Hem > Miljö > Geofysikalisk klimatologi, hälften vetenskap – hälften religion

Geofysikalisk klimatologi, hälften vetenskap – hälften religion

Många larmar om uppvärmningen av jorden, eller kanske snarare – larmar om ”klimatförändringar”, som det lite vagt heter därför att forskarrapporterna är så tvetydiga ifråga om jorden förväntas att värmas upp, eller om vi kan förvänta oss varierande klimatförändringar beroende på var någonstans i världen vi bor.

Då och då kommer larm om att isflak stora som Gotland brutits loss i Arktis. Att isbergen bryts loss kan bero på att vattnet vid isens rand värmts upp, och/eller så är det något helt normalt att stora isflak bryts loss. Men i vilket fall.., frågan som borde ställas är; driver dessa gigantiska isflak verkligen söderut och smälter? Eller smälter isen i Arktis för att varmare vatten tar sig upp dit? Eller smälter isflaken inte alls eller väldigt lite, utan stannar kvar i Arktis och slår sig ihop med annan is på andra ställen? Gud vet vad som händer med dem, ingen rapporterar om det efter att isflaken väl har brutit sig loss. Och så var det, det där med Archimedes princip! Den innebär att det vatten som trängs undan av isen inte ökar i volym när isen smälter.

Salt vatten fryser dåligt till is; Ett möjligt argument för att en höjning av havsytan kommer att äga rum vore att den stora salthalten i havet gör så att den saltfria isen (huvudsakligen skapad av nederbörd) väger mindre i förhållande till det flytande vattnet i sin omgivning, och därmed tränger undan vattnet i mindre utsträckning, så att när den smälter tar upp mer plats. Nederbörden förmodas ha bundit upp mycket av jordens vatten på Arktis is medans den lämnat saltet kvar i haven, därför så skulle isen förmodat innehålla större mängder sötvatten än den tränger bort saltvatten, på grund av viktskillnaden mellan saltvatten och sötvatten. Men detta resonemang ska vi snart se inte stämmer!(*)/(*)

Appendix till ovanstående stycke; Salt vatten fryser som sagt var dåligt, i synnerhet under vattenytan. Eftersom salt vatten inte fryser till under Arktis is så kan heller inte Arktis omringande vatten till ismassorna, i ett historiskt eller nutida perspektiv, ha tillfört ismassorna salt som kan förändra isens potentiella vattenmassa/vikt genom att binda upp havets salt. Det vore oförnuftigt att anta.

(*)Den totala havsnivån kommer av allt att döma att förbli densamma oavsett hur mycket is som smälter eller inte smälter av från Arktis (enligt Archimedes princip) på grund av att den saltfria men skrymmande isen har lägre densitet än det omringade vattnet. (Alltså väger isen mindre per jämförd volymenhet saltvatten, det är därför den flyter!) Is tar större plats än saltvatten, det är sant, men samtidigt så är som sagt isens densitet lägre än saltvattnets, och det minskade trycket från den kvarvarande isen får deduceras från det totala tillskottet sötvatten ifrån isen till havsnivån; resultat plus minus noll. (Man kan bortse från bubblor eller gaser i isen djupare än några meter från toppen, eftersom sådana inte existerar i den komprimerade isen.)(*)

Vi borde snarare vända våra blickar mot isen på Antarktis i söder, som vilar på berggrund! Smälter Antarktis ismassor? Detta är intressant på dubbla plan; dels så skulle det tillföras vatten till haven om det var så, och dels så skulle ”kontinenten” stiga på grund av den mindre massan is som tvingar ner berggrunden, vilket får till följd att havsnivån stiger också av den anledningen. Men jag tvivlar trots allt på att is, som inte är i kontakt med varmare havsvatten från norr, kan smälta på de sydligaste breddgraderna! Det är generellt så att Antarktis omkringliggande vatten är betydligt mer ”isolerat” ifrån varmare strömmar i norr på ett helt annat sätt jämfört med hur Arktis påverkas av Golfströmmen. I Västantarktis tycks det finnas en liten svaghet i det slutna antarktiska systemet, men å andra sidan så växer isen till i Ross-havet i östra delen av Antarktis.

Antarktis och dess betydelse för havsnivån; Enligt Jonathan Bambers, professor of physical geography at the University of Bristol, studie så ligger den största faran i att när isen smälter (ovanifrån), en is som vilar på berggrund under havsytan, så rinner vatten igenom isen ner mot berget vilket leder till en ökad friktion som kan uppstå mellan isen och berggrunden som ökar risken för att delar av istäcket sakta ska glida ut i havet.

För det första så kommer inte isen att smälta ovanifrån på de breddgraderna, inte ens om temperaturen stiger med 3 grader celsius, eftersom temperaturen dygnet runt fortfarande kommer att vara en bra bit under 0 grader. För det andra så är det som jag sade så att det mesta av isen inte är i kontakt med varmare vatten, och det finns heller ingen golfström att ta med i beräkningarna, för sydpolens del. Det finns is i vattnet i Västantarktis, som visserligen sitter ihop med kontinental-isen längre in, och det är denna is som ligger som en skiva på den stora bukten intill Atlanten som smälter av. Resultatet; väldigt liten havsnivåhöjning, om ens någon.

Glaciärisarnas betydelse för havsnivån; Glaciärisen på i synnerhet Grönland har smält ner till dagens låga nivå sedan år 1900. Det rör sig om ansenliga mängder is! Men på samma tid så har havsnivån endast stigit 5 centimeter (somliga säger 1-2 dm) genom den totala avsmältningen från Grönland, andra glaciärer samt nettosumman av eventuellt tillfryst inlandsis och avsmält inlandsis i Antarktis! Sammantaget så talar allt alltså för att det inte kommer att bli några större landområden under vatten genom den utlovade meterhöga havsnivåhöjningen (somliga säger 70 meters havsnivåhöjning om all Antarktis is smälter ner, alltså rena rama ”Waterworld”, filmen med Kevin Costner ni vet).

Men det är tydligt att den uppskrämda forskarvärlden och vänstermedia motvilligt blir allt mer medvetna om hur det ligger till med den påstådda faran från de två polarisarna i norr respektive syd, alltså att den enda riskfaktorn är sydpolen. De flesta klimatforskare och klimatforskande geofysiker (den sistnämnda är en självmotsägelse mellan två discipliner varav bara den ena delen är vetenskaplig, den andra är religion och när man blandar de båda så får man voodoogeofysik) förutsätter det de försöker bevisa med sin pseudoforskning, och därför har inga dementier av tidigare forskarpositioner gällande Arktis påstådda men felaktiga betydelse för havsnivån tillkommit från någon agent sedan det stod klart för dem att det finns något som heter Archimedes princip. Behövs det ytterligare bevis för att Klimatforskning är politiskt motiverat men föga vetenskapligt?

Högre havsnivå utan avsmältning från Arktis; Om inte isen i Arktis hade smält av en del emellanåt utan kanske till och med ökat i volym, så hade en del av världens sötvattensreserver och inlandshav bundits upp i Arktis ismassa, vilket hade fått till följd att havsnivån faktiskt borde stiga något lite under kalla perioder vid polerna! Regn och snö är inte ett slutet havsfenomen, så det vatten som försvinner från inlandssjöar genom avdunstning till isarna vid polerna genom nederbörd, fylls ofta på med vatten från världshaven och vice versa. Men slutna inlandshav inverkar inte genom Archimedes princip på havsvatten, inlandshav ligger ju omringat av landmassa, därför så ökar Arktis tryck på världshaven genom nederbördstillskott och havsnivån stiger totalt sett, men bara lite, ungefär lika mycket som glaciärerna smälter av. Att Arktis smälter bort kan vara förklaringen till att havsnivån endast stigit fem cm de senaste hundra glaciärsmältande åren.

Gud; Allt som allt så framstår vårt jordklot alltmer som universum, det är ett välbalanserat geologiskt och atmosfäriskt system som tycks gjord efter ritningar som ytterligare styrker Guds existens!

Växthuseffekten; Det borde vara så att klimatforskare insåg att man utgår från naturens ”eviga” naturliga tillstånd, och därifrån kastar fram teorier som klimatmodeller efter växthusgasutsläpp. Inte i helskotta förutsätter man att människans utsläpp, vilket enligt de flesta klimatologer skulle leda till växthuseffekt, är den utgångspunkt forskarna bör ha! När man påstår att det naturliga sättet att se på saken (det naturliga sättet = att det egentligen är de domedagsprofeterande klimatforskarna som ska bevisa att naturliga variationer i klimatet inte är naturliga variationer) inte är det som måste bevisas, så visar man en tydligt oseriös sida. Hur ska man någonsin kunna använda sig av forskning i det förflutna, typ årsringar på träd, borrkärnor i is och tundra etcetera om man inte har ”det naturliga förloppet” eller naturtillståndet att utgå ifrån? Om man utgår från klimatmodellen ”växthuseffekten” så kompliceras sådan forskning genom att man vänder på problematiken och räknar åren baklänges. Med en sådan metodik kan man bevisa vad som helst och ingenting, det blir ett cirkelresonemang där man utgår från det man försöker bevisa!

Vem är då jag som yttrar mig; En påläst lekman kan yttra sig i just denna fråga, eftersom klimatforskarna står på en kunskapsnivå som kan jämföras med de läkemedelskunnigas vetande/tro på 1600-talet. Det där med Archimedes princip hade jag inte tänkt på själv, men i övrigt är det mina tankar, som jag förvisso har fått verifierade en del av dem. Man kan uppfinna hjulet flera gånger, i synnerhet som idén bygger på logik! Jag prövade experimentellt att frysa in salt vatten i min frys, men det blev bara iskross av det. Jag har satt ihop mina hypoteser utifrån hopplockad information, mestadels utspridd i tid och rum.

Roger Klang, Lund

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. 10 november, 2010 kl. 19:12
  2. 10 november, 2010 kl. 22:37

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: