Hem > Inrikespolitik, Media > SVT-taktik mot Föreningen Nej till TV-avgift, har blivit strategi

SVT-taktik mot Föreningen Nej till TV-avgift, har blivit strategi

Jag tycker att ”Starke man” i det fiktiva samhället Svinarp, är en riktigt rolig SVT-serie. Den handlar som titeln antyder om ett dominant kommunalråd och hans sidekick, som tillsammans påminner lite grand om Helan & Halvan. Det tjocka blonda kommunalrådet Lars-Göran, som bygger om där hemma inte helt enligt regelboken, ska säkerligen anspela på Göran Persson med sin herrgård, bara det att Göran Persson inte är korrumperad likt Svinarps Starke man.

Serien ”Sverige” hade besök av Ann Heberlein, som har skrivit en bok nyligen. Den pålitlige Ann Heberlein, som talar om ont och gott, och om hur onda människor inte är onda. Och det gör hon ju vid varje intervju, så det visste vi ju redan att hon skulle säga, i synnerhet som programledaren intervjuade henne med förutskrivna skräddarsydda frågor (som låg fullt synliga på bordet i studion) om den bok Heberlein skrivit ”En liten bok om ondska” som just handlar om just det som programledaren vill ha bekräftat. Om nu boken heter så, de var inte speciellt tydliga med vad boken hette i programmet, de ville kanske få det att framstå som en förtrolig och informell intervju? Journalisten och programledaren leder in Heberlein på ämnet offer och förövare med sina förutskrivna noter, och svaret är förutbestämt eftersom Ann Heberlein är så konsekvent pålitlig i sina ord- och ämnesval. Två gånger kom journalisten och programledaren in på ”offer och förövare”, som ordvalet bägge gångerna var. Det var som om programledaren hade ”både livrem och hängslen” när hon gjorde programmet. Programledaren kom in på ett projekt som ”Spelar roll”, Forum för Levande Historia, och det är väl helt okej att de har Forum för Levande Historia med, men inte det här med att de kommer in på offer och förövare två gånger inom programloppet och vill ha det till att det inte finns någonting sådant som ondska. Den intervjuade Lundaakademikern Ann Heberlein kom kausalt in på frågan om Engla-mördaren Anders Eklund var ond. Heberlein skiljer på onda handlingar och ondska, men kan man egentligen skilja på dem två i alla lägen? Engla-mördaren Anders Eklund och Hörbymannen är enligt min mening exempel på två onda människor, även om den ene av dem är död. Thomas Quick däremot är nog inte ond, utan bara synnerligen störd. Det är tydligt att programledaren tar parti för alla barnamördare genom denna taktik och försöker skydda dem ifrån hårda straff, utan att säga det med så många ord! För vem vill väl säga rakt ut att en ondskefull barnamördare bör dömas till vård, även om hon/han tycker det?

Var för sig säger ovanstående, ”Starke man” respektive avsnittet av ”Sverige” inte så mycket. Men tillsammans skönjer man en strategi i valet av betrodda produktioner! Å ena sidan har vi en fryntlig komedi som SVT-ledningen kommer att anspela på minsann ställer socialdemokratin i dålig dager. (Om de nu inte säger att den enbart är en komedi som anspelar på en person men inte ett parti, eftersom det vore taktiskt riktigt nu när katten är ute ur säcken med det här FNT-inlägget.) Å andra sidan har vi ett program som de kommer att säga bara väger upp den dåliga bild som vi får av socialdemokraterna med ”Starke man”, och att den är ett bevis på att SVT minsann är objektiva, för kan ”vi” ge en sådan nidbild av (s) så kan vi minsann intervjua välrenommerade författare som Ann Heberlein, det senare är ju inte ens politiskt. Inte sant? Fel! Göran persson var och är inte korrumperad, nidbilden som ges av socialdemokratin förvandlas därmed till att bli enbart en komisk och kärleksfull och skojfrisk TV-serie som hela Sverige kan känna igen sig i, medan programmet ”Sverige” gör ett skenbart författarporträtt med i verkligheten ett politiskt ställningstagande i hjärtefrågan brott och straff. Om allt som folk kan tänkas klaga över i eller om enskilda program, är taktiskt och politiskt inklinerat till vänster, så handlar det jag skriver i detta inlägg om strategi, vilket förläggs högre upp i hierarkin och är därför svårare att upptäcka. I detta fall är det fråga om någon med makt att avgöra vad som ska bli producerat och när på SVT:s kanal 1. Kampen mot FNT har flyttat upp i hierarkin och taktik har blivit strategi! Strategi är svårare och tar längre tid att upptäcka, men så länge det går att detektera så kommer vi på FNT att detektera det, så mycket kan jag lova er! Om det sedan sker efter en månad eller tre låter jag vara osagt. Till er här på FNT som inte är borgerliga säger jag, att det är oundvikligt att dra in politik om vi ska lyckas få SVT och Radiotjänst på fall, för att få Radiotjänst på fall så måste man få SVT på fall, och SVT är politiskt rödfärgat. Det bara är så.

Vad vill jag ha sagt med de här påståendena då, kan det inte vara slumpen som gör programvalet? Det är osannolikt med tanke på SVT:s historia och att det faktiskt finns en sådan jobbprofil som godkänner produktioner, men rent teoretiskt så kan det ju vara så. Men en av anledningarna till att man bör låta SVT och SR leva på frivilliga bidrag är att anklagelser om politisk vinkling, särskilt ofta förekommande från högerhåll, mot stats-tv är så vanligt att det är oetiskt att fortsätta som nu! Det är bara en av anledningarna, jag kan räkna upp en handfull riktigt goda anledningar till varför man inte bör ha tvångsfinansierad stats-tv, men bara någon enstaka anledning för att man ska ha det, men jag hänvisar till mina tidigare blogginlägg här på FNT.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 5/10/2010, http://www.ingentvavgift.se/

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: