Ruskigt Lustigt!

De militära förlusterna under andra världskriget var något större än i det första. Den övervägande majoriteten av dessa dog under striderna mellan Tyskland och Sovjetunionen. Mer än hälften av alla soldater som dog i kriget tillhörde Röda Armén. Ryssarna borde skämmas över detta faktum, men de framstår med sina årliga och pompösa parader som stolta över att de varit usla soldater och befälen usla taktiker och strateger som har varit tvungna att tvinga fram sina soldater med hot om att skjuta dem om de vände om, och säkert också verkställande av hotet i enskilda situationer. De är stolta över att de har varit så många gånger fler än tyskarna och med en överlägsen mängd tung utrustning (men däremot så var det inledningsvis inte alla ryska soldater som hade ett gevär eller maskingevär, några var någon annan soldats skugga tills denne soldat stupade, då tog skuggan upp geväret och kämpade vidare) för att kunna avancera. Röda Arméns styrkor bestod den 22 juni 1941 av 4 700 000 soldater förutom reserverna. Vid tidpunkten för det tyska anfallet vid inledningen av Operation Barbarossa (det tyska fälttåget mot Sovjetunionen) stod dock endast 2 500 000 man vid gränsen för att stoppa tyskarnas 3 200 000 man. Men efter bara tre månaders krig hade sovjet förlorat nästan tre miljoner man i döda, sårade(?) och tillfångatagna. Nya ryska trupper måste alltså ha strömmat till i miljontals, eftersom ryssarna hade förlorat lika många som vid gränsen initialt lokaliserade ryska soldater, plus 500 000 man till bara tre månader senare. Det ursprungliga underläget i mantal ska alltså inte räknas till ryssarnas favör, och totalt om man räknar in mängden tung rysk utrustning så hade de alla möjligheter att vara överlägsna även inledningsvis. Det var dock tvärtom. Det Sovjetiska flyget räknade 1 350 bombplan, 2 000 jaktplan och 800 spaningsplan. De tyska marktrupperna understöddes av tre luftflottor om sammanlagt 1 160 bomb- och jaktbombplan (Stuka), 720 jaktplan och 120 spaningsplan. Mellan juni 1941 till början av december 1941 hade ryssarna förlorat 3 000 000 dödade i strid och över 3 000 000 tillfångatagna ryssar. Det som talar för att ryssarna i hemlighet skäms över skevheten i antal tung utrustning och soldater gentemot tyskarna under vk2, samtidigt som sanningen är att de fick pisk i en oerhörd omfattning av de många gånger färre tyskarna så länge dessa hade reserver, är att de egna ryska siffrorna på antal egna tunga fordon är lika skeva i förhållande till Tysklands siffror, som det reella utfallet av antalet fler stupade ryssar i förhållande till stupade tyskar. (Jag litar på tyskarnas siffror framför ryssarnas i alla lägen, tyskarna var och är mycket mer effektiva och objektiva i sin rapportering! Annars skulle de ju få betala för smusslandet på slagfältet.) Antalet sovjetiska stridsvagnar, enligt sovjets egna officiella siffror, var 867 T-34, 508 KV-1, plus några tusen lätta och medeltunga stridsvagnar av enklare modell. Ryssarna har förminskat de egna styrkornas verkliga tunga utrustning radikalt, samtidigt som de stoltserar med sina förluster, så det verkar alltså som om de skäms för att de inte gjorde bättre ifrån sig. Med all rätt i så fall. Man skulle kunnat säga med större eftertryck att ryssarna inte hade något att skämmas för när det gäller mod, men en del av den kreden måste dras ifrån summan av kardemumman då de politiska ryska befälen alltid stod bakom sina soldater – med en skarpladdad pistol hotandes att skjuta sina egna om de vände om i ett anfall. Med det sagt så tänker jag ge sovjeterna kred för sitt mod i alla fall!

De verkliga sovjetiska stridsvagnstyrkornas modellfördelning och antal såg ut på följande sätt:

Enligt Besjanov fanns 18 886 sovjetiska stridsvagnar, varav 15 687 av dessa var förlagda vid gränsen. Bara en påfågelhanne till spagge kan förminska detta till några tusen och tro på det som följer av det själv i processen, för att omedvetet men inbillskt få den ryske soldaten att framstå som denne figur:

Rysk soldat/Tysk soldat i en helt bakvänd fantasi-image

…När det i själva verket står historiskt klart att situationen var den rakt omvända. Det var rysk hybris då och det är rysk hybris idag! (hybris = överskattande av det egna jaget och förmågan) Den tyske soldaten dödade i genomsnitt över två ryska soldater uppskattningsvis, vilket ska jämföras med hur många Allierade den tyska soldaten dödade eller sårade i Normandie – 0,317.

Axelmakternas styrkor bestod initialt av 3 200 000 soldater, 7 481 artilleripjäser, 3 580 stridsvagnar, 600 000 motorfordon och 600 000 hästar, förutom ovan uppräknade luftstyrkor. Jämför de 3 580 stridsvagnarna med sovjets 15 687.

De tyska stridsvagnstyrkornas modellfördelning såg ut på följande sätt:

Allt som allt 3 340 tyska stridsvagnar, varav ingen var så bra som den ryska T-34:an. (De berömda tyska Tiger- och Panthervagnarna fanns inte vid inledningen av Operation Barbarossa, de tillkom först efter att tyskarna hade förvärvat några ryska T-34 som hade fastnat i ett träsk och övergivits, och konstaterade att Tyskland låg långt efter Ryssland när det gällde utvecklingen av stridsvagnar.) Den tyska fronten var uppdelad i tre avsnitt vilka hölls av tre armégrupper. Armégrupp Nord, Armégrupp Mitte och Armégrupp Süd. I ett senare skede sätts även ytterligare 4 171 stridsvagnar in.

Bara under de tre första veckorna av Operation Barbarossa hade Sovjet förlorat 3 500 stridsvagnar och mer än 6 000 flygplan. (Vilket om man räknar på det inledande totala antalet befintliga ryska plan, 4 150 st, måste ha ackumulerats löpande i en rasande takt från dag ett. Antalet tyska plan var numerärt totalt med spaningsplan och bombplan 2 000 jämnt, vilket borde ha gjort Tyskland hopplöst underlägsna i luften. Istället var det tvärtom.) När fronten brutit samman avancerade tyskarna i ett rasande tempo. Den 26 juni gick tyskarna mot Minsk, de hade avancerat 300 km på fem dagar. I striderna så gott som utplånades 32 sovjetiska divisioner och tyskarna tog 324 000 krigsfångar och 2 500 stridsvagnar förstördes eller erövrades. Bara under krigets första två veckor togs mer än en miljon sovjeter till fånga inklusive civila. Den sammanlagda tyska invasionsstyrkan torde initialt ha uppgått till 3,4 miljoner man. Den europeiska delen av Sovjetunionen försvarades initialt av cirka 2,6 miljoner sovjetiska soldater. Operation Barbarossa hade nu inletts. Blitzkrieg ledde till snabba framstötar, och sovjetiska arméer blev inringade och kapitulerade i hundratusental i bland annat Minsk (300 000 fångar) i juli och i Smolensk (ca 300 000 fångar) i augusti. Att Stalin beordrade att reträtter och kapitulationer var förbjudna hjälpte inte. När de tyska pansarstyrkorna anföll bröts nästan hela den sovjetiska fronten, förutom på de södra delarna där de sovjetiska trupperna bjöd segt motstånd. Den första dagen avancerade tyskarna 80–95 km. Sovjeterna hade haft världens största flygvapen, men det lamslogs redan första dagen på grund av att tyskarna förstörde över 1 200 sovjetiska plan på marken. Tyskarna uppnådde luftherravälde med långt färre antal flygplan till en början, ett luftherravälde som de skulle ha i flera år framåt. Bara under krigets första månad förstördes över 6 000 sovjetiska stridsvagnar.

Från den 22 juni till 18 juli så hade axelmakterna förlorat 110 000 man. Det tyska flyget hade förlorat 1 280 flygplan, det var mer än vad de hade förlorat i flygkriget mot Storbritannien från augusti till september 1940 och mer män än kriget i väst 1939-1940. Efter bara tre månaders krig hade Sovjet förlorat nästan tre miljoner man, likväl upprättades hela tiden nya sovjetiska arméer, som fortsatte slå tillbaka de nazistiska trupperna. I september blev en jättelik sovjetisk armé inringad vid Kiev och kapitulerade. Tyskarna tog 665 000 krigsfångar. Den 8 september hade tyskarna 1 916 flygplan på östfronten medan Sovjet hade 1 175 flygplan, vilket innebär en otrolig prestation av tyskarna som hade slagit ut långt mer än 6 000 plan och förlorat bara 1 280 plan på samma tid.

I början av oktober 1941 kom nya ryska vapen till fronten och en senkommen omorganisering av ledningen gjorde att man blev bättre förberedd att möta tyskarna, som den 2 oktober startade en storoffensiv mot Moskva (Operation Taifun). Den 4 oktober befann sig tyskarna 110 km från Moskvas västra utkant. Tyskarnas pansargrupper lyckades med två stora inneslutningar i oktober utanför Moskva som innehöll cirka 665 000 sovjetiska soldater och 1 242 stridsvagnar, vilket var mer än vad som fanns totalt i von Bocks tre pansargrupper. Den 4 oktober intog tyskarna Kalinin (nuvarande Tver), 160 km nordväst om Moskva, med dess bro över Volga och järnvägstrafiken mellan Moskva och Leningrad. Samtidigt på den södra fronten svängde tyska pansarfordon upp förbi staden Tula och hotade Moskva söderifrån. Sovjet hade placerat 30 % av alla infanteridivisioner, 35 % av stridsvagnsbrigaderna och 40 % av flyget vid Moskva. Trots problem med bland annat höstregn närmade sig tyskarna Moskva alltmer. Den 20 oktober var tyskarna bara 65 km från Moskva. Ytterligare 600 000 krigsfångar togs i oktober vid Branjsk och Vjasma, och den 27 november nådde de främsta pansarenheterna Volgakanalen 32 km från Moskvas norra förorter. Patrullerna kunde se solen glittra på kupolerna i Kreml.

Men närmare Moskva än så kom aldrig Wehrmacht. I början av december hade tyskarna utstått förluster på 743 000 man i döda och sårade (de sjuka oräknade) och hade ett underskott på 340 000 man. I Tyskland fanns ersättning på bara 33 000 man tillgängliga. Av de 500 000 bilar som deltagit i fälttågets inledning hade 150 000 avskrivits och nästan 300 000 behövde repareras. Det beräknades att det skulle ta minst ett halvår att få upp varje motoriserad division i full styrka igen. Dessa förluster förbleknade ändå vid sidan av dem som Röda armén tillfogats under samma period. Mellan juni och början av december hade den förlorat nästan 3 miljoner dödade i strid och över 3 miljoner tillfångatagna.

Den 1 december hade tyskarna 1 050 flygplan på östfronten medan Sovjet bara hade 784. Samtidigt blev USA indraget i andra världskriget vilket på ett avgörande sätt försköt styrkeförhållandet till Tysklands nackdel.

Stalin hade haft 40 välutbildade och vinterutrustade divisioner i Sibirien för att kunna avvärja ett japanskt angrepp, men när hans spioner i Tokyo styrkte honom i att Japan hade andra planer så flyttade han dessa divisioner till Moskva. Även i Leningrad bjöd nu ryssarna på bra motstånd, och hindrade tyskarna från att komma in. Tyskarna hade ingen taktik för urban strid och det tog ett tag innan de hade arbetat fram en effektiv taktik. Vid månadsskiftet november/december stod de tyska trupperna strax utanför förorterna till Moskva. Men närmare Moskva än så kom aldrig tyskarna. Tyskarna började istället bomba Leningrad, och deras artilleri nådde varenda byggnad i staden. Det skulle dröja mer än två år innan Leningrads belägring kunde hävas. General Zhukov insåg hur sårbar den tyska armén var för vinter. Vilket var nära nog det enda genidraget en rysk general hade under kriget, om det nu var ett genidrag eller bara sunt förnuft som i och för sig var en bristvara i den ryska Armén. Den 6 december började han motoffensiven med de Sibiriska truppernas 720 000 man, 8 000 kanoner och granatkastare och 720 stridsvagnar, längs en 100 km lång frontsektor. Till skillnad från tyskarna var dessa trupper fullt utrustade för vinterkrig. Tyskarna blev mycket överraskade och deras positioner utmed hela Östfronten kom i gungning. En desperat Hitler förbjöd reträtt men röda armén pressade ändå tillbaka angriparna. En månad senare hade tyskarna pressats tillbaka upp till 250 km och förlorat 17 divisioner och över hälften av soldaterna i de övriga divisionerna, över 500 000 man hade Tyskland förlorat i dödade, skadade och tillfångatagna. Stalin krävde att man skulle säkra Moskvaområdet, återerövra Leningrad och förlorad mark i Ukraina. Inledningsvis vann anfallet mark. Sovjetiska styrkor ryckte framåt och slöt sig runt Demjansk och Vjazma samtidigt som utfall gjordes mot Smolensk och Brjansk. Trots dessa framgångar gick luften snart ur det sovjetiska anfallet. Stalin fick bittert acceptera att de tyska förbanden försvarade sig skickligt och med beslutsamhet trots vinterns plågor. I mars hade tyskarna hämtat sig och stabiliserat sina linjer och säkrat en del av Vajazma-fickan. Eftersom både Smolensk och Brjansk är relativt stora städer så är det troligt att tyskarna vid det laget hade lärt sig hur man skulle strida i tätbebyggda områden, så att de räknade med att de skulle ha ett övertag trots sitt numerära underläge där och åtminstone kunna fördröja en reträtt alt. undvika artillerield eller raketeld av den typ som Stalinorgeln vid Leningrad. En reträtt som Hitler inte tillät. Det är alltid lättare att placera ut sina stridsvagnar strategiskt i en stad än att vara den som rycker fram genom gatorna, åtminstone om det är tyskarna som möter ryssarna.

Bara vid Demjansk fanns utsikter för en större sovjetisk seger. Där var en stor del av den tyska 16 armen inringad. Hitler övervägde ingen evakuering och beordrade de 100 000 soldaterna som var fast i fickan att hålla ställningarna. Över 100 tyska flygningar per dag, som förde in totalt 60 000 ton förnödenheter och evakuerade 35 000 sårade, gjorde det möjlig för tyskarna att hålla en landkorridor öppen i väster i slutet av april.

Konklusion:

Frågan är; Varför skäms inte ryssarna för sin hybrisartade, men svaga insats i andra världskriget, eller ”stora fosterlandskriget” som de säger? Eller gör de det, de mäktiga och de lärde som vet, eftersom de ljuger och smusslar med siffror? I Normandie dödade eller sårade den tyske soldaten i genomsnitt 0,317 Allierade soldater, medan motsvarande antal för hans fiende var endast 0, 0438. Relativt enkel matematik ger vid handen att de Allierade behövde ett numerärt övertag som var 2,7(!) gånger större för att vinna ett rent utnötningskrig mot tyskarna. Redan under inledningsskedet omedelbart efter landstigningen hade de allierade skaffat sig denna fördel. Ett övertag som de inte bara behöll, utan hela tiden förstärkte. Det är troligt att ryssarna på östfronten behövde ha ett långt större övertag i mantal än så, för att vinna ett utnötningskrig mot tyskarna. Så hur många var dem egentligen, utslaget över hela kriget? Och vi vet ju redan genom att studera siffrorna ovan att Sovjet hade överlägsen tillgång på tung materiel vid inledningen av Operation Barbarossa, och vi vet att sovjeterna tillförde sina styrkor tung materiel i en oavbruten ström trots att den till en början slogs ut nästan omedelbart av tyskarna. Antalet döda och tillfångatagna ryssar (sovjeter) indikerar en mycket hög rysk numerär. Om amerikanarna, britterna och kanadickerna behövde vara 2,7 gånger fler för att vinna, och ryssarna förlorade 6 000 000 man bara under de första sex månaderna av kriget (samtidigt som de tyska trupperna decimerades med 743 000 man), hur många gånger fler ryssar än tyskar behövdes det för att Sovjet skulle vinna kriget i öst?

När sedan polacker och ryssar startade våldtäktsvågen mot tyska kvinnor och tolvåriga småflickor under slutet av kriget, skämde de ut sig ännu mer! Mycket ont kan sägas om den tyska Einsatzgruppen som följde i spåren av den tyska Armén, men våldtäktsmän var de inte! Varför gav sig inte polacker och ryssar på tyska män och fick utlopp för sitt hat där istället? Var det för att de var rädda för dem även när de var avväpnade? Våldtäktsmän är den absolut lägsta formen av liv på jorden, lägre än en amöba! Den som försvarar en våldtäktsman, må det vara farfar eller bara sina landsmän i största allmänhet, är en bakterie! Det gäller alla, inklusive oss.

Mycket av de här faktauppgifterna har jag lyft mer eller mindre oförändrat, men redigerat, från Wikipedia om Operation Barbarossa. Det var i alla fall ingen pro-tysk sida. Men jag har också hämtat en del fakta från boken ”Avgörandets Ögonblick”, av Michael Tamelander och Niklas Zetterling. Det var definitivt en pro-tysk bok, eller snarare pro-Preussiskt militär bok om invasionen av Normandie. Vissa saker är mina egna slutsatser.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 31/10/2010

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. 1 augusti, 2011 kl. 00:59

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: