När EU får en stark valuta så anser européerna att det är dåligt. När USA har en stark valuta så ser de det som eftersträvansvärt.

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3245613 ”Exportföretag i euroländerna går dåligt

Den starka euron just nu minskar vinsterna för företag i euroområdet. Europeiska företag i länder utanför euroområdet går betydligt bättre, visar nya analyser.

Två stora finansanalysföretag, ING och Thomson Reuters, kommer fram till ungefär samma sak efter att ha studerat europeiska företags redovisningar för det tredje kvartalet. Både försäljningssiffror och resultat är bättre för företag i länder utanför eurozonen än innanför.

Särskilt stora problem har euroländernas exportföretag i handeln med USA. Under det senaste året har dollarn nu förlorat nära 20 procent i värde gentemot euron. Amerikanska varor har blivit billigare i Europa. Europeiska däremot dyrare i USA.

Det drabbar inte minst euroländernas bilindustri, som har svårt med sin amerikanska försäljning. En företrädare för fransk-japanska Renault-Nissan säjer till tidningen Financial Times att ”den västeuropeiska bilindustrin numera bara producerar bilar för den västeuropeiska marknaden”. De är för dyra för att sälja någon annanstans.

Ett annat exempel är den europeiska flyg-, rymd- och rustningskoncernen EADS, som tillverkar bland annat Airbus-flygplanen och som normalt gör affärer i USA. Under årets första nio månader har EADS förlorat motsvarande elva miljarder kronor på den svaga dollarn i förhållande till euron.

Per Eurenius, Berlin” Citat SR; Ekot

När EU får en stark valuta så anser européerna att det är dåligt. När USA har en stark valuta så ser de det som eftersträvansvärt. USA bekymrar sig inte för exportunderskott på samma sätt som vi gör i Europa. Detta kommer sig delvis av att USA är nästan en egen marknad, eller kan vara i alla fall. Men jag tror att en av anledningarna till en stark valuta, i demokratier med en väl fugerande ej korrumperad statsapparat, kommer sig av en protektionistisk politik. USA t.ex. för en försvars- och invandringsprotektionistisk (mot sydliga länder) politik under konservativa presidentperioder, och ekonomiskt protektionistisk i största allmänhet under demokratiska presidenter (men då mot Kina och Europa). Bägge alternativen har sina konsekvenser. Nu har Europa under en längre tid fört en handelsfientlig frontpolitik mot Kina framförallt, men alla länder utanför EU inklusive USA har drabbats. Jag tror inte att konsekvenserna blir annorlunda för EU än för USA. Det går att leva med en hög valuta. Men det kan vara så att i spåren följer budgetunderskott och statliga lånekaruseller. Den som har läst min blogg vet att national- och makroekonomi handlar om kvinnor. Hur ska vi då tolka in detta? Man ska veta att inte alla kvinnor satsar på att byta lojalitet, inte ens i Sverige. En stark valuta kan därför samexistera med både en recession och exportunderskott, även om den påverkas i någon grad, oftast neråt men ibland uppåt.

Roger Klang, Lund Scaniae den 20/11/2009

Nyckelpigan som drog dödskallemolnet

Jag har berättat i ett tal i kyrkan för ett tag sedan om ett av de moln jag såg, nyckelpigan som drog dödskallemolnet, men jag har sedan dess kommit till ytterligare insikt om meningen bakom molnet. Nedan finner ni ett utdrag ur ett brev som jag skrev till vad jag ansåg vara en speciell tjej, som beskriver hur ett av Sveriges molnvisioner såg ut, plus min privata molnvision och en tredje privat icke-molnvision, den fjärde visionen som egentligen var den första i ordningen vill jag inte delge eftersom den kan inverka på folks personliga tro. Brevet som texten är ett utdrag ur finns publicerad i sin helhet på min blogg. Jag har i detta inlägg i texten nedan ytterligare förtydligat vad jag såg:

Jag har ambitionen att bli någon, trots ett dåligt utgångsläge. Jag tror på mig som politiker, eftersom Gud vill ha det så enligt de två privata visioner jag har haft, och i de övriga två visionerna, som även många andra haft. (En av mina privata visioner var inte ett moln, om man nu ska kalla moln för visioner.) Du tycker måhända att jag är ganska karsk av mig, och kanske galen om du inte har bevittnat några moln? Men jag tror att du har gjort det! Som du möjligen vet så var en av de allmänna visionerna ett litet moln i form av en nyckelpiga som drog ett mycket större tvådimensionellt dödskallemoln. Nyckelpigan satt fast i dödskallemolnet i övre sidan av dödskallen genom vad som mest påminde om ett sträckt lakan med tre kanter fäst med basen på skallen Den lilla nyckelpigan rörde sig lite upp och ner och drog lakanet lite fram och tillbaka, men annars var molnet blickstilla.

Den andra visionen (som egentligen var det första manifesterade molnet) som kunde ses från storstäderna, alltså även i Stockholm och Göteborg [utgår jag ifrån], sommaren 1992 öster om Lund (båda molnen var placerade öster om Lund), var bara ämnat åt de som såg det så det tänker jag inte gå in på om du inte har sett det. Inget av de här två molnen hade konkurrens av andra slumpmässiga moln på himlen, de var alltså ensamma moln på himlen. Men mitt privata moln (som var min tredje vision i ordningen) kan jag ta upp med dig! Det hände sig (också sommaren 1992), att jag låg på min säng på smålands nation och tittade upp på det riktigt lågtgående molntäcket. Det rörde sig så snabbt ifrån mig att jag aldrig har sett ett snabbare molntäcke. Fast det blåste inte nere på marken (jag hade fönstret öppet). Det snabbt farande molntäcket var ett konstverk i sig, eftersom det bestod av flätor i raka längder, flertalet sådana bredvid varandra med ett visst antal meters avstånd om jag kommer ihåg det rätt. Flätan jag låg och såg rätt upp på genom ett öppet fönster, rörde sig igenom sin egen fläta ungefär som en datoranimation skulle kunna simulera det, men som verkar omöjligt i den vardagliga naturen, möjligtvis med undantag för ormar. Det var alltså inte statiska flätor uthuggna i molnet som rörde sig bort. Jag hoppas att det ska ge dig en idé om vad jag såg. Jag kunde inte titta bort, det var det mest fantastiska naturfenomen jag någonsin har sett utan konkurrens, men det var inte det som är poängen. Poängen var det faktum att ett ansikte med gapande mun och uppspärrade ögon plötsligt rullade som scrollern på en datormus vänd neråt, mitt på flätremsan ovanför mig utanför fönstret, under loppet av tre sekunder. Ansiktet såg alltså förskräckt ut. Ansiktet flydde inte bort med molnen och flätan, utan det visade sig på samma plats medan det som var fläta rann utmed sidorna av ansiktsscrollern för att återgå till en fläta på andra sidan. Ansiktet var utmejslat med samma precision som en romersk staty, så det föreställde verkligen vad det föreställde! Jag tror att det var mitt ansikte det visade (det är inte så lätt att veta när det inte fanns några färger, hårfäste eller direkt ansiktsform [bara ansiktsdragen], men det var i alla fall ett vackert ansikte). Ansiktsmolnet sade mig givetvis, att jag är åtminstone en av nyckelpigorna, vilket jag redan innan identifierade mig som. På den tiden trodde jag att jag var den enda nyckelpigan. Nyckelpiga står för ung despot i vissa uppslagsböcker, och för någon slags kvinna i andra, så det kan finnas kvinnliga nyckelpigor också. Jag är bara en man, så jag vet inte om det finns fler nyckelpigor, män eller kvinnor, och om du i så fall är en av dem. Men om det så bara finns en kvinnlig nyckelpiga, så måste det vara du Tina!

Exakt ett år senare – sommaren 1993 – när jag tillbringade en helg hos min fars flickväns sommarstuga och skulle gå ut och kasta vatten på natten, såg jag ytterligare en vision. Den här gången var det inget moln. Det var ett svart hål i natten i form av en siluett som föreställde en mansperson i en slängkappa med huva på sig. Konturerna på mannen var knivskarpa, och han hade en stav som han höll i höger hand (jag kommer inte ihåg om det var en vandringsstav av trä med en knopp, eller typ en biskopsstav). Bredvid den orörliga figuren satt en blond flicka i gammeldags kläder och tofflor med rak rygg och benen ihop, som sken av ljus och som lutade sig mot mansfiguren. Hennes ansikte såg ut som om det var genomstunget med svarta pilar, ungefär som solstrålar som sken från en punkt mitt i ansiktet, förutom att strålarna var kol-svarta. Visionen var stilla som ett tredimensionellt fotografi. Den kvinnan var du, det kunde jag se eftersom jag kände igen formerna och frisyren! Det tog flera år innan jag räknade ut vad hela visionen betydde. Kan du tänka ut det? Det betydde bland annat att jag var den svarta figuren, som symboliserade makt, och kvinnan var du, vilket jag förstod mer eller mindre på plats. Du var alldeles för vacker för mig då, då jag drogs med en fysisk åkomma som jag hade haft sedan 12-årsåldern, men långsamt blivit bättre från sedan 1988 då jag hade en period då jag tränade styrketräning. Först trodde jag att det var styrketräningen som gjorde mig bättre, men sedan ansiktsmolnet visades upp för mig av Gud fyra år senare, förstod jag att det var Guds förtjänst. Ansiktet på kvinnan i visionen var genomstunget av svarta pilar för att du kommer att spela rollen av ”first lady”. Frågorna kring den här biten med kvinnoavbildningen var en svår nöt att knäcka för mig – då, 1993, det tog flera år innan jag räknade ut alla bitar (som varför hon lös, förstår du det?).

Så vilka är mina nya insikter om nyckelpigan då (förutom att jag är en av dem)? Jag kan börja med att tala om några av mina relativt nya insikter om nyckelpigan.

Alternativ 1.) Jag menar att det kan vara så att Gud redan har bestämt, eller kommer att bestämma, vilka som är dödskallar. Det kan också vara så att det är Kristus jobb förstås, det vore mer sannolikt eftersom dödskallemolnet drogs av en nyckelpiga. Man måste komma ihåg i så fall, att Gud displayade molnet 2 år efter den ”stora smällen” i samhällsomvälvningarna sommaren 1990, vi talar alltså om år 1992. Det betyder sannolikt att det finns hopp för både immigranter och svenskar bland dödskallarna, för annars så skulle han ha visat molnen samma sommar (1990). Allt hänger på ens inställning till sina egna och andras kvinnor, om den är i balans. Men om man tror på detta första alternativ så måste man fråga sig varför Gud displayade ett privat moln till mig samma sommar!

Alternativ 2.) Det kan vara så att Gud överlämnat det till mig (och eventuella andra nyckelpigor) att avgöra vem som är en dödskalle. Mitt privata moln talar för detta alternativ. Det skulle dock vara svårt för mig att avgöra varje enskilt fall, och det känns verkligen som det allra svåraste – att veta vem som förtjänar döden och vem som förtjänar nåd. Därför så har jag kommit fram till ett tredje alternativ som faktiskt bekräftar dessa båda första två:

Alternativ 3.) Gud har ”specialtillverkat” och danat mig för att ha en samsyn med honom i den här högst adekvata frälsningsfrågan, vilket innebär att båda ovanstående tolkningar är sanna. Man kan i alla fall veta att ifall Gud inte har överlämnat det till mig att avgöra vem som ska dö så måste han redan ha bestämt, om inte vem, så i alla fall varför man ska dö. (Jag tror att det är individuellt och det inbegriper även svenskar naturligtvis.) Men ifall jag bestämmer så är ingenting definitivt, förutsatt att jag har en fri vilja. Man kan i alla fall veta att jag är en ”nyckelpiga” av en anledning. Och jag säger; Allt hänger på ens inställning till sina egna och andras kvinnor, om ifall den är i balans. Det är därför som amerikanarna och tyskarna (och fransmännen antar jag) som grupp har fått godkänt, medan t.ex. engelsmännen, araberna och danskarna inte går vidare på grund av deras nationalkaraktär. Åtminstone tidigare var amerikanarna som grupp sett godkända trots att de är världens kvinnotjuvar, helt enkelt för att de inte höll sina egna kvinnor tillbaka, de bara gav igen mot dem. olyckligtvis så drabbades vi svenska män av denna hämnd mot deras egna kvinnor, men vi svenskar kunde ha gett igen om vi hade velat och stått upp för dem vi är. Sedan är det förstås frågan om hur engelsmän, araber och danskar m.fl. ser på sydostasiaterna också? Att en del väljer att se på Sverige, Thailand, Polen eller Kina som ett skafferi av kvinnor de kan gå och nalla ur närhelst de känner för det, utan att för den sakens skull godta att en man från ovanstående länder har roligt på deras bekostnad (eller vår bekostnad i de övriga ovanstående fallen), och att de sedan går och blir kära i en kvinna från dessa våra länder, betyder inte att de kommer undan vårt Domslut. De har ju försatt sig i en sådan situation fullt medvetna om konsekvenserna, de hade ett val att låta bli att leka från första början, och när de ändå gjorde det så kunde de ha tillåtit sina egna kvinnor att beblanda sig med oss svenske. Roligt eller giftermål kvittar lika i mina ögon, skulden finns där ändå. Jag vet att de letar efter en ursäkt, men det finns bara en – SLÄPP ERA KVINNOR FRIA!!! Åtminstone gentemot Svenskar, Polacker och Asiater bör de göra det om de vill leva vidare när de dör. (det är ett meningslöst argument mot en ateist som inte vill behandla oss som likar, jag vet) Det finns andra i öst jag skulle vilja tala för om de inte var sådana aggressiva översittare. Men jänkarna i väst har läget under kontroll för sin egen del, de behöver ingen hjälp av oss, i synnerhet inte som vi är deras offer.

Till och med i kyrkan så är det vanligt med nämnda tänkande bland världens män. De får ta upp sina vädjanden med Gud om de anser att de är klanderfria! Jag accepterar Guds beslut, jag kan inte avgöra varje enskild människas intentioner – ondska alternativt välvilja – själv. Jag vet inte vad ni tänker, jag kan bara förlita mig på mina uteslutande dåliga erfarenheter av er och era landsmän i och utanför kyrkan. Men kom ihåg att om det är upp till Gud så är ni redan dömda, inte sant? Med detta sagt ska det också sägas att Sista Dagars Heliga tillhör de bättre från dessa länder, men är det verkligen ett plus för nationerna med tanke på den ynkedom ifråga om sina egna kvinnors frihet som många av dessa SDH-män uppvisar i Sverige? Vissa nationer är bättre än andra, om man ska tolka vår specifika församlings statistiska utfall. Ofta sydamerikanska nationer. Min erfarenhet är att i Sverige så är syd-sydvästafrikaner bättre än engelsmän när det kommer till vem som håller minst hårdast i sina kvinnor. Svarta kvinnor kan i vissa fall vara med en svensk man, men ännu så länge har jag aldrig hört talas om en brittisk kvinna med en svensk man, medans motsatsen är mycket vanlig. Engelsmännen är jämförbara med Nordafrikanerna – sudaneser, etiopier eller eritreaner – gentemot oss, statistiskt sett i alla fall. Kanske någon har hört talas om en brittisk kvinna med en svensk man någonstans i Sverige eller Storbritannien? Är det så, så kan vi köra med kvittning, och de får slåss om vilket par som ska kvittas! Det verkar som om de svensk-brittiska och svensk-danska paren vill att jag ska försvinna. Jag är ingen äktenskapskrossare, men jag tänker heller inte lägga mig platt för att de ska ges ett gott samvete om de har något. Jag tänker inte vända ändan mot dem och ta det med gott mod i aktern. Vill de leva tillsammans så får de göra det med skuldkänslor, för jag tänker inte överge mina ideal, min ståndpunkt och mina framtidshopp, även om alla andra gör det! Att de ens kräver det av mig är oförskämt.

Roger Klang, Lund, Scaniae, den 26/10/2009

Fredspriset gick till Obama, var det förutsägbart?

Så har Obama fått Nobels fredspris. Blev ni förvånade? Jag har inga starka känslor vare sig för eller emot det, men det verkar som att han har fått det för att han är en trevlig kille eftersom han innehaft ämbetet endast en kort tid och hunnit åstadkomma mycket lite. Hans ambitioner kan man dock inte ta fel på! Men om Obama hade varit en republikan, vit, eller om han hade haft en svart mor och en vit far istället för vice versa, så hade delar av tredje världen inte tillåtit Obama att vara en trevlig prick! Då hade de behandlat honom som de behandlade den stackars George W Bush, och Obama hade tvingats till långtgående osympatiskt agerande som att starta krig. (Att fortsätta ett krig som redan startats har inte samma dignitet, men att tillåta statstortyr var antagligen början till slutet för Georges Amerika. Obama har inte lyckats med att sudda ut republikanska amerikaners pro-tortyrattityder.) Om jag inte misstar mig så var det Israels premiärminister Golda Meir, premiärminister 1969-1974 som sade; ”Jag kan förlåta dem (palestinierna) för att de dödar våra barn, men jag kan inte förlåta dem för att de tvingar oss att döda deras”, och det är just så som Al Qaida behandlade W tills han släppte taget om ledstången och blev en av dem. (Men med kvalitéer kvar, som att han gjorde vad han kunde för att förhindra AIDS i Afrika genom bromsmediciner till folket. Fast det har alla glömt – förutom Gud.) Dubya didn´t hold water! Waterboarding was the Trojan horse of the Islamist´s, that´s how they got their ungodly philosophy into good people´s heads. Citat; Roger Klang
Jag bara konstaterar att två andra amerikanska ledande politiker och demokrater har fått priset på 2000-talet innan Obama, och ytterligare en 1919. (Om mina källor är korrekta så är alla amerikanska ledande politiker som är fredspristagare nämnda i denna artikel, men det är möjligt att jag har missat någon.) Först ut att motta Nobels Fredspris var dock republikanen Theodore Roosevelt i 1906, för att han medlade i det rysk-japanska kriget. Sedan följde demokraten Woodrow Wilson som fick Nobels fredspris 1919, bland annat för att han startade föregångaren till FN, Nationernas Förbund (NF). Liksom Obama så var han en krigspresident, och liksom Obama så var han en sittande president när han fick fredspriset, men till skillnad från med Obama så var det inte krig längre när Wilson erhöll sitt Nobelpris. Sedan följde en lång period av amerikansk politisk fredspristorka innan den republikanske utrikesministern Henry Kissinger fick fredspriset 1973, och efter det dröjde det ända tills 2002, när Jimmy Carter fick fredspriset som den ende president av fyra som fått priset efter att han inte längre var president, följt av f.d. vicepresident Al Gore i 2007. Verkar som att det är vår gamle bekanta ”Politisk Korrekthet” (PK) som varit i farten vid alla tre tillfällena på 2000-talet. ”PK” innebär att Gud inte är Gud, och ont ska tas för gott och gott ska tas för ont. Folk förstår inte att även Gud vet vad det innebär att ”äga” och utöva makt, han sände sin ende son in i den köttsliga döden, gjorde han inte?! Okej, låt oss anta att det var ett rättvist val av Obama som fredspristagare, vad händer nu om Kim Young Il eller Mahmoud Ahmadinejad släpper bomben över Sydkorea respektive Israel? Kommer fredspriset att påverka Obamas politik då? Förresten, kommer fredspriset att påverka Obamas politik i vilket fall som helst? Fredspriset har ju uppenbarligen kommit till att bli storpolitik. Kanske helt naturligt i en allt mer globaliserad värld. Så här skrev jag (läs nedan) i ett inlägg från i mars 2008, detta inlägg kan komma att besannas om hela USA tappar sin ledande roll och inspiration från Gud. Obama borde inte låta Nobels Fredspris sätta agendan för Amerikas politik, och även om Obama inte har samma skuld till Amerikas ”straying from God” som George W Bush och hans administration har, så är Obama ett verktyg född och danad av Gud till att omedvetet fullborda Amerikas deklinering på grund av att majoriteten amerikaner har gått och blivit ogudaktiga! Det började med vattentortyren eller ”waterboardingen” som det så käckt döptes till, förmodligen på Guantanamo, men det var bara inledningen. Det är en tunn, tunn gränslinje mellan gott och ont, och det är lätt att kliva över gränsen för vad som är tillåtet av Gud! Dödsstraff för grova mord blir lätt till dödsstraff även för pedofiler. Hårda straff för pedofiler är OK, och så även kemisk kastrering, men sedan borde det vara stopp! Rättfärdiga krig förvandlas till vendettor där allt är tillåtet och där de egna soldaterna knappt straffas för grova krigsförbrytelser. Jag tror att kriget har blivit rättfärdigare sedan Obama tillträdde, förut hade amerikanska soldater immunitet även för de grövsta brott. Fångar torteras (egentligen torterades, men mentaliteten är kvar hos folk) för att rädda amerikaners liv. Visst, det ger (möjligen) en kortsiktig vinst av liv, men det är inte sanktionerat av Gud! Icke-patrioter kan inte uttrycka sig fritt. Det påminner om FBI-chefen J. Edgar Hoovers och McCarthyismens tid även om den var värre, men McCarthyismen sprang ur ett fåtal personer, inte ur ett helt folk. Andra kvinnor stjäls och egna kvinnor tuktas, i synnerhet de som inte vill underordna sig. Men det är just det sistnämnda jag inte är på det klara med ifall USA har kunnat gå den vägen än, på övriga punkter är jag säker på min sak, men detta är en stor anledning till att jag inte har kunnat spika USA:s fall from grace än! Jag är glad att Obama är som han är, inte för att jag håller med honom i det mesta, men för att demokrati och maktskifte är det enda botemedlet mot ett lands tilltagande ogudaktighet! Ett land med så mycket potential som Amerika kan komma tillbaka, även om jag personligen tror att det är dags för dem att sälla sig till historieböckerna så småningom. Jag tror nämligen att vi alla måste sälla oss till kvinnoförtryckarna och historierevisionisterna vid en tidpunkt eller annan, för så har historiens gång visat att alla de stora föregångarna till USA har gjort, Mesopotamien, egypterna, grekerna, romarna, frankerna, vikingarna och nu USA. Det är inte Guds vilja men det tycks vara en oundviklighet, såtillvida inte Gud ingriper först. Gud låter människan välja själv, men när han väl har valt så får han ta konsekvenserna av sitt val. Därför så ger han Amerika en hand med att lägga en blöt filt av kvinnoförtryck och förtryck i allmänhet över sig, och därför att Obama är amerikan och president så kan han vara ett verktyg mot sin vilja för något han inte vill med sitt land, och det är att få konservativa vita att radikaliseras religiöst, politiskt och moraliskt. Men frankerna och svearna är tillbaka från mörkare tider i historien, kan USA? Teoretiskt så kan alla inse vad som är rätt och vägra det som är fel i alla tider, även i länder där Gud är frånvarande sedan långa tider (jag menar inte att Gud har varit frånvarande i USA länge, jag talar om tusentals år och andra länder), det är bara inte upp till Obama i Amerikas fall!

http://rogerklang.wordpress.com/2008/03/17/fortsatt-cykla-eller-do/ ”Kina är komplext! Jag hyser sympatier för kineserna, men Kinas regim får man liksom på köpet tyvärr. Nu senast protesterade tibetanerna i Lhasa mot regimen i Beijing. Dessa tibetaner har också rättigheter!

För över tjugo år sen förekom det påtryckningar från väst som gick ut på att kinesernas befolkningstillväxt var för hög. Kineserna betalar ett högt pris för ettbarnspolitiken, eftersom flickfoster aborteras. När nu samtidigt många kinesiskor försvinner utomlands, eller till städerna, så gör det inte saken bättre. Ett Kina som är en tickande ungkarlsbomb tjänar ingen på! Sverige, Europa och världen måste avlasta den kinesiska överpopulationen av unga ungkarlar, det är inte mer än rätt! Väst, nordöst och arabvärlden har haft sitt lilla roliga med kinesiska kvinnor, det är dags att betala notan nu! Vår skuld står inte enbart till Kina, även länder som Thailand och Polen, har blivit orättfärdigt behandlade. Säkert finns det fler länder som kan komma ifråga. Det finns också dem som står i skuld till oss svenska män, både i Europa och här hemma i Sverige. Detta bör gå tillbaka också! Precis som när väst tryckte på för reformer i befolkningsfrågan, så drar jag mig till minnes att för inte så många år sen, västvärldens makthavare bokstavligen sade till kina: ”Fortsätt cykla – eller dö!” Självklart kan man inte säga så, men de gjorde det i alla fall. Påtryckningar av detta slag mot andra länder, är inte vad man förväntar sig av annars frihandelssinnade demokratier! Den som dristar sig till att förbanna regimen i Kina bör komma ihåg att alternativet – ungkarlarnas hämnd mot väst – är långt värre. Kina som stat rör sig idag trots allt åt rätt håll i moraliska frågor! En ny kinesisk regim med fascistiska drag, är i det långa loppet det enda realistiska möjliga scenariot till ”partiets” Kina, som jag kan se det! Det skulle kunna innebära ett tredje världskrig i framtiden, rent teoretiskt. Hur kan vi motverka att någonting sådant sker? EU kan ta bort alla handelshinder mot Kina och Sydostasien, till att börja med! Påtryckningar av den typ som riktar sig mot bristande demokrati, må vara hänt, men påtryckningar av den typ som jag beskrev här ovan är rent av rasistiska!

Inte ens Dalai Lama vill att resten av världen skall bojkotta Kina! Han hoppas se förändringar genom reformer inifrån, liksom de flesta västliga demokratier, och jag själv! Därför vill varken Dalai Lama, eller jag, att Sverige skall bojkotta OS!

Roger Klang, Lund den 17/03/2008”

Jag tror till och med att Kina skulle kunna planera (eller känna sig tvingade att planera, Kina är ett mycket nationalistiskt land redan idag och det gäller för politrukerna att kontrollera strömningarna, annars kan det leda till en ungkarlsrevolution) ett krig med nuvarande styrelseskick utan att USA eller väst skulle hinna uppfatta det i tid, Obama är rent för upptagen med sitt tvåfrontskrig, och Ryssland skulle inte vara sena att haka på Kina i ren rädsla för att bli angripna av kineserna och/eller av imperialistiska orsaker. De sympatiserar nog mer med Kina än de sympatiserar med Västvärlden. Det enda som i det långa loppet kan rädda länder som Storbritannien, Italien och Tyskland är att de börjar inse sin egen skuld i kvinnofrågan och öppnar sina hem för kinesiska, filippinska och thailändska män bland andra. Vi klarar oss alltid från invasion eller mikroinvasion, vi är ju ett välsignat land, eller med andra ord så skulle aldrig en svensk normal man försöka hindra sin syster från att ta hem en kinesisk eller Thailändsk man. Men det är ett rent hypotetiskt antagande att kineserna skulle starta krig, jag tror inte att det blir aktuellt, i alla fall inte än på ett tag! För Gud, tror jag, så handlar det om att rädda så många själar som möjligt, inte om att rädda så många liv som möjligt, men jag hoppas på en fredlig utveckling ändå! Och mesta möjliga antal själar kan bara räddas om Européerna inser sina illgärningar och öppnar sina hem, eller åtminstone nödgas till att avstå sina kvinnor till kineser polacker och svenskar bland andra. Frågan är om det kan ske utan tvingande politik? Jag har en vision, och en annan världsbild, men de är inte kompatibla! Min världsbild är ett splittrat framtida Europa, även inom nuvarande landsgränser, kineser i varje hörn (hur de tar sig dit är egentligen upp till varje land), ett svagt, undergivet, splittrat och möjligen besegrat Ryssland, ett starkt Norden och Nordtyskland, ett slutet USA och ett ockuperat England. Mycket likt vikingatiden med andra ord! Min vision är att Sverige ska bli en moralisk stormakt, med ett starkt USA, ett militärt starkt Sverige lierat med USA och Storbritannien i kampen mot terrorismen i Afghanistan. (Jag gillar inte britter av uppenbara anledningar, men britter som inser sina tidigare synder och har tänkt om eller tvingats till att tänka om är acceptabla. Att britter är en del av kriget i Afghanistan är ofrånkomligt.) Ett Sverige lierat med Frankrike och ett välsignat USA i alla övriga aspekter utöver kriget i Afghanistan, och ett patriotiskt Sverige där majoriteten medborgare står upp för sitt land. Det är min vision i korthet. Men min världsbild vinner allt mer över min vision i fråga om sannolikhet, och det är inte mitt fel!

Roger Klang, Lund, Scaniae, den 12/10/2009

Nationella oljetillgångar skapar inte välstånd ens i västvärlden, men vad gör?

Jag har äntligen lyckats med att få rätsida på de makroekonomiska lagarna i frågor om naturtillgångar i nationell utvinning såväl som privat utvinning. Det kan tyckas självklart när man inte själv har försökt, när man bara läser vad jag skriver, men det ligger mycket funderande bakom under lång tid. Ingen har ännu kastat fram genomgående uttänkta teorier på området vad jag vet, inte ens ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne 1998, Amartya Sen (bördig från Indien men numera verksam vid Harvard University, USA) som fick ekonomipriset för sina semifilosofiska teorier i böcker som bland andra ”Development as Freedom” (Utveckling som Frihet), som handlar om hur varierande grader av välstånd för stater eller regioner är kopplat till frihet kontra (kvinno-)förtryck, det nationella beteendet med socioetnologiska karaktärsdrag och/alternativt klantänkandet (men inte om man ska tro svenska Wikipedia [PK varning], jag har dock läst boken själv och den är inte svår att förstå).

Enligt de ekonomiska lagarna så får ett land allmänt välstånd eller allmän nöd efter vad det förtjänar, summan av varje individs godhet alt. ondska för att uttrycka mig kort om Amartya´s teorier (förmodligen under protest från Amartya, likväl så är det otvetydigt vad han säger mellan raderna och jag tror inte att han skulle förneka det om man pressade in honom i ett hörn, vilket inte borde vara särskilt svårt om inte karln hade varit så briljant), och enligt mig så är det ett direkt Gudsbevis. Men Amartya själv säger ingenting om Guds finger, han betonar desto mer att de fattigare delarna av världen kan om de vill byta spår, precis som vi här i väst gjorde. Och det är helt riktigt och en väsentlig part av nationalekonomi, för normalt så pendlar ett land mellan piska och morot av olika anledningar, såväl Sverige som Afghanistan fast från olika utgångspositioner, men den enda vägen till varaktigt allmänt välstånd går genom sann demokrati! Men ett oljeexporterande land som Norge eller det självförsörjande okända oljelandet Danmark är ju så mycket rikare än Sverige, vad betyder det för en stackars svensk? Att inte kunna förklara detta har varit en stor lucka i Amartyas teorier, men nu kan jag förklara! Norge må sakna ekonomiska skulder och har 2 385 miljarder pengar på banken som nation, men detta innebär inte att norrmännen har sitt på det torra, snarare så har deras naturtillgångar varit till förbannelse för dem, fram tills nu! Norge påbörjade nämligen den 20:e koncessionsrundan för utvinning av olja och gas i Norska havet och Barents hav sommaren 2008, och Totalt i rundan ingår produktionslicenser till internationella aktörer såväl som inhemska privata, för 79 områden i haven. Norge är en nation med stora papperstillgångar i förhållande till sina ändå anständiga reella tillgångar. Norge kan nämligen inte använda sitt monetära överskott från oljan utan att överhetta sin ekonomi, detta är välkänt. Så därför kan Norge ha ekonomiska papperstillgångar som överstiger Sveriges, men ändå inte åtnjuta större välstånd. Det tillkommer monetära nackdelar med att vara ett statskontrollerat oljeproducerande land, förutom att man inte kan använda sig av sina intjänade oljepengar till allmänt välstånd. Priser och löner drivs upp simultant när man ändå frestas att tumma på papperstillgångarna, vilket både Norge och Danmark gjort snarare som regel än undantag. (När jag var ung under tidigt 80-tal och bodde i Lund, så var den svenska kronans kurs klart fördelaktig gentemot den danska, jag tror att man fick 1 dansk kr för varje svenska 75 öre.) Om bara lönerna hade drivits upp utan att priserna drivs upp, så hade statliga oljetillgångar varit till klar fördel. Men nu handlar ekonomi och välstånd inte om olja, som vi kan lära oss av OPEC-ländernas sorgliga situation, nej national- och makroekonomi handlar om kvinnor! Ett land kan därför inte leva på sina oljetillgångar, såtillvida dessa inte är extraherade och raffinerade av en aktör på den privata marknaden med fri konkurrens. Låt mig ge en liknelse; Att ha en statlig oljeindustri är som att låta någon samla på sig kvinnor genom sin attraktionskraft, och sedan försöka fördela dem till andra. Att ha en privat oljemarknad är som att låta konkurrensen om kvinnorna avgöras av individen. Allt är relativt, men frågan är om Norges statliga oljeexport leder till annat än marginella reella producerande tillgångar från utländska pengar så länge som oljan ägs av staten, för det som staten vinner på gungorna på den ekonomiska marknaden förlorar staten ofta på karusellerna. Det senare är en spekulativ hypotes, men tunga fakta talar för den, som ni kan läsa här: ”Den norska fastlandsekonomin växte med 6 procent 2008 (samma år som den 20:e koncessionsrundan ägde rum och oljemarknaden avreglerades; författarens anmärkning). Det är den högsta tillväxten på 36 år, enligt färsk statistik. Samtidigt fortsätter nedgången för olje- och gasindustrin”, rapporterar di.se den 26/8.
En mängd nya norska och internationella småaktörer har gjort sitt intåg på den norska oljemarknaden, även om norrmännen fortfarande är rädda för utrikes entreprenörer och hoppas att konsolidera oljemarknaden inom nationens gränser. Men man kan inte manipulera de ekonomiska lagarna framgångsrikt såsom t.ex. Putin försöker göra mer eller mindre medvetet i sitt Ryssland, tvärtom så slår de ofta bakut då. Så om aktörerna är utländska företag när man hade föredragit inhemska, så kan man inte förbjuda eller försvåra för dem om man som nation vill ha verklig ekonomisk framgång i reella tillgångar, alltså inte papperstillgångar. Snarare är det så att en nation tjänar på att ha utländska exploatörer av inhemska naturtillgångar, på så sätt kommer frivilligt skatteintäkterna och lönerna i form av utländska pengar, och som jag sade – nationalekonomi handlar om kvinnor, det är också välkänt bland arbetande nationalekonomer, även om det enda de vågar medge är att kjolmodet går mot kortare kjolar vid högkonjunkturer och längre vid lågkonjunkturer. Detta förklarar varför OPEC-länderna inte lyckas med att producera allmänt välstånd i sina länder, och varför olja ensamt inte kan ge välstånd! Och när man vet det, så öppnar sig nya möjligheter för att räkna ut de komplicerade ekonomiska mekanismerna mellan tredje världens ekonomiska system och västvärldens, samt allas däremellan. Varför står ett selekterat ekonomiskt systems mekanismer i USA i motsatsförhållande till (eller inte i motsatsförhållande till, beroende på hur man ser det) motsvarande dito i arabvärlden? Jag tänker då främst på relationen massarbetslöshet kontra de ekonomiska konjunkturerna i mellanöstern och Afrika i förhållande till i västvärlden. Eller med andra ord – hur kan arbetslösheten stiga både i mellanöstern/Afrika och här i väst samtidigt, om national- och makroekonomi handlar om kvinnor? Vad skulle Amartya svara på det? Förmodligen så här översatt i mina USA-centrerade termer: USA:s moraliska elit har traditionellt sett varit de bästa av människor och deras inneboende godhet skapar lugna känslor som ringar på vattnet, och därmed mindre våld(!) och följaktligen större frihet för kvinnor i hela världen, men periodvis så prövas amerikanarna av omvärlden och blir då mer politiskt pragmatiska, vilket får till följd att omvärldens moral inklusive Europas sjunker i motsvarande grad.***
Men det är de ekonomiska systemens mekanismer som kommer mellan väst och syd som är det verkligt komplicerade, t.ex. förhållandet mellan Sverige kontra Italien och vidare i kedjan Italien kontra Marocko exempelvis. För att kunna närma sig sanningen om detta så måste man först studera logistiska och monetära specifika överföringar mellan specifikt mottagarland vidare i en kedja från Italien till Sverige, på den privata marknaden. Det bör till en början röra sig om enkla material utan andra länders komponenter i produkten i så hög utsträckning som möjligt. Men ärligt talat så tror jag inte att man kan räta ut frågetecknen kring de makroekonomiska lagarnas mekanismer i detalj ens då, de är alltför komplicerade om man ska se dem i en helhetsbild. Faktorerna är oändliga för den enklaste vara, för man producerar och fraktar en vara med hjälp av producerade varor. Det som ytterligare komplicerar är att varor betalas i dollar eller euro.

***USA:s moraliska elit är inte med tvungenhet desamma som bibelfundamentalisterna, även om det finns goda sådana människor med, det är inte det jag menar med moralisk elit, jag tänker snarare på vanliga Gudfruktiga men inte nödvändigtvis religiöst praktiserande människor typ Ronald Reagan för att ta den perfekta modellen av en god man som trodde på Guds existens och intervention på jorden, utan att för den delen gå i kyrkan. Det är denna typ av människor som traditionellt sett har fyllt senatens och representanthusets platser, för de har inte hämmats av bibliska värderingar när de har skapat sin vanligtvis patriotiska politik. W är undantaget, ingen annan president före W har varit allvarligt bibeltroende vad jag vet, och i synnerhet inte i modern tid. Jag skulle kunna utveckla detta till en hel bok, bl.a. för att jag anser att USA:s hegemoni snart är bruten efter den här lilla tortyrbusinessen, eftersom det inte tycks som om det spelar någon roll för tortyrmoralen i amerikanska folket, att Vita Huset har en demokratisk president nu. Inte för att jag är demokrat, men så är det. Det finns fortfarande många goda och bra amerikaner, tortyrmotståndaren och republikanske presidentkandidaten John McCain är ett exempel på en mycket god amerikan, och det finns till och med bra delstater, åtminstone en – Utah. I övrigt så kanske det är dags för Amerika att gå samma väg som Romarriket, men det sker inte över en natt.***

Dessutom så har jag en ganska uppenbar teori om att kriserna i kölvattnet på börsbubblorna blir allt kortvarigare beroende på att män och kvinnor är snabbare med partnerbyten än förr. Andra har sagt det förr utan att blanda in kvinnor i det; eftersom konjunkturcykler följer kvinnornas sexuella preferenser så är lågkonjunkturer och finansbubblor en absolut nödvändig ingrediens för marknaden och därmed ingenting att vara rädd för (om man nu inte råkar vara en av dem som förlorar sitt jobb, vilket en individ kan göra utan att för den delen nödvändigtvis förlora sin kvinna/man, det heter nämligen inte ”makroekonomi” för intet) i ett land med symtomatiskt sunda finanser. Men 80-talet var för Sverige en inflationsmässigt unik tid i vår historia på grund av dålig politik. I skrällen mellan högkonjunktur och lågkonjunktur, som den 1990 unik för Sverige och en lågkonjunktur enbart för Sverige, så förekom det i alla fall då ett märkligt sammanträffande – ett regnlöst och molnlöst blixtrande åskoväder som exakt prickade in slutet på högkonjunkturen på kvällen i stadsregionerna Malmö-Lund en dag i sommartokiga maj 1990. Jag bara vet att detta som minst inträffade i Stockholms- och Göteborgsområdena med, för veckorna efter formligen exploderade vansinnesdåd genom att personer försökte tända eld på flyktingförläggningar över hela landet Sverige. Det var inga roliga tider, men inte en enda flyktingförläggning blev övertänd! Säger det något om brandsäkerhetsstandarden på flyktingförläggningarnas fasader, eller säger det möjligtvis någonting om oss svenskar? Det säger någonting om svenskarna såtillvida att vi återhämtade oss ekonomiskt och lite till från dessa svåra tider, vilket enligt Amartya Sen betyder att vi är i grunden goda människor de flesta av oss. För Gud så handlar det inte om vem som gör vad mot vem, det handlar om vem som gör vad! Där av de ekonomiska konsekvenserna för oss i början av 90-talets flyktingantipati och pyromandåd, trots att det var vi som blev illa behandlade av immigranterna till att börja med. Gud måste vara, och är konsekvent, och det visar att de kristna har den sanna moralen! Kvinnoförlust följer av en vägran att förtrycka i denna multikulturella värld, därför kan man som Amartya mycket väl tala om ekonomiskt välstånd som en följd av frihetssträvan, eller med andra ord godhet hos ett folk. Vore inte vårt sätt att tänka gott i Guds ögon så skulle arabvärlden förärats välståndet, om man nu tror på Gud. En mera ateistisk synvinkel vore att girighet, korruption och våld råder i större utsträckning i tredje världen, vilket omöjliggör framsteg där. Men det ateistiska synsättet håller inte vid en närmare granskning, bl.a. så hade svenskar en göra-rätt-för-sig-moral i gamla homogena tider (1800-talet till och med 1900-talets första hälft), men vi levde ändå i närmast total fattigdom. Och i ett land som USA har våldet florerat öppet sedan guldruschens dagar utan att påverka välståndet. USA är det främsta undantaget från Amartyas teorier ifråga om våldets betydelse för var en stat hamnar i välståndsligan, varför då om det inte är så att Gud finns som en utdelare av välstånd efter trogen tjänst och förtjänst? I sin bok Utveckling som Frihet så rör inte Amartya Tyskland som stat under nazitiden med tång, förmodligen för att konsekvenserna för Tyskland var fördröjda med över ett decennium (Tyskland gick till och med ekonomiskt framåt under delar av tiden, trots en militärbudget som var så stor att militären inte kunde förbruka pengarna i samma takt som de kom in), och det passar inte in med hans teorier där det inte finns plats för någon Gud. Men så här vill jag beskriva tyskarna vid tiden, genom att citera Aurore Dudevant, pseudonym – George Sand, fransk 1800-talsförfattarinna: ”Vi kan inte riva ut en endaste sida ur livets bok, men vi kan slänga hela boken i elden”. Tyskarna fick slutligen betala med blod, svält och 100 000-tals våldtagna flickebarn och kvinnor, unga som gamla. Det enda exemplet på ett land i väst som drabbats av svält, som han tar upp i sin bok, är Irland och potatissvälten där på 1840-talet. Jag tror faktiskt att det är det enda enskilda exemplet på en specifik nation, som han tar upp överhuvudtaget i sin bok. Han förklarar orsaken till svälten vara våldsamheter och protektionism inom landets gränser (att ett lands skörd slår fel betyder i ett modernt land ingenting för om befolkningen kommer att svälta eller inte), men hade det bara varit det så hade delar av USA svultit för många år sedan, alltså måste det finnas någon ytterligare orsak till svält, och den orsaken måste vara intelligent (Gud).

Frågor som bör ställas idag är om det är möjligt att ge tillbaka med samma mynt och beblanda oss med ”spaggarnas” kvinnor? Och har detta i så fall hänt i den närmsta historien på 90-talet? Inte av mig i alla fall! Att beblanda sig med de skyldigas kvinnor tycks accepterat av Gud, länder med smältdegel är förhållandevis rikare, i synnerhet smältdegelns hemland USA. Skillnaden mellan länder som USA, Frankrike och Sverige å ena sidan, och det sunni/shiitiska/kristna Irak å den andra, är att vi i den första kategorin inte försöker förtrycka våra kvinnor sexuellt ens vid extrem kvinnoförlust. Det är istället Gud som säger stopp (men ge mig då en annan teori som Darwin skulle ha ansett tillfredsställande om ni inte tror mig om Gud). Därför så kan man prata om gärningsmän och offer här. Ibland är det ”vi”, som gör andra till offer trots att vi inte förtrycker våra egna kvinnor, inte att förglömma. Gud alternativt evolutionsteori säger stopp för deras skull alt. räkning med, och även dem har rätt mot oss, och vi har en skuld till dem.

Roger Klang, Lund den 30/8/2009

Tripp, Trapp, Trull och så Indien

Är det inte lite symtomatiskt att den största bilmarknaden i början av 1900-talet och framöver, USA, byggde bilar av ansenlig storlek, och när därefter Europa tog över som dominerande biltillverkare så minskade storleken på bilarna lite. Sedan kom japanerna, och med dem minskade bilstorlekarna lite till. Nu kommer indierna med de hittills mest kompakta bilarna. Kinesiska bilar is yet to come, men koreanska bilar är i storlek med japanska bilar. Mindre än den indiska Tata Nano kan väl inte en bil bli?

Roger Klang, Lund den 4/8/2009

Martin Luther King quotes vs Ronald Reagan quotes

“What good is it to be able to go to a lunch-counter, but can´t afford to buy the hamburger?” Citat; Martin Luther King

“It doesn’t do good to open doors for someone who doesn’t have the price to get in. If he has the price, he may not need the laws. There is no law saying the Negro has to live in Harlem or Watts.” Citat; Ronald Reagan

Det är säkerligen med avstamp från detta Martin Luther King-citat ovan, som Ronald Reagan byggde sitt citat ovan. Diskutabelt? Kanske. Rättfärdigt? Diskutabelt!

Ronald Reagan

Roger Klang, Lund den 22/7/2009

Brev till Lennart Sacrédeus och Göran Hägglund om sena aborter

Hej Göran Hägglund och socialdepartementet, Lennart Sacrédeus, Chatrine Pålsson Ahlgren och andra kristdemokrater m.m.! Jag antar att jag talar för döva öron, främst för att ni andra inte framgångsrikt kan bemöta mina analyser, om det är det ni söker att göra, men åtminstone Lennart Sacrédeus kan finna glädje i analyserna. Därför så är det viktigt att Lennart förstår att jag har en analytisk förmåga över alliansledarnas, och att du framgångsrikt kan, får och bör använda dig av denna objektiva analys i själva ämnet, i våra gemensamma syften! För jag får inte ut budskapet i medierna eller i riksdagen själv. Men analysen är inramad av en subjektiv bedömning av personkaraktären hos professor Marc Bygdeman på Socialstyrelsen, det hymlar jag inte om.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4497&Itemid=98

”Över 70 procent av mycket för tidigt födda barn överlever nu sitt första år.
- Det är mycket högre siffror än vad som hittills har rapporterats, säger professor Karel Maršál.[…]

Framstegen gör att läkargruppen bakom undersökningen ser det som helt motiverat att satsa på vården av de mycket för tidigt födda barnen, skriver Svenska Dagbladet.

Samtidigt är det kontroversiellt, då den tidiga överlevnaden närmar sig gränsen för sena aborter, som är vecka 22. Men professor Marc Bygdeman
i Socialstyrelsens rättsliga råd, som tagit del av studien, tycker inte att den ger skäl till en översyn av abortlagen.
– Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen, säger Marc Bygdeman till tidningen.
Mer än vartannat barn i studien var friskt efter ett år. Bland de övriga förekommer syn- och andningsproblem samt hjärnblödningar. En uppföljning av hur de överlevande barnen mår pågår fortfarande.”

Socialstyrelsen borde döpas om till Socialiststyrelsen! Professor Marc Bygdeman är en kall en, som säger; ”Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen.” Inser han inte att livsdugligheten för ett ”foster” i 21:a veckan utanför moderns kropp, är en rent somatisk livsduglighet som inte säger någonting om fostrets (eller barnets, det står var och en fritt vad man vill kalla det) själsliga och kognitiva förmåga? Hur kan han vara så okänslig att han inte erkänner ett fosters rätt att kallas för en människa bara en dag före vecka 22 inträder, när 10 % av barnen de närmaste sju dagarna från vecka 22 överlever en för tidig födsel, med rätt vård? Hur kan en varelse ena dagen vara en del av kvinnans kropp, som hon har rätt att bestämma över själv, för att nästa dag vara en unik människa? Borde Marc inte åtminstone arbeta för att vi får en viss marginal att ta hänsyn till, en marginal som sträcker sig över åtskilliga veckor? Annars vore han bara rent ond, om han förstår problematiken men ändå motsätter sig det (och som sådan borde han aborteras från jorden genom Guds försorg, tillsammans med andra massmördare som Charles Manson, Josef Stalin och Adolf Hitler, enligt min åsikt). Fast jag misstänker att han skulle fortsätta att förespråka sena aborter upp till vecka 22, även om läkarna i framtiden kunde rädda barn från och med vecka 21, fast med en annan motivering. Det är ren självvald ondska, men Marc kanske inte tror på att begreppen ont och gott är applicerbart på människor? Det skulle i så fall förklara hans ondska. På grund av Marcs politiskt blodröda stöd för abort upp till vecka 22 (för vissa graviditeter), som etiskt motsägs av strävandet efter bevarandet av liv ner till och med vecka 22, så tror jag att Marc helst skulle vilja se att vi slutade med att försöka rädda för tidigt födda barn överhuvudtaget, men att han inte kan säga det eftersom det reser etiska frågeställningar vid graviditetskomplikationer som att; vad skulle föräldrarna till varje för tidigt fött barn säga ifall inga försök gjordes att rädda barnet? Jag vet att detta synsätt, att ofödda niomånadersbarn inte har någon absolut rätt till livet, inte är kontroversiellt för en del utilitaristiska filosofer, som Peter Singer(!!!). (Utilitarism = filosofisk term för ett [politiskt.  författarens anmärkning.] synsätt som strävar efter att största möjliga lycka ska tillfalla största möjliga antal människor, och ibland räknas även djur in där vilket föranleder Peter Singers och andra djurrättsaktivistiska filosofers enligt mig värdenihilistiska jämförelse mellan djurens rätt till liv, och ett fosters och/eller ett barns icke-rätt till liv ända upp till och med efter en normal graviditets födsel, faktiskt ända upp till fyraårsåldern enligt Singer(!!!).)

Man kan undra vad det är som gör en människa till en människa med den enda motiveringen (i praktiken) att magen är rund? Ordet foster är dessutom en gammal social konstruktion som kännetecknar ett barn som ligger i livmodern, oavsett befruktningsdag, ifall man kan se det med blotta ögat om det blir missfall. [Detta var innan staten bestämde vem som var en människa, alltså blev/var/är ordet ”foster” en social konstruktion, och ingen medicinskt grundad sådan. På den tiden utfördes fosterfördrivning av inte så kloka gummor, utan några standardiserade tillåtna tider.] Varför skulle det annars heta ”fosterlandet”, om det inte var en gammal social konstruktion? Och då har Marc och abortvännerna plötsligt inga referensramar för sen (egentligen all abort, och där faller de flesta, inklusive jag, omm det vore en filosofisk diskussion och inte en fråga om liv och död, och moderns överlevnad, och incest, och våldtäkt, och komplikationer vid förväntade illegala oprofessionella aborter) abort längre, annat än sin egen subjektiva politiska syn på abort! I alla fall: Så länge som han är sen abortvän – som då teoretiskt sett ur ett filosofiskt perspektiv där begreppet ”foster” inte har någon vetenskaplig legitimitet och ingen klar vetenskapligt underbyggd gräns är satt för när ett foster blir ett barn – så måste han följaktligen vara beredd att abortera 9 månaders ofödda spädbarn om man ska vara konsekvent. Den motsatta ytterligheten vore att se foster som fullvärdiga barn från det att de är stora som en fingernagel.

Jag slår vad om att Marc gärna citerar mig på det senare uttalandet (markerat i blått), men inte på det föregående (i rött), eftersom det ger en så extrem bild av en abortförespråkare (det är inte många som vågar stå för en sådan abortsyn som den Peter Singer har)! Han citerar nog också gärna, att jag är en sådan människa som vill se honom aborterad från jorden, och att jag jämför honom med Adolf Hitler och Josef Stalin, men jag vill ju bara att poetisk rättvisa skall vara en realitet! Så fungerar dock inte Gud, eftersom varken Manson, Stalin eller Hitler aborterades i tid (som vuxna). Men poängen är; att tekniskt sett så är det en korrekt jämförelse som inte har att göra med Marcs känslor mot uttalandet om att han är jämförbar med Charles Manson, Adolf Hitler och/eller Josef Stalin (eller mina känslor för uttalandet för den delen). Återigen så har vi här ett filosofiskt underbyggt uttalande (jag är ju filosof) i läran i vetenskap (alltså inte läran om vetenskap = epistemologi, men det är överkurs). Låt oss därför utelämna eventuella personliga aversioner och ta det jag skriver för vad det är; en allegorisk liknelse som är ett gränsfall mellan sanning, och (åtminstone), nära sanningen.

Om ett nyligen aborterat foster hade getts möjligheten genom livserfarenhet att veta att dess liv just avslutats av doktorn, med den hjärnkapacitet det lilla fostret besitter [Vilken kan vara förvånansvärt stor om man betänker att till och med insekter har en överlevnadsinstinkt, och dessutom har en hjärnkapacitet som, som minst, överstiger en kraftfull dator. Det mänskliga fostret har dessutom ett välutvecklat ego som kan reagera på musik och oroligheter hos modern], hade han eller hon instämt med mig i mina uttalanden om Marc? Det är fullt möjligt, och även fullt realistiskt, att fostret vet att det håller på att dö när det aborteras, tyvärr. Det kanske till och med vet att det håller på att mördas, för även mycket små djur med samma hjärnkapacitet som ett foster, är medvetna om att deras liv håller på att avslutas av ett rovdjur. (Åtminstone om man ska tolka det döende djurets stressreaktioner, och åtminstone när det djuret har nått en liten bit in i gränslandet mellan barndomen och vuxenlivet.) Ett foster med samma erfarenhet som ett djur som har en jämstor hjärna, borde därför veta att det håller på att dö. Och då ska man betänka att fostret kan ha levt längre i mammas mage, än djuret som håller på att bli uppätet sammantaget har levat i både livmoder och världen. Minsta misstanke om att ett mänskligt fosters stressreaktioner beror på att fostret har en medvetandegrad, borde föranleda att myndigheter och politiker drar i nödbromsen, för sena aborter åtminstone! Man borde mäta hjärtfrekvensen på aborterade foster för att fastställa medvetandegrad, eller om Marc så hellre vill – rädslan eller stressen – vilket är samma sak med en annan semantisk framställning!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3028189.svd

”KD backar om abortgränsen[...]

–Vi har landat i att inte föreslå någon förändring. Vi måste ha fokus på att aborter görs, inte när, säger riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren, som har lett översynen.

En sänkning av gränsen till vecka 12, som åtskilliga av hennes partikamrater kräver, skulle medföra uppenbara nackdelar, konstaterar hon.

–Det finns tjejer i socialt utsatta situationer som kanske inte kommer på förrän i tionde veckan att de är gravida. ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Men det här får inte vara ett framjäktat beslut.

Att antalet aborter, enligt Socialstyrelsens statistik, har ökat de senaste åren är ”oacceptabelt”, betonar Chatrine Pålsson Ahlgren[…]”

Jag ifrågasätter Chatrine Pålsson Ahlgrens (kd) omdöme och kännedom, men inte hennes välvilja! De nackdelar hon tar upp är förvisso nackdelar som existerar även vid en allmän högsta abortgräns vid 18 veckor, de är inte begränsade till en tolvveckorsgräns med någon logik. Socialt utsatta tjejer kanske inte kommer på förrän i sextonde veckan att de är gravida, och tänker ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Det kommer att vara avgörande för socialt utsatta tjejer och andra – när den lagliga gränsen går. Är den tolv veckor, och de känner till det, så kanske de tänker så i tionde veckan. Men är den lagliga gränsen 18 veckor, så om de är socialt utsatta tjejer, är det troligt att de kommer inom en tvåveckorsperiod från sista dan, likaväl som inom en tvåveckorsperiod när gränsen är tänkt att gå vid tolv veckor, och detta i samma utsträckning antagligen. Alternativet skulle vara att flickorna hade ett eget ”moraliskt sista dagen datum”, vilket jag inte tror att de har. Att skjuta viktiga saker på morgondagen vad som hör dagen till, tror jag vara kännetecknande för utsatta flickor och utsatta människor i allmänhet. I Amerika skulle man kalla dem white trash för det, men jag vill inte ta de orden i min mun, som ni säkert kan förstå. Det är möjligt att jag har fel i mina antaganden om flickors abortbenägenhet vid 18- respektive 12-veckorsgräns, men det är lätt att kontrollera. En gång i tiden så hade vi en tolvveckorsgräns. Om förhållandet mellan sena (mellan 10 till 12 veckor) och tidiga aborter är likvärdigt i den gamla statistiken, så är det sannolikt att även förhållandet vid en artonveckorsgräns mellan sena (16 till 18 veckor) och tidiga aborter idag, visar sannolikheten för att det är den tillåtna abortgränsen som är avgörande för när en socialt utsatt tjej eller andra kvinnor gör en sen abort, och inte den i artikeln godtyckligt av Chatrine valda tidpunkten vid 10-veckorsstrecket.

Om det inte visar sig stämma, att det är den tillåtna abortgränsen som är avgörande för när utsatta flickor och flickor i allmänhet gör sena aborter, så har jag bara kvar mina medmänskliga (jag tänkte skriva humanistiska, men ordet är shanghajat av antagonisterna) analyserade argument mot sena aborter, och Göran Hägglund har vunnit ett argument för sena aborter. Det är för att visa att jag är ärlig, så att mina övriga argument kan ges cred. Men om det visar sig att mina antaganden stämmer i det, så borde varje samvetsgrann läsare av detta brev agera för att stoppa sena aborter, såtillvida ni inte hittar några andra argument mot att begränsa sena aborter, som inte är byggda på tyckande. Det är inte bara den som är smartast som vinner en debatt, det är oftast den som har rätt, i en i övrigt jämn hjärnornas kamp (mest i vetenskapliga frågor, och här har jag analyserat fosterliv, historia, och visat hur man ska gå tillväga för att tolka statistik.) Men.., enligt DN så är gruppen som gör sena aborter (upp till och med vecka 18) väldigt blandad, så var försiktiga med hur ni tolkar statistiken! http://www.dn.se/nyheter/sverige/ovanligt-att-ta-bort-foster-efter-vecka-18-1.501315

Jag föreslår att ni använder en skärpt abortmotståndare, som Sacrédeus, som bollplank i frågan hur tolkandet av statistiken ska gå till! Alltför ofta är statistikuttydande subjektivt tyckande.

M.v.h. Roger Klang, Lund den 10/6/2009

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/http%3A//sv.wordpress.com/tag/sena-aborter/” rel=”tag”>http://sv.wordpress.com/tag/sena-aborter/</a>

”Kristofobi” är ett inexakt uttryck, men det faller lätt på tungan!

Existens tar upp ”Kristofobi”

Kristofobiker gör samma sak som ”borgarfobiker”. Kristofobi är egentligen mer en fråga om att vänstern avskyr högern, även om kristna inte skulle finnas med i bilden, och är exakt identisk med fobi för högerpolitik. Endast vänstermänniskor är ”kristofober”! Till och med erkänt smarta personer, som den skapelsetroende matematikern Krister Renard, har anammat denna term ”Kristofobi”. Det finns många såkallade(?) kristna, som den notoriske KG Hammar, vilka står långt till vänster, och dessa förföljs inte av kultureliten! Så till er andra kristna skulle jag vilja säga; ”om ni bara hade lagt er politiska övertygelse på högerkanten åt sidan, så hade ni inte haft några problem i Sverige”.

I andra länder, främst utanför Europa och Nordamerika och Australien, kan man möjligen tala om Kristofobi. Men för att något skall kunna kallas ”fobiskt”, så krävs det egentligen att det är en omotiverad rädsla, så man kan nog inte heller kalla det kristna råkar ut för i arabvärlden, för ett utslag av kristofobiskt tänkande. Egentligen borde det korrekta namnet vara ”trakassering och förföljelse av kristna”*, eftersom det inte är fråga om någon slags rädsla för kristna eller kristendom, hos förövarna av mord och fördrivning på de kristna, då de kristna är en liten minoritet i mellanöstern. Det är istället en fråga om en ondska hos förövarna.

*(”Förföljelse av kristna” hette det också tills helt nyligen, men det faller dock inte lika lätt på tungan som det singulära uttrycket ”kristofobi”.)

Kristendom och fobi borde följaktligen inte kunna användas i en och samma mening! Att oroa sig för klimatförändringar är däremot en fobi (i synnerhet som växlandet mellan termen ”växthuseffekten”, varvas med termen ”klimatförändringarna”, och därmed är irrationellt), torgskräck är en annan fobi, och ormskräck är en tredje. Oroandet för klimatförändringar kan teoretiskt sett vara berättigat, och därmed ingen fobi, men det kan också ormskräck vara, likväl så räknas ormskräck som en fobi och har gjorts så länge som termen fobi har existerat.

M.v.h. Roger Klang, Lund den 25/4/2009

Bögar säger genetik – flator säger miljö

En kille som kallar sig för Lövet, när han skriver kommentarer på bloggar, skrev på min blogg Relativitetsbloggen, vid mitt blogginlägg ”Genusvetenskap = Voodooinstitutionen” under kategorin ”Ekonomi” alternativt ”Skolan” (se högerspalten!) följande svar:

…Där gender science studera skillnader mellan könen i vid mening, biologiska, sociala, kulturella osv; är som bekant genus”vetenskap” en politisk teoribildning till 99.99% baserat på marx men där man bytt “borgerskapet” mot “män” och “proletariatet” mot “kvinnor” och “Kapitalet” mot “Patriarkatet” och där man på marxistiskt vis – med stor lingvistisk akrobatisk talang – ägnar sig åt att med nyspråk bevisa tesen “Kvinnors underordning”.

Jag svarade omedelbart efter;

Tror du, Lövet, att det du säger om genus”vetenskap” och Marxism, kan bero på att genusvetarna oftast är lesbiska? Jag vet att Tiina Rosenberg, pseudoprofessorn här i Lund, är det i alla fall. Man VET ju att de flesta kvinnor som är homosexuella röstar på Vänsterpartiet. De är flator helt enkelt! Och sådana har inte fått lära sig att uppföra sig.

M.v.h. Roger Klang, Lund

Sedan kom jag på:

Är det nån mer än jag som undrar hur det kan komma sig att manliga homosexuella vill driva igenom det genetiska arvet för homosexualitet, i läroböckerna, med samma frenesi som kvinnliga homosexuella – genusvetarna – skriker om miljöns betydelse? Jag tror att jag ska skriva ett blogginlägg om det!

V.h. Roger Klang, Lund

Nå, här skriver jag mitt blogginlägg!

Vem ska det politiskt korrekta etablissemanget tro på, när bögar och flator arbetar för olika mål? De måste ju välja en stridbar linje enbart, de kan ju inte välja både ha kakan och äta upp den. – Vi får väl se, säger Mona och Fredrik med en mun! Inte ens Moderaterna anammar förnuftet, under Reinfeldts (blind)styre! Åtminstone på en punkt är bögarna, flatorna, Mona och Fredrik överens, homosexuella ska ha rätten att gifta sig i kyrkan. Men vägen dit är alltså krokig, eller snarare splittrad, och påminner om Schrödingers problematisering med ”katten i lådan”, inom kvantmekaniken; Är katten död, eller lever den? Det beror på om vi observerar den eller inte, lyder svaret!

Roger Klang, Lund den 6/4/2009

Mikrokrediter till u-länder, ett sätt för Sverige att ta sig ur krisen?

Till Alliansledarna i regeringen!

G20-mötet Finanskrisen riskerar att drabba världens fattiga allra värst. Mikrokrediterna som i u-länderna skapat möjlighet att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller bygga ett hus, är nu hotade. Under det pågående G20-mötet i London borde initiativ tas till en global ”mikrofinansakut”, skriver ambassadör Bo Jerlström.

Den snabba ekonomiska tillväxten i flertalet u-länder under senare år har lyft miljontals människor ur den värsta fattigdomen. En viktig faktor har varit uppbyggnaden av finansiella system och de nya mikrofinansorganisationer som kunnat erbjuda även de fattigaste sunda banktjänster som lån och sparande. Det gäller till exempel mikrokrediter för att sätta upp en mindre affärsrörelse, ta en skördeförsäkring eller för husbyggnad. Här sker nu alltfler möten mellan traditionell bankverksamhet och mikrofinans.

Detta bygge hotas nu av den globala finanskrisen och den dramatiska ekonomiska nedgången. Något förenklat drabbas alltfler mikrofinans-organisationer samtidigt från två håll:

• Internationella affärsbanker och såkallade institutionella investerare har under en följd av år investerat stort i mikrofinansorganisationer. I flertalet fall med god lönsamhet. Finanskrisen har inneburit ett snart sagt tvärstopp från privata investerare till mikrofinansorganisationerna, både vad gäller nya krediter och omförhandling av tidigare lån.

• Låntagare i mikrofinansorganisationerna har fått det svårare att betala sina skulder. Många småföretag som startats med mikrokrediter får nu slå igen på grund av den ekonomiska krisen. Det försvårar eller omöjliggör återbetalning av utestående lån. Andra orsaker är att penningöverföringarna minskar dramatiskt från gästarbetare i USA och Europa till sina fattiga familjer i hemländerna.

Med en utdragen finanskris är nu risken att delar av den viktiga mikrofinansrörelsen bryter samman. Detta är illa nog. Men mikrofinans-, liksom bankverksamhet i allmänhet bygger på förtroende. En förtroendeskada kan ta lång tid att reparera. För de fattigas finanskris finns inga bankgarantier.

G 20-mötet i London nu i veckan vill skapa genombrott på flera områden. Det gäller bland annat att för första gången i kristider skapa engagemang för nya åtgärder och stöd till världens fattiga. I det korta perspektivet vore en mycket angelägen åtgärd för G 20 att snabbt säkerställa att välskötta, men likviditetsdrabbade mikrofinansinstitutioner kan överleva.

Mitt förslag är att utreda möjligheten av en ”global mikrofinansakut” i FN eller Världsbankens regi som kan samordna överbryggningslån och andra mer kortsiktiga stödåtgärder från intresserade statliga och privata organisationer.

Utgångspunkten för en sådan mer samlad aktion måste dock vara att mikrofinans i grunden förblir en självbärande kommersiell verksamhet, inte en biståndsfråga om gåvor. Dessa organisationer måste få växa organiskt, baserad på att kunderna enskilt eller kollektivt, tar ansvar för återbetalning av sina lån. Det finns annars risk för en urgröpt lånemoral som sätter hela verksamheten i fara.

Från den utgångspunkten finns skäl att varna biståndsgivare och privata organisationer att gå in och subventionera räntekostnader liksom att u-landsregeringar, av politiska skäl, sätter räntetak för mikrofinansorganisationernas utlåning.

I det längre perspektivet behöver förutsättningar skapas för att en konsoliderad och starkare mikrofinansrörelse kan nå ut till de omkring 2,5 miljarder människor som fortfarande beräknas sakna tillgång till ordnade krediter och sparmöjligheter.

Vad kan Sverige göra?

Det handlar inte bara om att skjuta till pengar. Vi har inte minst erfarenheterna från den svenska sparbanksrörelsen. Den har spelat en inte oviktig roll i att ta FattigSverige till ett rikt välfärdsland. Den har också varit del i en jämnare inkomstfördelning, en starkare roll för kvinnorna, visat på betydelsen av nationella sparprogram och behovet av väl avvägda och relevanta regleringar av det finansiella systemet.

Med några undantag, har de många svenska sparbankerna i nästan 200 år varit öar av finansiell stabilitet, även i kristider. Intressant nog är det just de mikrofinansorganisationer som byggt på ”sparbanksmodellen” som nu är de mest robusta.

Vi behöver även vidareutveckla den höga kompetens och långa erfarenhet som finns inom Sida både att bygga finansiella system i u-länderna och ge stöd till mikrofinans. Andra svenska investerare är bland andra Swedbank, kyrkornas u-fond och biståndsorganet Swedfund. Här finns även utrymme för nya initiativ.

Nyligen lanserade Norges biståndsminister och koncerncheferna för tre av Norges största företag inom finans- och försäkringssektorn riktlinjerna för en norsk mikrofinansfond. Inom ramen för en offentlig-privat-samverkan (OPS) skall fonden drivas på affärsmässiga grunder. Den är nu etablerad med ett grundkapital på 600 miljoner norska kronor.

Sammanfattningsvis vill jag uppmana olika parter att ge stöd till mikrofinansrörelsen på ett aktivt men framförallt ansvarsfullt sätt. Bara så kan den fortsätta att växa och bli en stark förändringskraft för fattiga människor och länder runtom i världen.

BO JERLSTRÖM

Ambassadör i utrikesdepartementet

Medlem i FNs rådgivande panel för inklusiv finansiering

Jag var tvungen att ta med hela artikeln från SvD Brännpunkt! Inte bara hjälper vi fattiga ur krisen genom att följa Bo Jerlströms råd, vi hjälper oss själva ur krisen också! Glöm inte att makroekonomi handlar om kvinnor! Men just för att den är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Men jag är övertygad om att mikrolån på andra sidan ekvatorialgränsen leder till en bättre världsekonomi inte bara för främst de sydväst- och sydafrikanska länderna, Indien, samt de latinamerikanska utvecklingsländerna, utan även för oss här i Sverige! Mikrolån tas och ges framför allt till det mycket mera ansvarstagande och pålitliga könet i utvecklingsländerna, nämligen kvinnorna. Det är kvinnorna i de fattiga områdena, i ovanstående länder, som sätter mat på bordet till sina barn. För den som inte känner till det, kan jag säga att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd, (som kallas makroekonomi), står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här. Det som här socialt är ett gott tecken för ekonomin, är i arabvärlden eller Afrika t.ex., ett dåligt omen, precis som om det finns en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst, vilket det gör! Men om inte Han finns, så existerar i alla fall den förste nationalekonomens (och tillika en av de största), Adam Smith´s berömda ”osynliga hand”, som svävar över ekonomin både i nord och syd. Den osynliga handen kan vara ens bästa vän eller en obarmhärtig samhällskrossare, beroende på vilken grad av machokultur och kvinnoförtryck ett land har. Men det är min egen slutsats, även om jag tolkar den osynliga handen som Gud! Att tala om makroekonomi var ännu för tidigt på Adam Smith´s tid. Faktiskt så begränsade sig Smith till att tala nationalekonomi då interkulturella och framför allt interkontinentala relationer inte var så vanliga jämfört med idag, jag tror inte att termen ”makroekonomi” var myntad 1759, det kan man nog utgå ifrån. Och om man tvivlar på den ekonomiskt liberale kapitalisten Adam Smith, så kan man alltid vända sig till ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne 1999, Amartya Sen´s (bördig från Indien) semifilosofiska böcker, för svar. Han har skrivit en national- och makroekonomiskt övergripande semifilosofisk diskurs i bokform, som jag starkt kan rekommendera, och alltid gör till alla som vill lyssna! Den heter ”utveckling som frihet”. Även Amartaya anser att kvinnoförtryck och våldsamhet på individnivå starkt påverkar ett lands position i välståndsligan. Amartya förklarade dock inte det som jag gör; att just för att makroekonomi är övergripande över nations- och kontinentalgränserna, så är den svår eller omöjlig att förstå mekanismerna i, inom ett givet finansiellt systems terminologiska betydelse. Eller att nationalekonomiska spelregler mellan nord och syd står i ett slags motsatsförhållande i hur de fungerar där respektive här, och att det därför tycks finnas en Gud som bestämmer ländernas och regionernas levnadsvillkor efter förtjänst. Det är jag ensam om så vitt jag vet. Men alla arbetande nationalekonomer vet att nationalekonomi handlar om kvinnor.

De asiatiska länderna har en kulturellt bättre förutsättning att skapa sig eget välstånd! Vilket inte betyder att vi inte borde hjälpa till när det behövs, det är bara det att det så lätt blir så att vi exploaterar dem i slutänden, se på Thailand och Filippinerna t.ex.

Ett lyckat asiatiskt exempel är å andra sidan Japan, som på eget initiativ och av egen kraft drog sig upp ur fattigdom och förnedring genom att utnyttja de västerländska marknadslagarna till sin fördel.

I Afrika kan det hända att enskilda företag exploaterar afrikanska länder via korrupta händer, men det brukar sällan leda till någon större ”kvinnoexploatering” å andra sidan. Däremot så brukar deras miljö få ta stryk, t.ex. i form av dumpning av giftiga kemikalier, datorer etc, också via korrupta händer. Så både företagen och afrikanska tjänstemän är korrupta, i individuella enskilda fall naturligtvis, men ibland sker det på högsta nivå. Det drabbar alla afrikaner, barn, kvinnor, män och gamla. Turistbranschen gynnar å andra sidan Afrikas natur för de lyckliga som kommer från natursköna områden med frodande växt- och djurliv.

Roger Klang, Lund den 4/4/2009

—————————————————————————————————-

Kunde läsa det här, på Krister Renards hemsida, som förklarar mycket om förutsättningarna för nationalekonomiska framsteg respektive bakslag. Jag kan starkt rekommendera Krister Renards hemsida (och hans blogg), jag har den ju länkad på min blogg! Jag beundrar mannens ”tänkande”, som Göran Persson kallade det, och det gör jag inte med många, det kan jag säga. Jag tror att jag ligger i bakvattnet där! Med ”tänkandet” menade Göran Persson en fusion mellan intellektuella egenskaper, och egenskaper som gör människan till en stor ledare, eventuellt en potentiell sådan. Han är dessutom betydligt mer grundlig än mig, men jag skriver mycket mer än honom och hinner inte söka information som han kan. Han är också en bloggeremit på gott och ont, sällsynta som de är. Det är inte jag, jag både länkar och tar emot kommentarer utan att först godkänna åsikterna som framförs. Men han är å andra sidan mycket mera känd, så han skulle inte hinna läsa alla sina kommentarer, det är antagligen därför som han inte har kommentarfunktionen aktiverad. Länkat kunde han förstås ha gjort tycker man, någon blogg finns det väl som är god nog för honom?