Hem > ekonomi, Facken, Inrikespolitik, Sjukvårdspolitik, skolan, Sveriges försvar, Utrikespolitik > Vem kan egentligen argumentera logiskt för 95 procent statlig sjukvård?

Vem kan egentligen argumentera logiskt för 95 procent statlig sjukvård?

Vem kan egentligen argumentera logiskt för 95 procent statlig sjukvård? Å andra sidan, vem kan undgå att lära sig av förhållandena i USA där privat sjukvård är 95 procent av all sjukvård och utförsäkrade människor är vanligt förekommande?

Jag kan skriva om skolan, sjukvården, äldrevården och barnomsorgen, inte bara om försvaret av Sverige! I detta mejl skriver jag om allt utom försvaret. Jag bemöter här Mona Sahlins och Thomas Östros retorik, deviser och mantran från deras valrörelse. Det jag skriver kommer att hjälpa er i valrörelsen tror jag. Var inte för stolta för att ta emot hjälp när den kommer från någon med min logiska förmåga, det skulle kunna kosta er valsegern!

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 28/6/2010

Följande ämne hämtade jag från en artikel i Fokus från den 24 juni till den 1 juli 2010. ”Tvekamp” var rubriken till artikeln och det syftade på partiledarna Reinfeldt och Sahlin och på det kommande valet i höst:

”Förutom att återanvända manuset från sitt förstamajtal, som Sahlin kunde utantill vid det här laget, hade hon också ett nytt budskap som hon upprepade gång på gång; regeringen står för bidragslinjen, vi står för arbetslinjen…”

Låt oss stanna upp här innan vi fortsätter, och analysera vad hon menar: ”Regeringen står för bidragslinjen, vi står för arbetslinjen” måste rimligen betyda att eftersom regeringen har sänkt, och planerar att sänka skatterna i den utsträckning de gör så innebär det att arbetslösheten ökar eller att fler blir arbetslösa av de statligt anställda och landstingsanställda, och därmed så blir dessa människor beroende av A-kassa och i någon mån sjukbidrag.

”Parhästen Thomas Östros följde: – Det finns inte utrymme för gigantiska skattesänkningar.”

Jag ska nu ge min analys av Mona Sahlins analys och Thomas Östros deklarerande, vi börjar med att svara omfattande på Thomas Östros påstående:

-Nej, det finns inte utrymme för fler gigantiska skattesänkningar omm (omm = om och endast om) vi inte samtidigt öppnar upp för privata initiativtagare att etablera sig inom de traditionellt statliga, landstings och kommunala sektorerna såsom sjukvården, barnomsorgen, skolorna och äldrevården m.m.! Det är det enda sättet att sänka skatterna på utan att samtidigt öka utgifterna för A-kassan. Faktum är att om vi gör så, så kommer utgifterna för A-kassan och socialförsäkringarna att minska, eftersom privata företag kommer att locka med tillgänglighet, omtanke och kvalitét för vårdtagarna, och därmed suga upp dem som tidigare jobbade inom den statliga sjukvården plus några till. Vilket medför även en annan fördel som är ett resultat av detta och det är att köerna inom landstingssjukvården och äldrevården minskar simultant med arbetslösheten, som i USA alltså. En annan god effekt med privat vård, barnomsorg, äldrevård och skolor är att de fungerar bättre, kvalitén blir bättre. Privata skolor kommer att locka med mindre klasser, omsorg, kvalitét och tillgänglighet för både elever och lärare. Den privata äldrevården kommer att locka med kvalitét, ökad omtanke och tillgänglighet som fler vårdare per antal vårdtagare. Den privata barnomsorgen kommer att locka med fler barnskötare, roligare lekplatser för barnen, omsorg samt trygghet och säkerhet. Om vi låter privata företag etablera sig inom barnomsorgen, äldrevården, skolor och universitet samt sjukvården, då får vi in mer skatteintäkter, ja vi får in skatteintäkter endast då, för ska vi ha det statligt, kommunalt och landstingsdrivet då är det ju bara en enda stor utgiftspost, då får vi inte in några inkomster alls till staten, utan allt är gigantiska utgifter. Dessa kommande skatteintäkter kan delvis avsättas till skattesänkningar för dem som väljer privata alternativ, eftersom dessa människor inte tär på det allmänna, om vi inte gör det så kommer inte många att välja privat vård och då kan vi inte förbättra vården och minska vårdköerna i samhället under några omständigheter. Men alla pengar som staten får in i skatt från den privata barnomsorgen, äldrevården, sjukvården och skolan ska inte enbart gå till skattesänkningar för nyttjarna av privata alternativ och försäkringspremietagarna, i mitt alternativ! En del av pengarna som trillar in ska alltså gå till att förbättra vården inom den statliga sektorn. Jag har nämligen ett socialkonservativt drag i min konservativa liberalekonomiska personlighet! Det är inte bara det bästa tillvägagångssättet, det är det enda tillvägagångssättet om vi ska lyckas bli ett rikare samhälle med bättre vård för medborgarna! En del av pengarna för skatteintäkterna för privat barnomsorg, privat äldrevård och privat skola ska gå till försvaret av Sverige, och en del ska gå till skattesänkningar för dem som har valt att inte belasta det allmänna, enligt min uppfattning.

Så för att svara på Mona sahlins nya mantra; ”regeringen står för bidragslinjen, vi står för arbetslinjen.”: Om vi håller kvar vid den oförnuftiga och illa fungerande socialistiska politiken med nästan hundraprocentigt statlig vård så får vi inte in några nya pengar i form av skatter, utan vi har bara utgifter att se fram emot och det är värre än att föra den bidragspolitik som hon hävdar att alliansen för, eftersom utgifterna blir större i form av A-kassan, löner till de statligt anställda och sjukvårdsmateriel till landstingen. Varken Mona Sahlin, Thomas Östros eller jag menar att vi ska ha till hundra procent statlig vård, eller motsatsen – utrota statliga, landstings och kommunala verksamheter inom dessa områden och en del andra. Men jag menar till skillnad från dem att vi ska försöka att balansera det allmänna och det privata till nära femtio-femtio. Först då skulle vi få ett jämlikt samhälle mellan vänster och höger samt män och kvinnor. Hur som helst är det bara en gradfråga mellan socialdemokraterna eller för den delen moderaterna och mig om hur mycket privat vård vi ska ha. Vi svenskar har fördelen av att kunna dra lärdom av USA:s situation, och den lärdom jag drar är att när privata vårdbolag är nära nog allenarådande så blir sjukvården orimligt dyr och dessutom blir många utförsäkrade i det amerikanska systemet. Det vill jag inte se hända i Sverige! Men om den privata sjukvården får konkurrera med den statliga så tvingas den också att anpassa sina avgifter efter patienternas plånböcker vilket medför att försäkringsbolagens premieavgifter kan och bör hållas på en lägre nivå, eftersom premiebetalarna annars vänder sig till den statliga sjukvården. På så sätt kommer indirekt försäkringsbolagens premieavgifter, och statens skattesatser, att bli regulatorn mellan privat sjukvård och statlig sjukvård. Detta gäller bara omm vi tillåter att c:a 50-60 procent av landstingssjukvården får leva kvar! Landstingssjukvården bör aldrig bli mindre än 50 procent i andel av den totala sjukvården, eftersom den då skulle konkurreras ut av den privata sjukvården, men å andra sidan så får man inte begränsa det privatas investeringsområden, eftersom konkurrensen mellan statligt och privat då inte skulle fungera. Man måste förstås säga stopp inom ett medicinskt område/sektion när det privata börjar närma sig 50 procent av marknadsandelarna, och det bör göras genom en kort lagstiftning och inte genom krångligare skatteregler om man måste välja mellan dessa två onda ting. Detta under förutsättning att det finns tillräckligt många företag som vill etablera sig på marknaden, och det gör det nog om vi samtidigt inför skattelättnader för premiebetalare, skattelättnader som inte är mer än rätt! Skattelättnaderna kommer ändå inte att bli hundra procent av vad staten tjänar på övergången av vårdtagare från den statliga till den privata vården, glöm inte det.

Däremot är jag inte för en privatisering av den statliga landstingssjukvården (möjligtvis universiteten, barnomsorgen och äldrevården) eftersom det privata då blandar sig okontrollerbart med det statliga, vilket kommer att medföra större ineffektivitet för de privata vårdbolagen då de delvis blir beroende av statens välvilja, i alla fall om vi inte samtidigt avlägsnar Las, och framför allt kommer det att medföra att oklara gränser uppstår mellan privata bolag och landstingen. Det skulle bli svårt att avgöra var det statliga slutar och det privata börjar i så fall! MAS i Malmö skulle kunnat drivas i statlig regi samtidigt som en privat aktör hyr utrustning och lokaler på röntkenavdelningen, där städarna är landstingsanställda. Vem skulle man då tillföra resurser av skattemedel till sjukvårdsförbättringar i slutänden, landstinget eller det privata bolaget? Ni förstår vad jag menar med ”beroende av statens välvilja” och ”oklara gränser” va?

Låt oss säga att MAS eller något annat sjukhus förlorar vårdtagare till den privata röntkenkliniken i staden, då skulle det inte finnas någonting som hindrar MAS från att kollaborera med andra landsting och skicka sina kvarvarande landstingsvårdtagare för röntken till Lunds Universitetssjukhus t.ex.. Vad som ska hända med de tomma lokalerna är en annan fråga, huvudsaken är att det inte blandas med privat sjukvård. Låt statlig sjukvård förbli statlig, men låt dem laborera med lösningar angående friställda lokaler, dock inte med privata vårdgivare! Medicinsk underutnyttjad utrustning kan få säljas till andra landsting, eller privata vårdbolag under förutsättning att landstingsvårdtagare inte blir lidande annat än att de får resa en bit för sin i det här fallet röntkenundersökning.

En dum sak är att regeringen spelar på socialisternas planhalva, också när det kommer till vården naturligtvis, vad annars. Socialdemokraterna och Alliansregeringen menar att svenskar ska kunna ansöka om att få privat vård utomlands, i landstingets regi. Svenska vårdtagare får inte välja vårdgivare själva, vad är motivet till det? Kontroll heter motivet för socialisterna, och regeringen klarar inte att stå emot trots att socialdemokraterna är i opposition! Istället för att låta vårdföretag etablera sig i Sverige och generera arbetstillfällen och skatteintäkter till oss svenskar så kör dem ut företagen ur Sverige för att generera arbetstillfällen och skatteintäkter med svenska pengar till något annat EU-land. Det mest luftade socialdemokratiska argumentet mot privata vårdbolag i Sverige är att konsekvenserna blir att fattiga måste resa för att få vård. Samtidigt fördelar landstingen vårdtagare till privata Europeiska vårdinrättningar. Blir resorna på något sätt kortare då? Även om privat svensk vård kan innebära resor för folk så innebär det inte för den enskilda vårdtagaren av svensk vård att han/hon behöver resa mycket längre än han/hon får göra idag, eftersom de flesta sjukvårdsföretag etablerar sig i större städer precis som de statliga sjukvårdsinrättningarna gjort. Socialdemokraternas invändningar mot vårdval Stockholm var just att fattiga människor från fattiga områden skulle få resa längre för att erhålla vård. Vaddå, kan de inte ta lokalbussen till vårdinrättningen, eller ambulans alt. taxi om det är akut? För hur ofta är det akut! Hur långt kan det egentligen vara till öppenvårdscentralen eller annan vårdinrättning för stockholmaren i Stockholm, eller ännu hellre – Malmöbon i det mindre Malmö? För norrlänningen innebär privata sjukvårdsalternativ att de antagligen får resa en försvarlig bit vid vissa åkommor, men aldrig så långt som till Europa. Dessutom så kommer statlig vård att fortleva, så den lokala vårdcentralen kan få finnas kvar och ta hand om smärre åkommor och remitterande till sjukhus, enligt mitt förslag.

Tidskriften Fokus fortsätter; ”Till sist äntrade partiets nygamla kampanjgeneral Bo Krogvig scenen, rullade upp skjortärmarna och förklarade att varje väljare måste övertygas om att valet i höst står mellan fler jobb eller ökade klyftor.

–Budskapet är fastlagt. Ni får uppfinna hur många hjul ni vill på det här budskapet. Bara ni inte uppfinner nya budskap, för då förlorar vi, sa han.”

Socialdemokraterna hade förlorat ändå om Alliansen hade börjat lyssna på mig och om de hade låtit mig äga ordet, Bo Krogvig! Valet i höst står inte mellan fler jobb eller ökade klyftor, det står mellan fler jobb och ökad fattigdom! Din devis var inte ens ett bra försök, Bo! Fortfarande så har Alliansen det bättre mantrat – jobb kontra bidragsberoende. Jag är själv en bidragstagare och fattiglapp, därför så är jag så mån om att vi ska ta bort Las, eftersom det blir de svaga som vinner mest på det, alltså jag! Då kan jag få ett jobb eller en lärlingsplats trots min långa sjukperiod, och ungdomar kan också få jobb och Svensson kan komma att få stå tillbaka för sina barn när de börjar avskeda under börsens Baisse, men han kan också komma tillbaka snabbare bara han visar framfötterna för någon annan företagare, och äldre arbetare kommer inte att tvingas ut i kylan av hävd och dessutom får de lättare jobb, och välutbildade immigranter kan få en chans att få ett arbete inom sitt speciella yrkesområde, och handikappade får lättare att skaffa jobb. Alla utsatta grupper vinner om vi avskaffar Las! Alla måste hjälpas åt om vi ska göra Sverige till ett rikare land med fler möjligheter, det är inte bara bidragstagare som ska behöva få det tillfälligt ekonomiskt sämre i förhållande till andra grupper som hitintills, Svensson måste ge upp en del betalda semesterdagar för att företag ska vilja investera i Sverige! Och han måste ge upp oförtjänad jobbtrygghet för att kunna vinna ekonomisk vinst både till sig själv och till samhället, samhället som får större arbetsmarknadsrörlighet så att hans barn ska kunna hitta jobb! Jobbtrygghet finns ändå bara till för dem som skiter i sitt jobb och vill kunna fortsätta med det, eller dem som inte klarar av de avancerade momenten, och de är i minoritet. Den som inte klarar av de avancerade momenten har inget att göra på den position han upptar under några omständigheter, han eller hon kan istället byta karriär lättare om vi tar bort Las så att någon annan får chansen på det jobbet. Nettoförlust för samhället = ingen, snarare blir det en vinst i form av anpassad kompetens för jobbet.

Mona Sahlin säger: ”Ett land som byggs tillsammans, där kollektivets jämlikhet är grundförutsättningen för individens frihet.”

Detta är en kontradiktion! Det duger inte att kasta ur sig en motsägelse utan att härleda den (o)logiska konklusionen! Hur kan kollektivets jämlikhet vara grundförutsättningen för individens frihet? Förklara det, Sahlin!

”Man har misslyckats med att etablera Mona som en trovärdig och stark statsministerkandidat”, säger en tidigare högt uppsatt socialdemokrat.

Alltså har Mona kvoterats in! Kan hon inte vara trovärdig och stark för egen maskin så är hon inkvoterad. Ingen behövde etablera Göran Persson som trovärdig och stark, eller någon enda av de tidigare socialdemokratiska ledarna!

Tidskriften Fokus fortsätter och skriver att socialdemokraterna har haft svårare än vanligt att nå ut med sitt budskap: ”…Speciellt i gamla industriorter där socialdemokraterna traditionellt är som starkast. Förmodligen, resonerar partiets opinionsanalytiker, har dessa väljare svårare att ta till sig de rödgrönas energipolitiska fokus på klimatet än den traditionella röda frågan om att rädda industrijobben.”

För att visa vilken anomali socialdemokraternas opinionsanalytiker och sannolikt även hela den socialdemokratiska partieliten är, följer här nedan ett kort inlägg av Fredrik Runebert från hans Metroblogg ”Skapandets moral” http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.89673 :

”De stora bolagen står för enbart 0,3 % av alla bolag. Regelverket är skriven för dessa bolag. Inte för de enmansbolag som står för cirka 73 %. Dessa uppgifter har jag tidigare skrivit om för att påvisa småföretagens gigantiska potential. Men det finns fler intressanta uppgifter att ta del av för de som ännu inte förstår småföretagens verkliga betydelse. I USA står 5 % av skattebetalarna för 51 % av den totala inkomstskatten. Av dessa 5 % utgör 65 % småföretagare. Skulle vara intressant att ta del av liknande uppgifter från Sverige. (Källa: Fox, J. Jeffrey: Litet företag – stora pengar, Svenska förlaget, 2004)” citat Fredrik Runebert

Mvh till den borgerliga regeringen från Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 28/6/2010

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: