Hem > Inrikespolitik, Sveriges försvar > Svenskar överfallna i Afghanistan

Svenskar överfallna i Afghanistan

Till bloggen, Sten Tolgfors, ÖB, hkv, och Alliansen för ett Starkt Försvar, och så gode Göran Hägglund!

Visionerna lyser med sin frånvaro på hkv, nu när svenska trupper blivit överfallna i Afghanistan. Även befäl på lägre nivå borde ha en visionär förmåga! Det är väl frånvaron av svensk karisma som spökar kan jag tänka mig. Själv vet jag bara ett fåtal svenskar med karisma, mig själv inräknad. Palme var en, Krister Renard är en annan och en man vid namn Fred Gustavsson som jag lärt känna via ett universitetsprojekt kallat CEPI. Han är en f.d. högsta chef för ett amerikanskt bolags skandinavienavdelning. Nu närmar han sig pensionsåldern.

Jag vill inte påskina att jag vet hur strategi och taktik sköts bäst i stridsmiljöer! Men att göra intet efter de här attackerna synes mig dumt. Om rövarna eller talibanerna ser att de kan fortsätta på samma sätt på det svenskkontrollerade området, så kan man räkna med minförsåt i framtiden, och vi har ju precis kommit fram till att ni har valt att inte förstärka fordonen med armering. Ni måste rensa området från fientliga styrkor, innan de blir fler, hkv! Gå till motoffensiv! Se över terrängen och avlägsna buskar och träd i närheten av de områdena där svenskarna blev attackerade, och på andra ställen! Använd era underrättelsekanaler! Låt kvinnorna vara kvar i förläggningen, åtminstone om de själv vill det, när ni går till offensiv strid! Jag vet hur spaggar och araber fungerar, de testar er för att se om ni är mjuka! Om ni är det så trampar de på er (eller tar er mobil kan man uttrycka det), är ni det inte så gör de samma sak fast mer våldsamt om möjligt – om det är riskfritt och/eller om det gäller ära och de har några som kan backa upp deras stora ord. Men att de säger att de ska döda en betyder inget för utgången, det är ”standard spagge talk”, inget att vara rädd för. (Tro mig, jag har provat bägge varianterna. Det mesta är bara luft. Numera när jag ställts inför ultimatum, stå upp eller dö ut, så ska det mycket till för att jag ska vika ner mig igen! Även om det skulle vara för sent för mig, så är jag svensk patriot. Jag håller ställningarna än. Den som inte gör det nuförtiden, sedan efter sommaren 1990, är en dåre, och tyvärr är de flesta i regeringen dårar! Men i min ålder är det lättare att stå upp för sitt land (om man inte är statsminister). Få spaggegäng består av 40-åriga gangsters, och de som är yngre riktar in sig på jämnåriga och druckna medelålders män. Jag har blivit härdad, så 40-åringarna har försuttit sin chans, det blir man mot mus då de själva bara har agerat i numerärt överläge de flesta av dem. Utan kompisarna är de ingenting. Men till skillnad från dem så är jag schysst mot alla, inklusive dem, om jag inte blir överfallen! Jag har ju övertaget. Som nationer i världen däremot, är de fortfarande i högsta grad gäng, därav den svåra situationen för den rätte statsministern.) Oberäkneligt nog så har spaggarnas eventuella mod, eller frånvaron av mod, ingenting att göra med om någon blir skadad eller dör. Den avgörande faktorn är spaggarnas brist på empati och en blotta i garden, samt om man har fräckheten att stå upp för den man är, mot dem. Jag har ändå valt att inte gå ut beväpnad i min ålder.

Men det här handlar inte om potentiella hot, det här handlar om stolthet för nationen! Ska vi visa oss veka inför hela världen? Jag tror inte ens ni vill det! Vi är vikingar – inga jädrans nazister – utan vikingar!

Det finns en anledning till att jag skitar ner mig på senare tid, och skriver om invandrare på områden som traditionellt är SD-politik på min blogg! Regeringen rör det inte med tång, eftersom de vill vara oantastliga och obefläckade, de dödskallarna. De måste ändra på sig om de ska kunna mota sd innan de blir ett riksdagsparti! Då jag tyvärr är ensam om att mota sd (det finns inga karismatiska svenskar) så blir jag så skitig att jag ibland tydligen kan framstå som sd. Det fanns (finns) en svensk med karisma på 90-talet, Ian Wachtmeister , men heter man Göran Hägglund så håller man även honom ute i kylan – för sitt eget dödskallebästa! Det kan vara svårt för Hägglund att veta hur han ska gå tillväga för att inte vara en dödskalle. Till honom säger jag, lämna villan och familjen ibland för att beblanda dig med pöbeln! Dem är dina medmänniskor också! Nej nu blir brevet alldeles för långt, så jag avslutar!

M.v.h. Roger Klang, Lund den 11/11/2008

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: