Hem > Inrikespolitik, Sveriges försvar, Utrikespolitik > Den Preussiska förebilden eller idealet är på väg tillbaka, eller så har den aldrig gått ur tiden i vissa kretsar

Den Preussiska förebilden eller idealet är på väg tillbaka, eller så har den aldrig gått ur tiden i vissa kretsar

Den Preussiska förebilden eller idealet är på väg tillbaka, eller så har den aldrig gått ur tiden i vissa kretsar. Jag tänker då främst på den svenska militären.

 

När Von Ribbentrop sade till Hitler vid ett tillfälle att det kanske vore klokare att förhandla med den nya regeringen i Belgrad snäste Hitler av honom med; ”Är det så du uppfattar situationen? Det är klart att de hävdar att de inte har några fientliga avsikter, men när vi går in i Grekland hugger de oss i ryggen.”

 

Hitler hade rätt i ovanstående! Hitler förstod vad en spagge var in perpetuum. Hitler var kanske ond själv, spaggarna har inte monopol på ondska, men en åsneknullare är en åsneknullare är en åsneknullare, som Ahmadinejad. Känsla av underlägsenhet ligger till grund för spaggarnas glödande hat mot allt Nordligt.

 

Men när det handlar om krigföring så hade Hitler inte mycket rätt efter 1942 då tyskarna var på reträtten! Så länge som Tyskland var offensivt framgångsrika så var Hitler en lysande strateg, men han hade inte självinsikt och kunde därför inte se att taktiska reträtter inte är detsamma som feghet. Varje god taktiker och strateg måste ha självinsikt, annars kunde man lika gärna vara en åsneknullare. Självinsikt hade de preussiska generalerna i nästan varje enskilt fall. Låt oss ta några exempel; Von Rundstedt, som var en av dem som rekommenderade Hitler att göra halt före Dunkirque, och som hade befälet över Armégrupp syd när tyskarna ryckte in i Ukraina under inledningen av operation ”Barbarossa”, kom i konflikt med Hitler redan vid planeringen av operation ”Taifun”, den tyska vinteroffensiven mot Moskva, där Von Rundstedt framsynt rådde Hitler att inte bara göra halt, utan också retirera till den ursprungliga gränsen. En kort tid efter inledningen av operation Barbarossa blev situationen än värre, den tyska offensiven hade kört fast med besked och Von Rundstedt ville dra tillbaka sina förband vid Rostov. Hitler vägrade emellertid att godkänna förslaget, och en frustrerad Von Rundstedt telegraferade till dennes högkvarter; ”Om tysklands ledare inte litar på min förmåga att genomföra denna operation såsom jag själv anser lämpligast, borde han leta reda på någon annan att föra detta befäl”. Hitler tog honom på orden och den gamle Preussaren lämnade Armégrupp Syd. Ett sådant dynamiskt tänkande var inte Hitler kapabel till, Hitler var helt enkelt statisk i sitt tänkande, dels för att han var en gammal första världskriget veteran, och första världskriget präglades inte precis av ett dynamiskt tänkande, åtminstone inte på västfronten där Hitler befann sig. Men han var statisk och totalitär också på grund av sin uppfostran och hårda uppväxtförhållanden. Han var inte gjord för makt. Jag har inte dem svagheter som Hitler hade. Vi har helt olika uppväxt och uppfostringsmiljöer, faktiskt diametralt motsatta sådana!

 

Under 1942 bedömde tyskarna risken för en invasion i nordvästra Europa som mycket liten, men efter nederlaget vid Stalingrad i januari 1943 var dem tvungna att lägga om sin strategi, och under våren 1943 fördes många diskussioner om hur framtiden skulle bemötas. Generalöverste Heinz Guderian, det tyska pansarvapnets fader hade i slutet av februari 1943 blivit utnämnd till den nyinstiftade posten som Generalinspektör för pansarvapnet, han ville att 1943 skulle bli ett år utan större offensiva operationer. Istället ansåg han att man skulle bygga ut pansarvapnet och stärka försvaret i väst, denna strategi stöddes av många inom den tyska Armén, däribland fältmarskalk Erik Von Mannstein, kanske krigets skickligaste på det operativa planet. Han föredrog ett rörligt försvar på östfronten för att dra största möjliga fördel av tyskarnas skicklighet i denna typ av krigföring. Rörligt försvar fördömdes dock kraftigt av Hitler då det innebar lokala reträtter, något som han inte ville höra talas om. Vilken jubelidiot! Hitler som mentalt levde kvar i första världskrigets försvarsmetoder och som orelaterat till det inte var ett uns dynamisk vid motgångar, ansåg att detta stärkte anfallaren mer än försvararen. Det enda rätta för Hitler var att varje man försvarade där han stod. Denna taktik tog emellertid ingen hänsyn till den betydelse som moderna vapen, och framförallt förbränningsmotorn tillfört krigsföringen, inte heller utnyttjade en sådan taktik de egna soldaternas bästa egenskaper. Hade de preussiska generalerna fått föra kriget som de ville så hade möjligheterna varit större för att tyskarna skulle kunna vinna kriget. Hitler fram till 1942 var bra för Tyskland, men Hitler efter 1942 var den främsta orsaken till att Tyskland förlorade kriget. Slutsats; Hitler som helhet var dåligt för Tyskland. För att inte tala om att Hitler och Nazisterna var dåligt för judar, zigenare, kommunister, tyska Jehovas Vittnen och homosexuella.

 

Var engelsmännen och amerikanarna tyskarnas spaggar likaväl som ryssarna, hur kan vi veta?

 

Förutom det att engelsmännen orsakade Nazitysklands uppgång med sin ekonomiska utsugning av Weimarrepubliken, om än inte Nazitysklands initiala ekonomiska framgångar för då var Tyskland en egen motor, så stod sig britterna och amerikanerna kort i jämförelse med tyskarna i såväl utveckling av materiel som i krigföringens konst. Det innebär inte att britterna hade en lägre produktionstakt av krigsmateriel, men det innebär att britterna hade sämre spetsteknikmateriel att tillgå överlag där materiel kunde jämföras typ stridsvagnar mot stridsvagnar eller jaktflygplan mot jaktflygplan eller kulsprutor mot kulsprutor. De allierades stridsvagnar har ofta fått nedlåtande omdömen i jämförelse med de tyska, men man ska komma ihåg att de flesta av deras stridsvagnar var jämförbara med den tyska PzKw IV, och att det främst var Tiger och Panthervagnarna som var överlägsna västmakternas modeller. Av Tiger och Panther fanns mindre än 400 tillgängliga när de allierade landsteg. Det har lagts fram olika förklaringar till varför de allierade inte producerade bättre stridsvagnar än de gjorde, en av dessa är att utvecklingen av brittiska stridsvagnar skedde främst i Chobham, medan kanoner utvecklades i Woolwich. Detta skulle leda till att stridsvagnar konstruerades utan hänsyn till kanoner och vice versa, varmed helhetens prestanda blev lidande. Ett sådant argument kan dock inte förklara varför den tyska Tigern blev vad den blev, när kanonen konstruerades av Krupp och stridsvagnen av Henschel. Inte heller varför Panthern blev så lyckad trots att kanonen konstruerades av Rheinmetall medan vagnen kom från Maschinenfabrik, Augsburg-Nürnberg (MAN). Med ovanstående resonemang borde tyskarna

ha lidit av samma handikapp som britterna.

 

Ytterligare bevis för tyskarnas större självinsikt var bland annat att;

 

Ända fram till den andra halvan av 1942 behärskade det tyska infanteriet slagfältet, dess vapen lämpade sig väl för strid över öppna ytor, och då kriget hade en hög rörlighet kände de sig som hemma. Vid Stalingrad skulle mycket av detta komma att förändras. Det normala stridsavståndet hade tidigare legat mellan 200 upp till 1000 meter, nu krympte det till 100 meter och mindre. Istället för att bekämpa en fiende på några hundra meters avstånd där geväret, granatkastaren och kulsprutan excellerade, var det nu fråga om på andra sidan gatan. Kulsprutepistolen och handgranaten blev plötsligt dödligt effektiva, för att inte tala om knivar och infanterispadar. Kostnaden för att ta ett antal kvarter blev nu lika hög som den tidigare varit då man erövrat åtskilliga kvadratmil under den föregående framryckningen mot staden. Efter att så länge haft ett definitivt övertag, befann sig de tyska generalerna i Stalingrad i en mycket besvärlig situation. Men Tyskarna hade lätt att lära, de utvecklade snart nya taktiska system och de anpassade sig snabbt till urban krigföring. När de allierade landsteg på Sicilien och senare började sin egen kamp uppför den italienska stöveln, gavs de många prov på denna tyska acklimatisering. Man kan här tycka att även de allierade borde ha anpassat sig till det tillvägagångssätt som tyskarna demonstrerade. Men deras reaktion på den tyska taktiken var inte att försöka efterlikna den, istället försökte man neutralisera den med flyg och artilleri.

 

Ännu mera bevis på att de allierade är spaggar;

 

Det var inte endast det bepansrade fordonet som låg bakom det statiska ställningskrigets tillbakagång. I kanske lika hög grad som att förbränningsmotorn gav trupperna rörlighet och taktisk flexibilitet, ökade möjligheterna för denna taktik radikalt i samband med mellankrigstidens utveckling av radion. Mindre och effektivare modeller utvecklades och kunde nu monteras in i stridsvagnar och flygplan. De kunde också bäras av infanteriet under pågående operationer. Även ifråga om radions användning skilde sig de tyska och allierade användningssätten. Detta nya instrument gjorde det möjligt för de tyska generalerna att befinna sig långt fram, samtidigt som de fortfarande stod i förbindelse med sin stab. De allierade generalerna däremot, använde radion för att från sin stab stå i förbindelse med de stridande förbanden. Medan radion var en faktor som faktiskt kom att öka Wehrmachts effektivitet, innebar den bara ännu ett sätt för den högre brittiska och franska ledningen att fjärrstyra de stridande förbanden. Detta förstärkte centraliseringen istället för att minska den. Här kan man även se spaggens natur såväl som hans inkompetens! Likt al Qaida gömde sig stora delar av den brittiska ledningen bakom yngre förmågor som ofta hade dåliga odds att överleva.

 

Beträffande disciplinen i den tyska Armén är det nog många som har fått en felaktig bild. Det rörde sig på intet vis om någon kadaverdisciplin, så som det ofta framställts. Genom att betona gruppsammanhållning och personligt ledarskap, och genom att skickligt måla upp dem faror som hotade fäderneslandet, uppnåddes i Tyskland en hög grad av motivation hos soldaterna. Det var inte nödvändigt med någon kadaverdisciplin. Detta skulle inte heller ha varit förenligt med en anda av initiativförmåga och självständighet, som man ville uppnå. Armén betonade lojalitet snarare än krigstukt. I det fall feghet eller försumlighet förekom straffades detta emellertid mycket strängt. Bilden av kadaverdisciplinerade tyskar härstammar troligen mest från den allierade propagandan, och efterkrigstidens filmer i vilka de också utmålades som oförmögna till individuellt handlande. Denna föreställning av tysk kadaverdisciplin kan också ha sina rötter i 1700-talets Preussiska Armé. Denna hade en mycket hård disciplin, vilket var en av grunderna till dess framgång. I detta avseende skilde sig dock inte den Preussiska från till exempel den brittiska, vilken även den hade en mycket sträng disciplin. Under denna period var värdet av sådan disciplin mycket stort, något som den brittiska Armén under Wellington visade prov på i Spanien 1808 till 1814. Efter Napoleonkrigens slut från mitten av 1850-talet och framåt inleddes dock en förändring av krigföringen som kom att kräva mer flexibelt tänkande. Genom att räffla musköten skapades geväret, och skjutavstånden ökade plötsligt med dramatisk effekt. Artilleriet moderniserades och blev mer snabbskjutande. Och i slutet av 1800-talet skulle kulsprutan helt förändra infanteritaktiken. Värdet av rörelser genom täta och strikta formationer försvann därmed, och eftersom varje soldat kunde täcka ett betydligt större område med sitt vapen var man tvungen att helt lägga om det taktiska tillvägagångssättet. Den första militära organisation som kom att förändra sig i denna riktning var den Preussiska, sedermera tyska Armén. Av någon märklig anledning har bilden av den gamla Preussiska kadaverdisciplinen från Fredrik den stores tid dröjt sig kvar långt in i våra dagar. Fenomenet har något av en paradox över sig, eftersom det faktiskt var tyskarna som först avskaffade det gamla systemet.

Den som är överlägsen är tydligen alltid ”selfrighteous” och uptight. Ja, lika mycket som vi Nordbor och Germaner är selfrighteous och uptight är britterna och amerikanarna slappa rövhål utan självkontroll!

 

De enda pivotala och övergripande strategiska skeenden där de allierade visade sig handlingskraftigt överlägsna under vk2 var under den inledande invasionen i Normandie, och planeringen som föregick Normandie. Det som föregick invasionen i form av dimridåer var dock inte något resultat av överlägsenhet i strategiskt tänkande och kontroll, utan ett smusslande och smygande och blandande av korten och ren tur på de allierades sida, om ni frågar mig. Men jag låter det vara osagt, kanske ska vi ära britterna och amerikanerna för detta trots allt, de tog ju tyskarna på sängen på dagen D som de hade för avsikt att göra. Under den inledande invasionen så hade de allierade initiativet på sin sida, och de hade inte råd att misslyckas och hela invasionen slog väl ut. Normalt sett så var det tyskarna som hade det offensiva initiativet, nu var det de allierade som hade överrumplingseffekten. Tyskarna kunde heller inte använda sin normala taktik i inledningsskedet av invasionen. Men så fort båda sidor hade grupperat sig i sina linjer så hade tyskarna det taktiskt bättre greppet, men de var för få. De allierade kunde fylla på med ny materiel och nya män, tyskarna kunde inte göra det. Å andra sidan så grupperade sig tyskarna mer och mer under tiden de retirerade och det dämpade förmodligen effekten av de allierades ansamlingar något. Detta sista stycke är mina egna slutsatser av en annars uttömmande bok som heter ”Avgörandets ögonblick” av Michael Tamelander och Niklas Zetterling.

 

Vanliga människor i Tyskland tror jag entusiastiserades av Hitlers expansiva politik, eftersom det var en efterlängtad revansch för tyskarna mot dess västliga grannländer och deras kraftiga ekonomiska utpressning av Tyskland efter första världskriget. De tyskar som inte var Nazister egentligen var i majoritet, 67 procent vid det sista allmänna valet 1933 när Hitler kom till makten och avskaffade demokratin. Majoriteten tyskar såg nog mellan fingrarna på Hitlers förmodligen ganska irriterande judefixering i sammanhanget, är vad jag tror om jag känner mig själv rätt. Det kan ju inte vara på något annat sätt när judarna utgjorde endast 1 procent av befolkningen i Tyskland på 1920-talet, var och en kunde ju räkna ut att en procent inte kunde suga ut 99 procent. De stora utsugarna var Storbritannien och Frankrike, och det visste folk mycket väl. Just därför så är de allierades skuld så påtaglig för Hitlers frammarsch och andra världskrigets utbrott. Det är sannolikt så att tyskarna inte ansåg att de levde i en suverän demokrati i Weimarrepubliken, på grund av att Tyskland var så utsuget av de allierade och de tyska politikerna var sådana karriärister som tog den upp i ändan av de allierade men ändå skulle ha makten trots att de var helt inkompetenta pseudostatsmän och inte visste vad makt var. Tyskarna fick ju ingen demokrati när Nazisterna kom till makten heller, men de fick åtminstone en röst många av dem. Sverige idag är precis som Weimarrepubliken, utsuget på kvinnor av västra och södra Europa och USA, och utan demokratiska utsikter för delar av befolkningen. (se länkarna) https://rogerklang.wordpress.com/2010/10/14/dagen-da-demokratin-dog-gick-obemarkt-forbi-nastan-alla-men-inte-nomenklaturan-som-det-sig-bor-i-en-b-lags-demokrati/

 

http://www.ingentvavgift.se/index.php?option=com_content&view=article&id=144:roger-klang-lund-scaniae-sverige&catid=36:blogg1&Itemid=30

 

http://www.ingentvavgift.se/index.php?option=com_content&view=article&id=145:roger-klang-lund-scaniae-sverige&catid=36:blogg1&Itemid=30

Inte konstigt då om även normala människor dras till busarna i SD, inte jag dock. Men det finns ingen Hitler som tur är. Jimmie Åkesson är Sverigedemokraternas Obergruppenführer i riksdagen, men han kan inte mäta sig med Hitler i karisma och jämförbara ledaregenskaper. Själv är jag en rättvisans ängel, inte en hämndens ängel!

 

Käll-litteratur: serien Andra Världskriget;

Malta, Michael Tamelander

Avgörandets ögonblick, Michael tamelander och Niklas Zetterling

 

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 15/10/2010

 

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: