var anmärkningsvärt bra, men dess tillförlitlighet var synnerligen dålig. Att flyga ett undermåligt plan som när som helst kan bli ens död, år efter år, är inte ett särskilt underhållande liv i min mening! Jag har inte ett behov av ständig spänning och ser därför ingen mening med att gå och vänta på ett meningslöst motorhaveri, när jag inte har någon katapultstol. Det vore som att tjänstgöra oavbrutet i Afghanistan i 20 år, rent emotionellt. Enligt min mor så var kraschratosen större än 1-6 på F5. Men henne sätter jag liten tilltro till i sådana frågor! Statistiskt så kommer dock olika flottiljer att drabbas olika. Jag skulle alltså ha gjort samma sak som min far i exakt samma situation, om jag hade haft modet att lämna istället för att stanna kvar. Jag har till min stora förtret troligen städat bort de papper som min far skrev till sig själv, så jag kan inte gå tillbaka och friska upp minnet. Men jag dömer inte min pappa, för jag vet inte vad han gick igenom. J29-piloten som ”Svenska Hemligheter” intervjuade hade varit förlagd på F13 i Norrtälje, för övrigt min fars barndoms- och hemstad, men inte hans flygflottilj. Min fars namn är Sven-Erik Klang.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 14/11/2010

  1. Arne Elfstrand
    22 november, 2010 kl. 21:33

    Det är svårt att veta vad du vill med ditt alster och det är svårt att veta hur man skall bemöta det. Jag uppfattar det som ett försvar för din fars handlande när han ” straffade ut sig”. Jag var själv flyglärare på F5 den tiden din far var elev där, och före det hade jag flugit J29 i nästan 6 år. Jag vill inte påstå att det gäller din far, men den vanligaste bortförklaringen när någon kuggades, var att man ”straffat ut sig”. Om någon ville sluta kunde vederbörande bara säga till eftersom en person som inte ville fortsätta var till ingen nytta för flygvapnet. sakfel: F13 låg i Norrköping, inte Norrtälje. J29:an hade katapultstol som fungerade utmärkt. Ditt påstående att J29:an var ett skitplan är rent svammel. Jag känner inte till ett enda haveri med dödlig utgång som berott på motorhaveri vapen eller tankar. De vanligaste haveriorsakerna var landningshaverier, lågflygning, förlorad kontroll vid instrumentflygning, kollisioner m.m. Nästan alla kunde hänföras till piloten inte planet. Vapnen fungerade utmärkt, vi träffade det vi siktade på, både med kanoner och raketer. Se bara på F22:s insats i Kongo. Att tankarna skulle vara ett problem har jag aldrig hört talas om. J29:an var ett fältmässigt och pålitligt flygplan. Vid övningar på krigsflygfält sköttes planen av tekniker och värnpliktiga under primitiva förhållanden, ändå var de alltid tjänstbara. hälsningar Arne Elfstrand fd fältflygare.

  2. 22 november, 2010 kl. 21:52

    @Arne Elfstrand;

    Jag fick förklarat för mig av Chefsingenjören att det var för många sakfel för att han skulle ta in det som ett gästinlägg, men jag tar av princip aldrig bort något inlägg som jag har skrivit på min egen blogg, och därför så får det här vara kvar. Han sade dock att flygvapnet inte hade tillräcklig kontroll på piloternas personlighet vid tidpunkten, att många var risktagare som tog för många chanser, och att det var detta tillsammans med vingarnas konstruktion som orsakade de många haverierna och att det då skedde vid landning. ”Svenska Hemligheter” hade helt enkelt inte rätt för sig, och inte jag heller! Inlägget är en ursäkt för min fars beslut, som jag gjorde för min egen skull, därav dess dålighet! Men ingenting dåligt som inte har någonting gott med sig; Inlägget kan hjälpa befäl och sjömän att inte välja bort fortsatt anställning i FM och tjänstgöring i Afghanistan och Adenviken idag, därför att det klart visar att det beslut de tar, om det är negativt, också kommer att påverka deras söner negativt i framtiden. Deras barn kommer att få brottas med frågor om varför deras far bailade ut! Tack ändå för klargörandena Arne!

    Mvh Roger Klang

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: