Hem > Ryssland, Sveriges försvar, Utrikespolitik > Koivisto om Hårsfjärden på Brännpunkt i SvD

Koivisto om Hårsfjärden på Brännpunkt i SvD

I dag skrev den förre finske presidenten Mauno Koivisto på Brännpunkt om U137 och Hårsfjärden; ”Ubåtshysterin orsakade mig plåga”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1656487.svd

Rena smörjan om ni frågar mig! Han har antagligen ett dolt motiv. Alla vet ju att Ola Tunander är en konspirationsteoretiker av rang i ubåtsfrågan. Ändå hänvisar Koivisto till hans påståenden som ”bevis”??!

Så här skrev Koivisto bland annat; ”Vem som visste är oklart, men någon visste. Om det hade varit Sovjetunionen som i stor skala låg bakom kränkningarna hade det lett till starkt tvivel om landets pålitlighet och vilja till avspänning.”

Ja, så kan man resonera om man är intresserad av efterhandskonstruktioner. Det var precis samma sak som hände när Alexander Litvinenko blev förgiftad av polonium 210 i London. Då sades det från visst politiskt/medialt håll att Putin (eller FSB) aldrig skulle vara så uppenbar att han hade låtit mörda Litvinenko med ett gift som så uppenbart skulle komma fram i dagen. (Man får inte glömma här att Poloniumproduktionen/hanteringen uteslutande är en statligt rysk angelägenhet.) Men vad man inte sade var att giftet valdes just p.g.av sin förmåga att undgå detektering. Så fungerar ryska makthavare! Ryska makthavare är manipulerande risktagare, om något skulle gå fel så kan de alltid manipulera lite till och snacka sig från ansvar, även om avslöjandet är genant för dem. De tänker inte på konsekvenserna av sitt handlande. Att hävda annat är att göra sig skyldig till en efterhandskonstruktion!

Ytterligare misstänkt argumentation som Koivisto gjort/gör sig skyldig till, i texten; ”Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen. När jag ett par månader ­senare berättade detta för Palme i samband med världsmästerskapstävlingarna i fri­idrott i Helsingfors såg han vresig ut och sade ingenting.”

Så dags att komma med det efter att incidenten var slut, då fanns det ju inga ubåtar kvar att sänka! Kremls ärend… jag menar, vems ärenden springer Koivisto, både då och idag?

Roger Klang, Lund den 03/09/2008

Annonser
  1. Pentti Juhani Jarvinen
    6 september, 2008 kl. 21:52

    Koivisto giver felaktiga sammanfatningar i sina kommentarer. I 1983 Finlad hade et antal sovietiska miltärrådgivere. Stort och synligt sovjetiskt radio- och radarfartyg stod in hamnerna av Botniska Viken. KGB och GRU kunde fritt lytta på telefoner och bostader i Finland p.g.a. ”konspirationer,” som den finska stat levrerade, någon gang i samarbeite med den svenska staaten. Alt detta är väl kendt, särskilt av de svenska sociadmokraterna. Och det rigtiga problemet var då, att Finland och Sverige blev blandat i terroaktiviterter, som i Tyskland försökte hålla landet delat. Denne aspekt var viktigare än ubbåtar, och U-137 var möjligtvis knyttet til datoen 13.5.1981. Den hade ikke något at göra med andra och kända ubåtobservationer. De var höjst vanliga men aldrig offentliga i Finland. Och Andropov var den KGB chef, som lyckades best i Koivisto´s Finland.

  2. 6 september, 2008 kl. 22:41

    Pentti skrev;

    ”Och det rigtiga problemet var då, att Finland och Sverige blev blandat i terroaktiviterter, som i Tyskland försökte hålla landet delat.”

    Vad då för terroraktiviteter?

    Pentti skrev;

    ”Denne aspekt var viktigare än ubbåtar, och U-137 var möjligtvis knyttet til datoen 13.5.1981. Den hade ikke något at göra med andra och kända ubåtobservationer.”

    Hur vet du det? Jag anser att grundstötningen ger ett starkt indicium på vem som våldgästade oss!

    M.v.h. Roger Klang, Lund

  3. Pentti Juhani Järvinen
    7 september, 2008 kl. 23:04

    Om u-båttar vet jag p.g.a arbetet i 1958 på Finska Viken. Jag har granskat figurer som blev srkivet av sonarer, varit med in extra verifikationer. Där var aldrig någon identification av nationalitet, men sovietiska båtar var de mest mistänkta.

    I 1981 var jag i Ängelholm, Skåne,(adv, ugeblad Skåningen) efter ha blivit sparkat ut från Finland av en KGB protest (mot min ledarartikel in HS 1979) Jag fik grund at mistänkä et ”Fatima dags” försök mot påven, ditto efter attentater mot Moro, Schleyer, Mountbatten, Neave. Denne var knyttet med mit job i FET i Paris 1967-72 ang. den väntade Sovietiska (strategiska) offensiven (Angola 1974/Kabul 1979). Sagen er i någon form hos alle nordiska myndigheter, inklusivt den Svensja Justiskansleren, da man försökte in fortsätning diskreditera mig. (beklagar mit svensk, som kommer efter sju andra språk).

    M.v.h. Pentti Järvinen, København

  4. 8 september, 2008 kl. 14:42

    Hej Pentti!

    Låt mig först säga att jag respekterar din erfarenhet. Jag har bildat en tankesmedja för främjandet av Sveriges försvar, och vi har flertalet äldre deltagare. Ibland så kan de se längre än jag på grund utav sin erfarenhet, har jag lärt mig.

    Trots detta så måste jag uttrycka min tveksamhet till att du med dina ämnes- och arbetsområden kan tala om varifrån ubåtarna på svenskt vatten kom ifrån utan insiderinformation. Det fanns många erfarna svenska befäl som hade en annan uppfattning än dig och som hade bättre tillgång till information. Här i Sverige i alla fall så tycks vilken åsikt man har om nationaliteten på ubåtarna, börja med vilken politisk tillhörighet man har idag, och inte vilken information man sitter inne med. Så tycks det inte vara med dig.

    Jag väljer dock att tro på de svenska örlogsbefälen! Vanligen så börjar kritiken mot den gängse uppfattningen inom försvaret, av ubåtarnas nationalitet (rysk), med en attack på det svenska försvarets objektivitet. Så brukar det vara i Sverige, men inte med dig. Tack för det!

    V.h. Roger Klang, Lund

  5. Pentti Juhani Järvinen
    11 september, 2008 kl. 23:42

    En gang til, Roger

    Mina fösök med svenskan er ju ikke av god kvalitet, men med andra ord sagde jeg, att särskilt Finland och Koivisto, i en grad Sverige, hade ret stora probleme med den Sovietiska politik. U-137 var klart et utryk av denna situation. Eftersom u-båtar var mycket vanliga, flyttade man drama på dem. Men de verkliga sager var annarstans.Jeg blev faktiskt deklarerat mentalt förstyrret, da jag senare försökte tilbjuda informationer – utan kompensation -efter Palmemordet. Jag såg klart, att Hans Holmer försökte få svar från regeringen til vissa frågor. Da han blev sent til Intepol, betydde det i sammanhanget, at han fik got betalt semester – men ikke svar.

  6. 12 september, 2008 kl. 22:28

    Ryssarna lekte väl en politisk ”rock the boat”. Men varför var det inte känt att ryska ubåtar patrullerade i finska vatten?

    V.h. Roger Klang, Lund

  7. Pentti Juhani Jarvinen
    17 september, 2008 kl. 23:03

    Til Roger,

    Finland hade til 1955 en sovietisk bas i Porkkala. Den blev brugt til at införa agenter, til exempel (se CIA info om Col Abel). U- och andra båtar betraktades senare som följden. Och de var ju kända, på en måde. Til ex.: et par år efter 1958, som journalist, fölgte jag en rattegang mot en gårdsherre och f.d. officerer, som hade anholt och ordnat bukserne ned av en gruppe jägare, en olympisk golmedalist bland dem. De tog sagen i retten. Där fick jag en direkt ögonkontakt med den anklagade, som sagde at han ikke kunne veta vem son dom beväpnade herrarna var. Implikatrionen var klar, själv om jag ikke skrev eller gjorde något. Sagen skulle stå i rekorden av rettegängen. Men det vet jag ikke. I varje fall liknande fald forsatte. Omkring 1976 var det domaren av Helsingfors hovrät som forsvann, da han såg mig unter tilhörare av en sag. Då visste jag ju mere ännu, men myndigheterna ville det ikke. På en sådan mode var sakerna kända i Finland – til personer som redan kendte dem.

    V.H. Pentti Järvinen, København

  8. 18 september, 2008 kl. 15:01

    Jag har lite svårt att hänga med här! Din svenska är inte den bästa. Dessutom tycks det som om din historia om dig själv hade behövt broderas ut till en hel bok, så mycket information runt omkring tycks det finnas. Du har varit med om mycket, men jag kan inte avgöra om du är trovärdig eller inte!

    Därför måste jag avsluta en annars givande diskussion med dig. Men jag har ett råd till dig; Skriv en bok om ditt liv, det är säkert många som skulle vilja läsa om det!

    V.h. Roger Klang, Lund

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: