Hem > ekonomi, etnisk rensning, Inrikespolitik, Media, Ryssland, Sveriges försvar, Utrikespolitik, Waterboarding > Building Bridges. Digging Trenches. Hur man går från tamkatt till tiger.

Building Bridges. Digging Trenches. Hur man går från tamkatt till tiger.

”Building Bridges. Digging Trenches.” var det någon som sade. Sveriges försvar behöver gå mer från tamkatt till tiger. Men i så fall en tiger som ryter!

Till en del måste jag säga att ni inom FM ”försäkrar” Sverige tills det imploderar genom ert föråldrade ”En svensk tiger”-mentalitet, en mentalitet som går ut på att man samlar information tills man dör och tar den med sig i graven, istället för att använda sig av information från tid till tid när man tycker att det är nödvändigt för att värna landets intressen. Att sitta och hålla på informationen tills man dör, är inte att värna landets intressen, det leder enbart till ett psykologiskt underläge för den egna sidan, som omvärlden inte är sena att dra fördel av på alla områden! En svensk tiger var en strategi som fungerade väl under vk2 när man väntade ut krigsutgången och Tysklands oundvikliga kollaps. Faktum är att strategin fungerade så väl att vi trodde den skulle lösa alla framtida problem. Men idag har den spelat ut sin roll för länge sedan. Ibland måste man helt enkelt ”släppa bomben” för medborgarna att ta del av. Det har blivit bättre på den här fronten, men oftast begränsar sig informationsanvändandet till insatsförsvarets nytta i Afghanistan, men vi ska ju kunna försvara hela Sverige, enligt försvarsminister Sten Tolgfors i alla fall.

Jag kan förstå att det är svårt att agera ut, i motsatsförhållande till att vara ”en svensk tiger”, när politikerna inte spelar med. Och det är ju lovvärt att ni följer de demokratiska spelreglerna genom att ni förklarar er enbart vara militärer som sysslar med det militärer sysslar med. Men man måste samtidigt få säga sin mening och yttrycka saker! Jag som medborgare hoppas ofta att få höra ÖB:s uttalanden och åsikter om kontemporära händelser i omvärlden i intervjuer. Saker som händer i världen och som inte påverkar vår säkerhet negativt genom att han säger det, i alla fall inte mer än att vi tar en kalkylerad risk som är mindre än, eller lika stor som den motsvarande risken vi tar genom att följa en konsekvent svensk-tiger-policy. Som det är nu så fogar sig ÖB efter regeringen, som fogar sig efter socialdemokraterna och media, som fogar sig efter omvärlden. Även en hög militär och myndighetschef har yttrandefrihet, och som sagt var – en svensk tiger är överspelad.

”Om man aldrig slår ifrån sig så är man enbart ett offer, och ett offer kan varken hjälpa sig själv eller andra. Guds utvalda nationer kan därför inte vara pacifistiska offer!”

Svenskar har bevisat sitt mod i svensk uniform i Kongo, i Bosnien och nu i Afghanistan, så jag är säker på att det inte är brist på mod som gör att ni militärer aldrig uttalar er om omvärlden, med undantag för en handfull försvarsbloggare av okänd rang. Glöm inte att FM är en myndighet, och som sådan kan inte regeringen gå in och detaljstyra i hur ni sköter era uppdrag, vill ni framhärda att den som vill fred måste förbereda sig för krig under pågående politiskt beslutade försvarsnedrustning, så har ni inte överskridit era befogenheter! Vad politikerna kan göra är att dra upp riktlinjerna, som när regeringen bestämmer att vi ska satsa mer på insats nu, och ni måste då följa. Men när det gäller sådana saker som att ni offentligen uttrycker era misstankar mot omvärlden när det är befogat, eller kommer med personliga invändningar mot regeringens politik i försvarsfrågan, då har de ingen rätt att göra någonting åt det. Tjänstemän på myndigheter har meddelarfrihet. Det gäller förstås att välja sina ämnen och tillfällen så att man inte hamnar i rejäl onåd. Det måste vara någon högt uppsatt militär som hävdar försvarets och hela svenska folkets existensberättigande först, för vanliga mellanbefäl kan inte säga sin mening utan att få godkänt av ledningen, i alla fall inte om de vill avancera. Det finns ingenting som säger att inte ÖB kan godkänna dessa inlägg i debatten, eftersom jag föreställer mig att man kan behöva vädra en del delikat information som man har samlat på sig om t.ex. Rysslands militära styrkor, kapacitet och ledning! Naturligtvis så måste det skötas snyggt och genom de rätta kanalerna, insändarsidor och intervjuer i media och sådant. Saken är den att ni har de samhällspositioner som gör er kvalificerade att skriva på ”Brännpunkt” och andra debattsidor, och det har inte jag och andra försvarsförespråkare utanför myndigheten. Jag har försökt men inte lyckats komma in, för jag är en dilettant enligt SvD, och det är ju sant. Vem ska då göra det, om inte ni? Det finns redan idag ett fåtal exempel på personer som gör det och som har någon form av fullmakt från försvaret för att uttala sig, men de är i regel pensionerade. Jag tänker då på sådana som Överste Bo Hugemark och överste Bo Pellnäs, säkerhetspolitiska kommentatorer. I alla fall förmodat pensionerade Bo Hugemark och definitivt pensionerade Bo Pellnäs. Jag förstår fördelarna med att ha sådana pensionerade militärer som Bo Pellnäs som säkerhetspolitiska kommentatorer, förutom fördelarna med att de har en gedigen erfarenhet. Ni får ansvarsfrihet då. Men ansvar ska man kunna utkräva, annars är det som att smita från sitt ansvar. En skenbar fördel med att ha pensionerade överstar som säkerhetspolitiska kommentatorer är att om Bo Hugemark eller Bo Pellnäs skulle säga någonting känsligt så kan man alltid luta sig tillbaka och tänka att Ryssarna kan inte lära sig någonting av de f.d. överstarna eftersom Hugemark och Pellnäs inte är insatta längre. Men att tro att ryssar är dumma för att de är ryssar, det är rasistiskt. Även om Bo Pellnäs och Bo Hugemark inte är insatta i detalj så kan ryssarna lära sig ändå, för de vet ändå inte vad Bo Pellnäs är eller har varit insatt i för hemligheter. I ryssarnas öron är det bara så att ”låter det rimligt så låter det rimligt”, och även om det inte läggs till handlingarna så om det är intressant så fastnar det i något ryskt högt befäls huvud att tas fram när eller om de vill agera alt. testa svenskarna för att bekräfta eller dementera insamlad information. Den mesta information som GRU snappar upp läser de mellan raderna. Åtminstone så kan jag föreställa mig det, eftersom jag arbetar likadant. Men även trots att ni föredrar att vara ”en svensk tiger” så kan ryssarna och andra dra korrekta slutsatser om er organisation. Det är av ovanstående anledningar som jag menar att ert samhällsengagemang i media borde gå genom de rätta kanalerna. Att inte agera alls däremot ger bevisade nackdelar, vilken Svensson bryr sig t.ex. om det svenska försvaret i Sverige idag? Ni är osynliga! Det är en nödvändig, om än inte tillräcklig, åtgärd för att stärka försvarets roll i samhället att modifiera ”En svensk tiger” och att visa sig i medier som folk inte kan undgå att se, och som folk inte aktivt behöver söka upp typ som hemsidor på nätet. TV och dagstidningar är att föredra, för de har sådana spridda tittar- och läsargrupper, medan en försvarsblogg endast samlar en liten skara entusiaster och redan försvarsanställda.

Vågar vi framhärda svensk militär effektivitet i samma mening som vi säger att vi är patrioter, med tanke på att folk ofta drar paralleller mellan effektivitet och Nazitysklands vk2-krigsmakt, i de här sammanhangen?

Den sämre effektivitet som ryssarna visade upp mot Tyskland under andra världskriget, den kan inte länkas till att ryssarnas intellekt skulle vara mindre. Den är istället relaterad till den ryska ”machoismen” och pennalismen, som i sin tur inverkar menligt på samarbetsförmågan under stress framförallt. Självsvåldigt machoistiskt agerande utan att informera överordnade är antagligen vanligt inom den ryska armén. Jag tänker bland annat på, för att ta ett modernt exempel, viss etnisk rensning mot georgier av ryska trupper i Georgienkriget 2008, även fast det främst var sydossetisk milis som gjorde sig skyldig till detta. Putin hade med stor sannolikhet aldrig gett någon order till sina trupper om att etniskt rensa Sydossetien från georgier, hade han gjort det så skulle händelseförloppet sett helt annorlunda ut. Ryska trupper gjorde trots det räder djupt in i Georgien, räder som när det kom fram genom västliga medier Putin förmodligen inte gärna ville tro på ägde rum. Han var alltså troligen delvis felinformerad om läget i Sydossetien och Georgien, genom att ryska befäl upp till okänd nivå ljög om vad de hade tagit sig för till sina befäl på den punkten, och Putin kunde inte få någon samlad korrekt bild från sina egna militära underrättelsekällor om vad som pågick i gränsområdet. Jag spekulerar till viss grad! Det var skillnad på den etniska rensning som Hitler och Stalin gjorde sig skyldiga till, för den kom uppifrån.

Om det bara hade varit upp till Putins intellekt så hade Ryssland haft en lika effektiv militärmakt som Tyskland hade under andra världskriget, men i praktiken så sätter de socio-etniska karaktärsdragen (jämför nationalkaraktären) krokben för dem. Samspelet fungerar bättre i praktiken, i länder som Sverige, Norge, Danmark, Finland och Tyskland än i många andra länder. Å andra sidan så har Ryssland en större militärmakt än Tyskland om jag har förstått det rätt. Tyskarnas militära effektivitet under andra världskriget har felaktigt blandats ihop, kanske medvetet, med Nazismen, men så var det ju inte. Det går nästan inte att tala om tysk effektivitet idag, och därmed i förlängningen svenskt försvars åtminstone taktiska effektivitet (för den har vi sett i Afghanistan) i förhållande till omvärlden, utan att folk drar paralleller till Nazityskland och den tyska ”krigsmaskinen” under vk2. Det finns ingenting som säger att inte segrarmakterna från vk2 i väst vill dra fördel av Tyskland, simultant som de räknar med tyskarnas förmåga att svara för sig själva. Med rätt inställning så är det ett helt acceptabelt äss att spela! Eller så är det så enkelt att det bara var traumat från mötet mellan de två militärmakterna i västeuropa resp. centraleuropa under vk2 som var så intensivt att läxan gick hem, så att tyskarnas effektiva krigföring i samband med Nazi-eran har satt sitt märke på eftervärlden. Det är väl troligt. Men det kan samtidigt finnas människor i USA, GB eller Frankrike som inser det, och medvetet spelar nämnda kort idag för att vinna ekonomiska fördelar. Det ena säger inte emot det andra. Ni kanske tycker att Sveriges försvar har en massa brister i befälsgången och i samarbetet mellan olika försvarsgrenar, eller kollegialt på samma befälsnivå inom en och samma försvarsgren, och det är bara bra att ni tycker det för då strävar ni efter att förbättra er. Men i jämförelse med många andra länder i världen, även i västvärlden, så är ni rena rama schweiziska urverket förmodligen. Men som sagt var, det är inte det att ryssarna är dumma, så de kan nog räkna ut att de har en mindre effektiv försvarsmakt än vad vi har när det kommer till samarbete, och de kan nog räkna ut att vi också vet att det ligger till så. Det är förmodligen en av lärdomarna de har dragit från andra världskriget.

Det finns både för och nackdelar med att ha en reserverad kylig nationalkaraktär som majoriteten av oss Nordbor ofta har. Fördelarna är att man blir effektivare som organisation när man slår sig ihopa, nackdelarna är att man förlorar psykologiska fördelar i fredstid och i tid som leder fram till konfrontation, så till den grad att vi kanske väljer att politiskt ge vika för ett aggressivt Kremlin och rysk krigsmakt, och överlämna äpplet och spiran och nyckeln till rikets portar innan försvaret ens har kommit till skott. I synnerhet när man kör policyn ”En svensk tiger” hårt, ådrar man sig nackdelar för riket som helhet. Jag vet inte någon som skulle bestrida att det finns något sådant som nationalkaraktär. Min bror som traditionellt har varit väldigt vänsterinfluerad, som gammal punkare och anarkist, till och med han säger att nationalkaraktär kan man inte undgå att förstå att det är en realitet när man har bott på Irland, som han har gjort. (Med traditionellt menar jag tills han blev ett Jehovas Vittne, och de tror inte på politiska ställningstaganden. Men han har kvar sin liberala mentalitet.) Eftersom inte ens vänstern betvivlar att det finns något sådant som nationalkaraktär eller socio-etniska karaktärsdrag, så finns det också en stor chans att jag har rätt i mina slutsatser om orsakerna till effektivitet kontra ineffektivitet i den svenska vs den ryska militären, ja i hela våra samhällen över huvudtaget. Det är ju graden av machoism och pennalism som instrumentellt avgör vår ekonomiska status och den mänskliga soliditeten i våra samhällssystem, för det är bristen på ’socialt kapital’ (statsvetenskaplig term för graden av förtroendet mellan medborgare och myndighet ung.) i ett samhälle som är orsaken till korruption. Men det är inte svart och vitt, för det finns korruption och ineffektivitet i Sverige också. Det är bara en gradfråga, även om gradskillnaderna i detta fall är ganska markanta, också mellan Tyskland och Ryssland. Men man ska inte underskatta det psykologiska underläge, som följer av att vara ”en svensk tiger” och inte använda sig av eller ”vädra” utvald information om fienden man har samlat på sig, genom att sätta hårt mot hårt, förrän det är försent. Mod är universellt, men psykologiska nackdelar är det inte dessvärre, man kan vinna och förlora krig på grund av psykologisk krigföring! Och det är för att vi försätter oss i en sådan situation som ryssarna inte respekterar oss. De ser oss inte ens, hur ska de då kunna respektera oss? Vi visar ju inte att vi existerar, vi hävdar inte vår rätt att existera som en suverän stat! Dagny, som ägde rum vid tidpunkten för den ryska övningen Zapad, var någonting positivt och ovanligt med svenska förhållanden mätt. Hatten av för ÖB Sverker Göransson för det! Ni tycks alltså vara på väg åt rätt håll, om vi nu bara kunde ta ett stort kliv framåt under ordnade former, så vore allt bra. Att uttrycka sin mening kontra att inte respektera regeringen eller regeringsledaren, är inte samma sak! Man måste kunna uttala sig om konkreta saker som händer runtomkring i världen och ändå respektera lagen, och det får gärna vara i paritet med vad regeringen anser, men man kan inte ha det som ett förbehåll för att uttala sig.

Av nationalkaraktäristiska orsaker så kanske vi borde frukta USA mer än Ryssland, i synnerhet som USA är på drift från Gud, alt. har förlorat sin moral sett med ateistens ögon, sedan 9/11 och Bush´s två nya doktriner som medförde seriös vattentortyr av fångar och ultimatum till fria suveräna demokratiska stater, helt olikt vad det tidigare USA och tidigare presidenter skulle ha gjort;

“After the chaos and carnage of September 11th, it is not enough to serve our enemies with legal papers.” Citat; George W. Bush.

“Every nation in every region now has a decision to make. Either you are with us, or you are with the terrorists.” Citat; George W. Bush

Dessa uttalande går stick I stäv med Ronald Reagans uttalanden nedan:

“If we ever forget that we are One Nation Under God, then we will be a nation gone under.” Citat; Ronald Reagan

“We are never defeated unless we give up on God.” Citat; Ronald Reagan

Dubya didn´t hold water! Waterboarding was the Trojan horse of the Islamist´s, that´s how they got their ungodly philosophy into good people´s heads.

No single man can retract this recently embedded immoral ungodlyness in a large part of the American population, not even Obama!

Big parts of America have lost their sense of fairness.

”IN GOD WE TRUST” Att förespråka waterboarding är inte att förlita sig på Gud, så som det står på deras dollarmynt och sedlar!

Jag slängde in några av mina egna citat där, det är lättare än att lägga ut orden. Statstortyrens vara borde inte vara en höger- vänsterfråga i USA, det borde vara en rätt- och felfråga men är det inte! Jag tror att vi inte är betjänta av ett alltför ensidigt partitagande mellan USA och Ryssland. Jag vet att många vill lägga sina ägg i Natokorgen. Men vi är ju svenskar i första hand, inte Nato-ländare eller européer. (Finns det ens ett vattentätt Nato eller ett unisont EU när det kommer till vår egen säkerhet, kan vi förlita oss på dem eller ska vi förlita oss på oss själva?) Vi har vår nationalkaraktär, danskarna har sin nationalkaraktär, fransmännen har sin nationalkaraktär, och allt kommer an på familjen, hur vi uppfostras och skapar vår världsbild. Däremot kan man säga att vi har nära släktskap med andra folk, som norrmän och finnar, och kanske dagens tyskar, och vissa stater i USA.

Det här är en Universalistisk syn på vår värld, och den får stå för mig själv. Men ni får själva bedöma logiken i det jag skriver. Jag försöker tala om för er vad ni ska göra, inte vad ni ska tycka. Jag bara redogör för er varför jag tycker att ni skall göra det ni ska göra. Jag vill att Sverige ska bli mer likt USA, för det är den enda acceptabla vägen för vårt mångetniska samhälle att gå. Individen måste få mer utrymme i Sverige, samtidigt som vi värnar vårt ständigt föränderliga kulturarv. Sverige måste vara Sverige, även när det är mångkulturellt och föränderligt, om vi vill överleva som stat i det långa perspektivet vill säga!

Jag hoppas att det jag skriver tas väl emot, men jag kan inte be om ursäkt för det jag har skrivit! Och det är allt ni får för den 25-öringen.

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 27/8/2010

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: