Hem > ekonomi, Filosofi, Inrikespolitik, Miljö, Utrikespolitik > Mikrokrediter till u-länder, ett sätt för Sverige att ta sig ur krisen?

Mikrokrediter till u-länder, ett sätt för Sverige att ta sig ur krisen?

Till Alliansledarna i regeringen!

G20-mötet Finanskrisen riskerar att drabba världens fattiga allra värst. Mikrokrediterna som i u-länderna skapat möjlighet att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller bygga ett hus, är nu hotade. Under det pågående G20-mötet i London borde initiativ tas till en global ”mikrofinansakut”, skriver ambassadör Bo Jerlström.

Den snabba ekonomiska tillväxten i flertalet u-länder under senare år har lyft miljontals människor ur den värsta fattigdomen. En viktig faktor har varit uppbyggnaden av finansiella system och de nya mikrofinansorganisationer som kunnat erbjuda även de fattigaste sunda banktjänster som lån och sparande. Det gäller till exempel mikrokrediter för att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller för husbyggnad. Här sker nu alltfler möten mellan traditionell bankverksamhet och mikrofinans.

Detta bygge hotas nu av den globala finanskrisen och den dramatiska ekonomiska nedgången. Något förenklat drabbas alltfler mikrofinans-organisationer samtidigt från två håll:

Internationella affärsbanker och såkallade institutionella investerare har under en följd av år investerat stort i mikrofinansorganisationer. I flertalet fall med god lönsamhet. Finanskrisen har inneburit ett snart sagt tvärstopp från privata investerare till mikrofinansorganisationerna, både vad gäller nya krediter och omförhandling av tidigare lån.

Låntagare i mikrofinansorganisationerna har fått det svårare att betala sina skulder. Många småföretag som startats med mikrokrediter får nu slå igen på grund av den ekonomiska krisen. Det försvårar eller omöjliggör återbetalning av utestående lån. Andra orsaker är att penningöverföringarna minskar dramatiskt från gästarbetare i USA och Europa till sina fattiga familjer i hemländerna.

Med en utdragen finanskris är nu risken att delar av den viktiga mikrofinansrörelsen bryter samman. Detta är illa nog. Men mikrofinans-, liksom bankverksamhet i allmänhet bygger på förtroende. En förtroendeskada kan ta lång tid att reparera. För de fattigas finanskris finns inga bankgarantier.

G 20-mötet i London nu i veckan vill skapa genombrott på flera områden. Det gäller bland annat att för första gången i kristider skapa engagemang för nya åtgärder och stöd till världens fattiga. I det korta perspektivet vore en mycket angelägen åtgärd för G 20 att snabbt säkerställa att välskötta, men likviditetsdrabbade mikrofinansinstitutioner kan överleva.

Mitt förslag är att utreda möjligheten av en ”global mikrofinansakut” i FN eller Världsbankens regi som kan samordna överbryggningslån och andra mer kortsiktiga stödåtgärder från intresserade statliga och privata organisationer.

Utgångspunkten för en sådan mer samlad aktion måste dock vara att mikrofinans i grunden förblir en självbärande kommersiell verksamhet, inte en biståndsfråga om gåvor. Dessa organisationer måste få växa organiskt, baserad på att kunderna enskilt eller kollektivt, tar ansvar för återbetalning av sina lån. Det finns annars risk för en urgröpt lånemoral som sätter hela verksamheten i fara.

Från den utgångspunkten finns skäl att varna biståndsgivare och privata organisationer att gå in och subventionera räntekostnader liksom att u-landsregeringar, av politiska skäl, sätter räntetak för mikrofinansorganisationernas utlåning.

I det längre perspektivet behöver förutsättningar skapas för att en konsoliderad och starkare mikrofinansrörelse kan nå ut till de omkring 2,5 miljarder människor som fortfarande beräknas sakna tillgång till ordnade krediter och sparmöjligheter.

Vad kan Sverige göra?

Det handlar inte bara om att skjuta till pengar. Vi har inte minst erfarenheterna från den svenska sparbanksrörelsen. Den har spelat en inte oviktig roll i att ta FattigSverige till ett rikt välfärdsland. Den har också varit del i en jämnare inkomstfördelning, en starkare roll för kvinnorna, visat på betydelsen av nationella sparprogram och behovet av väl avvägda och relevanta regleringar av det finansiella systemet.

Med några undantag, har de många svenska sparbankerna i nästan 200 år varit öar av finansiell stabilitet, även i kristider. Intressant nog är det just de mikrofinansorganisationer som byggt på ”sparbanksmodellen” som nu är de mest robusta.

Vi behöver även vidareutveckla den höga kompetens och långa erfarenhet som finns inom Sida både att bygga finansiella system i u-länderna och ge stöd till mikrofinans. Andra svenska investerare är bland andra Swedbank, kyrkornas u-fond och biståndsorganet Swedfund. Här finns även utrymme för nya initiativ.

Nyligen lanserade Norges biståndsminister och koncerncheferna för tre av Norges största företag inom finans- och försäkringssektorn riktlinjerna för en norsk mikrofinansfond. Inom ramen för en offentlig-privat-samverkan (OPS) skall fonden drivas på affärsmässiga grunder. Den är nu etablerad med ett grundkapital på 600 miljoner norska kronor.

Sammanfattningsvis vill jag uppmana olika parter att ge stöd till mikrofinansrörelsen på ett aktivt men framförallt ansvarsfullt sätt. Bara så kan den fortsätta att växa och bli en stark förändringskraft för fattiga människor och länder runtom i världen.

BO JERLSTRÖM

Ambassadör i utrikesdepartementet

Medlem i FNs rådgivande panel för inklusiv finansiering

Jag var tvungen att ta med hela artikeln från SvD Brännpunkt! Inte bara hjälper vi fattiga ur krisen genom att följa Bo Jerlströms råd, vi hjälper oss själva ur krisen också! Glöm inte att makroekonomi handlar om kvinnor! Men just för att den är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Men jag är övertygad om att mikrolån på andra sidan ekvatorialgränsen leder till en bättre världsekonomi inte bara för främst de sydväst- och sydafrikanska länderna, Indien, samt de latinamerikanska utvecklingsländerna, utan även för oss här i Sverige! Mikrolån tas och ges framför allt till det mycket mera ansvarstagande och pålitliga könet i utvecklingsländerna, nämligen kvinnorna. Det är kvinnorna i de fattiga områdena, i ovanstående länder, som sätter mat på bordet till sina barn. För den som inte känner till det, kan jag säga att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd, (som kallas makroekonomi), står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här. Det som här socialt är ett gott tecken för ekonomin, är i arabvärlden eller Afrika t.ex., ett dåligt omen, precis som om det finns en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst, vilket det gör! Men om inte Han finns, så existerar i alla fall den förste nationalekonomens (och tillika en av de största), Adam Smith´s berömda ”osynliga hand”, som svävar över ekonomin både i nord och syd. Den osynliga handen kan vara ens bästa vän eller en obarmhärtig samhällskrossare, beroende på vilken grad av machokultur och kvinnoförtryck ett land har. Men det är min egen slutsats, även om jag tolkar den osynliga handen som Gud! Att tala om makroekonomi var ännu för tidigt på Adam Smith´s tid. Faktiskt så begränsade sig Smith till att tala nationalekonomi då interkulturella och framför allt interkontinentala relationer inte var så vanliga jämfört med idag, jag tror inte att termen ”makroekonomi” var myntad 1759, det kan man nog utgå ifrån. Och om man tvivlar på den ekonomiskt liberale kapitalisten Adam Smith, så kan man alltid vända sig till ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne 1999, Amartya Sen´s (bördig från Indien) semifilosofiska böcker, för svar. Han har skrivit en national- och makroekonomiskt övergripande semifilosofisk diskurs i bokform, som jag starkt kan rekommendera, och alltid gör till alla som vill lyssna! Den heter ”utveckling som frihet”. Även Amartaya anser att kvinnoförtryck och våldsamhet på individnivå starkt påverkar ett lands position i välståndsligan. Amartya förklarade dock inte det som jag gör; att just för att makroekonomi är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Eller att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här, och att det därför tycks finnas en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst. Det är jag ensam om så vitt jag vet. Men alla arbetande nationalekonomer vet att nationalekonomi handlar om kvinnor.

De asiatiska länderna har en kulturellt bättre förutsättning att skapa sig eget välstånd! Vilket inte betyder att vi inte borde hjälpa till när det behövs, det är bara det att det så lätt blir så att vi exploaterar dem i slutänden, se på Thailand och Filippinerna t.ex.

Ett lyckat asiatiskt exempel är å andra sidan Japan, som på eget initiativ och av egen kraft drog sig upp ur fattigdom och förnedring genom att utnyttja de västerländska marknadslagarna till sin fördel.

I Afrika kan det hända att enskilda företag exploaterar afrikanska länder via korrupta händer, men det brukar sällan leda till någon större ”kvinnoexploatering” å andra sidan. Däremot så brukar deras miljö få ta stryk, t.ex. i form av dumpning av giftiga kemikalier, datorer etc, också via korrupta händer. Så både företagen och afrikanska tjänstemän är korrupta, i individuella enskilda fall naturligtvis, men ibland sker det på högsta nivå. Det drabbar alla afrikaner, barn, kvinnor, män och gamla. Turistbranschen gynnar å andra sidan Afrikas natur för de lyckliga som kommer från natursköna områden med frodande växt- och djurliv.

Roger Klang, Lund den 4/4/2009

—————————————————————————————————-

Kunde läsa det här, på Krister Renards hemsida, som förklarar mycket om förutsättningarna för nationalekonomiska framsteg respektive bakslag. Jag kan starkt rekommendera Krister Renards hemsida (och hans blogg), jag har den ju länkad på min blogg! Jag beundrar mannens ”tänkande”, som Göran Persson kallade det, och det gör jag inte med många, det kan jag säga. Jag tror att jag ligger i bakvattnet där! Med ”tänkandet” menade Göran Persson en fusion mellan intellektuella egenskaper, och egenskaper som gör människan till en stor ledare, eventuellt en potentiell sådan. Han är dessutom betydligt mer grundlig än mig, men jag skriver mycket mer än honom och hinner inte söka information som han kan. Han är också en bloggeremit på gott och ont, sällsynta som de är. Det är inte jag, jag både länkar och tar emot kommentarer utan att först godkänna åsikterna som framförs. Men han är å andra sidan mycket mera känd, så han skulle inte hinna läsa alla sina kommentarer, det är antagligen därför som han inte har kommentarfunktionen aktiverad. Länkat kunde han förstås ha gjort tycker man, någon blogg finns det väl som är god nog för honom?

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: