Hem > Inrikespolitik, nyckelpiga, Sjukvårdspolitik > Är abort att likna vid ofrivillig eutanasi?

Är abort att likna vid ofrivillig eutanasi?

Anledningen till att läkare följer den hippokratiska eden är att de flesta människor har en etik och moral som säjer att vi måste rädda livet alternativt uppehålla livet till varje kostnad på människor, som inte kan tala för sig själva på grund av medvetslöshet i samband med olycka eller sjukdom alternativt kommunikationssvårigheter och oförstånd på grund av handikapp. Ingen får dra ur sladden till livsuppehållande maskin för någon som inte gett sitt medgivande. Hur ska man applicera det här på abort? Vad skulle du tycka om du hade blivit tagen av daga när du låg i mammas mage, utan att ge ditt medgivande, och varför skulle ett ofött foster/barn tycka annorlunda än du om det kunde tänka abstrakt eller var vuxen idag? Om du då säger; ja men nu kan ju inte ett foster tänka abstrakt och därför så gör det ingenting för den personen eller fostret om den blir tagen av daga. Kanske menar du att det på samma sätt inte gör någonting om en förståndshandikappad människa tas av daga så länge som hon inte förstår det abstrakta i begreppet döden. Men hade du velat bli avlivad utan ditt samtycke om du hade varit medvetslös eller förståndshandikappad? Man kan ur tredje persons perspektiv argumentera för att man kan ta livet av ofödda, förståndshandikappade och medvetslösa på ett ”humant” sätt, nämligen utan dennes vetskap om läkarnas intentioner. Men i så fall så borde detta medföra en devalvering av det ”humana” i att avliva människor, eftersom vem som helst kommer att kunna applicera eutanasiargumentet även på fullt friska vuxna medvetna personer. Alla ska avlivas! Så vems perspektiv ska man då se abortfrågan från, fostrets, kvinnans, eller tredje person? Vem eller vilka ska få ta sig rätten att vara tredje person?

Hur man än går tillväga rent praktiskt så måste man se det ur en vuxen persons perspektiv av nödvändighet, eftersom de ofödda barnen (och de mentalt handikappade och de medvetslösa) inta kan tala för sin egen sak eller förstå situationen och ”problemformuleringen”. Det innebär inte att de som förespråkar ett aktivt agerande i form av abort med motiveringen att kvinnan har rätt till sin kropp är de som har rätt, det kan lika gärna innebära att de som förespråkar olika former av aktiv och ekonomisk hjälp till blivande föräldrar har rätt. Ska man se det utifrån ett människovärdesperspektiv så är det definitivt dem senare som har rätt! Jag tror inte att ett tolv veckors foster eller en gravt mentalt handikappad inte förstår vad döden är, åtminstone när det kommer till instinkt och rädsla och ångest inför döden. Det kan man se på följande länk om en abort av ett tolv veckors foster sedd genom ultraljud under själva pågående aborten: http://www.youtube.com/watch?v=xvshMADC7s0

Överallt i samhället lyfts plastmammor och plastpappor och plastsyskon fram som något viktigt, värdefullt och naturligt i barns liv. Varför kan man inte ha samma syn på de aborterande mödrarna, kan inte dessa träffa en man som kan bli plastpappa i vårt samhälle istället för att abortera sitt barn för att barnet inte skall behöva växa upp oönskat med en ensamstående förälder? Om man tror att man är medmänsklig för att man tar livet av någon så har man problem!

Roger Klang, Lund Scaniae Sverige, den 18/6/2010

Annonser
  1. Per
    21 juni, 2010 kl. 09:43

    Svenska läkare avlägger ingen hippokratisk ed och den nämns endast som kuriosa på utbildningen, så att de skulle följa den håller jag som ytterst osannolikt. Men på TV är det ju så, förstås.

    Om jag hade blivit aborterad hade jag inte tyckt något om det alls, åt något håll. Det finns inget med ett embryo som är särskilt lämpat för tyckande. Du hade lika gärna kunnat fråga om det inte är fel att ta spermier av daga genom att runka.

    Utifall att du är intresserad av att använda argument som är giltiga i de senaste decenniernas etik bör du kanske använda dig av ”intresse” istället för slasktermen ”medvetande”.

    • 21 juni, 2010 kl. 10:14

      OK Per, jag misstänkte att läkare i Sverige inte avlade den hippokratiska eden. Spermier kan inte känna rädsla och har därmed inget medvetande. Men ett tolv-veckors foster har definitivt ett medvetande, men knappast något annat intresse än att gosa sig i mammas mage och överleva födseln! Se länken med tolv-veckorsaborten fångad på ultraljud, som jag bifogade i inlägget! Den visar att fostret förmodligen har ett medvetande. Visste du att en insekts hjärna som minst har samma kapacitet som en kraftig persondator?

      Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: