Reinfeldts logik och retorik 6

Alliansledarna, Alliansen för ett Starkt Försvar, hkv, Sten Tolgfors och Carl Bildt!

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3114459.svd SvD Sten Tolgfors på SvD Brännpunkt den 25/6 ”Oppositionen saknar alternativ

FÖRSVARSPOLITIK Riksdagen gick på regeringens väg i beslutet om försvarets nya inriktning. Alliansen har levererat. Nu riktas istället blickarna mot oppositionens avsaknad av alternativ. Det är anmärkningsvärt att ett parti som gör anspråk på att kunna vara regeringsbärande saknar genomförbar politik på ett av statens kärnområden, skriver försvarsminister Sten Tolgfors.

Riksdagen har nu beslutat om försvarets nya inriktning, helt i enlighet med regeringens förslag. Inriktningspropositionen tillsammans med en rad andra reformer grundlägger ett försvar med avsevärt högre användbarhet och tillgänglighet än idag. Landets försvarsförmåga stärks betydligt. Ett nytt närområdesperspektiv läggs på försvarspolitiken. Sverige bygger säkerhet tillsammans med grannar i Norden och EU. Alliansen har levererat. Därmed riktas blickarna mot oppositionens avsaknad av alternativ.

Det är bara det att ännu har försvarsförmågan inte stärkts genom friska pengar till försvaret av Sverige, i alla fall inte mer än något hundratal miljoner som max (för att kompensera för inflationen?), om jag har tolkat informationen på nätet rätt. Men låt oss rikta blickarna mot oppositionens avsaknad av alternativ, som Tolgfors uttrycker det, det är val snart och ett rödgrönt alternativ blir förödande för Sveriges försvar med Mona vid rodret. (Egentligen den buffligare karlakarlen Ohly vid rodret, som nog kommer att ha inverkan på och tränga undan Mona, om inte Östros eller någon karl sätter stopp för halvmonans ledarskapsposition. Någon Maud har socialdemokraterna inte i alla fall, som kan stoppa Ohlys och till viss del Erikssons framfart. Något liknande ägde rum när Medvedev blev president i Ryssland, Putin är fortfarande den som styr i landet eftersom han är den starkare av de två, och han är en större visionär politiker med det större tänkandet.)

Under decennier vägrade Socialdemokraterna att släppa in Vänsterpartiet i försvarspolitiken. Socialdemokraterna sökte uppgörelser över blockgränsen eftersom vänstern av dåvarande regeringar inte ansågs stabilt nog i för landets säkerhet centrala frågor. Men idag är vänstern i stället det enda parti somSocialdemokraterna förmår att göra upp med i centrala försvarspolitiska frågor.

Förklaringen är inte att vänstern utvecklats i riktning mot större ansvarstagande, utan att Socialdemokraterna stagnerat och hamnat vid sidan av försvarspolitikens mittfåra. När detta påpekas brukar det resultera i personangrepp från socialdemokratisk sida, vilket understryker hur känslig frågan är.

Socialdemokraterna saknar ett heltäckande, sammanhängande, preciserat, kostnadsberäknat och genomförbart försvarspolitiskt alternativ:

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur stor insatsorganisationen skall vara.

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur stort hemvärnet skall vara.

• Socialdemokraterna har ingen uppfattning om hur många soldater i stående förband Sverige skall ha, eller om villkoren för deras anställning.

• Socialdemokraterna har ingen redovisad budget för försvaret.

Den enda egna siffra som egentligen finns i deras försvarspolitiska motion förutom sidnumreringen är att försvarsbudgeten skall skäras ner 2 miljarder varje år. Hur det skall gå till saknar partiet uppfattning om i motionen. Därtill kommer ofinansierade nya uppgifter för försvaret, såsom ett överintag av värnpliktiga som Försvarsmakten inte önskar, samt sedan tidigare en ospecificerad tillgodoräkning av Stödutredningens ännu ej remissbehandlade förslag.

Socialdemokraterna har därmed minst 3,7 miljarder kronor mindre än regeringen för försvaret varje år, vid sidan av utställda löften om grundorganisation och materielprojekt.

Annorlunda uttryckt, under de kommande fem åren skall Socialdemokraterna skära bort nästan ett halvt års försvarsbudget.

Vänta nu! Kommer Alliansen att tillföra försvaret 1.7 miljarder varje år? (3.7 – 2 = 1.7) I så fall är vi på rätt spår! Om ändå siffrorna som förs fram av olika människor i debatten stämde mot varandras, och stämde mot deras egna siffror från den ena dagen till den andra. Visst är det ett problem Sten?

I månader ställdes i utsikt att oppositionen skulle lämna ett samlat svar på inriktningspropositionen. Av detta blev dock intet. Istället har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet nödtorftigt försökt finna gemensamma reservationstexter i riksdagen. Men det mest intressanta är att Miljöpartiet på de tre mest centrala punkterna inte accepterar de båda vänsterpartiernas förslag.

Detta manifesterar en grundläggande splittring inom oppositionen:

1. Miljöpartiet accepterar inte vänsterns och Socialdemokraternas föråldrade syn på värnplikt, utan vill liksom allianspartierna övergå till rekrytering på frivillig grund. Det finns därmed en blocköverskridande samsyn om framtidens personalförsörjning, dock utan vänstern och Socialdemokraterna. Genom att ställa sig vid sidan av frånsäger sig Socialdemokraterna inflytande över hur de stora framtidsfrågorna formas. Det är ingen slump – för att kunna diskutera måste Socialdemokraterna nämligen först forma en egen genomarbetad och genomförbar linje och där är inte partiet idag.

2. Miljöpartiet accepterar inte att de båda vänsterpartierna vill skära ner på den internationella solidariteten och kraftigt minska Sveriges ansvarstagande för att sprida fred- och säkerhet. Försvarsberedningen ville i bred enighet –som inkluderade Socialdemokraterna – dubblera Sveriges förmåga till internationella insatser. Vänsterpartierna vill nu istället kraftigt skära ner den.

3. Miljöpartiet vill i sin budget drastiskt dra ner på anslaget för försvarsmateriel, som de båda vänsterpartierna säger sig vilja öka, om än utan att kunna finansiera det. Industrifrågor är förvisso viktiga, men det kan inte utgöra substitut för en socialdemokratisk försvarspolitik.

Är det socialdemokratisk försvarspolitik att ha en konkurrenskraftig försvarsindustri så säger jag; mer sådant! (men det ska vara en industri under marknadslagarna, och med det menar jag inte lagboken, läs (***).) Men då måste löjliga pacifistiska restriktioner för den försvarsexporterande industrin bort, annars kan industrin inte konkurrera på världsmarknaden! Restriktioner måste finnas, men dessa borde vara rimliga och inte handla om att förbjuda export från Sverige enbart för att ett land ligger i krig, det måste till ytterligare faktorer! USA ligger i krig, England och Danmark ligger i samma krig, ska vi förbjuda krigsmaterielexport till dem (de första två äger ju dessutom i princip vår försvarsindustri)? Om inte, varför skulle vi förbjuda krigsmaterielexport till något annat land i krig, utan ytterligare motargument som inte handlar om att krigsmateriel dödar? För vad tror de rödgröna egentligen att all krigsmateriel är till för att göra, även för en alliansfri stat som Sverige eller Finland? Borde det i konsekvensens namn inte istället vara en fråga om att förbjuda export till sådana länder som startar krig? Så varför är då kriteriet för nekad vapenexport att ett land befinner sig i krig? Det enda ytterligare motargument jag kan föreställa mig för vapenexport, enligt den av mig rektifierade rödgröna moralen om de tillåter mig för argumentets sak, är att landet som befinner sig i krig även är en diktatur, teokrati eller totalitär oligarki. Demokratier har aldrig startat något krig! Mitt tilläggsargument är att så länge som Sveriges säkerhet är hotat så rättfärdigar det vapenexport, och det bör upphäva gällande exportförbud, förutsatt att statsministern och regeringen finner det berättigat. Det enda tankeexperiment för detta scenario jag kan komma fram till är vapenexport till Kina, under mycket speciella omständigheter, vi skulle i princip behöva vara militärt hotade eller utsatta för grova utpressningsförsök av USA som vi ju är beroende av för vår överlevnad. Men om vi mot alla odds skulle göra detta, så vore vi toast gentemot amerikanarna utan återvändo, det måste man vara medveten om, och det vill jag inte ska ske!

Att det förhåller sig så här i alla de tre frågor där Socialdemokraterna har en uppfattning gör att partiet inte ens kan gå till val på återställare, såsom man brukat.

Istället har Socialdemokraterna endast lyckats legitimera Vänsterpartiets försvarspolitik och gjort den till sin egen.

Det är anmärkningsvärt att ett parti som gör anspråk på att kunna vara regeringsbärande saknar genomförbar politik på ett av statens kärnområden. Det är lika anmärkningsvärt att Socialdemokraterna nu sitter i en egen vagn tillsammans med vänstern och blickar bakåt, när fem partier kopplat loss och riktar blicken framåt vad gäller personalförsörjningen.

STEN TOLGFORS

Försvarsminister (M)

(***http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2929434 ”Försvaret miljardbeställer – från Finland

Socialdemokraterna vill att regeringen ska köra över Försvarets Materielverk, FMV, efter gårdagens besked om en miljardbeställning av pansarfordon från finländska Patria. Socialdemokraterna anser att beslutet måste ändras.

Tomas Eneroth, Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, vill att regeringen tar bredare politisk hänsyn, trots att han inte tror att FMV har fattat ett felaktigt beslut.

– Sannolikt inte, men samtidigt har svenska staten lagt ner över en miljard kronor i utvecklingskostnader för den plattform som Hägglunds har. Regeringen har möjlighet att ta ett annat beslut än FMV utifrån ett bredare försvarsindustriellt intresse. Vi behöver en svensk försvarsindustri om vi ska kunna ha en trovärdig neutralitetspolitik. Vi behöver den industriella kompetens som finns både på Hägglunds och i andra delar av industrin. Det är viktigt både för försvarsindustrin men också viktigt för andra delar av svensk industri, säger Thomas Eneroth.

Enligt Försvarets Materielverk, FMV, är pansarterrängbilarna från finska Patria både bättre och billigare än till exempel dem från den svenska konkurrent Hägglunds i Örnsköldsvik.

Hägglunds, som ingår i försvarskoncernen BAE Systems, kom på en god andra plats i upphandlingen, men skillnaden var ändå stor enligt FMV.

Om Försvarsmakten får som den vill blir det nu Patria som levererar 113 terrängbilar till ett värde av cirka 2,6 miljarder kronor.

Regeringen som ska ta beslut i frågan i höst kan köra över FMV. Håkan Jevrell, statssekreterare på Försvarsdepartementet, öppnar dock inte för att Socialdemokraterna och Hägglunds ska bli bönhörda, även om han förstår oron.

– Jag har förståelse för att det finns en oro och så vidare uppe i Örnsköldsvik just nu och på Hägglunds, men utifrån Försvarsmaktens operativa behov och krav har FMV nu fattat beslut enligt en upphandling som det inte finns anledning att ifrågasätta i dagsläget, säger Håkan Jevrell.

På Hägglunds är man kritisk till FMV och anser att alla aspekter inte har vägts in i beslutet. Även fordonsindustrin kan drabbas, enligt vd Jan Söderström.

– Vad som är så dystert tycker jag, med tanke på den kris som finns inom fordonsindustrin i Sverige, är att den här kompetensen som har jobbats upp under många år, och arbetstillfällena naturligtvis, att det inte värderas. Det är så vi känner, säger Jan Söderström, vd på BAE Systems Hägglunds.” Citat; SR, Ekot

Helt rätt beslut, gemensamt taget av Försvarsmakten och Försvarsdepartementet/regeringen! Om man beställer från de som har de bästa produkterna, och i synnerhet som skillnaderna mellan det ”svenska” alternativet (BAE/Hägglunds) och det bästa utländska alternativet (Patria) är ”stora” till Patrias favör, så är sannolikheten att BAE Systems Hägglunds, vänder dagens kris till en möjlighet som kan rädda dem själva i framtiden betydligt större än om man köper deras otillräckliga produkter idag! Dessutom står Finland, ur ett säkerhetsmässigt perspektiv för Sverige, i fråga om leverans av reservdelar på pluskontot, trots ett Ryssland med gemensam landgräns mot Finland på upp till ett hundratal mil.***)

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på sin blogg, angående det ljumma intresset för försvarsfrågor i rikspolitiken (ljumma – om det inte handlar om försvarsindustrifrågor för då är intresset betydligt större), den 12/6/2009 http://tolgfors.wordpress.com/2009/06/12/riksdagsdebatt-om-inriktningspropositionen/ ”… Begripligt kanske, men inte bra, kan man sammanfatta. Försvarsförmågan måste sättas i centrum av försvarsdebatten. Det är vad den försvarspolitiska debatten borde handla om.” Jag håller helt med Tolgfors i hans uttalande, och det är därför som jag kommer att vaka och se till så att debatten från Tolgfors sida kommer att handla om försvarsförmågan i framtiden, och att han står vid sitt nedpräntade ord om att sätta försvarsförmågan i centrum! Detta är första gången jag kollat in någonting Tolgfors skriver på sin blogg sedan den startade, vem vet, kanske kan man få läsa något intressant som inte gränsar till landsförräderi i framtiden? Förhoppningsvis är Tolgfors klok nog att inte begå samma misstag två gånger och marginalisera sig själv som försvarsminister genom att inte ta officerarna i grundorganisationen seriöst. Det finns andra och bättre sätt att möjliggöra skattesänkningar på, i folkhemsstaten Sverige, än att spara in på försvaret! Ett sätt är att avlägsna LAS och MBL helt, och det kommer att göra hela Sverige rikare, varav en del av överskottet kan gå till försvaret, och en del kan gå till skattesänkningar vilket kommer att göra Sverige ännu rikare, varav en del kan gå till försvaret. Ett annat sätt är att tillåta privat sjukvård i mycket större utsträckning, så att man kan applicera skattesänkningar för de som tar en privat sjukförsäkring, skattesänkningar som inte får bli så stora att de underminerar sjukvård för de som väljer eller inte har råd med annan än statlig sådan. (Statlig sjukvård bör bli mindre, men den som finns bör ända vara kvalitativ!) Skattesänkningar även för företag, som har sjukvårdsförsäkringar för sina anställda är bra! Så här blir kvalitet och kvantitet på alla sjukvårdstjänster bättre för alla. Den förda försvarspolitiken fram till idag har varit ansvarslös och påmint om en compulsive gamblers, men vi får se vad framtiden för med sig. Se även ”Min politik” nedan!

Läst på försvarsministerns blogg från den 16/6:

”* 2,2 miljarder kronor överförs från materiel till förbandsverksamhet inom Försvarsmakten. En översyn av stödmyndigheter och kringverksamhet görs på grundval av Stödutredningens förslag, i syfte att frigöra pengar för förbandsverksamheten.”

Inte bra! Friska pengar måste tillföras organisationen för att Alliansen och försvarsministern ska kunna säga att Alliansen har levererat (enligt Tolgfors egen utsago i SvD 25/6, se ovan). Men OK, sparkraven under en borgerlig regering är över förhoppningsvis, på det väljer jag att tro!

”• Enligt Försvarsmaktens förslag ska 28 000 personer finnas i stående och kontrakterade förband.”

Så om Försvarsmakten hade föreslagit att vi skulle ha 75 000 soldater i stående och kontrakterade förband, så hade det blivit så? Det tror jag inte på! Jag vet inte hur regeringen har tagit grepp runt hkv:s pung, men någonting lurt är det med det hela i alla fall. Vad skulle kunna hända om man strök Försvarsmakten medhårs? ”Vi” stod faktiskt på samma sida en gång i tiden för inte så länge sedan, borgerliga politiker med militärer! Kontroll är en sak, ekonomi en annan. I USA fungerar samarbetet mellan regering och militär bra.

Min politik:

Det känns lite konstigt och ovant, när nu regeringen så långsamt börjat svänga i försvarsfrågan. Hur ska jag nu förhålla mig till regeringens försvarspolitik i framtiden? Jag kan ju börja med att säga att: Förändringarna är inte tillräckliga, inga tillförda pengar betyder egentligen inga förändringar bokstavligt och bildligt talat, men det är i alla fall en början. Regeringen och jag har åtminstone gemensamma antagonister igen – de rödgröna – eftersom deras försvarspolitik är en värre katastrof än någonsin Alliansens har varit. Det känns skönt att inte behöva vara i opposition längre till den sittande borgerliga regeringen, i den här frågan i alla fall, men jag hade önskat att siffrorna som framkommer i debatten, både från försvarsanställda, och regeringsrepresentanter hade varit mer samstämmiga för att jag ska kunna uttala mig med säkerhet ifall jag står på Alliansens sida mot de rödgröna, eller om jag tänker fortsätta att vara i opposition till båda regeringsalternativen! Jag utgår ändå i det här inlägget från att rodret verkligen har svängts, och att Sveriges försvarsförmåga går mot ljusare tider, förutsatt att vi får behålla en borgerlig regering om än lilafärgad (blåa inslag blandade med röda). Min bild av Sveriges framtida försvar, om jag får som jag vill, är att ungefär 15 % av statsbudgeten avsätts till försvaret av Sverige, exklusive försvarsindustriella projekt eftersom dessa inte är statliga. Hade vi haft samma förutsättningar som USA så hade jag sagt 20 %, men vi har saker att brottas med, som ett svårfrånkomligt dyrt kommunalt system för barnomsorgen som om avskaffat antagligen skulle leda till svåra komplikationer för ekonomin. Barnomsorgen är en ekonomiskt betungande utgift både för föräldrarna och för skattebetalarna, men det skulle kosta någon hur vi än gjorde. Dock är jag skeptisk till att de flesta skulle kunna lösa placeringen av barnen via familjen (främst mor- och farföräldrar får man anta), därför tycker jag att KD med sitt vårdnadsbidrag är inne på den enda möjliga vägen! Det är en av de mest lysande idéer Alliansen lyckats prestera. Jag hade om jag var statsminister haft kurage nog att förkorta den betalda semestertiden för alla, inklusive regeringen, till 3 veckor för alla under 40 år, och 4 veckor för dem över 40. Det är ändå generöst jämfört med länder som Storbritannien och USA, där har gemene man endast två veckors betald semester enligt lag. Alla måste hjälpa till att höja levnadsstandarden i Sverige och levnadsstandard är inte lika med överflödig fritid! Hur många av oss kan inte säga att vi hinner/hann gå och slå dank under semestern (för att den är så lång)? Och, statstelevisionen bör minimeras samt bestå av en enda kanal, och avgiftstaket för den begränsas till 50 kronor i månaden i TV-avgift, för program för de äldre, vetenskap och kultur, kanske även något tilläggsämne jag inte kan komma att tänka på just nu. Alla dessa åtgärder kommer garanterat att ge en rejäl boost till ekonomin.  När dessa bromsklossar har rektifierats så kommer vi att få råd att sänka skatten och ändå ha ett starkt försvar! De som vi ska värna om är de som inte kan värna sig själva, de svaga, och till den gruppen hör inte Svenssons. Svensson klarar sig själv. Det var länge sedan den idag efterlevande kvasi-arbetarrörelsen hade någon legitimitet för sina krav på ”de rika” (socialistiska riksdagsmän och kvinnor är så materiella, allt handlar om pengar för dem, men de saknar dem sannerligen inte själva), så privilegierat som Svensson har det idag. Alla måste hjälpa till överlag för att skapa ett rimligare och rikare samhälle, säger Jag (för mig handlar pengar om min överlevnad), i synnerhet Svenssons, men då menar jag inte genom förlust av ekonomiska tillgångar för dem! ”Kulor” kommer Svensson istället att få mer utav med mina förslag, och även de fattiga kommer att bli en mindre skara än idag, men de som ändå finns (oavsett vilket styrelseskick ett land har, så kommer det att hysa fattiga, det gäller bara att göra det bästa av det för de fattiga som finns) kommer att få mer att röra sig med!

Reinfeldts logik och retorik:

Fredrik Reinfeldt skrev i förordet till Stig-Björn Ljunggrens biografi om högerledaren Jarl Hjalmarson, ”En konservativ i skjortärmarna” från 2004, enligt Thomas Gür på ledarsidan i SvD, där Reinfeldt betonade att våra strävanden att skapa det samhälle vi önskar inte kan ”bryta mot det mönster, värderingar och institutioner som utgör samhällets grundläggande strukturer. Det är egentligen en grundläggande konservativ insikt. Samhällsförändringar måste genomföras på ett sätt som vinner medborgarnas förtroende och som uppfattas som trygga.” Slut citat. Låt oss analysera detta oerhört intelligenta, men felaktiga uttalande:

Om vi inte bröt mot mönster, värderingar och institutioner som utgör samhällets grundläggande strukturer, hur i helvete ska vi i så fall få det samhälle vi önskar? Jag har ett litet ordspråk som får illustrera hur jag tänker;

”De som diskuterar hur de utan vapen ska komma undan lejonen i Colloseum imorgon, när de borde diskutera hur de ska övermanna vakterna för att vinna sin frihet idag för att sedermera med lite tur kunna göra uppror mot kejsaren och ta makten från elitokratin, de slutar oundvikligen sina dagar som lejonmat!” Citat; Roger Klang.

Det betyder i klartext att den som inte vill, vågar eller kan vara annat än undfallande mot de ideologiska mönstren, värderingarna och institutionerna eller själva det socialistiska fundamentet (Reinfeldts omskrivande ordval = de grundläggande strukturerna), som bägge ordvalen representerar människorna på SVT, SR, de fackliga organisationerna, statligt understödda RFSL, BRÅ, SCB, SAP e.t.c men framförallt den ledare som inte kan, vågar eller vill kasta av sig arvet från stora socialdemokratiska ledare som Palme och Persson, kommer att sluta som lejonmat bara man ger utvecklingen tid. Det är tango, ett steg fram följt av två steg tillbaka. Man kan vinna ett val på det sättet men man kan inte vinna ett folk, det sade jag till Reinfeldt redan innan valet 2006.

Det är egentligen en grundläggande konservativ insikt. Att påstå att det är en grundläggande konservativ insikt att inte bryta mot mönster, värderingar och institutioner som utgör samhällets grundläggande strukturer är enbart sant för regeringen Reinfeldt när dessa mönster, värderingar och institutioner som de inte bryter mot, är grundläggande socialistiska strukturer. När det handlar om borgerliga värderingar i alla fall, så åker de i avfallskvarnen, och en sådan regering är inte konservativ på något sätt. Det Reinfeldt ordar om var sant för riktiga konservativa fram till 60-talet, men det är inte sant idag.

(De som egentligen är konservativa i ordets semantiska betydelse, är socialisterna, eftersom vi lever i ett sedan länge socialistiskt samhällssystem! Att vara konservativ idag är att se framåt!)

Samhällsförändringar måste genomföras på ett sätt som vinner medborgarnas förtroende och som uppfattas som trygga. När har Reinfeldt tänkt sig att han har vunnit medborgarnas förtroende så att han kan genomföra samhällsförändringar då? Han har inte gjort det under de tre år Alliansen har regerat. Kommer han att göra det under nästa mandatperiod, om borgarna vinner valet? Eller efter nästa val igen? Jag är helt övertygad om att han inte är förmögen till att driva igenom borgerlig politik som jag har radat upp det ovan i stycket ”Min politik”, överhuvudtaget ens om han får sitta i 20 år! Jag antar att hans svar på det är att; ja men vindarna blåser ju inte åt det hållet nu. Och på det svarar jag att; det kommer de aldrig att göra om ni inte slutar upp med att diskutera hur ni ska komma undan lejonen i Colloseum, och istället koncentrerar er på att göra uppror mot vakterna idag. Ni kommer att sluta som lejonmat, och ni tar Sveriges framtid med er ner i gapet! Eller som jag uttrycker det; ”En svag ledare har en övertro på att följa folkets vilja i varje fråga, istället för att leda folket till att vilja.” Det är specialtillverkade bevingade ord som kom till på grund av ditt sätt att styra, Reinfeldt.

Ditt drag Reinfeldt!

M.v.h. Roger Klang, Lund den 29/6/2009