Hem > Filosofi, nyckelpiga > Nyckelpigan som drog dödskallemolnet

Nyckelpigan som drog dödskallemolnet

Jag har berättat i ett tal i kyrkan för ett tag sedan om ett av de moln jag såg, nyckelpigan som drog dödskallemolnet, men jag har sedan dess kommit till ytterligare insikt om meningen bakom molnet. Nedan finner ni ett utdrag ur ett brev som jag skrev till vad jag ansåg vara en speciell tjej, som beskriver hur ett av Sveriges molnvisioner såg ut, plus min privata molnvision och en tredje privat icke-molnvision, den fjärde visionen som egentligen var den första i ordningen vill jag inte delge eftersom den kan inverka på folks personliga tro. Brevet som texten är ett utdrag ur finns publicerad i sin helhet på min blogg. Jag har i detta inlägg i texten nedan ytterligare förtydligat vad jag såg:

Jag har ambitionen att bli någon, trots ett dåligt utgångsläge. Jag tror på mig som politiker, eftersom Gud vill ha det så enligt de två privata visioner jag har haft, och i de övriga två visionerna, som även många andra haft. (En av mina privata visioner var inte ett moln, om man nu ska kalla moln för visioner.) Du tycker måhända att jag är ganska karsk av mig, och kanske galen om du inte har bevittnat några moln? Men jag tror att du har gjort det! Som du möjligen vet så var en av de allmänna visionerna ett litet moln i form av en nyckelpiga som drog ett mycket större tvådimensionellt dödskallemoln. Nyckelpigan satt fast i dödskallemolnet i övre sidan av dödskallen genom vad som mest påminde om ett sträckt lakan med tre kanter fäst med basen på skallen Den lilla nyckelpigan rörde sig lite upp och ner och drog lakanet lite fram och tillbaka, men annars var molnet blickstilla.

Den andra visionen (som egentligen var det första manifesterade molnet) som kunde ses från storstäderna, alltså även i Stockholm och Göteborg [utgår jag ifrån], sommaren 1992 öster om Lund (båda molnen var placerade öster om Lund), var bara ämnat åt de som såg det så det tänker jag inte gå in på om du inte har sett det. Inget av de här två molnen hade konkurrens av andra slumpmässiga moln på himlen, de var alltså ensamma moln på himlen. Men mitt privata moln (som var min tredje vision i ordningen) kan jag ta upp med dig! Det hände sig (också sommaren 1992), att jag låg på min säng på smålands nation och tittade upp på det riktigt lågtgående molntäcket. Det rörde sig så snabbt ifrån mig att jag aldrig har sett ett snabbare molntäcke. Fast det blåste inte nere på marken (jag hade fönstret öppet). Det snabbt farande molntäcket var ett konstverk i sig, eftersom det bestod av flätor i raka längder, flertalet sådana bredvid varandra med ett visst antal meters avstånd om jag kommer ihåg det rätt. Flätan jag låg och såg rätt upp på genom ett öppet fönster, rörde sig igenom sin egen fläta ungefär som en datoranimation skulle kunna simulera det, men som verkar omöjligt i den vardagliga naturen, möjligtvis med undantag för ormar. Det var alltså inte statiska flätor uthuggna i molnet som rörde sig bort. Jag hoppas att det ska ge dig en idé om vad jag såg. Jag kunde inte titta bort, det var det mest fantastiska naturfenomen jag någonsin har sett utan konkurrens, men det var inte det som är poängen. Poängen var det faktum att ett ansikte med gapande mun och uppspärrade ögon plötsligt rullade som scrollern på en datormus vänd neråt, mitt på flätremsan ovanför mig utanför fönstret, under loppet av tre sekunder. Ansiktet såg alltså förskräckt ut. Ansiktet flydde inte bort med molnen och flätan, utan det visade sig på samma plats medan det som var fläta rann utmed sidorna av ansiktsscrollern för att återgå till en fläta på andra sidan. Ansiktet var utmejslat med samma precision som en romersk staty, så det föreställde verkligen vad det föreställde! Jag tror att det var mitt ansikte det visade (det är inte så lätt att veta när det inte fanns några färger, hårfäste eller direkt ansiktsform [bara ansiktsdragen], men det var i alla fall ett vackert ansikte). Ansiktsmolnet sade mig givetvis, att jag är åtminstone en av nyckelpigorna, vilket jag redan innan identifierade mig som. På den tiden trodde jag att jag var den enda nyckelpigan. Nyckelpiga står för ung despot i vissa uppslagsböcker, och för någon slags kvinna i andra, så det kan finnas kvinnliga nyckelpigor också. Jag är bara en man, så jag vet inte om det finns fler nyckelpigor, män eller kvinnor, och om du i så fall är en av dem. Men om det så bara finns en kvinnlig nyckelpiga, så måste det vara du Tina!

Exakt ett år senare – sommaren 1993 – när jag tillbringade en helg hos min fars flickväns sommarstuga och skulle gå ut och kasta vatten på natten, såg jag ytterligare en vision. Den här gången var det inget moln. Det var ett svart hål i natten i form av en siluett som föreställde en mansperson i en slängkappa med huva på sig. Konturerna på mannen var knivskarpa, och han hade en stav som han höll i höger hand (jag kommer inte ihåg om det var en vandringsstav av trä med en knopp, eller typ en biskopsstav). Bredvid den orörliga figuren satt en blond flicka i gammeldags kläder och tofflor med rak rygg och benen ihop, som sken av ljus och som lutade sig mot mansfiguren. Hennes ansikte såg ut som om det var genomstunget med svarta pilar, ungefär som solstrålar som sken från en punkt mitt i ansiktet, förutom att strålarna var kol-svarta. Visionen var stilla som ett tredimensionellt fotografi. Den kvinnan var du, det kunde jag se eftersom jag kände igen formerna och frisyren! Det tog flera år innan jag räknade ut vad hela visionen betydde. Kan du tänka ut det? Det betydde bland annat att jag var den svarta figuren, som symboliserade makt, och kvinnan var du, vilket jag förstod mer eller mindre på plats. Du var alldeles för vacker för mig då, då jag drogs med en fysisk åkomma som jag hade haft sedan 12-årsåldern, men långsamt blivit bättre från sedan 1988 då jag hade en period då jag tränade styrketräning. Först trodde jag att det var styrketräningen som gjorde mig bättre, men sedan ansiktsmolnet visades upp för mig av Gud fyra år senare, förstod jag att det var Guds förtjänst. Ansiktet på kvinnan i visionen var genomstunget av svarta pilar för att du kommer att spela rollen av ”first lady”. Frågorna kring den här biten med kvinnoavbildningen var en svår nöt att knäcka för mig – då, 1993, det tog flera år innan jag räknade ut alla bitar (som varför hon lös, förstår du det?).

Så vilka är mina nya insikter om nyckelpigan då (förutom att jag är en av dem)? Jag kan börja med att tala om några av mina relativt nya insikter om nyckelpigan.

Alternativ 1.) Jag menar att det kan vara så att Gud redan har bestämt, eller kommer att bestämma, vilka som är dödskallar. Det kan också vara så att det är Kristus jobb förstås, det vore mer sannolikt eftersom dödskallemolnet drogs av en nyckelpiga. Man måste komma ihåg i så fall, att Gud displayade molnet 2 år efter den ”stora smällen” i samhällsomvälvningarna sommaren 1990, vi talar alltså om år 1992. Det betyder sannolikt att det finns hopp för både immigranter och svenskar bland dödskallarna, för annars så skulle han ha visat molnen samma sommar (1990). Allt hänger på ens inställning till sina egna och andras kvinnor, om den är i balans. Men om man tror på detta första alternativ så måste man fråga sig varför Gud displayade ett privat moln till mig samma sommar!

Alternativ 2.) Det kan vara så att Gud överlämnat det till mig (och eventuella andra nyckelpigor) att avgöra vem som är en dödskalle. Mitt privata moln talar för detta alternativ. Det skulle dock vara svårt för mig att avgöra varje enskilt fall, och det känns verkligen som det allra svåraste – att veta vem som förtjänar döden och vem som förtjänar nåd. Därför så har jag kommit fram till ett tredje alternativ som faktiskt bekräftar dessa båda första två:

Alternativ 3.) Gud har ”specialtillverkat” och danat mig för att ha en samsyn med honom i den här högst adekvata frälsningsfrågan, vilket innebär att båda ovanstående tolkningar är sanna. Man kan i alla fall veta att ifall Gud inte har överlämnat det till mig att avgöra vem som ska dö så måste han redan ha bestämt, om inte vem, så i alla fall varför man ska dö. (Jag tror att det är individuellt och det inbegriper även svenskar naturligtvis.) Men ifall jag bestämmer så är ingenting definitivt, förutsatt att jag har en fri vilja. Man kan i alla fall veta att jag är en ”nyckelpiga” av en anledning. Och jag säger; Allt hänger på ens inställning till sina egna och andras kvinnor, om ifall den är i balans. Det är därför som amerikanarna och tyskarna (och fransmännen antar jag) som grupp har fått godkänt, medan t.ex. engelsmännen, araberna och danskarna inte går vidare på grund av deras nationalkaraktär. Åtminstone tidigare var amerikanarna som grupp sett godkända trots att de är världens kvinnotjuvar, helt enkelt för att de inte höll sina egna kvinnor tillbaka, de bara gav igen mot dem. olyckligtvis så drabbades vi svenska män av denna hämnd mot deras egna kvinnor, men vi svenskar kunde ha gett igen om vi hade velat och stått upp för dem vi är. Sedan är det förstås frågan om hur engelsmän, araber och danskar m.fl. ser på sydostasiaterna också? Att en del väljer att se på Sverige, Thailand, Polen eller Kina som ett skafferi av kvinnor de kan gå och nalla ur närhelst de känner för det, utan att för den sakens skull godta att en man från ovanstående länder har roligt på deras bekostnad (eller vår bekostnad i de övriga ovanstående fallen), och att de sedan går och blir kära i en kvinna från dessa våra länder, betyder inte att de kommer undan vårt Domslut. De har ju försatt sig i en sådan situation fullt medvetna om konsekvenserna, de hade ett val att låta bli att leka från första början, och när de ändå gjorde det så kunde de ha tillåtit sina egna kvinnor att beblanda sig med oss svenske. Roligt eller giftermål kvittar lika i mina ögon, skulden finns där ändå. Jag vet att de letar efter en ursäkt, men det finns bara en – SLÄPP ERA KVINNOR FRIA!!! Åtminstone gentemot Svenskar, Polacker och Asiater bör de göra det om de vill leva vidare när de dör. (det är ett meningslöst argument mot en ateist som inte vill behandla oss som likar, jag vet) Det finns andra i öst jag skulle vilja tala för om de inte var sådana aggressiva översittare. Men jänkarna i väst har läget under kontroll för sin egen del, de behöver ingen hjälp av oss, i synnerhet inte som vi är deras offer.

Till och med i kyrkan så är det vanligt med nämnda tänkande bland världens män. De får ta upp sina vädjanden med Gud om de anser att de är klanderfria! Jag accepterar Guds beslut, jag kan inte avgöra varje enskild människas intentioner – ondska alternativt välvilja – själv. Jag vet inte vad ni tänker, jag kan bara förlita mig på mina uteslutande dåliga erfarenheter av er och era landsmän i och utanför kyrkan. Men kom ihåg att om det är upp till Gud så är ni redan dömda, inte sant? Med detta sagt ska det också sägas att Sista Dagars Heliga tillhör de bättre från dessa länder, men är det verkligen ett plus för nationerna med tanke på den ynkedom ifråga om sina egna kvinnors frihet som många av dessa SDH-män uppvisar i Sverige? Vissa nationer är bättre än andra, om man ska tolka vår specifika församlings statistiska utfall. Ofta sydamerikanska nationer. Min erfarenhet är att i Sverige så är syd-sydvästafrikaner bättre än engelsmän när det kommer till vem som håller minst hårdast i sina kvinnor. Svarta kvinnor kan i vissa fall vara med en svensk man, men ännu så länge har jag aldrig hört talas om en brittisk kvinna med en svensk man, medans motsatsen är mycket vanlig. Engelsmännen är jämförbara med Nordafrikanerna – sudaneser, etiopier eller eritreaner – gentemot oss, statistiskt sett i alla fall. Kanske någon har hört talas om en brittisk kvinna med en svensk man någonstans i Sverige eller Storbritannien? Är det så, så kan vi köra med kvittning, och de får slåss om vilket par som ska kvittas! Det verkar som om de svensk-brittiska och svensk-danska paren vill att jag ska försvinna. Jag är ingen äktenskapskrossare, men jag tänker heller inte lägga mig platt för att de ska ges ett gott samvete om de har något. Jag tänker inte vända ändan mot dem och ta det med gott mod i aktern. Vill de leva tillsammans så får de göra det med skuldkänslor, för jag tänker inte överge mina ideal, min ståndpunkt och mina framtidshopp, även om alla andra gör det! Att de ens kräver det av mig är oförskämt.

Roger Klang, Lund, Scaniae, den 26/10/2009

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: