Hem > Brott och straff > Brottsförebyggande RÅdet och statistikfejken!

Brottsförebyggande RÅdet och statistikfejken!

OBS! Följande inlägg får inte ses som att jag tycker att flyktingimmigranter inte är välkomna till Sverige, jag känner alldeles för många bra, goda och laglydiga, europeiska och utomeuropeiska män och kvinnor för det! Ingen av dem rör sig i gäng, och ingen av dem är våldtäktsman. Det är framför allt gängbrottsligheten som måste bekämpas, med hårda straff, vare sig det rör sig om etniska svenskar eller etniska immigranter och immigrantättlingar!

 

Man kan ljuga med statistik, det har vartenda barn fått höra. Trots att varenda människa vet att gäng och etnicitet har betydelse i brottsstatistik, i den meningen att immigranter och deras barn är starkt överrepresenterade i den grova brottsligheten och i landets fängelser, så framgår detta inte i statistiken från BRÅ. Genom att blanda ihop korten så ljuger BRÅ med sin statistik! Jag känner en kille som var fångvaktare på ett fängelse här i Sverige, och han säger att 90 % av internerna är etniska andra generationens svenskar, eller immigranter. Han har ingen anledning att ljuga, för han är inte rasist! Alla vet att utomeuropeiska immigranter är överrepresenterade i den grova brottsligheten, så varför ljuga, staten? Ingen tror ju på era fantasifulla visionära strateger, som hemlighåller fakta som hör allmänheten till, ändå!

 

BRÅ visar ingen brottstatistik som räknar med etnicitet. BRÅ har inte ens statistik som visar skillnaden mellan brottslighet i de större städerna respektive ute i landsdelarna. Varför? Jo, för att en smart hjärna skulle kunna pussla ihop den statistiken med invandrarstatistik i de berörda städerna, och därmed avslöja det uppenbara, som det lilla barnet i sagan om kejsarens nya kläder!

 

Det finns inga likheter mellan brottssituationen i Norrland respektive Stockholm eller Malmö! Ingen har användning för statistik som enbart ser till landet som en helhet!!! Den blir obrukbar, vilket gör BRÅ helt överflödigt, vilket gör BRÅ till en politisk organisation enbart till för att byråkratisera, med andra ord dölja sanningen, eftersom denna byråkrati finns till för att upprätthålla en skenbild¤¤¤! Frågan är om BRÅ själva har tillgång till korrekt statistik, men att de vägrar sätta ut den i det offentliga rummet? BRÅ skulle då sitta på den, som en drake som ringlar sig runt sin skatt för att bevara den från resten av samhället. Trots det löjliga i det, så är det, det scenariot som är mest troligt. BRÅ blir en stat i staten!

 

Vad är det då för mening med att ha statistik om den inte är korrekt? Ingen naturligtvis, då kan man lika gärna vara utan statistik! Så varför gör de sig inte av med statistiken? Det skulle naturligtvis inte vara snyggt skött! Vi måste ju presentera några siffror, precis som Adolf Hitler, Lenin, Stalin, Putin, Ahmadinejad, Lukasjenko, Mugabe, Kim Young Il eller Göran Persson gjort (men inte t.ex. Reagan eller Bush märk väl)! Hur skulle det annars se ut? (Den sista frågan kan jag svara på, det skulle se ut som i en riktig demokrati, typ USA, om vi hade en korrekt statistik!) Har man statlig statistik som man lurar folk med, så lever folk inte i en sann demokrati, det är grundregeln i ett demokratiskt land att man inte för folket bakom ljuset! Alla politiker, från vänster- till högerkanten, pratar om öppenhet och om hur viktigt det är att andra europeiska länder tar till sig av den svenska öppenheten! Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus! DET BLIR INGA RASKRAVALLER IFALL NI GER UT RELEVANT OCH KORREKT STATISTIK, BRÅ!!!

 

BRÅ är en politisk (s)-organisation som gömmer sig bakom statistik! Varför då, är jag rasist, som ifrågasätter BRÅ:s opartiskhet på detta för högerextremister vanliga sättet? Självklart inte! Det är bara ett vanligt argument från förtryckande krafter mot enskilda individer, för att ingen ska fingra på brottsstatistiken – THC (The Holy Cow)!

 

¤¤¤Som exempel kan anges att när jag studerade socialtjänstlagen om socialbidrag på 90-talet, så kom jag fram till att den enda rimliga tolkningen av lagen är att socialtjänsten kan och får avgöra helt själva vem som skall få socialbidrag, genom att lagstiftaren medvetet satt ett kommatecken istället för en punkt, på det rätta stället i texten, och vice versa en punkt där det kunde varit ett kommatecken så att innebörden i den briljanta texten förvandlas från idealistisk prosa till krass funktionalism. Så det är inte lönt att överklaga juridiskt. Och så måste det vara, men kom inte och säg att lagen inte var avsiktligt skriven så!

 

Roger Klang, Lund den 06/04/2008

Annonser
Kategorier:Brott och straff
  1. 7 april, 2008 kl. 16:24

    Det jag skriver om här handlar som jag ser det om ett systemfel, som gör att socialtjänstemän inte har möjlighet att hjälpa så mycket som de själva kanske vill. Så det är inte så att jag har för avsikt att angripa någon personligen. Det här handlar om socialtjänsten.
    Jag ska skriva utifrån den vinkel som jag har och har haft. Det gäller bl.a. Den syn på relationen mellan klient och socialsekreterare som jag har tillägnat mig under åren. Och jag har en väldigt gedigen utbildning på det här området. Jag kan gå tillbaka närmare 40 år i mina erfarenheter med socialtjänsten.
    Jag blev omhändertagen av staden redan som 6 åring. Och sen fortsatte det mellan olika så kallade barnhem, skolhem, vårdhem, fosterhem, ungdomsvårdsskolor och så småningom till fängelser.
    Genom allt detta har socialtjänsten vakat moderligt över mig.
    Jag tänkte också uppehålla mig lite kring vad jag tror händer med er när ni genomgår den här förändringen som de flesta socialsekreterare gör och vad det kanske innebär att långsamt tvingas ge avkall på det som ni själva upplever som ett samhälleligt engagemang.
    De ”klienter” ni möter, fråntas ofta sitt namn, dom begåvas ofta med dolda avsikter. Avsikter som går ut på att lura er.
    Dom delas oftast in i grupper: Det kan vara hemlösa, missbrukare, dubbeldiagnoser, psykiskt sjuka, invandrare, kriminellt belastade och så vidare och så vidare listan kan göras hur lång som helst.
    Det här är de enklaste sätten att slippa möta människor som är i behov av hjälp. Möjligheterna att fly från empati och ett medmänskligt bemötande är många.
    Det förekommer en kultur som kretsar kring och gömmer sig bakom rigorösa regelverk. Det finns en mycket utbredd, tidskrävande byråkrati.
    Ni kommer att bli tvungna att lägga er till med en attityd. Och det kommer inte från klienterna i första hand utan från era medarbetare och dom snäva ramar ni har att hålla er till.
    Att ni sen antagligen kommer att föra över skulden på de utsatta, kan man kanske också lägga till den uppsjö av utvägar ni kommer att förses med av era arbetskamrater.
    Detta leder i sin tur till att den sökande tappar självförtroendet och får en upplevelse av att inte kunna styra sitt eget liv.
    Vilket i sin tur leder till ett maktförhållande som kommer att vara mycket svårhanterligt för er i er strävan att hjälpa. Låter det snårigt?
    Då kanske vi ska lätta upp tankarna lite med ett citat ur ”SoL” som ni säkert har ägnat en hel del tid åt. Ni kanske kan hjälpa mig att förstå det här:
    ”Med sociala tjänster bör avses varje social insats som socialnämnden svarar för och som direkt eller förmedlat tjänar den enskilde och utgör medel för verksamhetens måluppfyllelse” Slut citat.
    Där får ni då söka er vägledning när ni t.ex. Möter en skakande misshandlad hemlös kvinna som inte vill åka till det härbärge, som ni förmedlat tjänande sätter in och som svarar mot verksamhetens måluppfyllelse.
    Ni kommer att hamna i ett mycket besvärligt maktförhållande till de sökande. Sökande som ni inte litar på och vars levnadsöden ni varken kommer att kunna leva er in i eller förstå.
    Era arbetskamrater kommer att se er som svaga om ni inte lyckas hålla stånd mot någon desperat mamma som är olycklig över att hon inte får träffa sina barn. Eller en hemlös som får avslag på ett boende, detta efter en årslång kamp för att bli av med ett långvarigt missbruk för att han visat ett positivt urinprov.
    Det finns alltså en flyktkultur på de flesta socialkontor som frodas i någon sorts föreställning om att det går att kontrollera och att uppfostra människor som lever under mycket svåra förhållanden.
    Om ni nu skulle se framför er en annan människa. Någon som lika gärna skulle kunna vara din bror eller din syster, ett eget barn. Men som absolut aldrig under några omständigheter kommer att vara det. Sådana smärtor kommer ni helt säkert att skyddas från. I alla fall så länge ni håller er till reglerna.
    Det kanske är det som kallas professionalism?
    Men detta till trots: Om ni nu framför er skulle se en människa som överges och kränks av det system ni är satta att företräda, så kommer ni oavlåtligt att befästa ett förhållningssätt inom er.
    Ett förhållningssätt som bl.a. Går ut på att: Jag är maktlös, det är inte jag som tar besluten, det är någon annans fel.
    Jag kan tyvärr inte göra mer för dig nu.

    Och ni kommer att få hjälp att rättfärdiga det här med tomma fraser som att ”man måste ju kunna ställa krav på människor” ”dom vill ju inte samarbeta”
    En annan sak som ni kommer att få stöd i är att de här personerna, som inte kan anpassa sig till era krav, kanske i vissa fall uttrycker sig på ett obehagligt sätt eller till och med hotfullt. Det är också något som kommer att hjälpa er in i ett vi och dom tänkande.
    Ni kommer att ställa krav som kanske kan kännas rimliga för en människa som redan har de grundläggande behoven tillgodosedda och har stöd av sin omgivning.
    Så är det inte för majoriteten av de människor som ni är satta att handlägga. För dessa människor kommer kraven oftast att upplevas som totalt absurda. Många tystnar och sjunker in i självförakt, vilket kommer att göra det lättare för er att slippa se. Att slippa se människan bakom alla de föreställningar som ni kommer att skolas in i.
    Det ni däremot kommer att bli tvungna att konfrontera är ett ultimat krav som i det närmaste kommer att vara omöjligt för er att gå emot. I alla fall om ni vill fortsätta som socialsekreterare:
    Nämligen det krav som säger att absolut inte göra något för en medmänniska som strider emot systemet. Det system som idag stöter ut människor.
    Jag uppmanar er inte att bryta mot systemet.
    Däremot vill jag försöka göra er uppmärksamma på vem som borde vara er egentliga uppdragsgivare.
    Nämligen de som ni är satta att hjälpa, och inte några människor högt uppe i toppen som måste vara i total avsaknad av verklighetsanknytning.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  2. 7 april, 2008 kl. 19:24

    Ett svar på detta inlägg kommer snart Rolf! Jag tycker bara att det är värt ett riktigt svar, och därför kommer jag att ta några dar på mig.

  3. 8 april, 2008 kl. 11:12

    Hej Rolf Nilsson på Föreningen Stockholms hemlösa!

    Jag är inte, och har aldrig varit socialsekreterare! Däremot så har jag varit haschmissbrukare psykiskt sjuk och hemlös. Förvisso så rökte jag inte hasch eller drack sprit under tiden jag var hemlös. Jag rökte hasch tre fyra år på åttiotalet och hade några år med festande och alkohol före det. När jag blev sjuk slutade jag helt med drogerna och levde som absolutist, fram till och med och genom de tre till fyra år jag bodde på härbärget i Lund. Först förlorade jag förståndet, sedan jobbet och så till sist lägenheten. Jag har sjukdomen paranoid schizofreni sen 1990, och jag gick utan medicinering i fem år från 1990- och genom min tid på härberget fram till och med 1995, då jag gjorde något dumt på grund av min sjukdom. Jag skyller ingen för min hemlöshet, det bara blev så eftersom jag var mycket sjuk! Under tiden jag bodde på härberget levde jag på att samla burkar, det här var innan Alumas tid (alla knarkare fick socialbidrag eller levde på brott)! Men inte heller det skyller jag på någon! Mitt festande och haschrökande skyller jag mig själv för. Jag var på grund utav min galenhet utstött från de utstötta på härberget.

    Rolf skrev: ”Där får ni då söka er vägledning när ni t.ex. Möter en skakande misshandlad hemlös kvinna som inte vill åka till det härbärge, som ni förmedlat tjänande sätter in och som svarar mot verksamhetens måluppfyllelse.”

    Jag skulle själv aldrig sätta en misshandlad kvinna på härbärge, om du frågar mig, det finns för många missbrukare där! Temporärt skulle jag låta henne bo på hotell eller ett kvinnohem av någon typ (om det finns sådana), men i det långa loppet måste både hon och hennes eventuella barn bo permanent. Detta gäller bara kvinnor och barn, som jag ser på saken! Missbrukande män skall alla hänvisas till härbärgen!

    Rolf skrev: ”Era arbetskamrater kommer att se er som svaga om ni inte lyckas hålla stånd mot någon desperat mamma som är olycklig över att hon inte får träffa sina barn. Eller en hemlös som får avslag på ett boende, detta efter en årslång kamp för att bli av med ett långvarigt missbruk för att han visat ett positivt urinprov.”

    Den missbrukare som vill lägga av skall få chansen i ett genomströmningsboende av samma typ som halvvägshus för alkoholister, med behandling, enligt min åsikt! De bör också få hjälp till att skaffa eget boende och praktikplats eller jobb! Därefter tar de före detta drogmissbrukarna över sin egen situation. Om en missbrukare får återfall en gång, så är det ingen gång i mina ögon, men två gånger är en vana!

    Rolf skrev: ”Det finns alltså en flyktkultur på de flesta socialkontor som frodas i någon sorts föreställning om att det går att kontrollera och att uppfostra människor som lever under mycket svåra förhållanden.”

    Min brorsons mor är däremot socialsekreterare, i Göteborg. Jag vet inte hur du skulle se på henne, men hon är en fantastisk och modig kvinna med sina klienter, har jag hört. Och hon är omtyckt av sina arbetskamrater samtidigt. Socialsekreterarna gör vad de kan, men vill man inte bli hjälpt så vad ska de göra? Du kan inte förvänta dig att våra skattepengar ska gå till att finansiera droger! Jag tycker nog inte socialsekreterare är så socialt överlägsna! Vi befinner oss alla socialt ovanför några i något avseende, t.ex. så befinner du dig socialt ovanför analfabeter, eftersom du kan läsa, skriva och stava korrekt! Och du befinner dig socialt ovanför nazister då du inte klandrar immigranter för din situation idag, trots att en del av dessa konkurrerar med dig om hjälpen från samhället!

    Jag har flera års erfarenhet av att bo enligt LSS, och jag anser att det inte är till gagn för någon utom för de riktigt sjuka. Jag har också erfarenhet av att det kan bli stökigt när man blandar klientel som är missbrukare med psykiskt sjuka. Det är bättre med genomströmningsboende för missbrukare som vill sluta! Och vill de inte sluta så har de ju alltid härbärget.

    Jag är lika vanmäktig som du, jag är ju en politisk bloggare, och politiska bloggare är per definition vanmäktiga, med några få undantag! Så jag förstår egentligen inte varför du hakar upp dig på det jag skriver.

    Roger Klang, Lund den 08/04/2008

  1. 23 februari, 2009 kl. 23:28

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: