Fortifikationsverket

Till Fortifikationsverket, Sten Tolgfors, Anders Borg, riksdagsman Mats Johansson (m), Fredrik Reinfeldt, försvarsberedningen, hkv och SVT:s Agenda!

Sten Tolgfors griper efter halmstrån å ena sidan, å andra sidan har han tagit sitt förnuft tillfånga.

”Det går inte att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett av länderna. Sverige skulle inte stå passivt om ett grannland i Norden eller EU drabbas av kris eller angrepp. Vi utgår från att de inte skulle stå passiva om Sverige drabbas. Vi ska därför förbereda oss för att efter egna politiska beslut kunna ta emot och ge stöd, som också kan vara militärt. Sju partier redovisade i Försvarsberedningen en tydlig politisk viljeinriktning om detta.” Tolgfors fullständiga inlägg i DN http://www.dn.se/opinion/debatt/sverige-star-inte-passivt-om-ett-land-i-eu-angrips-1.889727 eller i regeringsbrevet http://www.regeringen.se/sb/d/10171/a/128217

Jag tänker skriva till er om bland annat detta, men det som jag antar kan intressera alla adressater är det avsnitt som handlar om fortifikationsverket.

För en tid sedan så sade Tolgfors samma sak, om att Sverige inte kommer att stå passivt ifall ett Nordiskt grannland attackeras militärt, och att vi i gengäld förväntar oss att vi får hjälp av de Nordiska länderna om vi skulle bli angripna. Men de Nordiska statsledarna och försvarsministrarna svarade med absolut tystnad, ingen kommentar hördes. Nu gör han om stunttricket, men denna gång vänder han sig till hela EU. Om jag spelade på hästar eller nå´t, så skulle jag sätta en hundralapp på att inget EU-land kommer att respondera på Tolgfors uttalande. Precis som våra Nordiska grannländer så tänker de antagligen; ”toppen, extra hjälp för oss, men vi vill inte binda oss för att skicka militär hjälp till Sverige, bäst att hålla käften”. Dessutom så tror jag inte att Sverige skulle agera annorlunda än vi gjorde under andra världskriget (också alla andra små europeiska länder verkade handlingsförlamade innan de blev ockuperade) ifall en storkonflikt blossade upp i vårt närområde idag. Man kan heller inte bara utgå ifrån att omvärlden ska ingripa, om Sverige drabbas av ett angrepp, som Tolgfors uttrycker det. Det är en naiv förhoppning utan underskrifter på ett doktrinärt försvarsöverenskommelsedokument, som t.ex. det som kallas North Atlantic Treaty Organization! Men inte ens Nato har en fungerande doktrin som dikterar medverkan med resurser för medlemmarna vid en eventuell konflikt involverande en annan medlemsstat, och det är inte så konstigt när det har visat sig att vi inte ens kan se en vecka framåt i tiden, det blev tydligt i samband med 9/11, IT-attackerna mot Estland under bronssoldatstatykrisen och Georgienkrisens mer konkreta militära scenario.

© Min analys över framtidsanalysering, samtidsanalysering och historieanalysering. Samtidsanalytikern är densamma som historieanalytikern är densamma som ”framtidsanalytikern”. Det finns två typer av mäktiga nyckelspelare i världen, historieanalytiker och historierevisionister, bägge sorter brukar vara kulturellt betingade. Eftersom så många och ibland okända människoöden är involverade i storpolitiken, så är världsskeendena så otroligt mycket mer dynamiska än en människohjärna kan förstå. Förrän i efterskott då allt tycks solklart för den simplaste av historieanalytiker. Historieanalytikerna brukar vara identiska med de människor vars hjärnor inte har räckt till för att sia om framtiden, en framtid som för övrigt alltid inleds av historierevisionisterna vilka därför har ett visst övertag genom att de har en förstahandsinblick. Vem kunde t.ex. förutse att kronprins Franz Ferdinand av Österrike skulle mördas, förutom den okände serbiske mördaren (som med 100-procents sannolikhet var historierevisionist), vilket skulle leda till skeenden mellan flera aktörer vars betydelse de flesta inte kunde avgöra vid tidpunkten? Detta oförutsägbara enskilda dåd blev upptakten till första världskriget, ett krig som startade plötsligt(!) i historiska perspektiv sett, efter en period av fred och handel mellan stater. På grund av oberäkneligheten hos enskilda aktörer, aktörer man inte alltid kan förväntas känna till, så är det lönlöst att försöka sia om framtida konkreta världsskeenden, i alla fall om man förväntar sig få rätt som Tolgfors gör! Det som kan avgöra är istället hur bra man lyckas utvärdera psyket i förväg hos olika nyckelspelare, som t.ex. Vladimir Putin. Så gör amerikanarna, de har psykologiska profiler på varenda potentat, de hade en på Hitler och de lyckades faktiskt förutse hans självmord. Men det finns en underskattad genväg för den som vill spå framtida skeenden, skeenden som uppstår i mötet mellan historierevisionisten och historieanalytikern eller mellan historierevisionisten och historierevisionisten, nämligen världshistorien! Den som har läst på den kan ibland skissa den framträdande karaktäristiken av händelseutvecklingen när väl stenen har satts i rullning genom det inledande skottet (som naturligtvis inte måste vara ett skott!). Winston Churchill trodde sig veta att världen gick mot ett världskrig, under en tid när nästan alla andra analytiker ansåg att det värsta scenariot var en lokal Centraleuropeisk konflikt involverandes Tyskland på något sätt, eller så koncentrerade de sig på den röda faran. Ingen i Sverige kunde avgöra vilka aktörer som skulle komma att spela en avgörande roll den gången Franz Ferdinand blev mördad (bättre känt som ”skottet i Sarajevo”), så vitt den som hade god insikt visste så skulle kriget lika gärna aldrig ha startat, eller så trodde man att risken för krig fortfarande var otroligt liten om man var svensk politiker som säkert trodde sig ha goda insikter. Den viktigaste lärdomen av historien är att krig är återkommande, ofta när man minst förväntar det eller när det tycks osannolikt på grund av långvarig fred med handel mellan nationer! Inledningarna till (första skottet) både första och andra världskriget, började plötsligt efter långvarig fred och handel (långvarig fred med världshistoriska mått mätt). All eventuell insikt om att ett storkrig var överhängande ens när Hitler gick in i Sudet (en känd samtidsanalytiker som hade helt fel var Neville Chamberlain, men tro inte att han var ensam, majoriteten samtidsanalytiker tolkade världsskeendena likadant som han gjorde, det är nog något psykologiskt hos människan att göra så!) är uteslutande en efterhandsanalys, bortsett från den enda samtids- och framtidsanalytiker värd namnet som sagt, vid namn Winston Churchill, som ganska ensam insåg den bava´riska korpralens intentioner tidigt! Han lyckades med detta konststycke uteslutande därför att han hade lärt sig av historien, hade insikt i tyskarnas dåtida nationalkaraktäristika och samtidigt profilerade Hitlers psykologi, i sitt huvud. [Jag tror inte att han satte ord på denna insikt, eller startade något projekt liknande det som det amerikanska OSS inledde under kriget när de bestämde sig för att profilera Hitler (OSS = det dåtida CIA), utan det var bara hans sunda förnuft som det visade sig.] Det fanns ett par historierevisionister vid namn Adolf Hitler och Josef Stalin som hade en viss inledande strategisk förstahandsinblick, men när väl skeendena hade satt igång reducerades de automatiskt till brickor i spelet mellan det onda och det goda, om än viktiga sådana! Ingen utom Gud kan se in i framtiden, resten får nöja sig med att de har möjligheten att påverka den! © En annan osäkerhetsfaktor som gör det svårt att sia hur olika aktörer kommer att agera är att i kvartsdemokratier och åttondelsdemokratier, varav Ryssland har gått från den förra till den senare på bara något år eller två, så är pressen inte fri vilket leder till att konspirationsteorier och ryktesspridning frodas. Till och med Putin är antagligen till en del förd bakom ljuset genom konsekvenserna av sin egen förda politik, på grund av bristfälligt eller felaktigt medialt informationsflöde. Hans agerande kan därför framstå som irrationellt för en utomstående balanserad betraktare utan insyn i konspirationsteoriernas och ryktenas innehåll, trots att Putin själv tror sig ha handlat på goda grunder baserat på den första- andra- och tredjehandsinformation han har haft tillgång till. Konspirationsteorierna genomsyrar hela samhällen, även media, men man måste tro på dem och att regeringen är reko, annars kan man i en kvartsdemokrati alltid hitta avvikande inhemska nätmedier som Novaja Ghazeta. Därför så är skulden för att det ryska folket väljer att tro på konspirationsteorierna, konspirationsteorier som göder Kremlklanen som i sin tur föder en tvångsimperialistisk politik som betraktas som ond av omvärlden, det ryska folkets! Jag kan berätta att bland Malmös immigranter från mellanöstern så går det en vandringssägen om att det går en statligt kontrollerad tunnel under jorden genom hela Malmö. Väldigt oskyldigt, men förledande! Vandringssägner finns bland svenskar också, ta bara den om den turkiska familjens potatisodling i parketten, helt sanslöst ologisk, men dessa är ingenting mot de historierevisionistiska och förintelseförnekande rasistiska konspirationsteorier som till och med Ahmadinejad tror på, vilka florerar i mellanöstern! Jag har läst en bok av en ekonomipristagare till Alfred Nobels minne, Amartya Sen, som precis som jag anser att Ryssland inte kommer att återhämta sig ekonomiskt med rådande rysk politik, men jag tänker inte gå in på ämnet nationalekonomi och makroekonomi här och nu, det här brevet blir långt nog som det är ändå. Låt mig bara säga att pengar till militären kommer alltid att finnas, så länge som Ryssland sitter på naturtillgångar som olja och gas. Om förstahandsinformationen är Putins eget medieintresse, och andra- och tredjehandsinformationen är olika nivåer av säkerhetstjänsterna, så är de senare även dem till viss del byggd på en individs nationella medieintresse för ett förljuget media. Så skapas ett slutet land, där mediernas rapportering förutsätts vara lojala mot Kreml, Kremls bild av omvärlden kommer genom medierna, medierna förväntas vara lojala mot Kreml o.s.v. i en nedåtgående ond spiral, som leder till konspirationsteorier och ryktesspridning ända in i administrationen! Man skall inte förvånas ifall en gedigen majoritet av ryssarna inte vet att den ryska gasledningen i Östersjön kommer att bevakas med militära medel av Ryssarna på svensk ekonomisk zon, men jag har med egna ögon sett på det engelskspråkiga ryska nätmediet Russia Today, hur kartbilder över Östersjön beskärs eller till och med subtilt manipuleras! Så vad ryssarna ”vet” i den här frågan är manipulerat. I vissa länder och regioner, som i Nordkorea, hela mellanöstern och större delen av Afrika, så är konspirationsteorier den främsta källan till informationsinhämtande för vanliga människor, men även för underrättelseorganisationerna och statsledarna i de länderna. Ryssland är fortfarande en åttondelsdemokrati, så riktigt så illa är det inte där än, om jag får gissa.

Ovanstående analys ger en förklaring till nödvändigheten, till att varje stat med självbevarelsedrift måste ha ett stående starkt försvar och en i främmande stater aktiv underrättelsetjänst, även i fredstid, som USA har. Men jag tror att mitt påpekande inte får någon effekt, för inte bara saknar regeringen Reinfeldt och försvarsminister Tolgfors insikten om hur framtidsanalyser måste utföras för att bli trovärdiga, utan de saknar också insikten om att de saknar insikten! ”Peace in our time” är ett misstag som återupprepas av politiker gång på gång. ”Världen har blivit lite trängre sedan konkurrensen om råvaror eskalerat med Kinas expansion, och Rysslands energiutpressning. Moral har blivit en handelsvara!” © ”Om man aldrig slår ifrån sig så är man enbart ett offer, och ett offer kan varken hjälpa sig själv eller andra. Guds utvalda nationer kan därför inte vara pacifistiska offer!” © Roger Klang ©

Tolgfors återupprepade det han sade på DN:s opinionssida, i riksdagen fredagen den 12/6, där han sade att Sverige har ett tydligt Östersjöperspektiv på sin försvarspolitik för att vi har ett dubbelt så stort flygvapen som Danmark och Norge. Humbug! Om vi hade haft en reell säkerhetspolitik för Östersjön så hade vi inte stillatigande tillåtit en militärt bevakad gasledning på svensk ekonomisk zon, eller gjort den till en miljöpolitisk fråga om man väljer att se det så eftersom inte det heller kännetecknar en säkerhetspolitik! Med detta sagt vill jag ta tillfället i akt att säga att jag är villig att ta Tolgfors till nåder för hans mer traditionellt borgerliga utspel på senare tid (dem är vi inte bortskämda med!), även om jag skulle ha sparkat honom om jag hade varit statsminister. Den senaste tiden har även en del av de försvarsanställda höga befälen gjort detsamma, har jag märkt då de återigen börjat bjuda in honom till regementena. Ett tag var han närmast paria bland militären och han gjorde vad som helst för att bli inbjuden till något som hade den minsta anknytning till militära organisationer, för att framstå som om han var herre över sin myndighet, när han i själva verket var totalt marginaliserad som minister. Låt det bli en läxa för framtida försvarsministrar med stora besparingar i beredskap, försvarsmakten är en mäktig myndighet därför att de har ryggrad och kan vara motsträviga svenska tigrar om man behandlar dem alltför ojust! Ingen minister i någon regering kan bara säga, att nu ska vi spara 10 miljarder på försvaret och så vips har försvaret bantat 10 miljarder, det funkar inte så! Först måste de baxa, trixa och lura både svenska folket, ÖB och högkvarteret. (Ungefär som dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt och s-regeringen gjorde mot oppositionen med löntagarfonderna på 80-talet, när han skrev lite för öppet på en lapp som blev fotograferad med teleobjektiv, under en förhandling om fondernas varande; ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit!”.)

Ett excellent exempel på när en regering lyckats lura både en stycket ÖB, och samtidigt svenska folket, är när de gjorde Fortifikationsverket till en re-pengafierande kassako för staten under Göran Perssons försvarsnedskärningar på 90-talet. Idag står utgifterna för lokaler, anläggningar och mark för försvarsmakten, för uppemot 10 % av försvarets utgifter, om jag har tolkat den splittrade informationen som finns att tillgå rätt. Alltså c:a 4 miljarder kronor om året. (Fortifikationsverket pungslår försvaret genom att hyra ut lokaler, anläggningar och mark, när dessa egentligen är tillfullo betalda av Försvarsmakten för länge sedan, underhåll och påbyggnation undantaget.) http://www.fortv.se/templates/Page.aspx?id=5 Det var åtminstone delvis så att försvaret först ägde marken, fastigheterna och anläggningarna till att börja med, när Fortifikationsverket tog över ansvaret för fastighetsdriften från Försvarsmakten. http://www.fortv.se/templates/Page.aspx?id=443 På sidan 19 i Fortifikationsverkets tidsskriftsmagazin ”Öppet hus” i nr 2, 2006 kan man läsa; ”1994 bildades Fortifikationsverket när riksdagen beslutade att skilja på brukare och ägare inom statens fastighetsförvaltning. Verket överfördes efter en tid till Finansdepartementet. 1997 övertogs fastighetsdriften från Försvarsmakten. Sedan dess finns ägande, förvaltning och drift inom samma verksamhet.” http://www.fortv.se/upload/%C3%96ppetHus_nr2_06.pdf Denna information kan man inte utläsa på Fortifikationsverkets egentliga hemsida, men man kan utgå ifrån att all information (med undantag för information om generaldirektörerna och andra nyckelaktörer) om Fortifikationsverkets göranden är utlagt på nätet i en eller annan form, som nu denna väsentliga information i en orelaterad notis i Fortifikationsverkets tidsskrift på en länkad pdf-fil. Men bara för att Svenska myndigheter är offentliga så betyder det inte att de inte är politiska. Alla myndigheter trollar bort fakta för tidspressade nytillträdda ministrar från den före detta oppositionen på det här sättet, åtminstone om myndigheten tidigare har varit involverade lite för djupt i den politiska smeten (det som utgavs för att vara en objektiv myndighet)! Hur turerna gick när Fortifikationsverket började tvinga av Försvarsmakten hyra för det som de tidigare hade äganderätten till, det vet bara de inblandade befälen anno 1994, dåvarande chefen för Fortifikationsverket Torsten Engberg, och dåvarande finansministern samt statsministern. Men vad vore en myndighet utan public relations? Släng media ett ben då och då så att vi kan fortsätta att verka ostört, tänker Fortifikationsverket, och detta kan jag ge mycket starka indicier på! T.ex. på en mycket kort och lättläst och lättillgänglig pdf-fil på Fortifikationsverkets hemsida, på sidan som heter ”Press”, från 2004/02/19 står det:

Fortifikationsverkets återbetalar 30 miljoner kronor till sina kunder. Under 2003 gjorde verket

ett överskott, som kunderna nu får ta del av.

Fortifikationsverkets huvuduppdrag är att effektivt och ändamålsanpassat förvalta försvarets

fastigheter. Verksamheten ska drivas utan vinstintresse. Under 2003 gjordes ett överskott på

105 miljoner kronor.”

Hur kan Fortifikationsverket veta att de ligger 105 miljoner plus 2004, och samtidigt underlåta att tala om sina utgifter och intäkter för 2006-2007 för finansministern Anders Borg anno 2007, när de bevisligen har suttit på informationen självklart? Och är det inte underligt hur 105 miljoner på pluskontot blir en återbetalning på 30 miljoner, utan att resterande 75 miljoner räknas som vinst? (Fortifikationsverket får inte vara vinstdrivande enligt förordningens stadgar.) Det är fräckt, men de kom undan med det eftersom det bara handlade om försvaret av Svea rike, för det skiter folk i! Detta ska vägas mot budgetöverskottet 2005/02/24 på 136 miljoner kronor, varav 120 miljoner betalades tillbaka, och av dem var endast 3 miljoner reserverade för verkets övriga kunder. Alltså en knappt treprocentig andel alternativa kunder! Man får lägga ihop två plus två från splittrad information! Strax innan Alliansregeringen tar över återskänker Fortifikationsverket 100 miljoner, uppges det i ett pressmeddelande från 2006/11/27. Vid det laget strax efter valet bör de rimligen ha varit allvarligt oroliga över sin personliga framtid. Åren 2005-2008 sänkte Fortifikationsverket hyrorna för Försvarsmakten med 400 miljoner kronor, eller som det står i ett pressmeddelande från 2008/02/20;

”Under de senaste åren har verket kunnat sänka kostnaderna med 250 miljoner kronor, tack vare effektiviseringar, förändrad energiförbrukning och skicklig låneförvaltning.”

Tillåt mig tvivla på att vårt lilla försvar kunnat spara in 100-tals miljoner på reducerade värmekostnader. (På en sida av Fortifikationsverkets hemsida står det att försvaret har 8000 byggnationer, som förvaltas av verket, men man får växla till en annan sida för att erhålla informationen att man räknar in minsta lilla kallförråd.) Och hur många lönearbetare har sparkats från Fortifikationsverket för att täcka upp för resten av pengarna? De är i alla fall 700 anställda idag, men hur många var de 2004? Sant är i alla fall att de fortfarande rekryterar folk. Och varför har myndighetsverket behövt låna pengar, om de har ett tidigare överskott på 400(!) miljoner? Dessutom, under 2009 kommer ytterligare 100 miljoner att ”effektiviseras” så att det sammanlagt rör sig om minskade kostnader för försvaret med 500 miljoner riksdaler, eller som det står i pressmeddelandet från 2009/02/20;

”Det är den snabba rationaliseringstakten och ett väl skött ekonomiarbete som har gjort att

Fortifikationsverket har kunnat göra hyresreduceringar med en halv miljard kronor för

kunderna inom försvarssektorn under de senaste åren.”

Exakt vad har de rationaliserat? Och varför talar de inte om vad de rationaliserat? Kan det uppdiktade ordet ”ekonomiarbete” vara detsamma som att det icke vinstdrivande verket har köpt aktier för 100-tals miljoner i andra företag? Ett ekonomiarbete är väl ett rent byråkratiskt arbete, eller vad menar de? Hade de skrivit ”en väl skött ekonomi” så hade det varit glasklart vad de menade, men nu gjorde de inte det!

Läs sidan med pdf-filer: http://www.fortv.se/templates/ListPageFixedHeight.aspx?id=39

Sammantaget talar alla dessa underligheter för att någonting är ruttet i Fortifikationsverkets förflutna, och att myndigheten försöker att sopa igen spåren.

http://www.fortv.se/templates/Page.aspx?id=462 Ingen av mina slutsatser motsägs av någon information som står på fortifikationsverkets hemsida, som jag har sett, vilket är anmärkningsvärt. Det som blir problemet är avsaknaden av tydlig information som dementerar, och det pekar på att Fortifikationsverket försöker att sopa igen spåren genom att mörka sitt förflutna som den dåvarande regeringens hantlangare med en agenda, i synnerhet som det synes som att de taktiskt undviker att delge känsliga fakta som kan ifrågasätta något som helst under eran Persson. Men de skriver ju förstås det uppenbara, det som har stått i tidningar och varit med i radio och TV, eller så har det som har varit med i media kommit från deras hemsida. På Fortifikationsverkets startsida http://www.fortv.se/ kunde man tidigare läsa följande, åtminstone fram till och med den 26/12/2008, men förmodligen längre;

”Stort intresse för anläggningar till salu

En av Fortifikationsverkets uppgifter är att sälja de byggnader, anläggningar och den mark som Försvarsmakten inte längre behöver. Det ska också göras till affärsmässiga priser.”

…Det är tydligt att försvaret ses som en mjölkko av myndigheten! När försvaret inte längre kan mjölkas så säljer man kon…

”1997 övertogs fastighetsdriften från försvarsmakten, och 1999 tog finansdepartementet över ansvaret för Fortifikationsverket.”

…Så går det till när man blåser en ÖB, stegvis och till synes ganska oskyldigt först, sedan tar repo-mannen (finansministeriet) över i ett enda ödesdigert slag! Undra på att de tog bort den här informationen. OBS, det är inte ställt utom all tvivel att Fortifikationsverket varit införstådda med denna sol-och-vårarstrategi ända från början, nämligen strategin att regeringen Persson hade för avsikt att införliva verket under finansministeriet i syfte att tvångsbanta försvaret. Men det är konstigt att en försvarsvän får den bilden, av att de har kännedom om det förflutna, när man läser på Fortifikationsverkets hemsida! Men det som är den aktuella frågan här, är huruvida finansminister Anders Borg och/eller försvarsminister Sten Tolgfors är medvetna om att Finansdepartementet genom Fortifikationsverket fungerade som en re-pengafieringsmyndighet, som tog från Försvarsmakten och gav tillbaka till staten, i det nära förflutna? Båda är ju i grunden motståndare till ett starkt försvar, som de gamla vapenvägrarpacifister och skattesänkningskramare de är! Före 2008 har nämligen Fortifikationsverket inte redovisat intäkter och utgifter, för sin chef finansministern, om man ska tro Finansdepartementets redovisning på följande pdf-fil på ett regeringsbeslut från den 20 december 2007, vilket är vad man kan förvänta sig av någon med en dold agenda. Det ska sägas att idag sticker Fortifikationsverket inte under stol med att de har underlåtit sig att redovisa något så självklart som intäkter och utgifter. Hur skulle de kunna det när pdf:n ligger ute på nätet och denna pdf-länk med stor sannolikhet kommer att läsas av ett fåtal insatta politiker och tjänstemän? Fast även om man är insatt så betyder det inte att man kan tänka självständigt! http://www.fortv.se/upload/Dokument/Regleringsbrev%202008.pdf Denna pdf avslutas med att tala om vilka som känner till det här nya regleringsbrevet:

Kopia till

Riksdagen/finansutskottet

Riksrevisionen

Försvarsdepartementet/MIL

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Försvarsmakten

Riksgäldskontoret

Ekonomistyrningsverket

Finansdepartementet/BA

Finansdepartementet/SMS

Vore inte detta ett Sveriges Watergate, typ? En solklar form av ministerstyre i alla fall, inte mot Försvarsmakten utan gentemot Fortifikationsverket av åtminstone Göran Perssons administration! Turligt nog för Borg så lyder denna myndighet numera under, just det – Finansdepartementet. Alla uppgifter kommer från Fortifikationsverkets egen hemsida, samt Finansdepartementets egna pdf, så det är inte frågan om någon konspirationsteori! Dock så är det möjligt att finansminister Anders Borg – som av affärstidsskriften ”Chef” placerar Borg på en tredjeplats i rankningen av Sveriges bäste chef, bl.a. sägs om hans karaktärsegenskaper supermänniska, extremt intelligent, receptiv, oerhört kunnig, har den bästa framförhållningen, mycket strategisk, säger en medarbetare på Finansdepartementet om sin chef – denna extremt intelligenta supermänniska har missat vad Fortifikationsverket på hans egen myndighet har sysslat med, eller låtit bli med att syssla med som det verkar, fram till de 11 sista dagarna av 2007 inpå de borgerliga regeringsåren! Olof Palme citerade en gång några bevingade ord av den historiska tyske kanslern Otto Von Bismarck, och förde dem därmed till de breda lagren av vänsterintellektuella i Sverige, som inte har slutat citera honom sedan dess. Han sade; ”Politik är det möjligas konst!”. Ja det är det sannerligen! Frågan är bara vems politik, myndighetens eller myndighetens? Hur man än ser på saken så är det Anders Borg som har ansvaret för hela myndigheten!

Lena Jönsson tillträdde som Generaldirektör för Fortifikationsverket den 1 mars 2009. Att underlåta att tillkännage generaldirektörers politiska agenda, för en sådan har de oftast, är inte verklig öppenhet! I USA däremot tillsätts motsvarigheten till en Generaldirektör av den nya regeringen vid varje nytt regeringsbyte. Om man hade haft den ärligheten i Sverige också, så hade Generaldirektören för en myndighet inte behövt blanda bort korten för allmänheten, eftersom det förväntas av honom/henne att han/hon ska vara politisk. Men även om vi hade haft det systemet så hade det inte ursäktat Fortifikationsverkets brott mot sina egna stadgar om att verket inte ska vara vinstdrivande (förutsatt att de 500 miljoner kronorna fanns i systemet och att verket har underlåtit att redovisa korrekta siffror)! Så här står det i förordningen, den numera upphävda författningen från 1994, om hur anställning av en Generaldirektör och hans stab går till: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19940643.htm

”11 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen för en bestämd tid.
Anställning av yrkesofficer som generalmajor, konteramiral, överste av 1. graden och kommendör av 1. graden beslutas av regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Som yrkesofficer får endast den anställas som har en motsvarande anställning i Försvarsmakten. Anställningen vid Fortifikationsverket skall gälla tills vidare, dock längst sex år. Förordning (1994:1364).

12 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid.
Regeringen utser ordförande. Förordnandet ges för en bestämd tid. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande.”

För det första så styrker det mina teorier om att Fortifikationsverket mjölkade försvaret på pengar, eftersom det bara var regeringen som fick anställa höga officerare enligt § 11. För det andra så blir implikationen av § 11 att den dåvarande administrationen Persson ville ha järnkoll på myndigheten. Och det vore väl inget anmärkningsvärt med det, omm (= om och endast om) de inte hade smusslat med att de hade en politisk agenda, och att de följaktligen förde folket bakom ljuset! Paragraf 11 blev satt ur spel bara månader efter att regeringen Persson införde den, enligt Rättsnätet Notisum AB, vilket var en rent kriminell handling anser jag, eftersom det omöjliggör för en borgerlig regering att tillsätta en borgerlig Generaldirektör utan att sänka sig till samma låga omoraliska nivå som regeringen Persson genom att mygla med paragrafrytteriet i syfte att politisera generaldirektörsposten! Det är en rimlig gissning att så ändå har skett. Hur många svenskar har inte getts(!) folkhemsbilden av att svenska myndigheter är rediga och opartiska, men byråkratiserade, kolosser? Jag räcker upp en hand! Jag skulle vilja gå så långt som till att säga; All byråkrati är bara till för att främja politisering, det är dess främsta mål! Den som vill forska i det ekonomiska ingångsläge Fortifikationsverket hade 2004, kan läsa här från sida 31 och ner. http://www.fortv.se/upload/Dokument/Om%20oss/Verksamheten%202004.pdf

Så här såg ledningen för Fortifikationsverket ut 2004, enligt samma länk till verkets i huvudsak interna (Finansdepartementets samt Fortifikationsverkets egna medarbetare, som jag tolkar det) tidsskrift ”Verksamheten 2004”: Inger Lundberg (ordförande), Ingemar Ziegler (ledamot), Thord Söderlund (vice ordförande), Bengt Andersson (ledamot), Bettina Kashefi (ledamot), Sören Häggroth (generaldirektör), Anders Ingelmark (sekreterare), Ann-Sofi e Löth (ledamot). Till styrelsen adjungeras även Stf GD Karl-Erik Hagström samt representanter för ATO.

I ”Verksamheten 2004” sidan 5, gemensam pdf-fil med närmsta ovan, kan man läsa:

”1994 Juli Mars Fortifikationsverket bildas. Torsten Engberg utses till Fortifikationsverkets första generaldirektör. Det första ramavtalet mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket undertecknas.

1995 Mars Uppbyggnad av ett internt IT-nät startas.

1996 November December Den första kundundersökningen inom verket presenteras. Invärdering av fastighetsobjekt avslutas som centralt projekt.

1997 Januari April Juni Oktober December Förvaltningsavdelningar bildas. Upprättande och undertecknande av upplåtelseavtalen förs ut regionalt. Totalhyresmodellen presenteras. Fastighetsdriften förs över till Fortifikationsverket. Försvarsmakten organiserar ANFA (Anläggnings- och fastighetskontor). Regeringsuppdrag att införa ett miljöledningssystem. 1998 Nov Y2K-projektet startar.

1999 September December Jane Cederqvist tillträder som generaldirektör. Regeringsuppdrag att utreda och verkställa avyttringsprocessen för försvarsbeslut 2000.

2000 Januari Maj Kraftsamling för att kvalitetssäkra fastighetsregistret startar. Riksdagen fattar försvarsbeslut.

2001 Oktober Regeringen beslutar att Fortifikationsverket ansvarar för nyttjanderätter.

2002 Januari Mars November Ny organisation med Verksamhetsområden och Fastighetsområden tas i drift. Lokalvård i ej sekretessbelagda lokaler förs över till Sodexho AB. Överföringen av nyttjanderätter till Fortifikationsverket avslutas.

2003 Januari Februari Maj Augusti Sören Häggroth tillträder som generaldirektör. Hyresmodell 2003 presenteras. Dialog 2003. Stormöte i Malmö för alla medarbetare. Effektiviseringsprojektet startar.”

Det finns så mycket att säga om ovanstående text i blått (läs den noga!), men om man ska summera så kan man säga att det mesta som står där visar på händelseförloppet av en maktkamp, som Försvarsmakten förlorar (klåpare!), och som leder till förlusten av äganderätten för försvarets fastigheter, anläggningar och mark, med påföljande ekonomisk utpressning som medför motsvarande försvarsbantningar. Försvarsmakten är inte maktlös mot Finansdepartementets budgeteringsminskningar om nu någon trodde det (de är ju det enda skydd mot rikets säkerhet vi har), om det inte vore för att politikerna är oförmögna att se sambanden mellan hotbild och anpassad försvarsbudget!

Den förste Generaldirektören för Fortifikationsverket var norrmannen Torsten Engberg tillsatt 1994, och så vitt jag vet, efter mycket sökande på nätet, så har det funnits totalt 5 generaldirektörer. Efter Torsten följer i tidsmässig ordning; Karl-Erik Hagström(?), Jane Cederqvist(s) tillsatt sept. 1999, Sören Häggroth(s) tillsatt jan. 2003, och Lena Jönsson(?) tillsatt 2007. Torsten Engberg, Jane Cederqvist, Sören Häggroth och Lena Jönsson är de enda generalsekreteraren som jag kunde hitta uppgifter på nätet om när de tillträdde (efter djuplodat sökande, förutom för Lena Jönsson som var lätt att få fram uppgifter på, och det var också uppenbart att Torsten Engberg tillträdde 1994 när Fortifikationsverket bildades). 1997 övertog Fortifikationsverket fastighetsförvaltningen från Försvaret, mot Försvarsmaktens vilja. Det är mycket svårt att få fram uppgifter på när verkets Generaldirektörer avgick till förmån för någon annan, men jag lyckades till sist fastställa att Jane Cederqvist efterträddes av Sören Häggroth 2003, som efterträddes av Lena Jönsson 2007. Att fastställa när och i vilken ordning generaldirektörerna tillträdde och när de avgick blev en komplicerad väv, som jag inte lyckades med till fullo på grund av skral och splittrad informationstillgång. Det finns mycket sparsmakat med uppgifter på politisk hemmahörighet bland styrelsen från 2004 och generaldirektörerna över åren, av de 12 uppräknade i det här brevet var 3 socialdemokrater, och en som jobbar som statssekreterare under Cristina Husmark Pehrsson (m), nämligen Bettina Kashefi. De 3 socialdemokraterna är Inger Lundberg, ordförande i styrelsen, Jane Cederqvist samt Sören Häggroth. Sören Häggroth var tidigare statssekreterare i Finansdepartementet (under (s)-tiden). Jane Cederqvist var enligt wikipedia en duktig simmare som ung, fast också statssekreterare i mogna år (men i vilket departement?). Jag utgår därför helt kallt ifrån att det var en del av en förrädisk plan när Jane Cederqvist(s) och Sören Häggroth(s) tog över Generaldirektörsposten under de för Försvarsmakten kritiska åren 1999 till 2004 då Fortifikationsverket införlivades med Finansministeriet, och jag utgår helt kallt ifrån att Försvarsmakten de närmaste åren fram till 2004 blev en re-pengafieringsmjölkkossa för Perssons administration! Korrigera mig om jag har fel, men jag tror inte det, eftersom att uppgifter om Fortifikationsverkets ekonomiska affärer är ett enda stort svart hål på deras hemsida och på nätet i övrigt, under och för dessa år! En intressant detalj i historien är att Häggroth idag 2009 är särskild utredare, som har till uppgift att för Fi 2009:05 göra en översyn av förordningarna om statens fastighetsförvaltning, och han beräknas vara klar till den 1 december 2010. Den före detta Generaldirektören utreder därmed sin egen ämbetstid, för om det inte handlar om det utan bara om förordningarna, så tar han 1 ½ år på sig att göra ett jobb som jag skulle kunna göra på en vecka utan erfarenhet från branschen! Förordningarna består nämligen av 12 korta paragrafer varav § 11 och § 12 står i ovanstående stycken, där § 11 är upphävd! Se följande länk till Notisum AB: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19940643.htm och STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR: http://209.85.129.132/search?q=cache:FgvGar_x96wJ:www.sou.gov.se/utredningar/departementsordning/finans/index.htm+s%C3%B6ren+h%C3%A4ggroth+1999&cd=10&hl=sv&ct=clnk&gl=se Ruggig läsning? Kan man ifrågasätta att jag skulle kunna göra översynen på en vecka, så kan man ju undra hur jag kan göra ett jobb som finansministern borde ha gjort, men som han inte har klarat av från sin position under en tidsrymd av 2 ½ år, eller som han har myglat bort. Genom att jag pekar ut Kejsaren (Fortifikationsverket) som naken, utan att jag har någon organisationserfarenhet eller utbildning, arbetandes hemifrån under en period av mindre än en vecka med nätet som enda verktyg och utan medhjälpare, så borde kanske Jag ha finansministerns jobb, antingen för att jag har större integritet eller för att jag gör ett bättre jobb? Reinfeldt vet vem jag är, han skulle aldrig ge mig jobbet, för han vet att jag siktar på statsministerposten! Han främjar sin egen karriär framför Sveriges väl, tyvärr. Hans redan utgivna autobiografi heter ”Reinfeldt i centrum”, vilket säger en hel del om hans svaghet, men vi har alla en sådan, inte bara han! Politiken (eller politiker) gör oss medvetna om våra svagheter bara, den skapar inte dem. Ju större politiker, desto färre svagheter som han/hon inte kan förklara bort! Fast egentligen så är ordningen den omvända, så här; ju färre svagheter man inte kan förklara bort, desto större politiker har man potentialen till att bli!

För att återgå till nyheten för dagen: Oppositionen kritiserade i riksdagen regeringen för att inte vara överens om säkerhetspolitiken, om Sverige ska begära medlemskap i Nato eller inte, men jag tycker att det är viktigt att debatten är levande i det här skedet! Om debatten och politiken ändå ska ta den av somliga inledda inriktningen om Nato-medlemskap, eller Nato- alternativt EU-samarbete, så säger Jag i alla fall, att det är bättre med ett ”bindande” avtal som ett Natointräde ger, än detta halvhjärtade försök till ett löst muntligt militärt allianssamarbete (som ändå inte existerar) inom EU! Om jag fick bestämma så skulle jag försöka ingå ett försvarsavtal med USA uteslutande, och då skulle jag gå med på att inträda i USA:s krig i Afghanistan och Irak (inga renodlade Välgörenhets- och fredsuppdrag!), eftersom det inte är mer än rätt att vi hjälper dem idag, om vi förväntar oss hjälp av USA imorgon. USA är det enda land som skulle kunna tänka sig att skicka nämnvärd hjälp till oss om vi verkligen behövde det. Se på andra stora Nato-länder som Frankrike, Italien och Tyskland, inte ärade de sitt Nato-medlemsskap genom att hjälpa USA när de blev attackerade genom den krigsförklaring som 9/11 var. USA och Storbritannien är de enda Nato-länder som verkligen visat att de är beredda att ställa upp annat än symboliskt! Storbritannien i Irak och Afghanistan, och USA när de hjälpte fransmännen i Indokina, utan att kräva något annat igen.

Jag tror definitivt att en militär konflikt kan drabba ett stackars utvalt enskilt alliansfritt land som Sverige, jag förstår inte hur Tolgfors kan säga att det ”inte går att se en sådan situation”, för det gör det ju bevisligen! Det räcker med att hänsyfta på det som skedde i Georgien, och det ryssarna gjorde mot Estland nu i form av IT-attacken i samband med Bronssoldatstatykrisen. Den sistnämnda krisen medförde förvisso ingen militär attack, men så är Estland också med i Nato. Men Georgien var inte med i Nato, och se hur det gick för dem!

Om jag fick bestämma så skulle jag ändå inte inträda i Nato, jag skulle istället stärka Sveriges försvarsförmåga väsentligt! Men vi bör ha diskussionen om Natointräde ändå, för det är svårt för att inte säga omöjligt att sia om framtida konflikter, annat än att de kommer, och jag kan inte alltid få som jag vill, ens om jag vore statsledare! Om vindarna blåser mot Nato så är det kanske inte av ondo? Ingen vet! Jag slår ändå ett slag för alliansfrihet med ett starkt svenskt försvar!

Jag har beslutat mig, som gräsrotsmoderat amatörpolitiker (jag må vara en amatörpolitiker, men jag är en jävligt duktig sådan!) för att ställa mig bakom regeringens 3 månaders grundutbildning med kontraktsanställnings- och yrkesanställningssystem, för de som väljer att gå vidare med sin utbildning inom försvaret, och ett hemvärnssystem som ska gälla för det lokala försvaret framöver! Jag antar här att hemvärnet kommer att värva medlemmar bland de som gått tremånadersutbildningen, och därefter vidareutbilda dem i hemvärnet, och jag antar även att många som en gång tjänstgjort som kontrakts- och yrkesanställda kan komma ifråga som hemvärnssoldater. Jag anser systemet vara välgrundat och genomtänkt, och vi får det bästa av två världar (det bästa av två diametralt olika system, som värnplikt och yrkesförsvar utgör). Det var just detta som jag velat för Sveriges försvar hela tiden sedan Georgienkrisen, och jag har delgett regeringen mina synpunkter om fördelarna med ett mixat system! Jag har dock en invändning, och det är att det tydligen inte ska vara tvingande med tjänstgöring i t.ex. Afghanistan för de yrkesanställda soldaterna. Har man tagit anställning i Sveriges armé, flotta eller flygvapen så ska man följa order! Det som måste vara frivilligt däremot, är huruvida man väljer att ta anställning som kontraktsanställd/yrkessoldat, inte att när man väl är frivillig yrkessoldat skall kunna välja om man ska delta i insatsstyrkans aktiva del eller inte! Försvarsmakten är ingen demokrati, när man inträder där frivilligt, så avsäger man sig rätten att agera, eller att underlåta sig att agera, på egen hand. Man kan förstås ha tjänstgöringen i Afghanistan rullande och/eller tidsbegränsad, beroende på vilket system som ger största möjliga effektivitet och motivation för försvaret som helhet. Fast det är en aspekt som man kan korrigera i framtiden, och jag vill säga att det finns ingen anledning att förhålla sig statisk till den här frågan om hur den aktiva tjänstgöringen skall utformas i framtiden! Men ska man vara dynamisk i detta, så krävs det att yrkessoldaterna måste vara skyldiga att följa order om var de ska stationeras! Naturligtvis så ska man ta hänsyn till frivilliganmälan för aktiv tjänstgöring, inte minst när det gäller sådana som har en vilja att bli officersaspiranter, men jag är säker på att detta inte medför någon intressekonflikt för Försvarsmaktens del. Det är mest aktuellt med tvång för frivilliga yrkessoldater när det blir svårt att fylla platserna, inte sant?

M.v.h. Roger Klang, moderat i Lund den 17/6/2009

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: