Hem > Inrikespolitik > Dinosaurierna har talat

Dinosaurierna har talat

Thage G Peterson (s), f.d. talman i riksdagen 1988-1991 och försvarsminister 1994-1997, samt Anders Ferm – Sveriges FN-ambassadör 1983-1988, skrev ett inlägg till Brännpunkt i SvD den 28/12/2008 under rubriken ”Stäng dörren till Nato”.

”Att smyga in Sverige i Nato genom bakdörren är sannerligen inte i Olof Palmes anda, skriver Palmes mångåriga medarbetare Anders Ferm och Thage G Peterson och undrar vad Sverige har i Afghanistan att göra[…]

Den 11 december kunde man i barnprogrammet Bolibompa i SVT se en lektant som försökte ge ett svar.

Hon pekade på Darfur och Afghanistan och talade om för våra barn och barnbarn att Sverige skickar soldater dit därför att kriget inte ska komma till oss. Tror hon verkligen att en konflikt i tredje världen sprider sig till Sverige?…”

Så följer ingressen och texten. Och detta är vad jag vill svara på det; Vi är där för det afghanska folkets skull, inte för Nato:s skull! Ovanstående resonemang från artikeln, kom till genom ett uttalande av de borgerliga (Sten Tolgfors) och som multiplicerades, som inte har någon relevans för varför vi har personal i Afghanistan. (Ja, jag medger att de borgerliga har kvalitetsproblem med sina ministrar, de är inte statsmannalika!) Men våra styrkor är fredsskapande styrkor. Man kan inte skapa fred utan att gjuta lite blod! Lyckligtvis så har vi förskonats från dödsfall i våra styrkor. Jag menar att vi istället bör sätta in våra militärer i södra delen av Afghanistan där de behövs bättre! Vi gör ingen eller liten nytta i norr, sett till de pengar styrkan kostar. I norr skulle lika gärna hjälporganisationerna kunna verka själva. Det skulle bli så mycket mer kostnadseffektivt. Om vi ska uppnå fred så måste vi arbeta där skurkarna och islamisterna verkar, där ondskan finns!

Vidare skriver författarna:

””Bolibompa-tanten” lär ha fått pris för sin förmåga att förenkla svåra problem. Finns det inget fördumningspris? Vad säger hon till barnen om svarta plastsäckar med döda flickor och pojkar kommer hem?[…]

Att våra militärer gärna vill vara där och ”öva” ihop med de stora är inte förvånande. Mera egendomligt är att de fått med sig politikerna utan ett uns av nationell debatt.”

Låt oss stanna upp och fundera lite på det Tage och Ferm skriver i det undre stycket; ”Att våra militärer gärna vill vara där och ”öva” ihop med de stora är inte förvånande.” Jag uppfattar det som att artikelförfattarna menar att våra militärer är omänskliga monster som vill ha ”krigserfarenhet” oavsett kostnader i egna eller andras människoliv! Låt mig betona att alla inblandade är frivilliga i den här kampen för ett bättre Afghanistan! Är Tage & Ferm med på att vår intervention medför förbättringar för folket i Afghanistan? Det tycks i alla fall som att författarnas främsta bekymmer är, som det stod; Vad säger hon till barnen om svarta plastsäckar med döda flickor och pojkar kommer hem?”

Motivet till Tolgfors uttalande om Afghanistan att ”Sverige skickar soldater dit därför att kriget inte ska komma till oss.”, var helt och hållet att regeringen försökte – och gör än idag – att strypa penningflödet till försvaret, samt vara USA till lags. Men oavsett om dem vill vara USA till lags, så kvarstår det faktum att Sverige skickade styrkor till Afghanistan för det afghanska folkets skull. Det nya argumentet kom till efter Tolgfors tillträde! En dåres försvarstal med andra ord.

Artikelförfattarna skriver;

”Det är bekvämast att krypa in under EU:s utrikespolitiska filt, där ett direktorat bestående av Storbritannien, Tyskland och Frankrike bestämmer.”

Det håller jag fullständigt med om är sant! Regeringen är bekväma ”socialfall”, som sitter där dem sitter eftersom de vill främja sin egen karriär.

”USA behöver bara vifta på svansen så splittras européerna. Nato är ett dåligt alternativ till alliansfriheten.” skriver duetten.

Européerna kommer förvisso att splittras så fort ryska stridsvagnar börjar mullra, men USA är trots allt den makt jag skulle lita mest på, ifall vi gick med i Nato! Det är inte USA som splittrar.

”Försvars- och utrikespolitikerna har också blivit överens om att säga att vi inte kan vara ”passiva” om något grannland utsätts för angrepp. Vad betyder det?

Vi var neutrala under andra världskriget. Samtidigt räddades tusentals danska judar över Öresund och Folke Bernadotte for iväg med de vita bussarna – var det passivitet inför grannländernas öde?”

Men Folke Bernadotte var en autonom aktör. Och att vara neutrala, vilket förvisso alla små länder som fanns i Tysklands omedelbara närhet var – tills de blev annekterade – är i alla fall vad jag kallar för passivitet!

”” Man kan inte rädda en by genom att utplåna den”, sa däremot Olof Palme många år tidigare. Hur många byar i Irak och Afghanistan har nu drabbats av demokratins militära räddningsaktioner från luften?”

Nej, man kan inte rädda en by genom att utplåna den, men man kan rädda ett land genom att offra en del byar! För att åstadkomma politisk förändring måste man gjuta blod!

””Den svenska neutralitetspolitiken bestämmer vi själva”, sa han (Palme) vid ett tillfälle och fortsatte: ”den dömer oss inte till tystnad”.

Han stod för en självständig svensk linje och röst.

Den tysta anpasslighet och passivitet som kännetecknat svensk utrikespolitik under flera år nu känns främmande för oss som i många år dagligen arbetade ihop med honom. Vi känner inte igen oss.”

Då skulle ni gilla mig som statsminister! Jag håller helt med Palmes uttalande.

Roger Klang, Lund den 28/12/2008

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: