Hem > Filosofi, Inrikespolitik, Sjukvårdspolitik > Brev till Lennart Sacrédeus och Göran Hägglund om sena aborter

Brev till Lennart Sacrédeus och Göran Hägglund om sena aborter

Hej Göran Hägglund och socialdepartementet, Lennart Sacrédeus, Chatrine Pålsson Ahlgren och andra kristdemokrater m.m.! Jag antar att jag talar för döva öron, främst för att ni andra inte framgångsrikt kan bemöta mina analyser, om det är det ni söker att göra, men åtminstone Lennart Sacrédeus kan finna glädje i analyserna. Därför så är det viktigt att Lennart förstår att jag har en analytisk förmåga över alliansledarnas, och att du framgångsrikt kan, får och bör använda dig av denna objektiva analys i själva ämnet, i våra gemensamma syften! För jag får inte ut budskapet i medierna eller i riksdagen själv. Men analysen är inramad av en subjektiv bedömning av personkaraktären hos professor Marc Bygdeman på Socialstyrelsen, det hymlar jag inte om.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4497&Itemid=98

”Över 70 procent av mycket för tidigt födda barn överlever nu sitt första år.
– Det är mycket högre siffror än vad som hittills har rapporterats, säger professor Karel Maršál.[…]

Framstegen gör att läkargruppen bakom undersökningen ser det som helt motiverat att satsa på vården av de mycket för tidigt födda barnen, skriver Svenska Dagbladet.

Samtidigt är det kontroversiellt, då den tidiga överlevnaden närmar sig gränsen för sena aborter, som är vecka 22. Men professor Marc Bygdeman
i Socialstyrelsens rättsliga råd, som tagit del av studien, tycker inte att den ger skäl till en översyn av abortlagen.
– Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen, säger Marc Bygdeman till tidningen.
Mer än vartannat barn i studien var friskt efter ett år. Bland de övriga förekommer syn- och andningsproblem samt hjärnblödningar. En uppföljning av hur de överlevande barnen mår pågår fortfarande.”

Socialstyrelsen borde döpas om till Socialiststyrelsen! Professor Marc Bygdeman är en kall en, som säger; ”Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen.” Inser han inte att livsdugligheten för ett ”foster” i 21:a veckan utanför moderns kropp, är en rent somatisk livsduglighet som inte säger någonting om fostrets (eller barnets, det står var och en fritt vad man vill kalla det) själsliga och kognitiva förmåga? Hur kan han vara så okänslig att han inte erkänner ett fosters rätt att kallas för en människa bara en dag före vecka 22 inträder, när 10 % av barnen de närmaste sju dagarna från vecka 22 överlever en för tidig födsel, med rätt vård? Hur kan en varelse ena dagen vara en del av kvinnans kropp, som hon har rätt att bestämma över själv, för att nästa dag vara en unik människa? Borde Marc inte åtminstone arbeta för att vi får en viss marginal att ta hänsyn till, en marginal som sträcker sig över åtskilliga veckor? Annars vore han bara rent ond, om han förstår problematiken men ändå motsätter sig det (och som sådan borde han aborteras från jorden genom Guds försorg, tillsammans med andra massmördare som Charles Manson, Josef Stalin och Adolf Hitler, enligt min åsikt). Fast jag misstänker att han skulle fortsätta att förespråka sena aborter upp till vecka 22, även om läkarna i framtiden kunde rädda barn från och med vecka 21, fast med en annan motivering. Det är ren självvald ondska, men Marc kanske inte tror på att begreppen ont och gott är applicerbart på människor? Det skulle i så fall förklara hans ondska. På grund av Marcs politiskt blodröda stöd för abort upp till vecka 22 (för vissa graviditeter), som etiskt motsägs av strävandet efter bevarandet av liv ner till och med vecka 22, så tror jag att Marc helst skulle vilja se att vi slutade med att försöka rädda för tidigt födda barn överhuvudtaget, men att han inte kan säga det eftersom det reser etiska frågeställningar vid graviditetskomplikationer som att; vad skulle föräldrarna till varje för tidigt fött barn säga ifall inga försök gjordes att rädda barnet? Jag vet att detta synsätt, att ofödda niomånadersbarn inte har någon absolut rätt till livet, inte är kontroversiellt för en del utilitaristiska filosofer, som Peter Singer(!!!). (Utilitarism = filosofisk term för ett [politiskt.  författarens anmärkning.] synsätt som strävar efter att största möjliga lycka ska tillfalla största möjliga antal människor, och ibland räknas även djur in där vilket föranleder Peter Singers och andra djurrättsaktivistiska filosofers enligt mig värdenihilistiska jämförelse mellan djurens rätt till liv, och ett fosters och/eller ett barns icke-rätt till liv ända upp till och med efter en normal graviditets födsel, faktiskt ända upp till fyraårsåldern enligt Singer(!!!).)

Man kan undra vad det är som gör en människa till en människa med den enda motiveringen (i praktiken) att magen är rund? Ordet foster är dessutom en gammal social konstruktion som kännetecknar ett barn som ligger i livmodern, oavsett befruktningsdag, ifall man kan se det med blotta ögat om det blir missfall. [Detta var innan staten bestämde vem som var en människa, alltså blev/var/är ordet ”foster” en social konstruktion, och ingen medicinskt grundad sådan. På den tiden utfördes fosterfördrivning av inte så kloka gummor, utan några standardiserade tillåtna tider.] Varför skulle det annars heta ”fosterlandet”, om det inte var en gammal social konstruktion? Och då har Marc och abortvännerna plötsligt inga referensramar för sen (egentligen all abort, och där faller de flesta, inklusive jag, omm det vore en filosofisk diskussion och inte en fråga om liv och död, och moderns överlevnad, och incest, och våldtäkt, och komplikationer vid förväntade illegala oprofessionella aborter) abort längre, annat än sin egen subjektiva politiska syn på abort! I alla fall: Så länge som han är sen abortvän – som då teoretiskt sett ur ett filosofiskt perspektiv där begreppet ”foster” inte har någon vetenskaplig legitimitet och ingen klar vetenskapligt underbyggd gräns är satt för när ett foster blir ett barn – så måste han följaktligen vara beredd att abortera 9 månaders ofödda spädbarn om man ska vara konsekvent. Den motsatta ytterligheten vore att se foster som fullvärdiga barn från det att de är stora som en fingernagel.

Jag slår vad om att Marc gärna citerar mig på det senare uttalandet (markerat i blått), men inte på det föregående (i rött), eftersom det ger en så extrem bild av en abortförespråkare (det är inte många som vågar stå för en sådan abortsyn som den Peter Singer har)! Han citerar nog också gärna, att jag är en sådan människa som vill se honom aborterad från jorden, och att jag jämför honom med Adolf Hitler och Josef Stalin, men jag vill ju bara att poetisk rättvisa skall vara en realitet! Så fungerar dock inte Gud, eftersom varken Manson, Stalin eller Hitler aborterades i tid (som vuxna). Men poängen är; att tekniskt sett så är det en korrekt jämförelse som inte har att göra med Marcs känslor mot uttalandet om att han är jämförbar med Charles Manson, Adolf Hitler och/eller Josef Stalin (eller mina känslor för uttalandet för den delen). Återigen så har vi här ett filosofiskt underbyggt uttalande (jag är ju filosof) i läran i vetenskap (alltså inte läran om vetenskap = epistemologi, men det är överkurs). Låt oss därför utelämna eventuella personliga aversioner och ta det jag skriver för vad det är; en allegorisk liknelse som är ett gränsfall mellan sanning, och (åtminstone), nära sanningen.

Om ett nyligen aborterat foster hade getts möjligheten genom livserfarenhet att veta att dess liv just avslutats av doktorn, med den hjärnkapacitet det lilla fostret besitter [Vilken kan vara förvånansvärt stor om man betänker att till och med insekter har en överlevnadsinstinkt, och dessutom har en hjärnkapacitet som, som minst, överstiger en kraftfull dator. Det mänskliga fostret har dessutom ett välutvecklat ego som kan reagera på musik och oroligheter hos modern], hade han eller hon instämt med mig i mina uttalanden om Marc? Det är fullt möjligt, och även fullt realistiskt, att fostret vet att det håller på att dö när det aborteras, tyvärr. Det kanske till och med vet att det håller på att mördas, för även mycket små djur med samma hjärnkapacitet som ett foster, är medvetna om att deras liv håller på att avslutas av ett rovdjur. (Åtminstone om man ska tolka det döende djurets stressreaktioner, och åtminstone när det djuret har nått en liten bit in i gränslandet mellan barndomen och vuxenlivet.) Ett foster med samma erfarenhet som ett djur som har en jämstor hjärna, borde därför veta att det håller på att dö. Och då ska man betänka att fostret kan ha levt längre i mammas mage, än djuret som håller på att bli uppätet sammantaget har levat i både livmoder och världen. Minsta misstanke om att ett mänskligt fosters stressreaktioner beror på att fostret har en medvetandegrad, borde föranleda att myndigheter och politiker drar i nödbromsen, för sena aborter åtminstone! Man borde mäta hjärtfrekvensen på aborterade foster för att fastställa medvetandegrad, eller om Marc så hellre vill – rädslan eller stressen – vilket är samma sak med en annan semantisk framställning!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3028189.svd

”KD backar om abortgränsen[…]

–Vi har landat i att inte föreslå någon förändring. Vi måste ha fokus på att aborter görs, inte när, säger riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren, som har lett översynen.

En sänkning av gränsen till vecka 12, som åtskilliga av hennes partikamrater kräver, skulle medföra uppenbara nackdelar, konstaterar hon.

–Det finns tjejer i socialt utsatta situationer som kanske inte kommer på förrän i tionde veckan att de är gravida. ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Men det här får inte vara ett framjäktat beslut.

Att antalet aborter, enligt Socialstyrelsens statistik, har ökat de senaste åren är ”oacceptabelt”, betonar Chatrine Pålsson Ahlgren[…]”

Jag ifrågasätter Chatrine Pålsson Ahlgrens (kd) omdöme och kännedom, men inte hennes välvilja! De nackdelar hon tar upp är förvisso nackdelar som existerar även vid en allmän högsta abortgräns vid 18 veckor, de är inte begränsade till en tolvveckorsgräns med någon logik. Socialt utsatta tjejer kanske inte kommer på förrän i sextonde veckan att de är gravida, och tänker ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Det kommer att vara avgörande för socialt utsatta tjejer och andra – när den lagliga gränsen går. Är den tolv veckor, och de känner till det, så kanske de tänker så i tionde veckan. Men är den lagliga gränsen 18 veckor, så om de är socialt utsatta tjejer, är det troligt att de kommer inom en tvåveckorsperiod från sista dan, likaväl som inom en tvåveckorsperiod när gränsen är tänkt att gå vid tolv veckor, och detta i samma utsträckning antagligen. Alternativet skulle vara att flickorna hade ett eget ”moraliskt sista dagen datum”, vilket jag inte tror att de har. Att skjuta viktiga saker på morgondagen vad som hör dagen till, tror jag vara kännetecknande för utsatta flickor och utsatta människor i allmänhet. I Amerika skulle man kalla dem white trash för det, men jag vill inte ta de orden i min mun, som ni säkert kan förstå. Det är möjligt att jag har fel i mina antaganden om flickors abortbenägenhet vid 18- respektive 12-veckorsgräns, men det är lätt att kontrollera. En gång i tiden så hade vi en tolvveckorsgräns. Om förhållandet mellan sena (mellan 10 till 12 veckor) och tidiga aborter är likvärdigt i den gamla statistiken, så är det sannolikt att även förhållandet vid en artonveckorsgräns mellan sena (16 till 18 veckor) och tidiga aborter idag, visar sannolikheten för att det är den tillåtna abortgränsen som är avgörande för när en socialt utsatt tjej eller andra kvinnor gör en sen abort, och inte den i artikeln godtyckligt av Chatrine valda tidpunkten vid 10-veckorsstrecket.

Om det inte visar sig stämma, att det är den tillåtna abortgränsen som är avgörande för när utsatta flickor och flickor i allmänhet gör sena aborter, så har jag bara kvar mina medmänskliga (jag tänkte skriva humanistiska, men ordet är shanghajat av antagonisterna) analyserade argument mot sena aborter, och Göran Hägglund har vunnit ett argument för sena aborter. Det är för att visa att jag är ärlig, så att mina övriga argument kan ges cred. Men om det visar sig att mina antaganden stämmer i det, så borde varje samvetsgrann läsare av detta brev agera för att stoppa sena aborter, såtillvida ni inte hittar några andra argument mot att begränsa sena aborter, som inte är byggda på tyckande. Det är inte bara den som är smartast som vinner en debatt, det är oftast den som har rätt, i en i övrigt jämn hjärnornas kamp (mest i vetenskapliga frågor, och här har jag analyserat fosterliv, historia, och visat hur man ska gå tillväga för att tolka statistik.) Men.., enligt DN så är gruppen som gör sena aborter (upp till och med vecka 18) väldigt blandad, så var försiktiga med hur ni tolkar statistiken! http://www.dn.se/nyheter/sverige/ovanligt-att-ta-bort-foster-efter-vecka-18-1.501315

Jag föreslår att ni använder en skärpt abortmotståndare, som Sacrédeus, som bollplank i frågan hur tolkandet av statistiken ska gå till! Alltför ofta är statistikuttydande subjektivt tyckande.

M.v.h. Roger Klang, Lund den 10/6/2009

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/http%3A//sv.wordpress.com/tag/sena-aborter/” rel=”tag”>http://sv.wordpress.com/tag/sena-aborter/</a>

Annonser
  1. hulda3
    30 april, 2010 kl. 12:02

    En omfattande och intressant blogg i ämnet Roger

    Hulda

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: