Hem > Uncategorized > Ut på spökjakt

Ut på spökjakt

Inatt när jag sov i min mors och hennes mans gamla korsvirkeshus någonstans i Skåne så hörde jag ett spöke för andra gången i mitt liv. Första gången jag hörde ett spöke var i min mormors och morfars gamla hus i Arboga, den gången var det ett barn som gick nedåt i den evigt knarrande trätrappan utan att först ha gått på det ännu mera knarrande trägolvet på ovanvåningen som man måste göra för att nå trappan, och sedan bara försvann ljudet utan att barnet öppnade någon av de två dörrar som man måste öppna för att kunna gå antingen ut ur huset eller in på bottenvåningen. Dörren ut var låst när jag till sist vågade kolla, och det fanns inga mindre barn i familjen då och jag var ensam hemma eftersom hela familjen var ute och handlade. Det var vid ett-tiden på natten som lilla spöket Laban (ja egentligen så var det en vuxen man med skor på som hälsade på inatt) trampade in på stengolvet i hallen tvärsigenom en låst och stängd dörr och gick c:a fyra steg innan allt ljud försvann. Han måste ha varit ganska storväxt och han hade inte skor som gjorde ljud ifrån sig likt dagens skor med gummisulor eller gummiklackar. Det var tänt i hallen och dörrarna in till ”mitt” rum var vidöppna, så jag kunde se till hallen, fast bara till andra änden av hallen. Blev jag rädd? Första gången jag hörde ett spöke, i Arboga, så blev jag väl inte direkt livrädd, men jag vågade inte gå ut till trappen och bakdörren förrän minst 20 minuter hade gått. Jag var 16-17 år den gången. Inatt blev jag inte heller direkt rädd, men jag frös till ett litet tag och vågade inte titta bakom ryggen till en början. Men så gjorde jag lite livstecken ifrån mig och vände mig om, men det var naturligtvis ingen där, så jag gick ut och kontrollerade att dörren var stängd och låst, och det var den. Jag spelade då in lite tankar på min diktafon för att skriva ned när jag kommit hem. Det är dessa som kommer till uttryck här.

Det är tydligen skillnad på spöken och spöken! Det finns sådana spöken som jag har hört, som aldrig har menat att avslöja sin existens. Och så finns det de spöken med problem eller trauman som gör allt för att visa att de existerar, bland annat genom att visa sig. Jag tror efter inatt att det väl knappast finns någon som när de har dött lämnar sin fina gård helt i glömska. De följer säkert de nya ägarna och deras barn i hemlighet, de vill se hur arbetet på huset utvecklar sig genom tidernas gång. Bägge gångerna jag har hört ett spöke så har det varit när jag var gäst i ägarnas (familjens och släktens) hus, och det kan förklara varför spökena ofrivilligt avslöjade sig, för de visste inte att ägarna hade gäster. Min ryggsäck stod i hallen inatt, och det förklarar måhända varför det bara hördes ett fåtal steg i hallen, spöket upptäckte förmodligen att en gäst bodde i huset. Min mor och hennes man som är ägare till huset och bor där ständigt har aldrig hört eller sett något spöke. Inte heller min mormor och morfar har sett eller hört något spöke i sitt gamla hus. Jag frågade dagen efter om min mor eller hennes man hade varit uppe på natten, och det hade de inte. Min mors man tror inte på spöken ett dugg, så han tror att det finns någon naturlig förklaring, i den mån han bryr sig om att tänka på det över huvudtaget. Spöket jag hörde var en perfekt gentleman, som inte gick in för att skrämma mig. Jag undrar hur jag hade reagerat om spöket var traumatiskt störd och ville skrämmas? Förmodligen så hade jag gjort precis som jag gjorde ändå, med den skillnaden att jag då hade sett honom när jag tittade upp bakom axeln efer en stund, och antagligen hade jag gått i stridsposition till ingen uppenbar nytta. Jag har dock upptäckt i mitt liv att jag blir allt mindre och mindre rädd för spöken ju äldre jag blir. Det här avskräcker mig på intet vis från att åka ut och hälsa på hos min mor och hennes man i framtiden, och sova som en stock…

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 6/8/2010

Annonser
Kategorier:Uncategorized Taggar:,
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: